Avelsbloggen: ”Är hästmänniskor lite udda eller är vi bara transparenta?”

Utanför fönstret kastas snöflingorna runt av vindens hårda drag. Känner mig lite snuvad om jag ska vara ärlig, jag som trodde våren var på ingående. Hästarna har nämligen börjat tappa sin vinterpäls här nere i Skåne och de flesta stona har genomgått årets första brunst. Facebook är bombarderad med fölbilder av uppfödare från mellersta till södra Europa, men här dröjer det ett tag till innan årets föl börjar anlända.

Ibland känner jag bara för att packa väskorna och ta med mig hästarna och flytta söderut, men så tänker jag på dom vackra vinterdagarna man har här i Sverige och då ångrar jag mig. Ni vet sådana dagar när snön bekläder träden så fint så att det ser ut som en Carl Larsson-målning och det är precis där jag egentligen vill bo – inuti en av Carl Lassons tavlor.

Jag tar den första slurken av det varma morgonkaffet och börjar bläddra i mitt överfyllda bildgalleri på mobilen. Jag får syn på bilder av förra årets sistanlända föl. Han var så fin i sin blanka fölpäls, fast nu ser han ut som ett förvuxet virvelmarsvin. Han som såg ut som ”a million bucks” ser numera ut som Cheewbacka från en av Star Wars filmerna. Jag tar en djup suck och tänker ”Jaja, det blir nog bra…”.

Han som såg ut som ”a million bucks” ser numera ut som Cheewbacka från en av Star Wars filmerna.

Men det är ju så det är med unghästar, ena dagen så visar de sin fulla potential och nästa dag så ser de ut som, ja jag vet inte vad. I början hade jag lite svårt för unghästarnas ”fulperioder”, de fick mig alltid att börja tveka på min kompetens. Men idag är jag lite klokare och väljer att titta bort när unghästarna träder in i deras värsta ”fulperioder”. Faktum är att de inte förtjänar att bli bedömda när de inte är i rätt fas, det är varken schysst mot mig eller hästen.

Desto mer man upplever desto mer lär man sig, men det bidrar även till att man utvecklar någon typ av yrkesskada. Det är kanske inte mitt stoltaste ögonblick som jag väljer att erkänna dessa ”brister”, men dessvärre kan jag inte undgå att tänka i dessa banor.

Allt för ofta ser jag ston som jag mer än gärna hade sett i avelsboxen, men dessvärre stannar inte mina genetiktankar där. En mycket god vän till mig väntar barn nu under 2023 och så fort någon berättar att de väntar barn, så kan jag inte undgå att fundera på hur deras ”avkomma” kommer att bli. Hur kommer den att se ut med dessa två föräldrarna, vilka egenskaper kommer den att få, vilken längd m.m.

Ja, en mindre passande yrkesskada kanske några tycker. Men det är ju så som man tänker när man är uppfödare. Man har två individer som tillsammans ska skapa ett resultat, oavsett om man föder upp hundar, katter eller hästar. Jag måste dock poängtera att jag inte diskuterar detta med de blivande föräldrarna, utan jag försöker istället trycka bort dessa tankar ur mitt huvud. Hade jag erkänt dessa tankar för en någorlunda normal person, så hade jag blivit idiotförklarad direkt.

Samma gäller samtalsämnen – för mig är det normalt att diskutera om sperma, folliklar, gulkropp m.m. Det är ju oundvikligt att inte nämna något av dessa ord bland uppfödare eller på seminstationer. För oss är detta lika vanligt förekommande som att använda orden kaffe, mjölk eller bakelse på ett café. Det är nämligen inte så enkelt med avel, det är inte av en slump som stona blir dräktiga. Alla personer som har haft ett sto som vägrar bli dräktig förstår precis vad jag menar, där man månad efter månad åker till och från seminstationer som en blådåre.

Min ej hästintresserade vän tittade storögt på oss, som om vi kom från planeten Mars.

Innan pandemin var jag på en fest där flera uppfödare var på plats, med mig på festen hade jag en ej hästintresserad vän. En person som senast hörde ordet ”gulkropp” under lektionerna på mellanstadiets sexualkunskap. Tillsammans med mina uppfödarkollegor, gick vi in att diskutera om de mest fertila hingstarna och hur deras spermakvalité var. Min ej hästintresserade vän tittade storögt på oss, som om vi kom från planeten Mars.

Ingen vanlig (ej hästintresserad) människa förstår vikten med dessa samtal mellan uppfödare eller andra avelsrelevanta personer. De kan inte heller inbilla sig känslan av att kunna hoppa in i duschen för att sen gå och lägga sig efter varit uppe hela natten för att förlösa föl. Känslan när man går mot huset halvdränkt i diverse kroppsvätskor och man vet att fölvakten inte kommer att ringa något mer, inte i alla fall inom det närmsta dygnet. 

