Avelsbloggen: ”Är hästmänniskor lite udda eller är vi bara transparenta?”

Utanför fönstret kastas snöflingorna runt av vindens hårda drag. Känner mig lite snuvad om jag ska vara ärlig, jag som trodde våren var på ingående. Hästarna har nämligen börjat tappa sin vinterpäls här nere i Skåne och de flesta stona har genomgått årets första brunst. Facebook är bombarderad med fölbilder av uppfödare från mellersta till södra Europa, men här dröjer det ett tag till innan årets föl börjar anlända.

Ibland känner jag bara för att packa väskorna och ta med mig hästarna och flytta söderut, men så tänker jag på dom vackra vinterdagarna man har här i Sverige och då ångrar jag mig. Ni vet sådana dagar när snön bekläder träden så fint så att det ser ut som en Carl Larsson-målning och det är precis där jag egentligen vill bo – inuti en av Carl Lassons tavlor.

Jag tar den första slurken av det varma morgonkaffet och börjar bläddra i mitt överfyllda bildgalleri på mobilen. Jag får syn på bilder av förra årets sistanlända föl. Han var så fin i sin blanka fölpäls, fast nu ser han ut som ett förvuxet virvelmarsvin. Han som såg ut som ”a million bucks” ser numera ut som Cheewbacka från en av Star Wars filmerna. Jag tar en djup suck och tänker ”Jaja, det blir nog bra…”.

Han som såg ut som ”a million bucks” ser numera ut som Cheewbacka från en av Star Wars filmerna.

Men det är ju så det är med unghästar, ena dagen så visar de sin fulla potential och nästa dag så ser de ut som, ja jag vet inte vad. I början hade jag lite svårt för unghästarnas ”fulperioder”, de fick mig alltid att börja tveka på min kompetens. Men idag är jag lite klokare och väljer att titta bort när unghästarna träder in i deras värsta ”fulperioder”. Faktum är att de inte förtjänar att bli bedömda när de inte är i rätt fas, det är varken schysst mot mig eller hästen.

Desto mer man upplever desto mer lär man sig, men det bidrar även till att man utvecklar någon typ av yrkesskada. Det är kanske inte mitt stoltaste ögonblick som jag väljer att erkänna dessa ”brister”, men dessvärre kan jag inte undgå att tänka i dessa banor.

Allt för ofta ser jag ston som jag mer än gärna hade sett i avelsboxen, men dessvärre stannar inte mina genetiktankar där. En mycket god vän till mig väntar barn nu under 2023 och så fort någon berättar att de väntar barn, så kan jag inte undgå att fundera på hur deras ”avkomma” kommer att bli. Hur kommer den att se ut med dessa två föräldrarna, vilka egenskaper kommer den att få, vilken längd m.m.

Ja, en mindre passande yrkesskada kanske några tycker. Men det är ju så som man tänker när man är uppfödare. Man har två individer som tillsammans ska skapa ett resultat, oavsett om man föder upp hundar, katter eller hästar. Jag måste dock poängtera att jag inte diskuterar detta med de blivande föräldrarna, utan jag försöker istället trycka bort dessa tankar ur mitt huvud. Hade jag erkänt dessa tankar för en någorlunda normal person, så hade jag blivit idiotförklarad direkt.

Samma gäller samtalsämnen – för mig är det normalt att diskutera om sperma, folliklar, gulkropp m.m. Det är ju oundvikligt att inte nämna något av dessa ord bland uppfödare eller på seminstationer. För oss är detta lika vanligt förekommande som att använda orden kaffe, mjölk eller bakelse på ett café. Det är nämligen inte så enkelt med avel, det är inte av en slump som stona blir dräktiga. Alla personer som har haft ett sto som vägrar bli dräktig förstår precis vad jag menar, där man månad efter månad åker till och från seminstationer som en blådåre.

Min ej hästintresserade vän tittade storögt på oss, som om vi kom från planeten Mars.

Innan pandemin var jag på en fest där flera uppfödare var på plats, med mig på festen hade jag en ej hästintresserad vän. En person som senast hörde ordet ”gulkropp” under lektionerna på mellanstadiets sexualkunskap. Tillsammans med mina uppfödarkollegor, gick vi in att diskutera om de mest fertila hingstarna och hur deras spermakvalité var. Min ej hästintresserade vän tittade storögt på oss, som om vi kom från planeten Mars.

Ingen vanlig (ej hästintresserad) människa förstår vikten med dessa samtal mellan uppfödare eller andra avelsrelevanta personer. De kan inte heller inbilla sig känslan av att kunna hoppa in i duschen för att sen gå och lägga sig efter varit uppe hela natten för att förlösa föl. Känslan när man går mot huset halvdränkt i diverse kroppsvätskor och man vet att fölvakten inte kommer att ringa något mer, inte i alla fall inom det närmsta dygnet. 

Samma gäller när lådorna försvinner under leveransen och man måste ringa till transportföretaget och efterlysa en frigolitlåda med sperma. Det blir allt för ofta en lång och konstig tystnad när man ska förklara paketets innehåll för stackars kundservicemedarbetaren över telefon. Dock brukar de också få en chock när de även får höra paketets värde – för faktum är att det är dyra droppar som flygs över Europa. Speciellt om det är fryst semin från någon alldeles speciell hingst – rysk kaviar, släng dig i väggen!

