Avelsbloggen: ”Är hästmänniskor lite udda eller är vi bara transparenta?”

Utanför fönstret kastas snöflingorna runt av vindens hårda drag. Känner mig lite snuvad om jag ska vara ärlig, jag som trodde våren var på ingående. Hästarna har nämligen börjat tappa sin vinterpäls här nere i Skåne och de flesta stona har genomgått årets första brunst. Facebook är bombarderad med fölbilder av uppfödare från mellersta till södra Europa, men här dröjer det ett tag till innan årets föl börjar anlända.

Ibland känner jag bara för att packa väskorna och ta med mig hästarna och flytta söderut, men så tänker jag på dom vackra vinterdagarna man har här i Sverige och då ångrar jag mig. Ni vet sådana dagar när snön bekläder träden så fint så att det ser ut som en Carl Larsson-målning och det är precis där jag egentligen vill bo – inuti en av Carl Lassons tavlor.

Jag tar den första slurken av det varma morgonkaffet och börjar bläddra i mitt överfyllda bildgalleri på mobilen. Jag får syn på bilder av förra årets sistanlända föl. Han var så fin i sin blanka fölpäls, fast nu ser han ut som ett förvuxet virvelmarsvin. Han som såg ut som ”a million bucks” ser numera ut som Cheewbacka från en av Star Wars filmerna. Jag tar en djup suck och tänker ”Jaja, det blir nog bra…”.

Han som såg ut som ”a million bucks” ser numera ut som Cheewbacka från en av Star Wars filmerna.

Men det är ju så det är med unghästar, ena dagen så visar de sin fulla potential och nästa dag så ser de ut som, ja jag vet inte vad. I början hade jag lite svårt för unghästarnas ”fulperioder”, de fick mig alltid att börja tveka på min kompetens. Men idag är jag lite klokare och väljer att titta bort när unghästarna träder in i deras värsta ”fulperioder”. Faktum är att de inte förtjänar att bli bedömda när de inte är i rätt fas, det är varken schysst mot mig eller hästen.

Desto mer man upplever desto mer lär man sig, men det bidrar även till att man utvecklar någon typ av yrkesskada. Det är kanske inte mitt stoltaste ögonblick som jag väljer att erkänna dessa ”brister”, men dessvärre kan jag inte undgå att tänka i dessa banor.

Allt för ofta ser jag ston som jag mer än gärna hade sett i avelsboxen, men dessvärre stannar inte mina genetiktankar där. En mycket god vän till mig väntar barn nu under 2023 och så fort någon berättar att de väntar barn, så kan jag inte undgå att fundera på hur deras ”avkomma” kommer att bli. Hur kommer den att se ut med dessa två föräldrarna, vilka egenskaper kommer den att få, vilken längd m.m.

Ja, en mindre passande yrkesskada kanske några tycker. Men det är ju så som man tänker när man är uppfödare. Man har två individer som tillsammans ska skapa ett resultat, oavsett om man föder upp hundar, katter eller hästar. Jag måste dock poängtera att jag inte diskuterar detta med de blivande föräldrarna, utan jag försöker istället trycka bort dessa tankar ur mitt huvud. Hade jag erkänt dessa tankar för en någorlunda normal person, så hade jag blivit idiotförklarad direkt.

Samma gäller samtalsämnen – för mig är det normalt att diskutera om sperma, folliklar, gulkropp m.m. Det är ju oundvikligt att inte nämna något av dessa ord bland uppfödare eller på seminstationer. För oss är detta lika vanligt förekommande som att använda orden kaffe, mjölk eller bakelse på ett café. Det är nämligen inte så enkelt med avel, det är inte av en slump som stona blir dräktiga. Alla personer som har haft ett sto som vägrar bli dräktig förstår precis vad jag menar, där man månad efter månad åker till och från seminstationer som en blådåre.

Min ej hästintresserade vän tittade storögt på oss, som om vi kom från planeten Mars.

Innan pandemin var jag på en fest där flera uppfödare var på plats, med mig på festen hade jag en ej hästintresserad vän. En person som senast hörde ordet ”gulkropp” under lektionerna på mellanstadiets sexualkunskap. Tillsammans med mina uppfödarkollegor, gick vi in att diskutera om de mest fertila hingstarna och hur deras spermakvalité var. Min ej hästintresserade vän tittade storögt på oss, som om vi kom från planeten Mars.

