Så kan rotationsfallen förhindras

Rotationsfall är varje ryttares skräck. Det vanligaste förfarandet är att hästen hakar i hindret, slår runt och landar på rygg – och i värsta fall också ovanpå ryttaren.

Flera dödsolyckor i fälttävlans terräng har gått till på det här sättet, framför allt för ryttare men även hästar har dött. En av de mest kända är när Tysklands Benjamin Winter omkom framför ögonen på en stor publik vid den klassiska stortävlingen i tyska Luhmühlen 2014, blott 25 år gammal.

2019 dog totalt sju ryttare i samband med hoppning av terränghinder, tre av dem är bekräftade rotationsfall, omständigheterna kring övriga är något oklara i den officiella versionen. Flera insatser världen över, bland annat av det internationella ridsportförbundet, har gjorts och görs för att förhindra rotationsfall. Om de ändå sker ska det finnas skyddsutrustning som räddar ryttaren.

Det här gör FEI

Framför allt handlar det om ständig översyn av regler samt insamling av data. På senare år har bland annat systemet med rivningsbara hinder undersökts och implementerats, kvalifikationsregler ändrats, arrangörer har fått tillstånd att ta bort hinder under pågående tävling om de visar sig farliga, rekommendationer om utformande av marklinjer har tagits fram, uppblåsbara säkerhetsvästar får bäras i terrängen och mycket mer.

Den nya studien

Shannon Wood, fälttävlansfantast och ingenjörstudent vid University of Kentucky i USA, har samlat statistik från 10 000 språng där hästen haft kontakt med hindret.

Syftet med studien är att ge banbyggare och arrangörer tillräckligt mycket data, rotationsindikationer, för att kunna ta väl genomtänkta beslut när det gäller utformning av hinder, deras placering, marklinjer, underlag och eventuella åtgärder med att göra dem rivningsbara. Shannon Woods förhoppning är att studien ska medverka till att behålla sportens ”själ” med ridning i terräng över rejäla hinder, men att detta ska kunna göras på ett mer säkert sätt.

Hon föreslår bland annat en annan indelning av hindertyper, baserat både på sin egen studie och tidigare studier, för att enklare kunna vidta lämpliga åtgärder. Till exempel ska hinder som kräver en kraftfull galopp i anridningen (långa oxrar, bord, vissa hörn) utgöra en grupp och kombinationer en annan grupp, oavsett om det är en trappa, coffin eller grindar.

Att farten har betydelse är klart, till exempel finns det indikationer om att låg fart inte sällan kan vara orsak till den typen av fall som beskrivs under punkt 2 här nedan. Samtidigt har Shannon Wood sett att det ibland kan behöva vidtas åtgärder som får ekipagen att sänka farten mot ett hinder för att minska risken för rotationsfall.

Hon föreslår också vidare forskning när det gäller rivningsbara hinder och de olika typerna av rotationsfall som det redogörs för på sidan till höger.

Olika sorts rotationsfall

I studien har fyra olika typer av rotationsfall identifierats. Utgången av dem är densamma – hästen slår runt och landar på rygg.

1. Hästens alla fyra hovar är i luften och en eller båda underarmarna slår i hindret. Det är enbart kontakten kroppsdel+hinder som orsakar rotationen. Det finns fall där hästen har roterat trots att befintlig utlösningsmekanism har löst ut, samt fall där mekanismen inte har löst ut trots kraftigt islag. Detta gäller även övriga typer av rotationsfall.
2. Hästen har sina bakhovar kvar i marken och en eller båda underarmarna slår i hindret. Här förstärker bakbenens kraft mot marken rotationen och denna typ av rotationsfall händer inte sällan i relativt låga farter.
3. Hästen har haft hinderkontakt med underarm, men har landat med ett eller två framben och roterar därefter. Rotationen är alltså redan igångsatt vid islaget – vilket ofta indikeras av att bakbenen är extra högt över hindret – men hästen gör en slags mellanlandning med frambenen utan att kunna få stopp på rotationen.
4. Hästen skruvar på sig för att komma över hindret och får samtidigt hinderkontakt med en eller båda underarmarna. Rotationen blir då mer i sidled. Denna typ av fall sker oftast över hinder som det hoppas snett över och så kallade corner (hörn). Shannon Woods är lite bekymrad över detta med hinder som det ”ska” hoppas snett över, då det är knepigare att beräkna och anpassa eventuella utlösningsmekanismer för dessa.

Tre steg för att hindra rotationsfall

Shannon Woods studie kommer inte fram till hur rotationsfall helt kan förhindras, och hon skriver att hon inte tror att detta går. Därför lyfter hon också fram hur säkerhetsarbetet måste fortsätta från flera håll. Följande steg anser hon ska förhindra rotationsfall:

• Träning av häst och ryttare.
• Regelverk.
• Design av banor och hinder.

Om det ändå blir ett islag, det hon kallar ”critical contact”, ska i första hand hindret ha en väl utprövad och anpassad utlösningsmekanik som förhindrar fall.

Om det ändå blir ett rotationsfall ska ryttaren ha en säkerhetsutrustning i form av till exempel hjälm och skyddsväst/västar som klarar smällen.

Mer arbete med säkerhet

Den svenska uppfinningen MIM-clips, framtagen av Mats Björnetun, har i stort sett blivit standard även internationellt på lämpliga hinder och är en viktig pusselbit i säkerhetsarbetet. Det är en självutlösande mekanism som gör att hindret rivs vid ett visst tryck från en viss vinkel. Syftet är främst att förhindra just rotationsfall.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 16/2020.