Förra sommaren låg jag i skytteltrafik mellan Helsingborg och Glostrup för att hämta frigolitlådor. Körde ungefär 3-4 gånger i veckan. Till slut visste de stackars terminalarbetarna när jag skulle dyka upp, så de stod ute på parkeringen och mötte upp mig medans bilen brände in på parkeringen.
”Her er din kopakke”, sa de alltid till mig på skrovlig danska medan de lämnade över lådan.

Jag blev egentligen aldrig klok på varför terminalarbetarna trodde det var ett ko-paket. Kanske de inte kände skillnaden mellan kodoft eller hästdoft? Men jag blev i alla fall känd hos DHL i Glostrup som tjejen med ko-paketen förra sommaren.

Hästvärlden är inkluderande, transparent, mångfacetterad och alldeles underbar!

Men detta är lite av charmen med hästvärlden, det transparenta. Här umgås man med människor i alla åldrar och man diskuterar både högt och långt. För kiss och bajs tillhör vardagsmat för de som arbetar i stallmiljö – ett samtalsämne som kanske inte tillhör normen hos en familj som inte befinner sig i hästsfären. Det är ett så stort spektra, det finns något för alla och alla yrkena inom hästvärlden är lika betydande. Har du inte tävlingsnerverna – bli hästskötare? Är du akademiskt lagd – bli veterinär eller kanske advokat med hästinriktning? Har du ett estetiskt öga – bli exteriördomare eller varför inte hästfotograf? Hästvärlden är inkluderande, transparent, mångfacetterad och alldeles underbar!

Tack för att ni tog er tiden och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

/Emelie

I helgen blev det utökning i familjen, jag åkte nämligen och hämta min allra första egna lilla valp. En bedårande söt liten Dansk-Svensk Gårdshunds kille vid namn Cheesecake. En hund som förhoppningsvis kommer följa mig genom delar av livet som min bästa vän men även en hund som kan hjälpa till att hålla beståndet av skadedjur nere. För just nu så är jag otroligt trött på både möss och råttor som gladeligen vandaliserar det enda och det andra här på gården.

Efter att ha skaffat valp har jag insett hur svårt det måste vara för de som antigen är förstagångsuppfödare eller för de som köpt sitt första föl. Det är verkligen en helt ny värld som öppnar sig. Skillnaden mellan hund och häst är att man troligtvis inte börjar med ett föl som första häst, utan att man då köper sig en vuxen häst. Men det är ingen skillnad när det kommer till de olika ”stadierna”.

Hur ska jag lära hunden/hästen detta?, ”Vad ska jag tänka på gällande dittan och datten?- ja, frågorna är oändliga när man står där som en riktigt gröngöling och det enda man vill är att göra rätt. Men vad är rätt? Denna ovisshet som skapar både en osäkerhet och rädsla, där man får höra att man måste hinna med en massa saker för annars ligger den efter i utbildningen, samtidigt som man inte vill forcera. Men jag försöker påminna mig själv genom att ge mig själv goda råd, råd som jag hade gett till någon annan om det vore i hästvärlden istället för hundvärlden. 

När man hör ordet hästuppfödare så tänker man oftast på en person som föder upp hästar. En person som helt enkelt har en massa ston och föl. Men det är så mycket mer än bara producera fram föl, som uppfödare måste man vara lite av en allt-i-allo.

För ibland blir de inte sålda som föl, utan stannar kvar tills de är i ridbar ålder. Alla dessa olika stadier går en uppfödare igenom: fölstadiet, unghäststadiet, ridhäststadiet och i vissa fall även pensionärstadiet. När man har genomgått dessa olika stadierna några gånger så blir man också trygg med det. Erfarenhet ger helt enkelt trygghet. Nu, som nybliven valpägare, så har jag verkligen försökt att suga åt mig som en svamp all information man kan tänka sig gällande valpar. Alla do and dont. Jag googlar, läser på sociala medier, läser artiklar, lyssnar på poddar, kollar på youtube, ja allt som jag kan finna i denna djungeln.

Men gör jag likadant med hästarna? Söker jag ny information om saker som jag redan känner mig trygg med? Dessvärre måste jag svara nej, jag söker inte speciellt frekvent efter ny kunskap. Jag lyssnar gärna på poddar och läser lite artiklar, men är inte alls lika kunskapstörstig. Det är egentligen ganska tråkigt beteende, för jag vill kunna känna mig uppdaterad om olika rön. Jag vill inte vara den som fastnar i samma gamla hjul. Sen måste ens sunda förnuft och erfarenhet bestämma om den nya eller den gamla metoden passar bäst. Kanske detta blir ett lämpligt nyårslöfte?

Att vara mer  kunskapstörstig inför 2024 och aktivt söka kunskap för att utvecklas.