Samma gäller när lådorna försvinner under leveransen och man måste ringa till transportföretaget och efterlysa en frigolitlåda med sperma. Det blir allt för ofta en lång och konstig tystnad när man ska förklara paketets innehåll för stackars kundservicemedarbetaren över telefon. Dock brukar de också få en chock när de även får höra paketets värde – för faktum är att det är dyra droppar som flygs över Europa. Speciellt om det är fryst semin från någon alldeles speciell hingst – rysk kaviar, släng dig i väggen!

Förra sommaren låg jag i skytteltrafik mellan Helsingborg och Glostrup för att hämta frigolitlådor. Körde ungefär 3-4 gånger i veckan. Till slut visste de stackars terminalarbetarna när jag skulle dyka upp, så de stod ute på parkeringen och mötte upp mig medans bilen brände in på parkeringen.
”Her er din kopakke”, sa de alltid till mig på skrovlig danska medan de lämnade över lådan.

Jag blev egentligen aldrig klok på varför terminalarbetarna trodde det var ett ko-paket. Kanske de inte kände skillnaden mellan kodoft eller hästdoft? Men jag blev i alla fall känd hos DHL i Glostrup som tjejen med ko-paketen förra sommaren.

Hästvärlden är inkluderande, transparent, mångfacetterad och alldeles underbar!

Men detta är lite av charmen med hästvärlden, det transparenta. Här umgås man med människor i alla åldrar och man diskuterar både högt och långt. För kiss och bajs tillhör vardagsmat för de som arbetar i stallmiljö – ett samtalsämne som kanske inte tillhör normen hos en familj som inte befinner sig i hästsfären. Det är ett så stort spektra, det finns något för alla och alla yrkena inom hästvärlden är lika betydande. Har du inte tävlingsnerverna – bli hästskötare? Är du akademiskt lagd – bli veterinär eller kanske advokat med hästinriktning? Har du ett estetiskt öga – bli exteriördomare eller varför inte hästfotograf? Hästvärlden är inkluderande, transparent, mångfacetterad och alldeles underbar!

Tack för att ni tog er tiden och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

/Emelie

Våren är på ingående och uppfödare runt om i landet är i full gång med att fundera på lämpliga kandidater till sina ston. Det är ett vårtecken när sociala medier fylls med frågor kring hingstval och det är oerhört kul och spännande att se andra människors ston och höra deras vision kring avel.

Tycker att det är kul att se så många dela med sig av goda råd och sunda tankar kring avel – oavsett ras och inriktning. Tänkte därför delge hur jag tänker när jag väljer lämpliga kandidater till mina ston och ska försöka hålla detta applicerbart oavsett inriktning. Dock kan hingstutbudet skilja mellan olika raser och inriktningar, men tror fortfarande det är viktigt att försöka hålla en röd tråd i sin avel och sätta ett mål som är rimlig att uppnå. 

Det första och kanske det absolut viktigaste är att vara ärlig och transparant om sitt sto. Vad har stoet för svagheter och styrkor. Desto mer noggrann du är, desto bättre kommer resultatet förhoppningsvis bli. Det är så enkelt att säga exempelvis att stoet har en bra galopp.

Men på vilket sätt har stoet en bra galopp? Hur galopperar hon egentligen? Hur kan den kanske bli ännu bättre? Vad saknas för att den ska bli ultimat i dina ögon?

Det är så enkelt att säga att hästen har bra och dåliga saker, men även de bra och dåliga sidorna måste brytas ner till ytterligare beståndsdelar för att kunna förbättras. Säg inte att det inte finns något dåligt med stoet, alla hästar (även människor) har sämre och bättre sidor. Det är naturligt och det betyder inte att stoet är sämre för det! Det visar bara att du är seriös i din avel. 

När du har kommit överfull med ditt stos sämre och bättre sidor så är det dags att sätta upp vision med din avel. Vad önskar du ta fram? En sporthäst, familjehäst, till utställning? Är din plan att avkomman skall säljas eller behållas? Ska den säljas så är det viktigt att kolla efterfrågan, vad din potentiella köpare önskar och är beredd att betala för en sådan häst. Här är det också viktigt att jämföra ditt sto med din vision. Har ditt sto de kvalitéerna som behövs för att kunna uppfylla ditt mål med avkomman? Säg till exempel att du önskar föda upp en OS-häst för dressyr.

Det spelar ingen roll vilken hingst du än väljer att använda om ditt sto är exempelvis en Zebra – sannolikheten att det blir en OS-häst är väldigt, väldigt liten. Ställ rimliga krav på ditt sto tillsammans med ditt avelsmål, på så vis minskar du risken att stå med en avkomma som inte går att sälja eller som du inte vill ha. 

