”Fokus på individen är för stort i dag”

Hur beskriver man Jan-Ove Olsson för de få i avels-Sverige som inte mött honom? De formella epiteten är väl kända: exteriör- och gångartsdomare i SWB, dessutom domarutbildare.

I sportens värld är han tränare och dressyrdomare upp till Intermediaire.

En lågmäld, varm människa med hästöga och pondus, förmåga att formulera den muntliga kritiken och med stor integritet, mer än de allra flesta.

Domarkallet är inget lätt ok att bära. Det är ofrånkomligt att vissa utsagor är mindre populära men han har stått pall för trycket nu under många år och erfarenheten ger säkerhet.  

Själv anser Jan-Ove Olsson att han inte är sträng men noggrann.
– I allt jag gör yrkesmässigt utgår jag ifrån hela den erfarenhet jag har. Vid en examination, till exempel, utgår jag ifrån det jag vet att verkligheten kräver av den yrkesroll som eleven söker behörighet för.

Hans primära utbildning är LHS – Livets Hårda Skola – och Jan-Ove kan ibland sakna att han aldrig skaffat sig akademisk utbildning.
– Det gick helt okej i skolan, det var inte det, utan ridning var helt enkelt alldeles för kul för att jag skulle kunna låta bli. Det slukade mig och har varit en livslång glädje.
– Jag red allt jag kunde och läste Reiter Revue på kvällarna.

Denna entusiasm och passion för hästar sitter i än i dag när han delar sin tid mellan sport och avel i lika delar. Jan-Ove Olsson har försörjt sig på hästkunskap i hela sitt liv utan att ha tryggheten av en anställning på något av lärosätena, en bedrift i sig. 

Rutinerad unghästdomare

De senaste åren har han dömt en stor andel av de mönstrade 3-åringarna i varje årgång. Han har gjort linjär beskrivning av dem under samtliga fyra år sedan den infördes och verkligen sett systemet införas i praktiken.
– Vi har ingen riktig bild av hur normalhästen i SWB ser ut. KWPN har nått dit efter många år med linjär beskrivning. Så småningom kommer vi att kunna teckna en bild av en normalhäst i populationen. Det blir allt lättare ju mer data vi får fram, vi kommer att ha glädje av arbetet som lagts ner.
– Införandet av den linjära beskrivningen var lite stressande för exteriör- och gångartsdomarna, det var många bedömningspunkter. Nu går det mer på automatik. Svårigheten är att det görs bara en viss tid på året och du behöver göra många hästar för att få flyt i bedömningen.

Finns det då en normalhäst i vårt avlånga land?
– Nej, det finns det inte och vi strävar inte ens efter att homogenisera hästarna. Sedan är de flesta ryttarna betjänta av en slags medel-häst som är lite lagom i det mesta.

Vad är en bra häst?
– Jag brukar försöka utgå från den 8-mässiga, bra hästen när jag tittar. Vad är tillräckligt för att vara bra och hur uppfyller den häst jag bedömer det?
– En bra häst har lätt för att utföra den uppgift ryttaren begär av den, den är funktionell och ändamålsenlig. Det blir ofta en fråga om proportionalitet, hur stämmer hästens olika delar samman, är kroppsriktning åt rätt håll.
– När proportionerna är på plats har hästen lätt att utföra det ryttaren vill. Har du avvikelser i proportionerna, för kort eller för långt, försvårar det för hästen.

Det här låter enkelt, och är det säkert efter flera års övning, men de flesta av oss kan bara drömma om att utveckla den omedelbara känsla Jan-Ove Olsson kan formulera så fort han får en häst framför ögonen.
– Den långa hästen behöver tid att bygga styrka, medan den korta kan hävda sig tidigare i unghästklasser men kanske får svårare längre fram, säger han.

Få extremhästar

Precis som normalhästen kanske inte riktigt finns så är varianterna i ytterkanterna på den linjära beskrivningen otroligt sällsynta, de som betecknas som att ligga åt extremvärdena till.
– För 60–70 procent av hästarna hamnar man bland de tre mittvärdena i protokollet. Det beror så klart delvis på att inte alla hästar visas, speciellt inte sådana som avviker, men framför allt för att de knappt produceras längre. I dag har vi nio värden att välja på, kanske det varit bättre med sju så att vi i stället använt hela skalan.
– En tydlig skillnad som syns i dag är den disciplinspecifika som finns i exteriör och gångarter, det finns i dag hopp- och dressyrmodeller.

Borde SWB ha delat upp sig mer disciplinorienterat på olika sätt?
– Jag tror inte det behövs, det har uppfödarna själva sett till att göra genom att renodla hopp- och dressyravel.