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här

Den här tiden på året är verkligen inte min grej, en årstid som är något mellan höst och vinter. Kallt, regnigt och mörkt. En tid som får vem som helst att tappa motivation och sug för att ha häst. När man står där med ena foten i stöveln och den andra i leran, så kan man inget annat än att säga jag älskar hästar, jag älskar hästar… och ja, jag älskar hästar! Trots lera, blåst och kyla så älskar jag dem. När första snön har anlänt så blir jag som ett barn på julafton, för jag vet att mina hästar kommer bli så glada över att få leka runt i snön. Inte för att jag själv uppskattar snön, utan för att hästarna gör det. 

Men jag älskar inte industrin…

Operation X ska idag, onsdag, släppas på danska TV2 – Hästmiljardärens hemligheter. Jag har ännu inte sett dokumentären när detta blogginlägg skrivs, men enligt media ska hästarna utsättas för fruktansvärda förhållanden. Är det för detta jag föder upp hästar? Att skapa hästar åt en hästfabrik där snabba resultat uppnås genom tvång och våld? Jag har sedan ett par år tillbaka valt att bojkotta Helgstrand genom att inte använda deras hingstar. Inte för att hingstarna i sig är dåliga, utan för att jag inte vill sponsra något som jag inte stöttar. Jag hoppas att fler uppfödare väljer att tänka till, det finns massor med fina hingstar där ute och många hingsthållare som har en sund förhållning till hästar. Det är bättre att sponsra dem. Våga vägra sponsra smutsiga affärer och fruktansvärd djurhållning! 

Jag är inte dummare än att jag vet att detta försiggår även på andra ställen än hos Helgstrand. Jag hoppas så innerligt att Operation X: dokumentär skrämmer de som inte har en vettig djurvälfärd och djuretik att tänka om.  

För tre år sedan ville Helgstrand köpa ett hingstföl av mig och idag är jag otroligt glad och tacksam över att jag valde att tacka nej till den affären. Jag väljer hellre glada och sunda hästar före resultat och framgång, såklart önskar jag att hästarna kan få vara glada och sunda i kombination med framgång, men efter allt tumult berörande Helgstrand så börjar man bli rädd att sälja hästar till större aktörer. Jag slutar hellre med avel än att sälja mina uppfödningar till verksamheter som anser att tvång och våld är vägen till framgång. 

Ja, denna situation gör mig både rädd och förtvivlad över hur framtiden ser ut för ridsporten, men jag hoppas även att de trångsynta också inser vikten av en sund och hälsosam hästvälfärd. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

Här i veckan har det blivit lite fix och trix med både stallet och hästarna. Under helgen tömdes boxarna på strö och tvättades ur ordentligt. För om några månader är det dags att börja vänja av sto och föl och det krävs lite planering för det, så att sto och föl kan stå nära varandra under natten för en successiv avvänjning.

Även om det inte är panik med avvänjning, så är det verkligen härligt att få ordning och reda innan jul och nyår kommer. Några utav hästarna fick även ett välförtjänt bad som var egentligen helt onödigt då det första de gör är att gå ut och rulla sig i lera. Men äsch! Skitiga hästar är lyckliga hästar, även om ägaren inte alltid är lika lycklig över deras leriga mästerverk. Men jag fick njuta några timmar av rena hästar som doftade lavendel och bubbelgum. 

I veckan har dessutom några utav hästarna fått tandkoll, något som görs årligen. En av 3-åringarna hade en liten bit mjölktand kvar, vilken var tur vi hittade annars hade det funnits risk för inflammation och det är aldrig roligt.

På 3-åringarna kontrollerades även bett, då de snart får upp sina så kallade ”hingsttänder”, som hingstar och valacker vanligtvis får vid 4-5 års ålder. Jag tycker det är viktigt att se över hur betten ligger just för att se så de inte finns risk att dessa hingsttänder kommer ligga emot bettet. Har nämligen fått höra skräckhistorier från hästtandläkare där de har sett bett legat och gnagt upp stora hål i tänderna. Inte på mina hästar, utan på andras. Men jag får rysningar i kroppen av bara tanken! 

Imorgon är det 2,5-åringarnas tur att få tandkoll, deras vargtänder skall nämligen dras ut innan det är dags för inridning. Det är deras första riktiga tandkoll. Jag gör sällan någon riktig tandkoll innan de är 2 år, såvida inte jag misstänker något fel. Jag rekommenderar starkt att undersöka hästarnas munnar innan man börjar sätta bett i munnen, dessa vargtänder kan leda till problem.

Vargtand är en liten tand som sitter precis framför hästens kindtand och fyller ingen funktion. Vissa hästar får dem och andra inte. Dock kan de vara lite luriga att hitta ibland då kan ligga gömda under slemhinnan. Men det ska verkligen bli skönt när vargtänderna är ute, då är båda 2,5-åringarna klara för att bli ridhästar efter nyår.

Hästar har precis som vi människor mjölktänder och precis som vi får hästar sina inre kindtänderna först med de permanenta tänderna. Vid nio månaders ålder har hästen fått alla sina mjölktänder för att sedan successivt börja bytas ut till deras permanenta tänder. Byte från mjölktänder till permanenta tänder sker från cirka 2 års ålder till hästen är runt 4,5-5 år. Under tandbyte kan man märka att hästen är lite öm i munnen. Dessutom är det inte helt ovanligt att man hittar tänder lite var som helst. Jag själv har hittat mjölktänder lite över allt genom åren, en gång fann jag en kindtand i hoven på en unghäst. 

