Sveriges mesta lagtävling fyller 40 år

Förslaget att starta Ridsportallsvenskan i hoppning föddes i Falsterbo och formulerades av Beatrice ”Bitte” Ekberg som arbetade hos Jana Wannius.
− Det var ett briljant förslag, och det blev bra från början, med festliga finaler och stora hejaklackar, säger Jan Fristedt, som då var sportchef på Svenska Ridsportens Centralförbund.

Det fanns många idéer om hur hopptävlingarna skulle kunna förnyas genom Allsvenskorna.
Ridsport föreslog att ryttarna skulle bli mer färgglada.
”Tänk er MCR i ljusblå jackor, Stockholms Fältrittklubb i svarta jackor med gula kragar och fickor, Clareberg i gröna jackor och Helsingborg i röda jackor med blåa kragar och fickor” skrev Ridsport. Det var dock inga klubbjackor som avsågs. På den tiden sade man ridjacka om det som i dag kallas ridkavaj.

Clareberg vann

Den första finalen avgjordes på Elmia i Jönköping, och vanns av Clarebergs Ridklubb, som behöll lag-SM-titeln i ytterligare fyra år. I laget ingick Lasse Parmler/Flair, Jana Odervall/Pola, Christer Reimertz/Zara och Britt Hagström/Olympic Fire.

− När folk undrar vad jag gjort i mitt liv brukar jag dra upp segern i Ridsportallsvenskan 1978. Jag var ganska ung då och hade ingen egen häst på den nivån, men fick låna. I finalen red jag Christer Reimertz Pola, berättar Jana Odervall som ingick i vinnarlaget.
− Det var jättestort att rida Allsvenskan, och det gav en stark klubbkänsla. Ridsportallsvenskan var viktig för Sverige som ridsportnation, men jag tror inte vi kan komma tillbaka till Allsvenskans glansdagar. Det är för mycket tävlingar i dag, och toppryttarna matchar mot de stora tävlingarna, inte mot Ridsportallsvenskan, fortsätter han.

Första året fick segrande lag i finalen 3 000 kronor, tvåan 2 000 och trean 1 000 kronor. I dag handlar det om lite andra premier i Folksam Elitallsvenska och lag-SM. Segraren får 200 000, tvåan 100 000 och trean 60 000 kronor.

En liga för ponnyerna

Ponnyallsvenskan hade också premiär 1978. Omgångarna gick på Lätt A-höjd och bedömningen var A:0, och i början hade de unga ryttarna lite svårt att göra bra laginsatser.
Margareta Wetterberg refererade första omgången i Zon Väst i Ridsport. Hon såg hur de flesta bara satsade på att rida snabbt, med nedslag och utbrytningar som följd.

”För många är det ovant med enbart lagtävlingar, vilket man fick se ideliga bevis på. Ponnyryttarna var i många fall inte ens instruerade av sin lagledare hur man går tillväga i sådana här sammanhang” (…. )”Våra unga ryttare måste tränas till att bli lagryttare, det blir de inte av sig själva.”

Margareta Wetterberg skrev inte bara om tävlingar utan var också aktiv i Svenska Ponnyföreningen, som arrangerade serien.
− Ponnyallsvenskan var jätteviktig eftersom den lärde barnen att tänka på laget. På den tiden var det en bra känsla på lagtävlingar, och många klubbar gick verkligen in för detta. I dag är lagtävlingar tyvärr inte lika viktiga. Jag skulle önska att de åter fick en högre status, säger Margareta Wetterberg som än i dag är aktiv inom sporten och bland annat är hoppdomare på internationell level 3.

Ridskoleponnyer i topp

Gävle Ponnyklubb vann första finalen av Ponnyallsvenskan. Alla ryttare red ridskoleponnyer, och en av dessa var den legendariska Lunas Hunter, som reds av Katarina Berg. Lunas Hunter tävlade både nationellt och internationellt, och satte inofficiellt hopprekord för ponnyer när han hoppade 170 cm i Scandinavium 1978.

Ponnyallsvenskorna har också varit plantskola för rader av namnkunniga ryttare, som Malin Baryard Johnsson, Angelica Augustsson Zanotelli, Linda Heed och Henrik Ankarcrona.