Ingen vanlig (ej hästintresserad) människa förstår vikten med dessa samtal mellan uppfödare eller andra avelsrelevanta personer. De kan inte heller inbilla sig känslan av att kunna hoppa in i duschen för att sen gå och lägga sig efter varit uppe hela natten för att förlösa föl. Känslan när man går mot huset halvdränkt i diverse kroppsvätskor och man vet att fölvakten inte kommer att ringa något mer, inte i alla fall inom det närmsta dygnet. 

Samma gäller när lådorna försvinner under leveransen och man måste ringa till transportföretaget och efterlysa en frigolitlåda med sperma. Det blir allt för ofta en lång och konstig tystnad när man ska förklara paketets innehåll för stackars kundservicemedarbetaren över telefon. Dock brukar de också få en chock när de även får höra paketets värde – för faktum är att det är dyra droppar som flygs över Europa. Speciellt om det är fryst semin från någon alldeles speciell hingst – rysk kaviar, släng dig i väggen!

Förra sommaren låg jag i skytteltrafik mellan Helsingborg och Glostrup för att hämta frigolitlådor. Körde ungefär 3-4 gånger i veckan. Till slut visste de stackars terminalarbetarna när jag skulle dyka upp, så de stod ute på parkeringen och mötte upp mig medans bilen brände in på parkeringen.
”Her er din kopakke”, sa de alltid till mig på skrovlig danska medan de lämnade över lådan.

Jag blev egentligen aldrig klok på varför terminalarbetarna trodde det var ett ko-paket. Kanske de inte kände skillnaden mellan kodoft eller hästdoft? Men jag blev i alla fall känd hos DHL i Glostrup som tjejen med ko-paketen förra sommaren.

Hästvärlden är inkluderande, transparent, mångfacetterad och alldeles underbar!

Men detta är lite av charmen med hästvärlden, det transparenta. Här umgås man med människor i alla åldrar och man diskuterar både högt och långt. För kiss och bajs tillhör vardagsmat för de som arbetar i stallmiljö – ett samtalsämne som kanske inte tillhör normen hos en familj som inte befinner sig i hästsfären. Det är ett så stort spektra, det finns något för alla och alla yrkena inom hästvärlden är lika betydande. Har du inte tävlingsnerverna – bli hästskötare? Är du akademiskt lagd – bli veterinär eller kanske advokat med hästinriktning? Har du ett estetiskt öga – bli exteriördomare eller varför inte hästfotograf? Hästvärlden är inkluderande, transparent, mångfacetterad och alldeles underbar!

Tack för att ni tog er tiden och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

/Emelie

Något som alla uppfödare stöter på någon gång i livet är när det digivande stoet plötsligt faller ur. Det brukar normalt ske när betet börjar bli lite magert och fattigt. När det digivande stoet börjar falla ur så brukar det gå fort och förtvivlad står man där och försöker få upp stoet i hull. Men har stoet börja tappat i vikt så tar det dessvärre ganska lång tid att fodra upp, då stoet först tillgodoser näringen åt fölet.

Under digivningen kräver stoet lika mycket energi som en tävlingshäst på elitnivå, dubbelt så mycket som krävs för underhållsbehovet (vilket är att finnas till: stå, äta, andas). Hon behöver även mer protein än tävlingshästen – 1,5 gånger mer än till själva underhållet. Stoet ska både producera mjölk och hålla sig i form så att hon kan bli dräktig igen.

Själva mjölkproduktionen påverkas primärt av stoets hull. Om hästen är väldigt överviktig eller väldigt smal, kan det försämra mjölkproduktionen. Den första dagen producerar ett sto cirka sju-åtta liter mjölk, och det kommer långsamt att ökas till cirka 20 liter efter två till tre månader.

Mjölkproduktion genererar ett stort behov av energi och protein men även mineraler och spårämnen. Det gör att tillägget är 100 procent under digivningens första till fjärde månad och därefter sjunker till cirka 70 procent. Små ponnyston har 20 procent högre behov, eftersom de producerar mer mjölk i förhållande till sin storlek. De små ponnyrasernas föl växer snabbare i förhållande till sin storlek än större raser. 

Vad ska man göra ifall stoet tappar i vikt? Det första man ska göra är att börja stödfodra med ett bra grovfoder. Är betet magert så kan man köra ut en bal på betet och på så sätt ge fri tillgång till grovfoder. 

Men vad är ett bra grovfoder åt digivande ston? 
>10 MJ/kg ts, >8 g smältbart råprotein/MJ är minsta värdet vad som är rekommenderat, det gör inget om höet har högre värde än detta, men helst inte lägre. 

