Louise Svensson Jähde: ”Det viktigaste är att vara fair mot sina hästar”

Louise Svensson Jähde var senast i den riktiga hetluften när hon tog EM-brons med det svenska laget i augusti. Några månader innan dess vann hon ett helt annat pris, nämligen det för bästa horsemanship på den internationella tävlingen i Köpenhamn. Det var inte heller första gången hon prisades av den anledningen.

– Det är fantastiskt roligt att få pris för sitt horsemanship och det här var tredje, eller kanske fjärde, gången jag fick ett sådant pris. Jag har bland annat fått det på Bundeshampionatet i Tyskland.

Det är tydligt att många gillar ditt horsemanship, men vad är det som du gör som är så bra?
– Jag vet egentligen inte vad jag gör och beter mig bara som vanligt. Jag tycker väldigt, väldigt mycket om mina hästar och bryr mig mycket om dem och det är väl kanske det som märks. Det är såklart trevligt om det visar sig så positivt utåt att andra ser det.

Vad tycker du själv är gott horsemanship?
– Det viktigaste är att vara fair mot sina hästar. De ska behandlas rättvist. Om något exempelvis inte går bra gäller det att fundera på om man själv har gjort något fel eller annorlunda.

– Om något går fel ligger det minst till 99 procent hos ryttaren eller i hur hästen har förstått ryttaren – kanske hade man behövt vara tydligare eller göra på något annat sätt? Därtill tycker jag att det är viktigt att ha bra kontakt med sina hästar.

Kan du ge några exempel på hur du ser till att ha bra kontakt med dina hästar till vardags?
– Det är svårt att sätta fingret på vad man själv gör, men det kan vara småsaker som att jag jobbar med positiv förstärkning och alltid låter dem veta när de gör något bra. Jag klappar mer än gärna om dem i träningen. Jag tycker också om att klappa på mina hästar när jag bara går förbi eller ger dem kanske en liten godbit – även om det inte får bli för mycket godis.

– Jag hinner inte själv rykta varje häst en timme varje dag, men jag försöker att ha mycket kontakt med dem och tar mig tid för dem och vill lära känna deras personligheter. Genomgående är att alla i stallet gillar den här uppmärksamheten, men Wieloch’s Utan Sun gillar den väldigt mycket. När jag tar ut någon annan kan hon bli lite arg och visa att ”hallå, nu är det min tur”.

Är horsemanship något som du har blivit bättre på med åren eller hänger det med sedan barnsben?
– Jag tror inte att jag har börjat göra något annorlunda med åren. Jag är nog bara med djuren som min mamma har uppfostrat mig att man ska vara och behandlar mina hästar som jag har fått lära mig att man ska behandla djur i allmänhet.

Har du något eget exempel på någon som visar gott horsemanship?
– En som utmärker sig här i Tyskland är Ingrid Klimke. Hon framhåller ofta att med glädje och positivitet hos hästen i arbetet kommer resultaten, och det får jag allt säga att det har gjort för Ingrid.