Annelie Frank: ”Hatten av för alla tävlingsarrangörer”

Jo, jag är väl medveten om att en kort trestjärnig klass i början av säsongen inte säger jättemycket om hur de ekipage som tar sig an den uppgiften klarar en fyrstjärnig mästerskapsbana i september. Men ändå – något säger det i alla fall.

Men framför allt säger de numera två gånger om året återkommande tävlingarna som Kristianstad International Eventing arrangerar i Gärds något om den uthållighet, det engagemang och den hängivenhet till fälttävlanssporten som arrangören visar. 

Vi behöver mer sådant! Mycket mer.

Det verkar inte riktigt hjälpa vad svensk fälttävlan visar upp – det tar liksom inte fart utanför de redan invigda. Det svenska fälttävlanslaget imponerade under OS i Paris med en femteplats. Terrängdagen i Paris var en uppvisning i det partnerskap mellan häst och ryttare som jag tror hela hästvärlden längtade efter under den pågående hästvälfärdsdebatten. 

Det borde vara ett guldläge för sponsorer. Det borde vara en fantastisk möjlighet för Svenska Ridsportförbundet att lyfta sporten, att försöka sälja in den både här och där.

Nu vet jag långt ifrån allt som händer kring sponsorer till ryttare och hur förbundet arbetar med de här sakerna – men om något större hade hänt så hade vi alla nog fått veta det. 

Hur som helst – vi som letade oss till Gärds under annandag påsk fick se tre starka EM-kandidater på plats. OS-ekipagen Frida Andersén/Box Leo och Louise Romeike/Caspian lekte sig runt banan och hästarna såg ut att ha övervintrat väldigt väl. Deras entusiasm över att vara i hetluften igen gjorde dock att den förstnämnde skippade skritten i dressyrprogrammet och den sistnämnde gjorde allt han skulle – men inte alltid på rätt ställe. Med några tävlingar till i bagaget är jag dock övertygad om att detta kommer att rätta till sig. 

Det tredje EM-aktuella ekipaget som visade fin vårform var Aminda Ingulfson och Joystick – ekipaget som gjorde VM 2022 men var borta på grund av en skada i stort sett hela förra året. Joystick såg ut som en professor i terrängen och var den som kom högst upp i resultatlistan med en andraplats. 

Se klipp från tävlingen i referatet här.

Tack vare Kristianstad International Eventing fick vi möjlighet att se dessa starka ekipage live. Nu försvinner de utomlands för att fortsätta bygga formen resten av året.

Och kanske är det dags för mig att än mer glädjas över att vi har arrangörer som Gärds och Segersjö, i stället för att tråna efter några fyrstjärniga tävlingar på svensk mark varje år. 

Men jag kan inte låta bli att sörja lite över att det där lyftet inte riktigt kommer för fälttävlan och att dess utveckling i Sverige är så beroende av dessa fantastiska ideella krafter till tävlingsarrangörer. Jag vågar inte tänka på vad som händer om de skulle tappa sugen. 

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 7/2025.