Har du inte tillgång till ett tillräckligt näringsrikt grovfoder så kan det även behövas kraftfoder. Då är det viktigt att välja en skonsam sort som liknar gräset så mycket som möjligt, det vill säga med högt fiberinnehåll och lågt innehåll av stärkelse. Här är lucern och olja ett bra komplement. Det finns även en uppsjö med olika avelsfoder som är inriktade på just digivande sto och unghästar – gör en utförlig foderanalys för att se vad just ditt sto behöver. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa! Önskar man följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

Många utav årets föl har nu anlänt och det är kanske dags att sälja. Men hur säljer man enklast ett föl och vad ska man tänka på? 

Jag vill dela med mig om hur jag gör och några utav mina bästa tips kring försäljning av föl. Jag själv använder mig utav sociala medier när jag marknadsför mina hästar. Sociala medier ger nämligen möjligheten till att nå ut till en stor mängd människor på kort tid och även binder bra kontakter med framtida köpare. 

Men vad är viktigt att tänka på?

• Förbered sto och föl  

Ingen vill se en smutsig häst på en försäljningsvideo. Så se till att sto och föl är hela och rena. Tänk även på att fölet ska vara i rätt ”fas”, kanske inte filma när fölet är i sin värsta växtfas och är överbyggd som en skidbacke. Jag själv försöker filma på morgonen och då låter jag sto och föl ha sovit inne natten innan, så de är pigga och fräscha inför filmning. Har du svårt att springa med stoet, så ta kontakt med en visare. Det finns massor med duktiga visare runt om i landet, kontakta din lokala avelsförening om tips ifall du själv inte känner till någon, det är värt varenda krona. 

• Gör en bra men kort film

Filmen behöver inte vara mer än några sekunder och det är viktigt att filmen är i hyfsad kvalité. Denna korta filmen är för att locka intresse för fölet. Viktigt är att göra en bra video, där fölet ska inte vara för långt bort men inte heller för nära. Ha gärna musik som passar in och förstärker fölets bästa gångart. Är galoppen bäst? Använd då musik som går i någorlunda takt med galoppen. Försök i största möjliga mån att ha en neutral bakgrund när du filmar. Undvik massa störande eller fula objekt så som till exempel en gödselhög. 

Så här kan en kort film se ut:

 

 

 

 

 

Visa detta inlägg på Instagram

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett inlägg delat av 🇸🇪 EMELIE RÖSTAD | DRESSAGE 🇸🇪 (@emelie_rostad)

• Gör en lite längre video 

När spekulanter hör av sig så kommer de med största möjlighet att be om en längre video. Visa då fölet i alla tre gångarter samt skritten bakifrån och framifrån. Ha videon redo när du publicera den korta videon, så du inte riskerar tappa kunder på grund av att de hinner hitta ett annat föl medans du ska greja med video. 

Även här, gör videon i hyfsad kvalité med neutral bakgrund och lämplig musik. Kolla gärna på auktionsvideos, så som elitfölauktionen, för att få tips på hur man lämpligast filmar ett föl. 

• Sätt inga fantasipriser

Vad är ett föl värt är lite enkelt som att säga hur långt är ett snöre. Men det finns några frågor du ska ställa dig själv när du prissätter ditt föl:

1. Har jag råd/möjlighet/viljan att behålla fölet?
2. Just nu har du inte jättemycket utgifter på fölet, kommer du kunna få samma/mer ”vinst” om du säljer hästen som exempelvis 3-åring, trots de ökade utgifterna? Att hålla fölet i 3 år + kostnader för kanske visning och inridning är inte billigt. 
3. Vad hade du själv varit beredd att betala för detta fölet om du var köpare?
4. Man tar alltid en risk när man väljer att behålla ett föl. Faktum är att pengarna på kontot bryter aldrig benet, det kan däremot hästen i hagen göra. 

• Skriv köpeavtal 

Du har sålt ditt föl och båda partnerna är nöjda med köpet. Tänk dock på att skriva ett köpeavtal och kom överens med köparen om vad som ingår och inte. Jag själv som uppfödare/säljare står för de kostnader som finns fram tills fölet är 6 månader, vill köparen ha fölet kvar längre så får de står för kostnaderna kring fölet. Jag bekostar även de två första sprutorna i grundvaccineringen, passet och en enklare hälsoundersökning av leg. veterinär. Allt detta skall stå med i kontraktet. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar alla köpare samt säljare tycka till där ute. Önskar man följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

För många betyder sommar oftast semester, men dessvärre gör det sällan det för uppfödare. På vår och sommar innebär det både fölningar och betäckningar. Men i år blir det ”bara” fölningar för min del, då jag tog beslutet tidigare i år att inte betäcka ett enda sto. Rent ekonomiskt så är det inte speciellt smart, men ibland behöver man faktiskt riktigt semester och det tänker jag minsann ha nästa sommar. En hel vår och sommar utan några vaknade nätter – helt underbart! 