Det som återstår på min ”to-do-list” är att klippa 3-åringarna, de har nämligen förvandlas till riktiga björnar!

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

I veckan blev det en liten åktur för några av ungdomarna i stallet. Två 2-åringar och en 3-åring åkte en runda till Evidensia för att röntgas och vilka stjärnor de var!

Alla tre skötte sig exemplariskt! Både när det kom till själva lastningen och när de var väl på plats. Jag blir tårögd så stolt jag är över dem och helt ärligt så tror jag att alla tre av dem tyckte det var lite spännande med en utflykt. För en av 2-åringarna var det dessutom transportdebut, vilket kan ibland innefatta lite blandade känslor och extra lasttid. Men det gällde inte för tvåårs stoet Ada, som gick rakt på bussen som om hon inte hade gjort något annat. Jag är helt övertygad att genom att ha en god relation till sina hästar tillsammans med en bra grundhantering och tillit, så vinner man otroligt mycket oavsett vilket typ av situation man än möter. 

Men varför röntga unghästar? Det är vanligt bland många uppfödare att göra en så kallad unghäströntgen, det vill säga man röntgar hovleder, kotleder, hasleder och knäleder för att se om hästen har osteochondros (även kallad lösa benbitar). Många gör detta när hästen är mellan 1 till 3 års ålder.

Hästar som har osteochondros kan få symtom såsom hälta eller kraftig galla, medans andra visar inga symtom alls, så det kan vara lite klurigt att veta ifall ens unghäst har lösa benbitar eller inte. Jag själv vill gärna röntga hästarna innan jag lägger ut dyra pengar på träning och utbildning.

Det är inte kul att stå där och har lagt massor med tid och pengar för att sedan behöva operera mitt under tävlingssäsongen, alternativ när jag ska sälja och så visar det sig att hästen har lösbenbit, det blir vare sig kul för mig som säljare eller kul för köparen. Då gör jag det hellre innan de skickas iväg för då vet jag vad jag har och förhoppningsvis undviker onödiga överraskning i framtiden. 

Under söndagen erhöll Nordvästra Skånes hästvänner sin årliga hedersmedlemsträff hos Margretetorps Gästgifvaregård. Jag var på plats för att ta emot Förärvningspris då mitt ena sto Fascination Win T erhöll Elit-premiering och jag älskar verkligen dessa tillställningarna. Inte enbart för självaste prisutdelningen, utan även för att träffa andra eldsjälar. Människor som man kanske inte annars hade träffat. Uppfödare från alla möjliga rasorganisationer, några som föder upp fjordhästar, en som höll på med amerikanska miniatyrhästar, några som avlade nordsvensk m.m. 

Oavsett vad för ras man än håller på med så tror jag att man kan ha stort utbyte av varandra. Även om jag inte har en susning om stamtavlor, rasstandar, avelsmål etcetera på de andra raserna så tycker jag det är otroligt givande och intressant att lyssna på hur de ser på sin avel och vad de tänker på när de selekterar. Vissa av uppfödarna är äldre med en nästan livslång uppfödarerfarenhet, medan andra är yngre med en nytänkande synsätt och oavsett ålder eller erfarenhet så brinner alla lika mycket för hästar och avel. 

Men det är inte bara själva gästerna som är sanna eldsjälar, utan alla de funktionärer, styrelsemedlemmar, sponsorer m.m. som gör detta möjligt. Allt deras slit med olika evenemang, medlemsträffar, föreläsningar, administration etc. De människorna är värda sin vikt i guld! 

Denna veckan lanserade även SWB de nya blup-funktionerna ”provparning” och försäljning. Dock blev jag lite irriterad på att man som redan befintlig plusmedlem inte kunde prova funktionerna, utan det gäller enbart för plusmedlemskap för 2024. För övrigt låter det som en väldigt rolig och spännande idé! Har tidigare provat likande funktion på Horsetelex genom deras virtuella stamtavla, enda knepiga är att hästarna måste finnas där. Men tycker att det låter väldigt kul att kunna se den eventuella avkommans kommande avelsindex och linjära beskrivning.

Tack för att ni tog er tiden att läsa och ett extra stort tack till Nordvästra Skånes hästvänner och till Evidensia i Helsingborg!

Önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här 

I veckan publicerade den norska näringslivstidningen E24 att hingsten Hesselhøj Donkey Boy planeras att klonas nästa år. Att klona djur är ingen nyhet i sig, under flera decennier har forskare klonat fram olika typer av djur. Den första kloningen av djur genomfördes redan 1885 av biologen Hans Dreisch. Ett embryo från sjöborre som bestod av två celler. De två cellerna separerade och utvecklades till varsin sjöborre.

Men den mest välkända klonen var fåret Dolly, år 1996. Dolly var det första däggdjuret som klonades genom att använda en vuxen cell som transplanterades in i ett ägg, med andra ord samma metod som används när man klonar idag. Kloning har alltså varit länge på tapeten. Idag finns det flera hästar som är klonade, några av dem som har kloner är godkända hingstar så som Quidam de Revel, Jazz, Cruising, Levisto Z, Chellano Z m.m.