Du har analyserat ditt stos egenskaper och satt upp ditt avelsmål då är det dags att finna en bra kandidat. Har ditt sto aldrig haft föl tidigare så rekommenderar jag att titta på stoets mödernelinje, kanske syskon till ditt sto har fått föl, hur har de blivit? Har man även möjlighet så kan man ta kontakt med stoets uppfödare och rådfråga. Uppfödare känner oftast till mödernelinjen väl och har kanske provat sig fram med olika hingstar för att se vad som passar bättre och sämre. Glöm inte att testa stoet för eventuella genetiska sjukdomar, exempelvis FFS, PSSM, m.m. Beroende på ras så finns det olika sjukdomar, ta kontakt med ditt avelsförbund för att kolla upp din ras och vad som gäller. 

Jag försöker alltid kompensera stoets sämre egenskaper, exempelvis tycker jag att stoet har en för lång rygg då använder jag mig utav en hingst med kortare rygg.  Har stoet veka kotor, då försöker jag hitta en hingst med lite upprätta kotor. Ibland kan man få tillgång till beskrivande avelsindex och det kan ge dig en fingervisning till vad du behöver förbättra hos ditt sto och vilka egenskaper hingsten bör ha. Tänk på att avelsindexet inte alltid överens stämmer med verkligheten, framför allt om säkerheten är låg, så kolla gärna på indexet tillsammans med dina egna observationer. Beskrivande avelsindex finns även i många fall även för hingsten, är hingsten lite äldre med många avkommor så är oftast indexet tillförlitligt. Vissa förbund så som KWPN erbjuder även fölrapport där de summerar domarens åsikt och veterinära avvikelser kring hingstens föl. 

Men hur hittar man hingsten? Sociala medier är väldigt bra! Oftast brukar uppfödare lägga ut video på deras uppfödningar och gillar man uppfödningen, då kan man titta närmare på stammen. Jag själv har en lång lista med hingstnamn i min mobil.

Ibland har jag inget sto som kanske passar hingsten, då sparar jag namnet för framtiden.  Är det ett yngre, maiden (förstföderska) sto, så kan en välbeprövad hingst vara lämpligt. Speciellt om man inte är så insatt i avel. Information om hingsten brukar vara mer lätt tillgängligt om hingsten är lite äldre och har några årgångar sedan tidigare.

Ett viktigt tips; ta dig tiden att gå på hingstvisningar! Det är en sak att sitta hemma i soffan och kolla på hingstar via ClipMyHorse och en helt annat att se dem live. Dessutom är dessa hingstvisningar en ypperlig möjlighet att knyta kontakt med andra uppfödare och utbyta kunskap och erfarenheter. Kom bara ihåg att hingsthållare inte är opartiska och gärna rekommenderar hingstar enbart ur deras hingstprogram. De är säljare, så ta därför deras råd med en liten nypa salt. 

Jag har under åren valt både säkra kort och även mindre säkra kort när det kommer till hingstar. Men handen på hjärtat, så kan jag erkänna att de bästa hästarna har uppkommit när jag har litat på min magkänsla och vågat prova något annorlunda. När jag har vågat utmana. Att göra kombinationer som ingen annan har gjort eller använda hingstar som är unga. Nu börjar jag kunna min stolinje ganska väl, vilket underlättar när man gör lite mer våghalsiga beslut. Finns väl egentligen bara en sak som jag aldrig riskerar och det är temperament – jag skulle aldrig kombinera två individer där temperament och ridbarhet är svåra. Jag har inte emot lite vakna hästar, men som jag har tryckt på så många gånger; de måste kunna ridas och hanteras. 

Ett sista råd; snåla inte när det kommer till hingstkostnaden. Välj inte bort den hingsten du verkligen tror passa ditt sto för några ynka hundra eller tusenlappar. Det är bättre att verkligen välja rätt hingst än att välja den hingsten som är billigast. Det är dyrt att föda upp hästar, försök att se hingstkostnaden som en investering och försök spara ihop de pengarna på annat sätt. Du kommer att tjäna på det i längden. 

Tack för att ni tog er tiden och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här 

Det danska bruksprovet är precis avklarat. Tycker alltid att Danmark håller en hög nivå på hingstarna och inte heller i år gjorde de mig besviken. De håller verkligen världsklass på både hopp och dressyrsidan. 5 av 8 premiehingstar var ägda (delar alternativt hela hingsten) av Helgstrand Dressage. 

Dock fanns det några saker som fick mig att reagera och det var att två hingstar med 6.0 på någon utav benen blev tilldelade premiehingstar. För mig så är 6.0 inte tillräckligt bra för att bli utsedd premiehingst, även om de kompenserar upp i antingen gång, hoppförmåga eller exteriör. Totalt på dressyrsidan fick hingstarna 7.18 i genomsnitt på benen (fram och bak) och på hoppsidan fick hingstarna i genomsnitt 7.32 på benen (fram och bak).