Nu i år är egentligen säsongen färdig för min del, då alla fölen för i år har anlänt. Dock är det mer än självaste fölningen som ingår i arbetet som uppfödare. De ska hanteras, kanske korrigeras lite ben, pass skall ordnas, kanske visas på antingen förvisning eller inför aktioner. I år blev det ett riktigt sto-år, 4 av 4 föl blev nämligen ston och alla är riktigt fina! 

Senaste tillskottet är ett brunt litet ponnyföl e. Monty RP 195 ue. FS Numero Uno. Ett ponnysto som jag har fått låna utav Marianne Lundin. Jag har sedan tidigare en 2-års hingst undan detta sto som jag är väldigt nöjd med, så det var extra roligt att få ett stoföl. 

Det andra och även det sista fölet är en liten rolig kombination, nämligen också efter Monty RP 195 men undan efter Ironman H – Bernstein. Ja, ni läste rätt. Stoet är rent SWB. Här blev det ett långbent, ädelt fuxsto men, såklart, en modell mindre. Denna kommer till att bli en riktigt toppenponny!

En storhäst i miniformat. Modern till fölet har en avkomma sedan tidigare, ett 2-års sto e. Toto Gold (e. Toto JR – Apache). Men eftersom modern är en modell mindre och har ett sådant underbart temperament, så vågar jag använda henne till ponnyavel. Jag tycker själv att mamman påminner lite om en ponny, men det får man inte säga med risken att kränka någon. Oavsett, så tror jag att detta fölet kommer bli riktigt bra när hon väl har vecklat ut sig. 

Annars är det ganska lugnt här på gården. Både 3-och 4-åringarna utvecklas fint hos respektive utbildningsstall. Har varit lite dålig med att åka ut och titta på mina unghästar, men nu när fölningarna är över så finns det lite tid för sådana utflykter. Det är så lätt att man fastnar på hemmaplan, speciellt när det är högsäsong. Blir lika imponerande av de uppfödare som är duktiga på att åka och titta när deras uppfödningar är ute och tävlar! Men vi alla har saker som vi måste bli bättre på och där har jag absolut en sak som jag måste förbättra. Jag är väl kanske lite väl hemmakär om jag ska vara ärlig. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här

Då var det unghästtest här nere i nordvästra Skåne och i år hade jag med två fina ston som har förberetts av ASP Dressyr tillsammans med en hjälpande hand av Niklas Samuelsson.

Först ut var sötaste lilla Ada H.H. e. Franklin ue. Fürstenball. Ada är första avkomman undan Montana Win T som är halvsyster till Grand Galaxy Win. Ada var för dagen lite trött och seg, så hon fick inte helt till det gångsmässigt inne på banan. Dock beslöt hon sig att hoppa över den blå avspärrningen och lämna. Pang sa det och hon svingade sig över den relativt höga banderollen. Ada blev för dagen klass 1.

Morticia H.H. var näst på tur. Hon är e. Freetown ue. Franklin. Morticia undan samma möderne som Grand Prix-hästarna Helix och Glaadstone. Här gick det bättre! Morticia var i bra form och detta är en häst som gillar att visa upp sig så hon slog till med ett Diplom. 

Men summarum så är jag både nöjd och stolt över tjejerna, man får inte glömma att de är bara 3 år gamla. Extra stort tack till Niklas Samuelsson, ASP Dressyr och Nordvästra Skånes hästvänner. Nu förbereds tjejerna till kommande försäljning. 

För utom 3-åringarna så har jag kommit in i halvlek. För sent i tisdags blev det även ett nytt tillskott i stallet, för stoet Melody Ely T beslöt sig att föla. Så nu är två utav fyra föl ute. Känns himla skönt faktiskt och förhoppningsvis så trillar det ut en till nu i nästa vecka. 

Fölningen gick bra, ett fint litet stoföl med fyra vita ben. Hon ser inte alls ut som sina äldre systrar, Melody är även mamma till ovannämnda Morticia. Årets föl är efter Vaderland x Franklin x Florencio l och är hur fin som helst!

