”Snabbt går det aldrig”

I vår serie Stafettpinnen skickade Johan Lundgren pinnen vidare till Jessica Nordin, dressyrryttare.

Patrik Kittel säger att alla kan rida Grand Prix. Vilket är det enklaste sättet att ta sig dit?
– Patrik har rätt i det, anser jag. Det finns många hästar som kan utföra de rörelser som finns med i GP utan att ha gångartsmässiga förutsättningar att plocka bra betyg. Likväl är det fantastiskt att få rida dessa hästar och med guidning av sin tränare få lära sig hur rörelserna utförs och ska kännas.
– I vår verksamhet på Vena har vi pensionerade tävlingshästar med GP-erfarenhet som man kan få denna träning på, utan att behöva äga hästen själv. Det finns många tävlingsryttare som gjort sina första byten och piaffsteg på dessa guldkorn till hästar.
– Snabbt går det aldrig, men minst långsamma väg är helt klart att rida läromästare och att hålla sig till en linje, inte tro att man lär sig mer genom att gå till olika tränare som har olika väg till målet, det förvirrar mer än det hjälper. Tränarens tränare däremot, det är något alldeles extra.
– Russinen och kakan är för det mesta en myt, däremot är tålamod, uthållighet och arbetsvilja nycklarna till utbildning. Och glädje, att alltid se det positiva och våga ha roligt.

Vem vill du skicka pinnen vidare till?
– Till veterinär Chris Armstrong på Ale Djurklinik. Chris arbetar proaktivt med sina kunders tävlingshästar och deltar i arbetet kring dessa på ett inspirerande och föredömligt sätt.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 9/2021.