Men är kloning verkligen avel? En av dressyrvärldens genom tiderna bästa sto, Poetin (e. Sandro Hit x Brentano ll) har 7 helsystrar varav 2 av dem är kloner. Fyra av dessa systrarna fick tillsammans 8 avkommor 2012, varav 6 av dessa avkommorna undan de klonade stona via embryo transfer. Totalt har Poetin tillsammans med henne systrar fått än så länge 50 registrerade avkommor. Är detta kvalitetsmedveten avel eller försöker vi idag slå ut oddsen att få fram den där topphästen? 

Det finns några stamböcker som har valt att inte godkänna registrering av kloner, SWB är en av dem (taget från SWB): 

”SWB vill vara tydliga med att vi inte anser kloning vara en avelsstrategi, då den enbart går ut på att göra fler av det vi redan har och således inte kan förväntas föra utvecklingen framåt.”

Även inom Idrottsförbundet har kloner varit i fokus inom media under en längre tid och från början förbjöd FEI kloner från att tävla. Grunden för förbudet var att kloning skulle kunna innebära en konkurrensfördel, vilket strider mot deras mål om fair play. Förbudet hos FEI har sedan dess upphävts och kloner får idag tävla hela vägen upp till OS. Medans The Jockey Club och The American Quarter Horse Association tillåter fortfarande inte att kloner tävla.

Men är det etiskt hållbart att klona hästar?

Detta är en otroligt svår fråga! Det finns många för- och nackdelar med kloning. 

2020 föddes ett litet hingstföl i Texas, en Przewalskihäst. Det är en utrotningshotad vildhästart som kommer från Centralasien (främst Kazakstan, Mongoliet och västra Kina). Dessa har inte setts i vilt tillstånd sedan 1969 och i år, 2023, kom den andra klonen av Przewalskihäst, en klon av en hingst vars levande cellinje kryopreserverades för över 40 år sedan i San Diego Zoo Wildlife Alliance Biodiversity Bank’s Frozen Zoo. Så med hjälp av kloning kan man återskapa det som en gång har gått förlorat.

Ett argument som har används för kloning inom hästavel, är att man öppnar upp avelsmöjlighet hos de individer som någon gång i livet har blivit valacker. Valacker som presterat väl i sporten. Det låter ju kanon, men skulle valacken ha presterat lika bra om han hade varit hingst? Det är omöjligt att svara på och som många uppfödare känner till: bara för att den visar sig vara en bra sporthäst så betyder det nödvändigtvis inte att den är ett bra avelsproducent. 

Men jag måste säga att jag tror kloning riskerar framtida problem med genetiska mutationer och kommer även att skapa flaskhalsar inom avel, då det är ett resultat av avel på en specifik linje. Är detta avelsframsteg och är det så här vi vill att våra framtida hästar ska produceras? Om du frågar mig, så är svaret på den frågan nej. För mig är detta inte avelsframsteg och jag hoppas inte detta framtidens avelsmetod. För ska vi börja klona toppindivider för att producera nästa generations hästar, ja då kommer den genomsnittliga hästen att vara utrotningshotad. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

Hösten är verkligen här nu nere i Skåne, kraftiga vindar och regn sidledes tillhör snart den dagliga vardagen och jag kan säga att dessa dagarna är det inte speciellt tilltalande att vara hästägare. 

Mina unghästar går fortfarande dagtid ute i de stora sommarhagarna och betar ner det sista och det är väldigt underhållande att se dem fara runt och agera gräsklippare. 

Jag har under veckan fått en del mejl från läsare där det var oklart hur min ställning till lösdrift var och jag kan säga att jag är verkligen för lösdrift! Jag anser att både avelsston och unghästar trivs bäst att få valmöjligheten att välja själv. Om de vill vara inne så går de in och vill de vara ute så går de ut. Dessutom anser jag det mest ekonomiskt och även praktiskt för oss tvåbenta. Dock måste jag poängtera att jag anser att själva fölningen är bättre på box, på grund av att det är enklare att övervaka när sto och föl är för dem själva. Det är i alla fall mina personliga erfarenheter. 

För de som läst förra veckans inlägg, så vet ni att jag ska rensa lite bland hästarna här på gården och några av dem som snart ska säljas är ston. Ston som egentligen var tänkta till att behållas, men nu är de lite för många helt enkelt, så tänkte dela med mig av vad jag tänker gällande avelsston.

Oavsett vilken typ av avel man än bedriver så önskar man avelsframsteg, man vill helt enkelt förbättra och förädla egenskaper/utseende/karaktär… – oavsett om det är gångarter, hoppförmåga, uthållighet, specifikt temperament etc. som man väljer att fokusera på. Detta skiljer sig inte från inriktning till inriktning – alla önskar avelsframsteg oavsett vad man har för mål eller vilken gren man än väljer satsar på.