Jan-Ove Olsson ser ofta numera både tre och fyra led i stammen med en klar disciplininriktning. Speciellt hos uppfödarna med en klar marknadsinriktning, till exempel för försäljning på fölauktionen.
– Unghästtesten är väl avvägd. Jag tycker att den speciellt för 3-åringar kan förbli i samma form, det finns inget behov av att dela den per disciplin. Det finns fortfarande en stor grupp ryttare som vill ha en allroundhäst. En hobbyryttare har ofta roligare med en trevlig hoppstammad häst med vettiga gångarter.

Många hoppryttare väljer bort skritt och trav på sina hästar, ser det inte som väsentligt. Jan-Ove Olsson har en annan åsikt.
– För alla hästar är det viktigt att de fungerar i alla gångarter, annars skapar det spänningar som i sin tur stör galoppen och hoppningen.
– Alla hästar måste må bra i sina gångarter, det krävs för att kunna göra markarbete. Jag tycker att trenden för hopphästarna går åt rätt håll. De flesta har funktionell skritt och trav i dag.

Bruksprovet från sidlinjen

Tillsammans med Karl-Henrik Heimdahl och Leif Nilsson var Jan-Ove Olsson en del av SWB:s avelsvärderingsnämnd, AVN, under flera år. Numera följer han provet från sidlinjen, senast höll han i en exteriörkurs för SWB:s medlemmar under provet.

Sköter de sig i AVN?
– Jag vet precis hur mycket arbete det innebär både före och under provet, hur krävande det är och hur många parametrar det är att ta ställning till. För mig känns det som om man arbetar vidare ungefär som vi gjorde och så som det gjordes tidigare, när jag visade hingst själv. Så sett tycker jag att de sköter sig. Årets nyinryckta gångartsdomare Gert van den Horn gjorde ett gott intryck.

Däremot är Jan-Ove Olsson mer frågande till att det blir allt färre i ringen när det är dags att döma exteriören.
– I de flesta andra förbund är det alltid många fler som tittar på och dömer just exteriören, vi är tämligen unika med vårt system.
– Det har blivit allt mer så att exteriördomare arbetar ensamma. Det är inte bra för vare sig vidareutveckling eller fortbildning. Det är inte seriöst mot uppfödarna.
– Vi behöver hela tiden utveckla oss som domare. Den bästa fortbildningen är att jobba med andra domare.  

I dagens bruksprov väger härstamningen ganska lätt i den formel som avgör om en hingst blir godkänd eller inte, det handlar om max 10–15 procent.

Är det för lite för något som trots allt ger ledtrådar om förärvning?
– Hade vi i Sverige haft ett annat system för selektering av hingstar, till exempel mönstring av 2,5-åringar på hösten, tror jag att stammen hade fått en annan vikt. Då skulle den behöva värderas mer och på det sättet bli viktigare även för uppfödarna. I dag är bruksprovet mer en tävlingsplats, en stor kvalitetsbedömning.
– Vi borde titta på en större grupp 2,5-åringar tidigare och ha stam med som en viktig parameter. I dag är fokus på individen för stort.

Han påpekar att vid det stora samlingsmötet i Ljungby för några år sedan fanns det stor enighet i branschen om behovet av ett nytt system för selektering med bland annat unghingstmönstring.
– Då var alla på spåret, det var en möjlighet till tidig talangjakt och en marknadsplats som kunde sätta snurr på hjulen rent ekonomiskt. Jag tycker det är synd att vi inte tog den vägen.

Under en period var det många uppfödare som valde registrering av sina hästar i andra förbund än SWB på grund av att de ville använda hingstar som inte tidigt nog kunde godkännas i SWB. Det finns i dag en andel svenskfödda, svenskägda hästar uppfödda här men som kommer att berika utländska förbund med framtida resultat.

Har den trenden vänt eller förloras talanger fortfarande?
– Jag tycker nog att fler är tillbaka i SWB-ledet nu igen.
– Jag hade önskat att fler uppfödare var beredda att kavla upp ärmarna och jobba för föreningen. Det är fortfarande lite mycket av ”de där nere på SWB” i stället för att se föreningen som vi alla medlemmar. Vi kan inte lasta all utveckling på kansliet och på styrelsen.

Han efterlyser att personerna i de ledande funktionerna, som ordförande, avelsledare och AVN:s ordförande, inte bara tar emot tyckanden om SWB och olika frågor utan går ut och leder debatten, för ut sin egen linje.