Är inte korrekta ben viktigare för uppfödare?

I klippet nedan syns Hesselhoej Double Up som du kan läsa mer om nedan. Foto: Peter Stojanow.

Vassini ASK fick skyhöga poäng både gällande exteriör, galopp och hoppning. Men han erhöll 6.0 för sina bakben på grund av att han är hjulbent och har veka kotor bak. En annan premiehingst var Hesselhoej Double Up som erhöll 6.0 både för sina framben samt bakben, men noteringen av att ha väldigt långa och ngt veka kotor fram. 

Tittar man på bedömningspoängen jämfört med hingstarnas linjära beskrivning så skiljer det sig också mellan hingstarna. Helgstrandsägda Grand Galaxy Win sonen Galaxico erhöll 7.0 för båda sina ben. Bakbenen har sämre linjär beskrivning än vad Double Up hade för sina 6-mässiga bakben. För mig så låter det lite märkligt. Hingsten Specter erhöll 7.5 för skritten med identisk linjärbeskrivning som Parero som fick 7.0. Hingsten Søbakkehus First Mover hade bra mycket bättre linjärbeskrivning på skritten än Specter, men ändå fick de samma poäng, dvs 7.5 för sin skritt. 

Länk till dressyrhingstarnas linjära beskrivning

Länk till hopphingstarnas linjära beskrivning

Jag uppskattar verkligen att Danskt Varmblod väljer att publicera den linjära beskrivningen för de nygodkända hingstarna. Det ger stoägare möjlighet att ta bättre ställning till sitt hingstval. Det är tämligen ovanligt att hingsthållarna skriver att hingsten är hjulbent bak eller har långa kotor när de marknadsför.

Utan ofta lyfter hingsthållarna fram de positiva egenskaperna och mörklägger de negativa. Genom att publicera den linjära beskrivningen, får stoägarna en närmare inblick på hur hingsten faktiskt är och ger stoägarna en bättre möjlighet att producera bra avkommor – vilket i sin tur gynnar alla partner. 

Snart är det även dags för det svenska bruksprovet i Strömsholm. 51 hoppstammade hingstar samt 16 dressyrstammade hingstar (reserverna är ej inräknade). I år ser jag faktiskt mest framemot att se hopphingstarna, tycker flera av dem verkar hålla hög kvalité. För att namnge några som jag tänker hålla ett extra öga på är Avec F (e. I’m Very Special F), Try Me-K van Kattenheye (e. Prestige van het Kluzebos), Nixvinio MB Z (e. Nixon van’t Muelenhof) och Chaccafly CL (e. Chacfly PS). På gångartsidan är det mer barskrapat, de hingstarna som jag ser framemot att se är Västra Hobys två uppfödningar Reniro VH (e. Revolution) och Morricello II VH (e. Morricone).

Som sagt, väldigt många fina hingstar till årets bruksprov, men dessvärre några som gjorde mig lite förvånad. Såg att några av hingstar har tidigare blivit bedömda på unghästbedömningar, där några av dem knappt nådde upp till diplom.

Även några som inte ens har uppnått till diplom-nivå.

Jag tänker det måste finnas något mer i dem sedan unghästbedömningen, något som får ägarna att välja att bevara dem som hingstar och dessutom anmäla till bruksprov. För jag har svårt att tro att ägarna är beredda på att spendera så mycket pengar och tid på bruksprov för en hingst som inte når upp till diplom på sin fulla kapacitet. Jag väljer i alla fall att tro så. För vi alla vill väl att aveln ska gå framåt? 

Absolut kan hästar ha en dålig dag. En hingst som för dagen är spänd och ofokuserad kan lätt få ojämna språng och därför snubbla på mållinjen. Men jag kan inte låta bli att känna att det finns uppfödare som väljer att anmäla sin hingst bara för att få en ”godkänd” hingst.

Sen om den bara blir accepterad eller har de egenskaperna för att föra aveln framåt, ja det spelar ingen roll.

Vi alla drömmer om att få fram den godkända hingsten, den som tar hela världen med storm och klättrar upp mot OS. Är en accepterad SWB-hingst som får sex ston en hel säsong samma sak som att ta fram en Totilas eller en Briar?

För mig är det i alla fall inte det. Tror de flesta uppfödare drömmer att ta fram någon utav dessa stjärnhingstar. 

