Blogg
10 februari 2015 11:31

Ulrika ”Ponnymamman” Fåhraeus: Drömträningen

PonnymammanJag kunde inte tro att det var sant. Jag skulle få rida för min drömtränare, allas vår världsberömda Dyra Dyrklund. Jag hade vunnit en träning med Dyra via en stor hästtidning. Åh vad jag var nervös!

Ulrika ”Ponnymamman” Fåhraeus: Drömträningen
Ulrika Fåhraeus bloggar hos Ridsport som Ponnymamman. Foto: Privat

Tänk om Dyra inte skulle gilla mitt enkla lilla rödblod! Dyra som helst jobbar med högmererade blåblod, framförallt bringel-linjerna och dess bättre grenar. Vad är ett litet tanigt rödblod på 159 centimeter i hennes värld?

Nu var dagen inne, och Dyra kom till MIG. Bara en sån sak var ju helt oerhörd. Där stod hon nu livs levande på min grannes ridbana (jag har ju ingen egen). Gud vad vi hade harvat och sladdat och städat! Mitt lilla rödblod travade glatt på, men påverkades av mina nerver och ville absolut inte gå så bredvid tygeln som jag ville utan envisades med att vara mitt under den, och det tungt. Hästen gick i knäna och sviktade inte ur som den borde, detta var inte bra! Jag vågade inte ens snegla på Dyra.

– Kom in på stora mittpelargongen, dånade Dyra med sin respektingivande stämma.

Jag drog ängsligt efter andan. Nu gick det om möjligt ännu sämre. Hästen stampade över sig och svävade bortom, kort bortom och knappt det, jag fick ingen ordning på det och efter tio minuter var jag nära gråten.
Dyra verkade tänka på hur vi skulle bryta den nedåtgående spiralen och jag blev allt mer nervös.

– Prova lite skänkelvrickning, mullrade Dyra.

Mitt lilla rödblod var inte riktigt med idag. Fan, fan, fan tänkte jag, varför kan hon inte gå så bredvid sig idag som hon brukar?

Men sedan gick skänkelvrickningen lite bättre, särskilt i bortre cylindervarvet och Dyra bad istället om lite underställd, förvrängd galopp med övernaturliga ombyten på medelplanet. Mitt lilla rödblod gjorde det med en ansträngning, men inte mer.

– Det är bra, men du måste få henne att dra ihop sig i underlinjen, manade Dyra.

Nu är det här med underlinjen lite överkurs för mig och min häst, vi har aldrig riktigt lyckats med underlinjearbete, men jag kämpade på enligt Dyras instruktioner. Och då hände miraklet. Plötsligt lossnade det och underlinjen drog ihop sig så det kändes i hela mig. Bogvingarna cirkulerade klockrent och galoppen blev perfekt sexkantig. Äntligen!

– Okej, bra. Får jag se på lite utfluten börja på snedstrecket, ropade Dyra. I uppblåst trav. Nej förresten, vi tar struken trav! Struken trav.

Upprymd satte jag igång med min favoritrörelse. Nu skulle vi få briljera! Är det nåt vi kan så är det börja. I struken trav. Nu gick det strålande, och jag började koppla av och njuta. Dyra såg ganska nöjd ut.

Men vad nu? Var det inte Dan Drink som stod där och hängde på staketet, i all sin sparrisliknande höghet? Jo, vid alla hästgudars skägg, det var Dan Drink. Vad gjorde han här?

-Häj! sa han på bred skånska.

-Men Dan, hej! rosslade Dyra. Har du sett vilket trevligt litet rödblod. Hon har jättefina kurriburetter när när hon gör kroppor, kan hon dubbla?

Klart min lilla guldklimp kunde göra dubbla kroppor! Jag gav dragen och hästen dansade fram i magnifika dubbla kroppor längs långa y-fronten. Med lite krusad översväng rentav.

– Oj, tjusigt! ropade Dyra.

Nu hände något. Islandsgänget som höll till någon kilometer bort kom farande, rakt mot paddocken. De brukade visserligen passera just där längs staketet på en liten stig, men var de tvungna att komma i full fart just nu?

I höjd med paddocken fick ryttarna kontroll över de små trollhästarna och saktade ner till skritt.

– Titta, det är DYRA! utbrast en rödblommig dam. Och DAN!

Alla gjorde stora ögon. Jag kände mig mallig.

– Förlåt att vi kom farande såhär, de blev skrämda av något, flämtade tätryttaren. De sköt iväg som kanonkulor, fyrgångarna och femgångarna kom om varann och det blev en salig röra av tölt och flygande pass.

Sen red de vidare i sitt lilla moln. Dyra stod med pannan i djupa veck och tittade efter dem.

– Vad SA hon? undrade hon med sin djupaste groggröst. Tölt? Flygande pass?

Jag skakade på huvudet.

– Äh jag fattar aldrig vad de säger, de har så många konstiga ord det där islandsfolket.

Sen ringde väckarklockan. Jag var aldeles torr i svalget. Jag drog en suck av lättnad: det var bara en dröm.

/Ulrika ”Ponnymamman” Fåhraeus

PS Gå gärna in och gilla Ponnymamman på Facebook.

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 100 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 122 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

59:- i månaden