Här tror jag att det är viktigt att vara ärlig mot sig själv och försöka ha ”slutprodukten” i huvudet. ”Är avkomman bättre än stoet?” Svarar man ja på den frågan så har man gjort ett bra jobb. Dock är det också viktigt att fråga sig: ”Är avkomman så pass mycket närmare mitt avelsmål, så att det är ekonomiskt försvarbart att sälja modern och vänta i alla fall fyra år innan avkomman får ett föl?” Svarar man nej på den frågan, ja, då var avelsframsteget kanske inte tillräckligt stort. Nu låter det kanske lite kallt med ordet ekonomiskt försvarbart, men om man vill få sin avel att gå runt och kanske även tjäna en liten slant, så måste man även tänka på den ekonomiska aspekten.

För faktum är att det är de bästa stona som ska behållas i aveln, hur ska man annars komma i mål om man gång efter annan startar vid ruta ett? 

Hög kvalité på stona går lite hand i hand med den ekonomiska aspekten – har du hög kvalité på din avel så är din avel också mer attraktiv och därefter mer ekonomiskt gynnsamt. 

Jag tänker liknande när jag ska köpa in sto för avel; ”Hur nära är detta sto till mitt avelsmål?”, ”Hur står detta sto, rent ekonomiskt, gentemot marknaden? – finns det en marknad för denna typ av häst och skulle en avkomma kunna säljas utan större förlust?”. Det är så klart väldigt svåra frågor, men viktiga. Även om man älskar sin häst, så måste man dessvärre ibland tänka på detta. Annars blir det lätt att man står där med massa hästar som man inte får sålda och det är inte kul. 

Jag gjorde själv misstaget med min första uppfödning. Jag tog ett föl undan min tävlingshäst, för jag tyckte stoet var så fin! Jag valde att ta ett föl på grund av att jag trodde det skulle vara billigare och för att jag ville ha en unghäst som var som mitt sto men med lite bättre skritt och exteriör. Den avkomman skulle bli min nästa tävlingshäst var planen. Så jag valde en hingst med bra skritt och god exteriör. Ut kom en häst som inte var i närheten av mitt sto, bra skritt och exteriör hade han, men alla egenskaper som jag ville att han skulle få från stoet saknade han och ekonomiskt var det allt annat än billigare. 

Men en dag stod jag där med dålig rygg och nacke efter en trafikolycka. Min ridkarriär var över och vad skulle jag med en valack till? Så jag lade ner en förmögenhet på utbildning och ridning, för att jag inte skulle gå dunderback. För ingen vill köpa en dressyrhäst som bara står där och skrotar. Jag fann till slut en vettig köpare, men dessvärre fann vi röntgenfynd vid besiktningen, trots han var friröntgad tre år tidigare. Det var inget större fynd, men tillräckligt för att säljaren drog sig ur och prislappen sjönk avsevärt. 

Jag gjorde alla misstag som gick att göra. Men jag lärde mig massor! Denna fina valack fann senare en fantastisk familj och han har det hur bra som helst! Han tillsammans med sin nya ägare är ute och tränar och tävlar, det är verkligen härligt att se!

Så även om man vill ta ett föl för eget bruk så ska man tänka ett steg längre. Vad händer om dagen kommer där man måste sälja? Även om den ursprungliga planen var så, så måste man ändå tänka ”vad om” och ibland är det bättre att köpa ett föl eller unghäst istället för att ta ett föl på sitt sto. Köper man ett föl så har man förhoppningsvis en uppfödare i ryggen som kan guida dig och undvika vissa fallgropar. De har förhoppningsvis ett lika stort intresse att hästen hamnar hos ett bra hem som du och kan kanske hjälpa till med lite kontaktnät som man annars kanske inte har.

Jag läser lite då och då på sociala medier där personer önskar få fram en storhäst undan sitt ponnysto. Mitt bästa råd är att antingen köpa ett färdigt föl alternativ unghäst som kommer bli en storhäst eller helt enkelt välja en ponnyhingst och satsa på att få fram ett ponnyföl. Risken för komplikationer vid fölning är betydligt högre när hingsten är 175 cm och stoet 135 cm och dessutom är risken överhängande att du står där med en avkomma på 155 cm som är kanske för liten för ditt önskemål. 

Men är det verkligen en fantastisk resa att gå igenom från hingstval tills hästen är i ridbar ålder. Kan varmt rekommendera det! Så har du ett fantastiskt sto som verkligen har något att bidra med inom avel och du både vill, har ekonomin och förstår att det är hårt arbete med att ta fram ditt egna föl – då starkt rekommenderar jag att gå ut och söka kunskap. Kolla på hingstvisningar, prata med uppfödare (kanske uppfödaren till ditt sto), prata med avelsföreningen, gå kurser som erbjuds etc. Det finns massor med kunskap där ute och man blir aldrig fullärd. Att ge sig ut i avelsdjungeln är både spännande, roligt och lite läskigt, men när man står där och tittar på den magiska individen som uppfyller så många av ens drömmar – ja, då är allt det hårda arbetet värt det! 

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

Semestern är slut och även SWB Equestrian Week, så nu är jag åter tillbaka till verkligheten. 

Efter jag har haft ett väldigt prövofyllt år i år, så behövde jag en ganska välförtjänt semester och helt ärligt så gav den mig en hel del nya insikter. En av insikterna är att jag har på tok för många hästar just nu, något som är enkelt att hamna i om man är uppfödare.