Låt nu säga att några av dessa hingstar inte hade en dålig dag, utan de är helt enkelt inte bättre än klass 1, då hade jag hellre sett några av de reservhingstarna fick kliva fram. Alla hingstar behöver inte hoppa hus eller röra sig i världens gång, det är inte det jag säger, men de måste bidra något till aveln. Det är svårt att hålla hingst idag – det är stor konkurrensen om stoägarna. Det gäller att konkurrera även med de utländska hingstarna då många stoägare väljer utlandsstationerade hingstar.  Men bara för att den inte är lämplig som avelshingst betyder det inte att den är en dålig sporthäst – tvärtom!

Jag hoppas verkligen att hingstägarna går in med målet att få sin hingst premierad och inte accepterad. För det kan inte vara roligt att stå med alla dessa kostnader och se år efter år att ens hingst inte får tillräckligt med ston. Det blir bara tråkigt för alla. 

Vill avslutningsvis önska alla lycka till på årets bruksprov och det ska bli spännande att se. Jag hoppas att några av hingstarna verkligen överraskar mig med deras fantastiska kvalitéer. 

Tack för att ni tog er tiden och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här 

I helgen anlände det ett nytt sto till gården. Det som är lite speciellt med detta är att den är importerad från USA. Ja, jag är nog lite galen…

Varför importera ett sto från USA kan man fråga sig, jo låt mig berätta; Stoet är ett KWPN sto på 12 år e. Charmeur x Lanciano x Romancier. Gandone kommer ur den välkända stolinjen Adone. Denna stolinjen har gjort enormt mycket både för Westfalen men även resterande dressyrvärlden. Adone var helsyster till Ahlerich (3 OS-guld & 1 VM-guld)  och Amon (OS i Los Angeles). En av de mest berömda avkommorna ur Adone var OS-medaljören Rembrandt (4 OS-guld & 3 VM-guld). Förutom välpresterade dressyrhästar så har stoniljen lämnat världshingstarna så som Rubinstein, Bordeaux och Blue Hors Romancier, nygodkända Viva Gold sonen Viva La Vida m.m.

Dessutom är Gandone Elit premierad i KWPN med diverse predikat och har tidigare tävlat framgångsrik både i Holland och i USA. Förutom hennes fina stam och hennes trevliga meriter, så är hon dessutom gudasnäll! Jag tror att hon kommer bli ett bra komplement till mina resterade ston.

För mig så skriker denna häst ”Grand Prix-producent”, men det återstår att se om det stämmer. För mig så växer sådana här ston inte på träd och det är verkligen en stor ära att få ha Gandone i mitt avelsprogram. 

Sedan hon anlände i lördagskväll så har avelsanalysen varit i full gång. Jag föredrar att blanda in olika typer av blodlinjer från olika förbund. Gärna kombinationen mellan tyskt och holländskt, vilket Gandone har. Men det viktigaste är att hingsten och stoet passar, att de i kombination kan förbättra varandras tillkortakommanden och stärka deras styrkor.

Gällande Gandone så ser jag fördelaktigt att hingsten har kortare rygg och lite mer bogfrihet i gångarterna. Hon är förövrigt väldigt korrekt i sin exteriör, benställning och har en härlig elasticitet i sin gång. Skritten är dessvärre lite kort, vilket inte är så förvånande med tanke på stamtavlan. Hennes temperament är något alldeles särskilt och hon har en helt underbar personlighet som gör att varje person blir lite förälskad i henne.

Det ska verkligen bli både spännande och roligt att se vad Gandone kommer att bidra med i avelsboxen. Tvekar inte en sekund på att de kommer bli något annat än magiska – för hon är verkligen ett fantiskt fint sto!

Det är så många faktorer som spelar roll när det kommer till val av avelssto. Absolut att jag kan rabbla upp en lång lista med kriterier som jag önskar, men för mig är det viktigaste magkänslan. Jag får en bra känsla för stoet och jag ska få en wow-känsla när jag ser henne röra sig och viktigaste av allt är att jag ska få en bra kemi med stoet. Det är ingen skillnad från att en ryttare ska köpa sin blivande tävlingshäst som för oss uppfödare.

Känslan måste finnas där för att det ska bli bra resultat. Jag måste tro på att stoet har det som krävs för att föra aveln vidare och att hon ska passa in här på gården och med min avelsfilosofi. 

Jag köper inte ston för att de ska stanna några år för att sedan säljas vidare, utan jag köper dem med förhoppningen att de ska stanna här livet ut. Det är därför det är så viktigt för mig att det blir rätt – på alla plan. För mitt avelsarbete är ingenting utan mina ston. De behöver inte mig för att producera bra föl, de kunde lika gärna göra det hos något annan. Det är mitt jobb att se till att de mår så bra som möjligt varje dag, att det finns harmoni bland hästarna och att välja hingstar som passar stona. 

