Poesi med hästbesatthet i fokus

Sedan Lisa Zetterdahl följde med bästisen till stallet var hon fast.

– Jag kommer ihåg att jag stod och tjatade i pappas trädgård, ”jag vill rida, jag vill rida, jag vill rida”. Just den här besattheten, det är något speciellt. Som när man blir kär i någon, man vill veta allting om personen och det är det enda man kan tänka på, säger Lisa Zetterdahl.

Som liten var rummet tapetserat med hästaffischer och hon läste alla hästböcker som fanns på biblioteket, om och om igen. Nu har hennes deubutdiktsamling Hästar kommit ut (på It-lit förlag).

– Jag har läst så mycket om hästar, men aldrig på det viset som i min bok. Det kändes lite viktigt att skriva det här. Jag har aldrig läst poesi om hästvärlden och unga tjejer, säger Lisa Zetterdahl.

Sorgen efter mamma

Men det är inte bara hästar som är genomgående tema i boken. För tio år sedan gick Lisa Zetterdahls mamma bort i cancer.

– Jag minns att hon ropade ”hästar!” och pekade mot fönstret bara några dagar innan hon gick bort. Jag tänkte att hon börjat hallucinera men när jag tittade ut genom fönstret så var de tre galopperande hästar i vår trädgård. Det är utgångspunkten i boken, hästarna som kom till oss precis när mamma skulle dö. Hästarna som frigörelsesymbol.

Eftersom Lisa Zetterdahl är skilsmässobarn innebar moderns död att barndomshemmet måste säljas.

– Då hittade jag gamla dagböcker och annat jag skrivit, och alla barnteckningar man gjort på hästar. Alla skolarbeten som man alltid fick att handla om hästar. Allt gick att koppla till hästar, det var som att få syn på sin barndom.

Anteckningarna har kommit till pass i arbetet med boken. Lisa Zetterdahl har alltid skrivit mycket men hon var osäker på hur hon skulle få ihop en diktsamling om sin mamma.

Idé i duschen

– En kväll när jag stod i duschen och hade schampoo i håret visste jag – det är hästarna som är nyckeln. Jag rabblade raderna jag kommit på om och om igen så att jag skulle komma ihåg dem. Efter det började arbetet med boken, som alltså fick ett dubbelt tema, att förlora sin mamma och att vara besatt av hästar.

Att ta klivet in i stallets värld var egentligen den första separationen från mamma, resonerar författaren.

– När man klev in i hästarnas värld, i stallets värld och i hästtjejernas. Det var första gången jag skapade en egen identitet och blev någon utanför hemmet. Jag upplever att det var en himla viktig tid för mig.

Det brukar heta att det är svårt för poeter och poesi att nå ut, men Lisa Zetterdahl har fått många och fina recensioner.

– Jag hade funderat på vad recensenterna skulle tycka om hästarna, tänkte ”kommer de att höja på ögonbrynen”, men den togs emot väldigt väl.