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

Äntligen, 15 dagar över tiden, har årets första föl anlänt här på gården! I samband med sådana här fölningar så är jag tacksam över att jag har lite rutin gällande fölvak och slipper vaka speciellt mycket. Det blev en natt att vaka och det är jag så glad för. 

Hade detta varit för tio år sedan hade jag lätt vakat en månad (två veckor innan beräknad födsel och de två veckor som stoet gick över). Jag hade inte varit människa då, hade vandrat runt som en zombie i en månad. Oavsett, nog om mitt vakande. Vad blev det då?

Det blev ett helt bedårande stoföl! Musgrå med tre vita ben, stjärn och en pytteliten snopp. Jag har fått en hel del föl här på gården genom åren, men denna tillhör en av de sötare jag har fått. Väldigt feminin och ganska liten.

Stoet är maidensto (förstföderska), men tack vare att det är en gedigen mödernelinje så var det enkelt att ta reda på om det tillhörde vanligheterna med mindre föl och det var det. Stolinjen ger tydligen mindre föl som sedan växer till sig och blir runt 170 cm. 

Denna fantastiska lilla varelse kommer att få namnet Ghazel, som är en diktform i den arabiska och persiska litteraturen vars bärande idé ofta är den längtande kärleken. Mamman kallas nämligen för Sonnet, vilket är en typ av diktform. 

Ghazel är efter Hesselhoej Double Up-Charmeur, och undan den berömda Adone-linjen. Denna stolinjen har gjort enormt mycket i dressyrvärlden – Adone var helsyster till Ahlerich (3 OS-guld, 1 VM-guld) och Amon (OS i Los Angeles). En av de mest berömda avkommorna till Adone var OS-medaljören Rembrandt (4 OS-guld, 3 VM-guld).

Förutom välpresterande dressyrhästar så har stolinjen lämnat världshingstar som Rubinstein, Bordeaux och Blue Hors Romancier, nygodkända Viva Gold-sonen Viva La Vida med flera. 

Förhoppningsvis så följer Ghazel i samma spår som både Adone och Donkey Boy. Av det lilla jag har sett av henne så ser hon ut att ha en lovande framtid! 

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av 🇸🇪 EMELIE RÖSTAD | DRESSAGE 🇸🇪 (@emelie_rostad)

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

Stamtavlor, ett härligt och spännande ämne! De flesta uppfödare älskar att grotta sig ner i stamböckerna och ibland kan man bli förvånad och även till viss del förundrad. 

Men hur viktig är stamtavlan på en häst? Jag skulle säga att stamtavlan ger en indikation till vad hästen har för förutsättningar.

En hopphäst med välmeriterad stamtavla hoppar förmodligen bättre än vad en dressyrstammad häst gör, just för att den har genetiska förutsättningar. Men självklart så finns det undantagsfall och en av dessa undantagen var Jappeloup de Luze. En liten svart gummiboll som inte ens var 1.60 hög. Jappeloup var efter den franska travhingsten Tyrol ll undan efter Venerable xx. Jappeloup var med andra ord hälften travare och hälften fullblod.

Kolla in klippet med Jappeloup från VM 1990 nedan.

Idag hade nog de allra flesta hoppryttare fnyst om de såg stamtavlan, men trots sin stam och sin storlek gjorde Jappeloup en fantastisk karriär som hopphäst. Jappeloup tillsammans med sin ryttare Pierre Durand vann både OS-guld och VM-guld. Som sagt är Jappeloup endast en utav flera som gjort fantastiska prestationer trots enligt deras stamtavla varit ämnade för något annat.

En annan travarkorsning var det tyska stoet Halla som tog hela tre stycken OS-guld i hoppning. Halla är den hästen som har flest OS-guld i hoppning. Men var Halla ett undantag? Halla fick trots sin enastående karriär även två föl, en blodslinje som dessvärre ser ganska kal ut. Det närmsta till Halas meriter är en 1.55-hoppare vid namn Goldika, född 1979 efter Gottschalk. Halla-linjen avlar man på än idag. Hur Halla och Jappeloup hade stått gentemot dagens OS-hästar är oklart. 

Kolla in klippet när Halla tar OS-guld nedan.