Jag sprang på podden ”Hur svårt kan det va?” med Lina Dolk och Tilde de Wang, där de diskuterade om deras avelstankar kring val av avelssto. Att de ansåg vikten med att avelsston ska vara röntgade och kvalitetsstämplade. Jag kan inget annat än att hålla med om deras åsikt och det är också en av anledningarna till att jag är så förtjust i det holländska avelsförbundet KWPN.

Där krävs det att stona är fria från OC (osteochondros/lösa benbitar) för att de ska erhålla Elit-predikat till skillnad från SWB som är helt avkommebedömda, där stoet inte behöver vara visad eller ens hälsoundersökt. För att bli Elit i KWPN krävs det att stoet ska visas vid hand och uppnår en viss poäng, för att sedan antingen tävlas på en viss nivå eller gör ett ridtest med viss poäng och dessutom ska de uppfylla deras OC-krav. Antingen så röntgas stoet eller så gör de ett så kallat D-OC-predikat som är en genetisk analys på osteochondros.

Det är ganska hårda krav för att ett sto ska erhålla Elit inom KWPN både gällande kvalité, ridbarhet samt hälsostatus. Sedan finns det ytterligare predikat inom KWPN och de har även några som är avkommebedömda vid namn preferent och prestatie.

Jag hade gärna sett att SWB hade haft någon liknad kvalitetsstämpel för ston, men samtidigt förstår jag att KWPN är ett betydligt större förbund än SWB och att det ger andra förutsättningar. Men jag hoppas att i framtiden SWB tar fram något likande som KWPN, där sunda, talangfulla och ridbara ston premieras. 

Nu påbörjar en av de roligaste stunderna på året och det är att välja hingstar. Nu har Gandone inga tidigare avkommor som sagt, så jag har ingen möjlighet att veta vad hon ger. Men hon kommer från en välbeprövad stolinje och jag har en bra känsla på vilka attributs som jag ska leta efter.

Jag har faktiskt redan några kandidater på listan. 

Tack för att ni tog er tiden och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här 

/Emelie

Går aveln framåt eller bakåt kan man undra när man läser om SWB:s nya projektgrupp ”SWB Ridhäst”.

Jag tror att jag kan tala för de flesta uppfödare här i landet att hälsosamma hästar med bra temperament och ridbarhet är första prioritering när det kommer till avel. För vad ska vi med avkommorna till om de inte går att hantera och ännu mindre rida på?

Dyra hagsmycken som bara kostar pengar. Jag har svårt att tro att det finns nån uppfödare som aktivt väljer att avla på hästar med ärftliga defekter och med ett temperament som gör hästen obrukbar. 

Som uppfödare har man ett ansvar att försöka producera hästar åt ryttarna – oavsett nivå. Det arbetet vi gör ska underlätta för ryttarnas kommande arbete. De ska vara lättlärda, ridbara, positiva – ja, trevliga hästar helt enkelt. Sen finns det såklart hästar som är mindre lämpade åt nybörjare. Men här tror jag att det är viktigt att avel, framförallt stamtavlor, ingår i allmänbildningen hos alla ryttare som tänker köpa häst – oavsett om man rider på LB-nivå eller på Grand Prix-nivå. Som uppfödare så känner man oftast till att vissa stamtavlor ger bättre eller sämre psyke och genom bättre kunskap hos ryttarna så får man också bättre insikt när man letar häst. 

Många yngre vill ha flashiga hästar. Sådana hästar man ser på Instagram.

Emelie Röstad

Förra året sålde jag en supertrevlig 8-årig valack som var perfekt som hobby/JR häst. Men jag la märke till att många yngre vill ha flashiga hästar. Sådana hästar man ser på Instagram som travar runt med världens gång. Många ungdomar väljer hellre stor gång än att byterna är befästa och för mig är det helt galet! Man köper inte en 27 växlad cykel till sitt 5-åriga barn som precis lärt sig cykla, det blir sällan bra. 

Jag var en gång i tiden själv ryttare, ingen superstjärna, men jag arbetade som beridare med inriktning på unghästar och jag lärde mig att se ett mönster vad vissa hingstar gav. När det anlände en avkomma efter en viss hingst så kunde jag satsa pengar på hur den var i psyket och oftast hade jag rätt. Idag tycker jag att aveln har gått framåt och att allt fler uppfödare väljer bort dessa hingstar som lämnar psyken som inte är lämpade som ridhästar.

Mycket tack vare sociala medier så får vi löpande information om vad hingstarna ger, sen kan det skilja sig enormt mellan olika människors uppfattning, men en hingst som ger svåra avkommor kommer att få en stämpel. 