Letar utomlands

SWB har gjort sig ett namn som leverantör av hopphästar internationellt, men dressyraveln är lite av ett sorgebarn. Få landslagsryttare rider svenskt och dressyrryttarna letar i hög utsträckning häst utomlands.

Hur löser vi den knuten?
– En del är att vi inte har någon stor dressyravel i landet, speciellt inte i relation till hur grenen har växt.
– Min känsla är ändå att fler faktiskt letar dressyrhäst i Sverige i dag än tidigare. Traditionellt sett har tränarna många gånger styrt sina elever mot Danmark, Holland och Tyskland, mycket för att det varit enklare att se flera hästar där.
– I dag tycker jag att vi har många fler talangfulla unga dressyrhästar än tidigare. Nu måste vi ändra vår inställning. Problemet med få försäljningstall och små anläggningar gör det svårt att åka till en plats och få prova flera hästar, där finns det mer att jobba på. Konceptet som testades förra året med SWB Pop-up Sales var lyckat, men nu har det varit tyst för länge.
– Alla nya koncept kräver lite mer kontinuitet om man ska slippa börja om inför varje omgång, det har vi i SWB Malmöhus efterlyst.

Lätt att tappa fokus

Själv aktiv med unghästutbildning och som domare på de olika unghästtourerna har Jan-Ove Olsson en klar blick för hur unga talanger förvaltas.
– Vi har gott om duktiga unghästutbildare, men kraven blir allt högre med mer känsliga och begåvade hästar. Ibland tappar teamet runt en häst fokus på det långsiktiga målet med Grand Prix och gör kortsiktiga val som inte alltid gagnar unghästen.
– Det gäller att väga perioder med träning och vila rätt, ibland kanske välja bort i stället för att sikta mot allt, för den unga hästens bästa.
– Vi måste bli skickligare på att läsa av hästarna, se vad de tål och vad de mår bra av. Svårigheten för många unghästutbildare är att de jobbar ensamma utan några ögon på marken.

Jan-Ove Olsson anser att modellen i utlandet oftare är att flera utbildare jobbar i samma stall och att de därför har lättare att få hjälp med avstämningen kring hur hästen går och tar träningen.
– Här är hoppfolket bättre på det, för de åker till varandra och tränar, medan dressyrutbildarna är för ensamma, det ska de helst inte vara.
– Vi måste bli bättre på att förstå den känsliga hästen, läsa av den. Nu har vi förädlat nog, vi behöver inte mer högställdhet och hästarna behöver inte kunna sitta mer, de blir för sköra helt enkelt.

Jan-Ove Olsson med egna uppfödningen Elite, riden av Jeanette Svensson. Foto: Kim C Lundin.

Jan-Ove Olsson

Född: Fyller jämnt i år, född 1957.

Familj: Dressyrintresserad -dotter, Sofie Aardal Olsson.

Bakgrund: Inskolad på ridskola i Eskilstuna. Övergav en bana som byggnadsingenjör för hästarna men är fortfarande arkitekturintresserad.

Utbildad på Strömsholm för profiler som Hans Wikne, Göran Casparsson, Bo Tibblin.

Del av junior/YR-dressyrlandslaget i fem år med EM i Frankrike som mesta merit.

Arbetade på djursjukhuset i Strömsholm som djursjukvårdare under ett år.

Gjorde lumpen på K1 som militärpolis under ett år och red högvakt genom Stockholm.

Beridareelev hos Stig och Maj Claesson, Laröd utanför Helsingborg.

Exteriör och gångartsdomare sedan flera decennier.

Uppdrag: Mångsysslare i hästvärlden. B-tränare i dressyr, Inter-mediaire I-domare i dressyr, examinator åt SvRF för olika utbildningar.

Medlem i AVN mellan 2003 och 2011. Gästdomare i ett flertal länder.  

Ansvarig för uttagningen till unghäst-VM 2003-11, återinträder som SWB:s representant 2017.

Ordförande i SWB Malmöhus sedan flera år.

Egna hästar: Uppfödare till ett antal hästar, bland andra:

• Terraza (1) född 2013 undan hans uppfödning Reis. Terraza fick vid 3-årstest i Vreta 48,5 poäng som hopptalang med 9/8,5 i hoppning och är såld till Nina Fox Stark.

• Elite (SWB f –14 e Pessoa VDL–VDL Sheraton), Terrazas helbroder, är i träning för eventuellt unghästtest i vår.

De båda är döpta efter hotellen som Jan-Ove bodde på när de föddes.

Denna artikel är hämtad från tidningen Ridsports pappersutgåva där den publicerades första gången den 30 mars 2017.