”Vi är väldigt intresserade av att gå över ån efter vatten”

Ett-sto-licensen som vi har i Sverige har två sidor som är intressanta. Som uppfödare och stoägare är det en otrolig tillgång att kunna använda så många av de hingstar som inte är fullgodkända i SWB och ändå få en avkomma att registrera i SWB med gröna papper. Att få bli en ett-sto-licens-hingst är absolut inte kravlöst, men vi som avelsförbund har inte tagit beslutet att godkänna hingsten, ett annat typ av regelverk styr möjligheten.

Som hingstägare är jag mer kluven till ett-sto-licensen eftersom det blir en stark konkurrent till de hingstar som vi godkänner i vårt eget förbund. Om man jämför med andra avelsförbund i övriga världen så är vissa förbund är helt stängda, som till exempel Trakhenerförbundet, medan vissa är mer öppna som Oldenburg, för att nämna några avelsförbund.

Som hingstägare är jag mer kluven till ett-sto-licensen eftersom det blir en stark konkurrent till de hingstar som vi godkänner i vårt eget förbund.

Hos oss har vi starkt värnat om stoägare men kanske tappat hingstägarna. Det är tråkigt och gör det svårt att göra bedömningar av hingstars kvalitet, då det blir få avkommor efter många hingstar som annars skulle vara intressanta för oss som uppfödare. Det gäller både våra egna SWB-hingstar och hingstar som går på ett-sto-licens.

Vi svenskar är också väldigt intresserade av att gå över ån efter vatten, vilket i sanningens namn även gäller mig själv. Jag önskar ändå att vi skulle se lite mer till vårt eget och det som finns här. Att vi värnar mer om våra SWB-hingstar, då vi har fantastiska blodslinjer på väldigt många av de hingstar som finns på plats i landet, men de används allt för lite.

Vi svenskar är också väldigt intresserade av att gå över ån efter vatten, vilket i sanningens namn även gäller mig själv.

Någonstans vill vi stimulera våra hingsthållare och hingstägare att jobba på och ge oss möjlighet att hålla inte bara fina ston i landet utan även ett hingstmaterial som ges konkurrenskraft framför allt inom landet.

Det skulle också ge oss en möjlighet att ha ett bruksprov som även godkändes av andra förbund.

Våra hingstar skulle kunna vända sig ut mot Europa. EU-stationer är en kostsam historia, men ändå. Många av våra SWB-hingstar är väl så bra som de som finns i övriga Europa.

Det skulle också ge oss en möjlighet att ha ett bruksprov som även godkändes av andra förbund.

Det ska bli väldigt spännande med bruksprov på Grevagården. Förändring är alltid något som kan skapa nya vägar. Om jag känner SWB Ädla Hästen rätt kommer de att ge järnet. Det är underbart för oss som bor långt från Skåne att få många mil kortare väg.

Ändå kan man känna att traditionen får sig en törn.

Detta är en krönika – en personligt skriven text där skribenten själv står för åsikterna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 24 2019.