Om jag tittar på mitt egna stomaterial så skulle jag säga att 33 % av mina ston hade varit lämpade för alla ryttare och 50 % hade varit lämpade för ryttare på minst LA nivå. Det vill säga att 83 % av mina ston är lämpande som avelsston för hobbyryttare och uppåt. Resterande 17 % är mer för professionella ryttare eller hobbyryttare på hög nivå. En av skillnaden mellan hobbyryttare och en professionell ryttare är ofta den ekonomiska biten. Jag förstår att man inte vill ta ett lån för att kunna köpa en häst och att man inte har ett gäng sponsorer i ryggen om man rider på stadig LA-nivå.

Man kan inte avla bara för att det är kul.

Emelie Röstad

Men att säga att det är psyket det är fel på, känns som en urgammal myt. Jag hade gladeligen sett att mina avkommor (de som är lämpade för det) hade sålts till hobbyryttare. Hobbyryttare brukar oftast vara ett bra hem och de ger hästen massor med kärlek. Oftast har ryttaren färre antal hästar och jag vet att min avkomma kommer stå i centrum.

Men dessvärre kan man inte avla bara för att det är kul, det måste åtminstone gå runt rent ekonomiskt. 

Borde jag som uppfödare sänka priset bara för att ryttaren inte har råd med den typen av häst? 

Som uppfödare så får man inte mycket vinst om man slår ut intäkter med utgifter på antalet hästar och ska man vara krass så har ridskolor oftast en begränsad ekonomi. Det blir ett oändlighetsproblem; ryttarna/ridskolan har inte den plånboken som kanske krävs och uppfödarna står med kostnader upp över öronen.

Det kostar nästan lika mycket att föda upp en häst med mindre talang som att föda upp en häst med mycket talang.

Emelie Röstad

Faktum är att det kostar nästan lika mycket att föda upp en häst med mindre talang som att föda upp en häst med mycket talang. Seminstationen blir inte billigare för att du kommer med ett allroundsto som har bra psyke och fölet behöver inte mindre vaccin för att den ska gå på ridskolan när den blir stor.

Ja, ni förstår, de generella kostnaderna blir ungefär desamma.

Såg ett förslag på sociala medier där några tyckte att staten kan gå in och ge bidrag, vilket hade varit fantastiskt. Men är verkligen svensk hästavel lika högt prioriterad som exempelvis elstöd? Idag rusar diverse priser och det påverkar alla – även hästvärlden. Misstro mig inte, jag älskar idéen bakom detta projekt och som jag skrev tidigare så hade mer än gärna sålt fler avkommor till hobbyryttare.

Hur ska människor vet vilka hästar som är lämpade för ridskolor eller hobbyryttare på lägre nivå? Bör det finnas någon typ av kvalitetsstämpel på dessa hästar och hur lockar man uppfödare till att vilja satsa på detta projekt? Istället för att ha 3 poäng som förärvningspoäng så skulle man kunna ge 5 poäng för avkommor som gått på ridskola i 5 år?

Tänker att de flesta uppfödarna trots allt önskar att deras avelsston når upp Elit – vilket är svårt om den skall vara avelssto åt ridskolor eller likande verksamheter. Något som jag tidigare har reagerat på gällande förärvningspoäng hos SWB är att avkommor som går som parahästar inte blir tilldelade något förärvningspoäng. Är detta inte en merit som är minst lika stor som att vara en ridskolehäst eller polishäst?

Man får till och med förärvningspoäng för en registrerad avkomma utan särskilda meriter, men inga extra poäng för en parahäst – för mig är det helt tokigt! 

SWB vill dessutom anordna visningsdagar där unga SWB-hästar visas för köpare som till exempel beridna högvakten, polisrytteriet m.m. SWB skriver på sin hemsida att de tror liknande lösningar och samarbeten som opitionsprogrammet kan vara framtiden för flera verksamheter. 

Kommer detta att medföra att fuxvalacker kommer vara mer eftertraktade än andra färger och att en 4-åring med fina röntgenbilder kommer att säljas för en spottstyver jämfört med vad den är värd?

Jag har svårt att se hur detta ska kunna gå runt rent ekonomiskt, man får inte glömma att genomsnittsuppfödaren för SWB föder upp 1-3 föl per år och därför är vinstmarginalen ganska pressad. Risken är överhängande att man förlorar flera 10.000-tals, om inte 100.000-tals kronor för att ta fram en häst. Om detta sker på en kontinuerlig basis, så tror jag att många uppfödare kommer att upphöra med sin avelsverksamhet och vad händer då med svensk hästavel? 

Jag älskar mitt jobb och jag älskar livet som uppfödare, men uppfödare kan inte bara avla för att de älskar vad de gör.

Tack för att ni tog er tiden och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här 

/Emelie

I mitt förra blogginlägg gick jag in lite på min Welshhingst som är far till mina första ponnyuppfödningar och jag tänkte snurra vidare på det spåret även i detta inlägg. 