Men även idag har vi en häst vars stam inte får en hoppuppfödare eller ryttare att trilla av stolen och det är vår alldeles egna King Edward. Inga travare i och för sig, men utifrån dagens hoppavel så är stamtavlan annorlunda. De som är insatta i hoppavel vet om hur viktigt mödernet är, prestation väger tungt i hoppning jämfört med dressyren där nymodighet och populäritet är  mer viktigt. King Edwards far, Edward, är en Hannoveraner hingst som enligt Landgestüt Celle klassas som multitalang hingst. När fadern Edward gjorde sitt hingstprov så erhöll han högre poäng för dressyr än hoppning, trots han är hoppstammad. Edward har tävlat framgångsrikt i dressyr tillsammans med YR-ryttarinnan Charlott-Marie Schürmann. Edward var tillgänglig till de svenska stoägarna en period, dock var det inget som verkade falla de svenska stoägarna i smaken och fick endast 1 svenskfödd avkomma. King Edwards möderne finner man några 1.40 hoppare, för övrigt ganska kalt. 

Kolla in filmklippet på King Edward som 5-åring nedan.

Så hur kom det sig att dessa hästar lyckades? Ja, det är en fråga vars svar enbart kan spekuleras. Tur kanske? Eller så finns det helt enkelt ”the perfect match” där de tillsammans med rätt ryttare kan göra det omöjliga. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

På sociala medier har det börjat flöda med söta föl-bilder och det gör vem som helst fölsjuk! För vem vill inte ha ett bedårande liten föl? Men hur går det egentligen till när man ska betäcka sitt sto och vad ska man tänka på?

Det finns vissa saker som är bra att göra innan säsongen ens har börjat och det är:

• Försök lär dig ditt stos brunstcycel. Hur länge brunstar hon och hur många dagar går det emellan brunetterna? Skriv gärna ner hennes cycel. 
• Är stoet i träning och tävling? Ställ av henne innan det är dags att åka till seminstationen och gärna låta henne vila ett par månader innan. Det ökar chansen till att få dräktigt. 
• Undvik onödig stress. Detta gäller inte enbart innan det är dags att betäcka, utan även efteråt. Stress kan orsaka att stoet inte blir dräktigt. 
• Stoet ska vara i bra hull – inte för tunn och inte för tjock.
• Låt inte stoet gå med valacker. Skulle de försöka betäcka stoet så finns det en risk att chansen minskas för att få stoet dräktigt. 
• Registrera ditt sto på sprangrulla.se. Språngrulla är enbart för Svenskt Varmblod, om du har en annan ras än SWB så kontakta din avelsförening och rådfråga hur det går till för just er ras.
• Försök att ha minst två hingstar på din lista, det är alltid bra med en plan B om det visade sig att plan A inte fungerade. 
• Sol, sol och åter sol! Sol, grönt friskt gräs och mjuk fin sommarpäls ökar chansen till att hon blir dräktig.

Innan man ska betäcka så måste man även hitta en bra och lämplig seminstation. Vissa raser/hingstar betäcker enbart naturligt, men även i sådana fall hade jag rekommenderat att söka upp en bra seminstation och göra en gynundersökning för att se så allt ser bra ut innan man betäcker.

Har stoet gått gall föregående säsong (dvs ej blev dräktig) så kan det vara bra att ta ett bakteriologiskt prov i samband med brunst tidigt på säsongen. Tänk på att vissa seminstationer inte tar emot stoet om hon ska betäckas med hingstar som inte ingår i deras hingstprogram, så kolla upp deras vilkor innan du anmäler. Du hittar seminstationer på sprangrulla.se. 

Hingsten är vald, stoet är redo och det är dags att åka till seminstationen, hur går det till där?

Väl på seminstationen så kommer stoet undersökas av en veterinär. Enligt svensk lag ska ston alltid undersökas av veterinär innan inseminering. Undersökningen görs dels för att upptäcka eventuellt problem och för att se vart i brunstcykeln stoet befinner sig. Veterinären tittar på stoets folliklar för att utläsa vart i brunstcyceln hon befinner sig och om det är dags att inseminera eller inte. Önskvärt är att inseminera precis innan ägglossning. Ägglossningen sker vanligtvis när äggblåsan är 4-5cm, men detta varierar mellan olika ston och brunster. Vilka dagar som seminstationen tar emot kan variera, men de allra flesta stationer undersöker varannan dag. 

Stoet är inseminerad och har ovulerat. Vad händer nu? Först och främst: låt stoet ta det lugnt. Ingen stress och låt stoet vila, gärna de första 40 dygnen efter seminering bör stoet ta det lugnt då risken är hög att hon resorberar. Första undersökningen är runt dygn 15-17 och då räknas det från och med sista gången hon blev inseminerad. Om stoet inte är dräktigt är hon ofta på väg in i en ny brunst. Här kan man även kolla för eventuella tvillingar och det är något som man inte önskar. Tvillingdräktighet innebär ofta stora problem för stoet med kastning eller svaga föl som följd. Orsaken till att hästar har svårt att bära tvillingar beror på att placentan, det vill säga fosterhinnan, normalt täcker hela ytan i livmodern och vid tvillingar så blir närings- och syretillförseln kraftigt begränsad, vilket medför försämrad tillväxt hos en eller båda tvillingarna.

