Tweed dominerar i Windsor

Dressyren gick helt okej, ett galopp inslag och lille Zack(den egna uppfödningen) ville inte riktigt ställa i svängarna, men det kommer.

Maraton bestod av svåra hinder, bara att välja väg var väldigt svårt. Nästan alla hinder bestod av två A-portar och B-portar osv. Hur man än gjorde fick man in många svåra och snäva svängar. Första fyra gick toppen, Fredrik låg bara några sekunder efter ettan i de första hindren. Men så tog vi en boll i ett hinder med en sladdande vagn och sen blev det en extra volt i ett annat hinder med en förlöpare som tog tömmen med svansen och började sparka bakut och trasslade in ett ben i en linlyftare efter hindret. Även fast man kan hinderna så kan allt hända och då är det bara att vara beredd på att hålla i sig eller springa och trassla ut hästar så snabbt som möjligt.

Precisionen gick inte alls som tänkt. En minut innan Fredrik skulle in hände något med en av hästarna. Helt plötsligt var han bara halt, var det en sko? Vrickning? Bara tappat fästet? Vi kollade snabbt om han hade vridit en sko, det hade han inte gjort. Vi kollade om det var ett skydd som hade glidit eller om han fått något tramp eller om hoven var varm men ingenting.  Fredrik körde in men man såg att det enda han tittade på var hästen som inte alls var okej och i sin oro och fundering på att lyfta hatten och utgå körde han porten fel och blev eliminerad.

Nu är vi hemma igen, hästen var ok under resan men nu ska vi påbörja utredning så han blir fullt frisk igen! Hästarna framför allt!

Det är inte alla som får beta bredvid Themsen. Jag och samba chillar. Samtliga foton: Pernillha Engström

Rebecka spolar djur på en av de bättre spolplatserna man kan hitta på tävling

När man har en höst som tycker det är för hårt med tre lösa kedjor och för löst med två kedjor får man byta bettkedja och mäta.

Snillen spekulerar i tvåans hinder