Så det är dags för storgallring i stallet! Även om jag älskar varje individ så kan jag inte behålla alla, det är för mycket jobb för en man, eller ja, i detta fall kvinna. Dessutom är det på tiden att se över hur jag kan göra mitt dagliga arbetet mer effektivt – både kostnads- och tidseffektivt. För denna gård byggdes en gång i tiden med inriktning inackordering, inte avel så en lösdrift till avelsstona står just nu högst upp på min önskelista.

Jag tror dessutom att stona skulle älska gå på lösdrift! Såklart kommer jag fortfarande ha fölboxar, för jag föredrar att stona fölar inomhus, men övriga tiden på året så tror jag lösdrift är mest optimalt. 

Så förnärvarande har jag ett huvudbry att besluta vilka ston som ska behållas och vilka som ska säljas. Att välja mellan hingst och sto är enkelt, som uppfödare väljer man självfallet stoet, men när det kommer mellan sto och sto, ja, då blir det svårt! Idag har jag 11 ston i åldrarna mellan 1 år till 13 år och fyra av dessa stona ska få hitta nya hem. Förutom några ston så ska jag även göra mig av med lite unghingstar. Det ska selekteras, röntgas, filmas och förhoppningsvis säljas, så hösten och vintern kommer inte vara sysslolös. 

Missförstå mig inte, jag ska inte avveckla min avel, utan jag ska bara göra en gallring. Visst kanske det är olämpligt just nu mitt under lågkonjunkturen, men samtidigt måste man göra detta för att skapa plats till nya individer. Jag älskar alla av mina 600 kilo veganer, men man kan inte förvandlas till en ”crazy cat lady”.

Förutom dessa insikter så emot tog jag Fascinations elitutmärkelse under SWB Equestrian Week och jag kan inte nog säga hur väl värd hon är! Hon är ett sådant fantastiskt sto och moder. 

Väl hemma igen på svensk mark var det även dags för årets sista dräktighetsundersökning och dessvärre var stoet Fortuny (e. Secret x Ampére) inte dräktig med Bueno SL, men de övriga stona hade alla en bulle i magen. Jag känner mig faktiskt lite snuvad över att Fortuny var tom, hade sett fram emot det fölet lite extra. 

Men nästa år väntas det fyra föl här på gården, så man ska vara nöjd med det. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

Många av landets föl börjar komma i den åldern att de ska börja bli ledda. Jag tillhör den skaran uppfödare som lär fölen ganska sent. Till och från hagen går oftast mina föl lösa.

Är kanske lite kontroversiell när det kommer till att träna unghästar, jag vet inte. Men jag tycker det fungerar bra och oftast tar det bara några tillfällen sen går de fint i grimma och grimskaft. Det finns massor med olika metoder där ute, men vill dela med mig utav min. 

Egentligen är det inte så komplicerat, jag använder mig utav belöningsbaserad träning. Följer fölet mig så blir det kliad och efter ett tag så kliar jag fölet samtidigt som vi går. På detta viset så lär man fölet att ledas och hanteras samtidigt som de lär sig att människor är ganska trevliga varelser. 

Det är inte svårare än så faktiskt. Sen tar man steg för steg, sätta på grimman och till slut så är grimskaftet på. Fölet kan reagera lite när väl grimskaftet är på. Jag själv använder mig inte utav vanliga grimskaft, utan speciella band som jag själv har gjort. Anledningen till det är om fölet skulle få panik av någon anledning så vill jag inte ha ett grimskaft kastandes runt benen på dem och kanske skrämma upp dem ännu mer. För olyckor händer och speciellt med yngre hästar. Jag använder dessutom dessa band vid löshoppning när de har uppnått rätt ålder för det. 

Banden går löpande genom grimman och jag håller i båda ändarna utav banden. Se till att de är i lagom längd, inte för långa och inte för korta. Jag har dessutom alltid ett band i fickan ifall någon häst skulle komma på rymmen. Älskar dessa band!

När det kommer till grimma till föl så föredrar jag lädergrimma som går som ett kryss undertill. Jag upplever att de sitter bättre än vad en mer traditionell grimma gör. Jag själv har flera sådana lädergrimmor i olika storlekar och färger, oftast brukar det finnas en lite läder remsa undertill, dem brukar jag skära bort. Dessvärre har jag ännu inte funnit dem i väldigt små storlekar, så ponnyfölen har traditionellt utformad grimma, men har gått i tankarna att försöka lösa några mini-grimmor som har ett kryss undertill. 

Gällande avelssäsongen så återstår det några få dräktighetsundersökningar för min del. Jag har själv upplevt att 2023 har varit ett knepigt år, men så är det ibland. En annan sak jag har upplevt i år är att det är ovanligt många avelsston till salu och jag ser många som har svårt att sälja sina föl. Jag har sett via sociala medier uppfödare nere i Europa som normalt säljer sina föl inom några dagar, fortfarande står kvar med flera föl. Jag själv har också märkt att intresset för föl är ganska svalt i år, kanske det beror på fölet, det vet jag inte. 

