Tredje raka för Nite Flyte och Annelie

Hamnstaden Kristinehamn i norra Vänern har under mer än tio år etablerat sig som centralort för distansritt i Värmland med två olika distansritter. Kristinehamnsritten och A9-ritten. Tävlingscentrum är det nedlagda artilleriregementet A9 där en tidigare kasern numera erbjuder ett enkelt vandrarhem och tävlingsbanorna till stor del är det gamla militära övningsområdet som öppnats upp för joggare, hundpromenader och hästar.

I Kristinehamn har Föreningen Värmlands Distansryttare arrangerat både SM, Nordisk Baltiska Mästerskapet och internationella FEI-klasser i distansritt genom åren. I år både en CEI* 80 km med 26 starter från 4 nationer, och en regional 80 km med 15 starter på samma banor. Banorna får anses ganska lätta på gränsen till medelsvåra. Är lite tekniska med många vägbyten på mest slingriga grusvägar med några skogs- och asfaltsträckor samt har två vägövergångar på riksväg 26.

Banornas signum är den drygt kilometerlånga uppförsbacken på Märstavägen med en stigning på 50 meter innan den landar intill ishallen. Med bara 5 km kvar till mål har flera lopp avgjorts där av pigga och backstarka hästar genom åren. På 80 km var det tre sträckor på 34, 30 och 16 km med obligatorisk vila på 40 minuter i vetgate 1 och 2.

Avlastning i särskild zon

Utbrottet av EHV-1 medförde att alla hästar fick lastas av i en särskild zon utanför tävlingsområdet där de besiktigades och tempades av FEI-veterinären innan de fick komma in till tävlingsområdet och utestallarna.

I internationella enstjärniga huvudklassen blev alla 26 godkända av veterinärerna i vetgate 1, men spannet mellan första och sista ekipage var 58 minuter. För första gången i Sverige fanns ett distansrittsekipage från Ukraina i startfältet. Ters ox och YR-ryttarinnan Oleksandra Versova landade på plats 18 drygt 20 minuter bakom ledaren. Hästen är uppfödd i Ukraina men ägs av den finska distansrittsprofilen Nina Mickelsson i Finland.

Norska ryttare dominerade

Men det är Nite Flyte ox och Annelie Eriksson som med 16,78 km/tim tagit en knapp ledning med 32 sekunder före SR Noah/Kaspara Grude, Norge. Bakom finns fem norska ekipage inom drygt två minuter följt av de båda danska ekipagen och två norska till. Det var alltså Norge som dominerade i loppet och de 13 andra svenska ekipagen red avvaktande cirka 18 minuter eller mer bakom Nite Flyte.

Hans styrka är farten, viljan att kämpa och låga vilopuls

I klassisk distansritt är det inte bara fart och tempo på sträckorna som är avgörande. En viktig parameter är också att få till en så kort tid som möjligt mellan ankomsttiden och intiden till pulskontroll och veterinärbesiktning, för det är där klockan stoppas. De bästa elitekipagen klarar detta på runt minuten. Inom den tiden har ryttaren och hinknissarna sadlat av, tagit bort alla strykkappor eller lindor och eventuellt börjat kyla hästen. Kollat upp att hästens puls är stabil och under tillåtna antal slag (60 eller 64 slag/min beroende på distansen), kollat hästskorna och eventuella yttre småskador och kanske har hästen också fått en liten uppmjukande snabbmassage på bakdelen inför upptravningen.

Nite Flyte snabbast

Efter 34 km var Nite Flyte snabbast med 1 min.11sek. (och ännu snabbare i vetgate 2 efter 64 km) och totalt fem hästar klarade intiden på under två minuter i vetgate 1.

I vetgate 2 hade Nite Flyte sju norska och två danska ekipage bakom sig. På andra och sista sträckan blev det några omkastningar i den norska oktetten, men Nite Flyte och Annelie hade ögonkontakt mest hela tiden. I andra vetgate gick de ut cirka minuten före de andra på sista sträckan. Med Annelie Eriksson ombord, som har nästan 11.800 tävlingskilometer i rutin, blev det för tufft för de norska jägarna att sno till sig segern.

Vinnartiden för Nite Flyte (val f-10 e Top Flyte u Dermech, uppf Genberg & Co AB) blev 4.27,54 tim/17,92 km/tim. som var var snäppet snabbare än segern på samma bana och distans 2018.
– Ingen tar honom på intid till puls och han hade 48 i puls direkt efter första sträckan. Hans styrka är farten, viljan att kämpa och låga vilopuls. Första åtta kilometerna av de 16 på sista sträckan red jag på över 30 kilometer i timmen för att försöka bli helt ensam på upploppet, säger Annelie, som totalt red 24,89 kilometer i timmen på sista sträckan.
– Årets lopp var hårdare än förra året, och de var inte lätt att vinna för norskorna pressade på nästan hela vägen runt. Men han är ju mer tränad i år så det var inget problem att ge dem en match. Nästa lopp för oss blir på 120 km.

Tredje raka segern

”Nite Flyte är min nästa blivande stjärna”, sade Annelie Eriksson till Ridsport, när hon vann internationella CEI* 80 km i Kristinehamn 2018. Efter tredje raka segern på samma bana och dessutom veterinärenas pris Best Condition efter loppet har hon fortfarande  inte ändrat sig. Och bakom sig hade hon fem norska ekipage. Sista placering tog Victoria Boberg med sin systers distanshäst What a Feeling, och ekipaget från Ukraina och Finland genomförde godkänt på plats 14.

I den regionala klassen på 80 km blev det en match mellan två ekipage. Ponduz Boy/Svea Hallinder var dryga halvminuten före PQ´s Solero/Jessica Holmberg i vetgate 1. Men i mål var bronsmedaljörerna från SM 160 km 2018 nästan tio minuter före Ponduz Boy och Svea.

Två omkullridningar

På första sträckan blev det två omkullridningar som tvingade bägge ekipagen att bryta. En av dessa var Grammatic och Lars Thunander, som också är distansdomare och ledamot i Ridsportförbundets distanskommitté. Enligt uppgift mår bägge hästarna OK.

Han försökte undvika mig, men jag fick en ny smäll när han reste sig upp och sprang iväg efter de andra hästarna

För veteranekipaget Nefer el Fox, 17 år, och Ingrid Boström 60 plus blev det en rejäl vurpa och Ingrid är rejält mörbultad speciellt runt höfterna och benen.
– Under första milen halkade han med bakbenen på asfalten som hade något löst svart material på vägbanan. Han hittade inte balansen igen och gick omkull och jag fick honom över mig. Han försökte undvika mig, men jag fick en ny smäll när han reste sig upp och sprang iväg efter de andra hästarna. Mina groomar fick tag i honom efter en stund och jag satte upp igen och red hela vägen mot vetgate 1, men det kanske inte var så smart för där kände jag att det bara var att bryta, säger Ingrid på väg hem till Åkersberga, och tycker att hon trots allt mår hyfsat men glad att hon slapp köra hem.