Önskar man teckna föl- och fosterförsäkring, jag rekommenderar verkligen det då det är en relativt billig försäkring, så brukas detta ske vid 40 dygn. Kontakta ditt försäkringsbolag för att se vad som gäller just för dem.

Beroende på vilkor hos hingsten, vissa har 30 dygn, 60 dygn och 90 dygn så gör man en dräktighetskoll precis innan det dygn alternativ på angiven dygn som gäller för hingstens vilkor. Varför precis innan? Jo, såvida du inte kollat upp stoet innan angiven dygn, så riskerar du att bli debiterad för hingstavgiften trots hon visade sig vara tom och det är tråkiga pengar. Så håll koll på datumet! Har hingsten 90 dygns avgift, så kolla gärna stoet dygn 89. 

Vissa utländska hingstar kan även ha ett specifikt datum, det vill säga istället för antal dygn de har exempelvis att man måste rapporterat in innan 1 oktober. 

Samma gäller för hingstar som har levande fölavgift, för många hingsthållare är levande föl ett föl som lever i minst 48 timmar och är försäkringsbart. Läs noggrant villkoren vad som gäller för just den hingsten du har valt och är det otydligt, fråga då hingsthållaren. 

Tänk även på att be om intyg av veterinären ifall stoet resorberar, kastar eller om fölet avlider inom 48 h. Hingsthållaren samt eventuellt försäkringsbolag kan efterfråga detta. Men som sagt, läs igenom villkoren. 

Sist men inte minst önskar jag alla lycka till med betäckningar, fölningar eller kanske redan födda årsföl. Vi befinner oss i en fantastisk tid med alla dessa bedårande små fölen, så se till att njut och glöm inte vare sig bort stoet eller dig själv. Ge ditt sto lite extra kärlek då hon förhoppningsvis är/kommer bli en sådan bra mamma. 

Tack för att ni tog er tiden att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här

Ridbarhet, vi alla vill ha hästar med bra ridbarhet, för som jag sagt tidigare, vad ska vi med hästen om den inte går att rida på?

Men vad menas egentligen när hästen har bra eller dålig ridbarhet? Är en häst som alla kan rida på en häst med bra ridbarhet eller är det den heta 160- hoppande Grand Prix hästen den med den ultimata ridbarheten?

Innebörden av vad bra ridbarhet är skiljer sig från person till person. För mig menas en bra ridbarhet att hästen vill jobba och vill vara ryttaren till lags. Att hästen försöker sitt yttersta för att lösa uppgifter som ryttaren presenterar. Med andra ord så tycker jag att en häst med bra ridbarhet en häst som är positivt inställd till arbete och har en bra ”team-känsla”. Detta är min syn på ridbarhet och som sagt skiljer sig det från person till person. 

Men kan man göra en korrekt utvärdering när det kommer till just ridbarhet? Enligt en forskningsstudie från SLU, Rider effects on horses’ conflict behaviour, rein tension, physiological measures and rideability scores, så är ridbarhetsbedömning oftast kopplat till personkemin mellan häst och ryttare. Det är därför svårbedömt och inte helt tillförlitligt. Studien visade att de olika testryttarna påverkade ridbarheten genom att deras ridsätt påverkade hästens reaktion. 

Hur kan vi som uppfödare tänka när det kommer till ridbarhet?

Jag förespråkar att stona skall vara ridna innan de sätts i aveln. Det är sällan man får möjligheten att rida på hingsten, så då måste man göra en utförlig bedömning på stoet. Hur är mitt sto att rida och vad önskar jag förbättra? Var ärligt mot dig själv när du värderar ditt sto. Har stoet fler negativa egenskaper än positiva, ja då kanske hon inte borde sättas i avel.

Har man svårt att bedöma sitt sto så tala då med erfaren ryttare. Kanske du lämnar iväg ditt sto för inridning, tala då med berörd ryttare och be hen utvärdera. Hur reagerade hon vid sadel? Vid uppsittning? Hur känslig är hon för hjälperna? Hur snabbt förstod hon uppgiften? Blir hon introvert vid nya saker eller försöker stoet mer fly från uppgiften? Stressar hon lätt upp sig eller blir mer nonchalant? 