Jag var inne och kollade statistiken på språngrulla och det ser onekligen ut till att folk har valt att avstå från att betäcka, ovanligt få ston jämfört mot de senaste fem åren. Nu finns garanterat ston kvar som ännu inte registrerats på språngrulla, men tittar man på siffrorna från förra året så är det en diff på 24 procent. Lite skrämmande om man frågar mig. Samtidigt, med stigande priser på det mesta och en lite mättad marknad, så förstår jag dem som väljer bort att betäcka sitt/sina ston. Det är ett ganska slitsamt jobb att vara uppfödare, aldrig kunna vara ledig när alla andra är det och att hela tiden känna att dygnets 24 h inte räcker till – jag förstår det. 

På tal om ledighet, så kommer jag själv ta en välförtjänt semester innan SWB Equestrian Weeks drar igång. En semester som förhoppningsvis ger mig lite nya intryck och massor med energi innan hösten drar in. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här 

Seminsäsongen har lidit mot sitt slut. I år har jag haft två ston som har varit lite struliga, så jag hoppas att de äntligen är dräktiga. Men ibland är det så, att stona inte tar sig. Båda stona är yngre och det har varit ett knepigt år. Nu återstår enbart några dräktighetsundersökningar, sen stänger jag portarna till seminen för 2023. 

Förra veckan arrangerades den årliga selekteringen för Elitfölauktionen som går av stapeln vecka 39 och 40 nere på Flyinge Kungsgård. Selekteringskommittén var ute på 10 platser i landet och tittade på mer än 200 föl. Ungefär 47 % av fölen hade dressyrbetonad stamtavla medans resterande ca 53 % av fölen hade hoppbetonad stamtavla (Norrland är exkluderat). 

För första gången någonsin valde jag att anmäla ett föl. Det är alltid lite extra pirrigt när det är debut. Fölet som visades är ett hingstföl e. Vaderland (Vitalis x Krack C) u. Fascination Win T ue. Ampére.

Stoet Fascination är en rutinerad dam när det kommer till visning. Hon har nämligen haft flera föl visade på auktion nere i Holland. Så stor stjärna till stoet som visade sig på sin bästa sida, hon är så himla duktig att springa med! Fölet däremot blev lite osäker och trött, så han visade inte sig riktigt, men så är det med föl. Det är så många parametrar som ska vara i fas. De får inte vara för överbyggda, trötta, inte för uppspelta, fin i pälsen, etc. Det finns inget svårare än att filma föl, det tycker iallafall jag. Det är en hel vetenskap bakom det. Dessutom är det så många andra faktorer som spelar in, så som hur stoet springer (inte för fort och inte för långsamt), väder, dagsform, filmteknik etc. 

Han är dock fortfarande otroligt fin och någon ägare kommer en dag kunna skatta sig lycklig över denna lilla häst. 

Så med andra ord tror jag inte vi kommer igenom nålsögat bland årets otroliga föl, för wow, så många fina föl! Flera av dem som jag gärna hade velat ta mig med hem! 

Vilka föl får vara med på selekteringen för elitfölauktionen?

Det är inte några högre kriterier för att kunna anmäla till selekteringen, det är att ägaren skall vara medlem i SWB och att fölet är under registrering hos SWB. 

Men hur går egentligen selekteringen till? 

Man anmäler sitt föl via vanliga tdb (tävlingsdatabasen) och i samband med anmälan fyller man i sitt medlemsnummer, kön på fölen samt födelsedatum och även information om mödernelinjen (tävlingsmeriter MSV placeringar och uppåt). Önskar man enbart ha sitt föl på onlineauktionen, så skriver man det i samband med anmälan. 

När det börjar närma sig så får man en preliminär starttid på Equipe. 

Dagen innan badades både sto och föl för att göra de fina inför filmning. Sto och föl fick sova inne några dagar innan visning, för att de skulle ladda batterierna inför den stora dagen. 

Samma dag knoppades både sto och föl. Planerade resan så vi skulle vara där ca 10 minuter innan starttiden, så de slapp vänta så länge.

När det är dags så lämnar man över stoet till anvisad visare, det vill säga man springer inte själv med sto och föl (går att önska om man själv vill visa). De ställer upp fölet för att ta bilder och därefter visar de sto och föl inför kamera i samtliga gångarter. Efteråt filmas fölets ben där de filmar fölet i skritt framifrån och bakifrån.

Självaste visningen går snabbt, 5-10 minuter och sen är det över. 

Mina 5 bästa tips att tänka på inför eller under selekteringen:

1. Se till att fölet är utvilad, låt den sova inne några nätter innan det är dags att visa.
2. Se till att sto och föl är rena, putsade och knoppade. Tänk på att hästarna representerar din avelsverksamhet.
3. Låt proffsen visa. All äran att visa själv, men de som springer med stoet är utbildade och vet vad de gör. Så är du inte själv proffs på att visa – låt dem göra det.
4. Var i tid, men inte för tidigt. Kommittén ska titta på otroligt många föl under en väldigt kort tid. Så planera din avfärd, kom inte försent eller för tidigt – lagomt är bäst. 
5. Se till att sto och föl är i bra hull. Inte för tjock och inte för smal. Även här – lagomt är bäst. Har ditt sto fallit ur, se till att fodra upp henne innan selekteringen.

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här