Att driva stall – en otacksam uppgift

Det finns få som är så medvetna om vad det goda i livet kostar som hästägare. De flesta av oss sliter hårt och försakar mycket för våra hästar.

Men det finns en sak som inte ens alla hästägare fattar, och det är vad det kostar att ha stall. Krash! Där rök en boxvägg. Pjoiingg! Där sprängdes en fjädergrind. Bonk! Där sprack en vattenbalja. Swoosh – det var elräkningen som sköt i höjden för att man installerat varmvatten.

Det är ju så, att man ser mest till sin egen situation. När jag för 15 år sedan köpte min första häst i vuxen ålder jagade jag mig blå efter lägsta möjliga stallhyra. Sen irriterade jag mig på vad som var dåligt.

Jag skäms faktiskt när jag tänker tillbaka. Snacket inackorderingarna emellan handlade ofta om brister. Ridbanan var för hård. Man fick byta glödlampor själv. De sandade inte på vintern. Nä, men vi hade våra hästar där för en spottstyver, och stallägarna hade andra jobb också.

Väckarklockan kom när en stallägare åkte bort i fjorton dar. Då fick vi inackorderade ta hand om ruljansen. Shit vad med jobb det var! Aldrig hade vi varit så glada att se vår stallägare som efter de där två veckorna!

Nästa ögonöppnare var ett kollektivstall. Där fick vi göra allt arbete själva och även ombesörja och betala underhållet. Det var då jag började inse vad det kostar att hålla en gård i skick – och hur mycket jobb det är.

Tack vare åren i kollektivet var jag alltså inte helt blåögd när vi köpte gård. Jag visste vad elaggregat och bunkar och grus och grepar kostade. Jag hade ett hum om livslängden på en skottkärra och jag visste vad det innebar att sköta om en beteshage.

Ändå blev det en kalldusch att börja ta emot hästar. Den första sprängde grindar och tuggade sönder fönsterkarmar och åt lika mycket som våra två egna hästar tillsammans. Den andra sparkade sönder boxväggar. En tredje käkade stolp, och våra egna har förstås också sönder en del.

Stall kostar pengar! Massor. Det är stort slitage på mark och byggnader. Småreparationer håller man på med ständigt, och mellan varven krävs större ingrepp. Bland det första vi gjorde var att byta ut en massa gamla ruttna stängsel. En enda trästolpe kostar 50 spänn – där gick 55 000 kronor på en gång…

Egentligen ska väl stallhyror täcka sådant, men det gör de inte. Det man får in går åt till småreparationer, elräknigar och andra löpande omkostnader.

Vad jag vill säga är, att man får väldigt mycket för en stallhyra. Ta en båtklubb som jämförelse. Tänk er om ägaren av en marina skulle byta plats på båtarna ett par gånger om dagen och dagligen kollade att de inte läckte eller hade fått repor. Om båtarna hade sönder saker och åt 10-15 kilo mat varje dag utportionerat på 4 tillfällen och producerade en skottkärra full med avfall dagligen – vad tror ni en båtplats skulle kosta då?

I stallhyror ingår också en massa tjänster man kanske inte alltid tänker på:

* beställning av foder och strö

* bortforsling av sopor och ensilageplast

* grusning av problemställen och vägar

* putsning av beteshagar

* harvning av ridbanor

* tömning av gödselstacken

* byten av trasiga stolpar etc

* reparationer i största allmänhet

* rensning av avlopp

* inköp av nya grejer

Visst – det finns många stallägare som inte sköter sina stall perfekt. De flesta stallägare är både dubbel- och trippelarbetande, iallafall i den landsända där jag bor.

Lantbrukarnas Riksförbund ska ha räknat ut att den faktiska kostnaden för en stallplats på en anläggning med box, hage, ridhus och vitt betald personal landar på 10 000 kronor i månaden. Det har ju inte många råd med, så de flesta stallägare löser det med att själva vara personal, även om de har andra jobb. Och med att låta inackorderingarna vara med och ta pass.

Alla ni som driver stall utan att få så mycket över – det är ni som gör det möjligt för vanligt folk att ha häst. Ni är hästvärldens mesta sponsorer. Om alla stallägare bestämde sig för att tjäna pengar på sina stall skulle antalet hobbyhästar i Sverige sjunka drastiskt. Det skulle bli som i de flesta andra länder – ridning skulle bli en ren överklassgrej.

Själv har jag ett fåtal inackorderingar som är jättegulliga och bra. Och nej, det blir inte så mycket över på deras hyror – men våra inackorderingar gör det möjligt för oss att åka på tävlingsresor med Saga, och de är trevligt sällskap.

Som sagt, jag skäms över att jag då för länge sedan inte insåg hur mycket jag faktiskt fick för min stallhyra. Jag är övertygad om att även de mest sura och vresiga och bristfälliga stallägare därute gör så gott de förmår.

Det är min förhoppning att de här raderna får någon därute att tänka efter lite mer än vad jag gjorde när lusten att klaga väller upp. För det är tufft och tungt och dyrt att driva stall.

/Ulrika