Önskar du förbättra temperamentet och ridbarhet hos ditt sto, välj då en välbeprövad hingst där du kan åka och titta på avkommorna istället för en yngre förmåga. 

Tack för att ni tog er tid att läsa och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

/Emelie

I helgen kom den andra 3-åringen hem från utbildning. Hon ska nu vara hemma för en månads vila, för att sedan göra det sista finliret inför unghästtestet. Ada som redan är hemma blev väldigt glad att återförenas med Jasmine. De har gått ihop sedan de var var nykläckta och är väldens bästa kompisar.

Det skiljer bara en vecka i ålder mellan Ada och Jasmine, de är verkligen som ler och långhalm. Så just nu blir det ledighet och grönt gräs för dessa damer. För mig så är det viktigt att hästarna är väl förberedda inför sin uppgift och även om ridprovet är borttaget för diplom så ska hästarna vara i bra skick.

Det vill säga normalt hull, musklade utifrån ålder, fina i päls och hovar – ja, de ska vara presentabla helt enkelt. Jag tycker dock att många hästar idag är tjocka. Det är som att tjocka hästar har normaliserats.

En fet häst är numera normal hull och de som ligger på 4-5-gradig skala klassas som ”tunna”. Men även om man kan känna enstaka revben så kan hästen klassas som fet. Att känna revbenen behöver nödvändigtvis inte betyda att hästen är i normalt hull. Att övervikt kan medföra allvarliga problem är ingen nyhet, vare sig gällande människor eller djur. 

På ridskolor börjar man att införa viktgräns hos eleverna, men hästarna kan vara allt mellan måttligt fet till extremt fet – rimmar inte det lite dåligt? Nu säger jag inte att man ska svälta hästar, utan det är hästägarens ansvar att se till att förse hästen med lämpligt foder.

Är hästen lättfödd så köp inte in det kraftigaste grovfodret som finns på marknaden och kanske är det dags att skippa godiset. Är hästen svårfödd, ja, då får man köpa in foder som lämpar sig för det. 

Är alla mina hästar i perfekt hull? Absolut inte! Jag har några som är lite tjocka, någon som är lite tunn och några i normalt hull. Så nej, det är inte lätt, men snälla, normalisera inte övervikt hos häst. För vi vill väl alla ha många fantastiska år framöver tillsammans med hästen. 

SLU:s hullbedömningsskala

1. Extremt utmärglad
   Ryggkotor, revben, svansrot och höftben kraftigt utstickande, skelettstrukturen kring manke, bogblad och hals klart synliga samt inget fettlager.
2. Mycket mager
   Ryggkotor, revben, svansrot och höftben utstickande, skelettstrukturen kring manke, skuldror och hals svagt synliga.
3. Mager
   Revben och ryggrad synliga, svansroten utstickande men individuella ryggkotor är inte synliga, höftknölen rundad men klart synlig, bäckenbenet inte skönjbart, manke, skuldror och hals markerade.
4. Slank
   Lätt åsformad rygg, revbenen svagt skönjbara, lite fett runt svansroten, bäckenbenet inte skönjbart, manke, skuldror och hals inte tunna.
5. Måttlig
   Jämn längs ryggen, revbenen inte synliga men lätta att känna, fettet runt svansroten börjar kännas ”svampigt”, skuldror och hals övergår mjukt till kroppen.
6. Måttligt fet
   Kan ha en liten ränna längs ryggen, svampigt fett över revbenen, mjukt fett runt svansen, börjar tydligt ansätta fett längs manken, bakom skulderbladen och längs halsen.
7. Fet
   Kan ha en ränna längs ryggen, går att känna individuella revben men också fett mellan dem, mjukt fett runt svansroten, fettansättning runt manke, skuldror och längs halsen.
8. Mycket fet
   Ränna längs ryggen, svårt att känna revbenen, väldigt mjukt fett runt svansroten, tjockt fettlager runt manke, skuldror, ”förtjockad” hals, fettansättning på insidan av benen.
9. Extremt fet
   Tydlig ränna längs ryggen, varierande tjockt fettlager över revbenen, ”bulligt” fettlager runt svansrot, manke, skuldror och längs halsen. Insidan av bakbenen kan ”skava”.

Här kan ni läsa mer om hullbedömning hos häst

Tack för att ni tog er tiden att läsa och jag hoppas detta kommer vara matnyttigt för er där ute. Önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.