Världsettan: ”Man får njuta av stunden nu”

Efter att tillsammans med King Edward ha tagit Sveriges första världscupfinalseger någonsin i Omaha åkte Henrik von Eckermann direkt till Miami och vann en 1,60-hoppning med Glamour Girl innan han reste vidare till GCT i Mexico City.

Vad händer nu?
– Min veterinär kommer och tittar på alla hästar och kollar att allt ser bra ut. Efter Mexico kommer jag att lägga upp en mer exakt plan för tävlingarna framöver.

Vart ställer du sedan siktet? OS i Paris?
– I nästa OS ska jag ha en bättre individuell placering än fjärdeplatsen. Det är ju den mest otacksamma!

Menar du inte egentligen – ta guld?
– Jo, självklart! Men man vet ju hur svårt det är att nå det. Det är en lång bit kvar. Absolut kommer jag att styra allt för att göra vad som är bäst för att nå det målet.

Du har gått från den ena storsegern till den andra – hur har planen varit?
– Jag gör en plan där jag låter min magkänsla styra. Efter VM var det Top Ten-finalen. Sedan var det världscupen och där höll hela planen ända till Göteborg, som inte blev som jag hade tänkt. Jag hade ändrat på ett par saker som jag ville prova, men det stämde inte.

Vad hade du ändrat då?
– Små detaljer, det kan vara att tränset sitter ett halvt hål högre upp på ena sidan eller handla om ett hål kortare stigläder. Eller, ska man longera en timme innan eller tjugo minuter innan? Hoppa fram på ett annat sätt?
– Hästen ska vara i absolut bästa form, avspänd och lyhörd, inte för pigg men inte trött, samspelet måste fungera helt enkelt. Det samspelet var inte där i Göteborg. Fungerar inte det så blir det nästan omöjligt att lyckas första dagen i världscup-finalen när det måste ridas mot klockan.

Men det blev bra till slut?
– Ja, sedan åkte jag till ’s-Hertogenbosch, där kändes allt väldigt bra igen. För mig är det väldigt viktigt mentalt att jag åker till ett mästerskap med en bra sista känsla.
– Första dagen i en världscupfinal tycker jag är den svåraste. Halkar man efter där måste man jaga ikapp, men när jag nu vann första klassen hade jag råd med ett nerslag i omhoppningsklassen dagen efter. Den sista rundan var sedan den absolut bästa. Jag gjorde bara tre språng på framhoppningen för han kändes så otroligt bra, lite samma känsla som jag hade i VM-finalen.
– Jag var väldigt nervös innan. Jag är alltid nervös, men när jag kommer upp på hästen får jag ett lugn och det nervösa förvandlas i koncentration. 

Hur gör du nu för att fortsätta vara motiverad?
– Jag har inte problem med att fortsätta vara taggad. Den dag jag inte känner det är det dags att sluta. Man får njuta av stunden nu, för det kommer att komma andra tider.

”Vi måste hitta råa diamanter”

Henrik von Eckermann verkar inte ha problem med tillväxten, med så många bra topphästar på väg upp.

Är det hästar som du har jobbat med länge?
– Den är den långa processen som vi har. Vi måste hitta hästar när de är lite yngre, som råa diamanter. Hästen måste ha en grundkvalitet sen är det upp till oss att ta vara på den kvaliteten.
– Calizi är en häst som jag har haft sedan den var sju. Hon har mycket kvalitet, men har fått tre föl och var sent utvecklad i kroppen. Hon hoppade fem språng fantastiskt, men sedan kände man att kraften gick ur henne.
– Med dagens hindermaterial måste hästarna vara så otroligt försiktiga och det är en hårfin balansgång mellan att vara så försiktig och samtidigt ha mod för att hoppa dom stora banorna. Jag som ryttare måste bygga upp det förtroendet och tilliten mellan mig och min häst.

– Calizi har fått väldigt mycket tid. Jag har ridit någon större klass och sedan tagit ner henne i i mindre klasser igen. Man måste vara väldigt försiktig när hästarna inte orkar. Får de jobba för hårt hela tiden är det risk att de ger upp. Man ska inte bara trycka vidare när den har gjort något bra.
– Sedan när de väl är där måste man matcha dem så att de håller sig på högsta nivå. Det är så mycket som kan gå fel på vägen dit. Jag har flera hästar nu som börjar komma upp till sin nivå och fått den rutinen som behövs för att kunna vara konstanta på högsta nivån, exempelvis Iliana som också gjort fantastiska saker. Men man måste alltid var lyhörd med hästarna för dom ändras hela tiden, även en King Edward.

Henrik tycker att man kan se på hästarna lite på samma sätt som man ser på människor.
– Man ska ha respekt för andra och alltid tänka på hur man själv vill bli behandlad. Samma sak med hästarna. Jag tycker inte att vi är så olika.
– Det som är otroligt med hästar är att de förlåter väldigt mycket. Man kan se hästar som inte har så bra rundor, men som sedan går in och kämpar igen. Djuren är så totalt utlämnade till oss.
– Man ska komma ihåg att hästar förlåter, men de glömmer inte!

Därmed inte sagt att man ska förmänskliga hästen.
– Man ska inte krångla till det med hästar. Vi kan inte prata med dem, så kommunikationen måste vara så enkel som möjligt för att det inte ska bli missförstånd.
– Och det gäller att alltid vara ett steg före. Se farorna innan det händer en olycka. Därför är det så viktigt hur man känner sin häst – och även om man känner sin häst måste man alltid vara på sin vakt.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 7/2023.