Min resa började som för så många andra på ridskolan. Hade min favoritponny Zoya. Hon var en söt liten vit Welshponny som jag fick äran att även tävla på. Jag älskade livet i stallet och jag var en av de tjejerna som kunde mocka ett helt stall bara för att kunna få lov att borsta på en häst.

När jag var 12 år gammal fick jag min första egna ponny, en nykasterad New Forest ponny, vid namn Twin Star RNF 20 S(E) som var halt på alla fyra benen och hade stygnen kvar på halsen sedan han nyligen blivit spolad på grund av gruskolik – kanske inte den bästa första ponnyn om jag ska vara ärlig, men just då ville jag bara ha en ponny.

Vilken som helst dög.

Han var dessutom på tok för stor för mig, men mamma tyckte jag skulle ha något att växa i. Eftersom jag var uppvuxen med en ensamstående mamma som var egen företagare, så gällde det att hjälpa till att finansiera och jag spenderade somrarna med att hjälpa till på hennes firma. Det var då allt började.

2020 fick jag kontakt med Marianne Lundin. Det var nämligen så att jag var ute och letade foderponny åt en elev till mig och vi sprang på en fantastik ponny som Marianne ägde vid namn New Hampshire e. Brännornas Rigoletto x The Hale Helios. Jag hade hört talas om Marianne tidigare, mycket för att det var hon som hade fött upp den magiska ponnyn Vermont RP 133 som jag en gång i tiden tävlade emot. Jag kan än idag minnas första gången jag såg denna ponny och jag minns hur tiden bara stannade när han klev in på dressyrbanan.

Jag trodde inte den typen av ponny existerade i verkliga livet. Marianne är dessutom inte bara en berömd ponnyuppfödare, utan även en berömd genetiker. Hon har spenderat största delen av sitt liv på växtförädling. Det är Marianne som tog fram Matildahavren, som har dubbelt hög fetthalt som vanlig havre. Dessutom en väldigt välsmaklig havre och har dessutom hög andel Tryptofan som ger en lugnande effekt.

Året efter, 2021, frågade Marianne mig om jag ville låna två ponnyston att avla på. Hon hade en vid namn Wilja e. Vermont x Chapman och en vid namn Minneapolis e. FS Numero Uno x Vermont. Jag nöp mig i armen och självklart valde jag att tacka ja! Inte nog med att det är två fantastiska ston utan jag fick även äran att avla vidare på Mariannes gedigna avelsarbete. Jag får en enorm stöttning av Marianne och vi kan spendera timmar att diskutera avel. Ibland tappar hon bort mig när hon diskuterar diverse stamtavlor på ponnyer, men jag gör mitt yttersta för att kunna lära mig och utveckla. 

Två saker som förenar Marianne och mig är; vår syn på ridning och vårt syfte med ponnyuppfödningen. För oss är det viktigt att ryttarna rider med en mjuk och stilla hand samt små hjälper. Dessutom avlar vi båda för att kunna ge talangfulla ryttare en chans att få rida på fina ponnyer, där föräldrarna inte har ekonomiska förutsättningar att kunna köpa en ponny och ännu mindre en elitponny. 

Jag kan verkligen relatera till Mariannes filosofi. Jag älskade min ponny, men på elitnivå räckte han inte riktigt till. Dessutom så behöver man oftast ha mer än en ponny och de resurserna fanns inte hos oss och nu försöker jag ge tillbaka till nästa generation. Idag har jag lite ponnyer i stallet och varje ponny har sin lilla människa. Tjejer som rider på den ridskola som jag en gång i tiden gick på, Helsingborgs ridskola, får lov att ta hand om sin ”egen ponny”. Förra året fick även tjejerna vara med att namnge fölen och lära sig hur man hanterar de små liven. Det är verkligen kul att se kärleken mellan tjejerna och ponnyerna, för vad är mer fantastiskt att kunna få växa upp tillsammans med än med ponnyer. Ponnyer ger så mycket skratt, kärlek och lärdom.  

Något som Marianne tittar mycket på när det gäller val av ponnyhingst är halsen, halsen får inte vara för kort. Benen skall inte heller vara för korta, utan hon ser gärna att hingsten skall ha lång hals och långa ben. Hon tycker att en bra sportponny ska se ut som en liten storhäst och har också varit en del av sitt mål med hennes avelsarbete. När de gäller att använda små varmblodsston eller omvänt, små ponnyston och varmblodshingstar, en korsningseffekt som ger mycket gång på ponnyerna – Att få de ponnyerna sen att fungera med ponnyryttare är svårt.

Marianne Lundin har lyckats med det konceptet ett flertal gånger och hon är unik med den typen av avel. Marianne har gjort flera ”mini SWB:are” som också förärvt sig generation efter generation. 

– Jag gillar Welsh, ser gärna att det finns Welsh Mountain längre bak som kan trycka ner stammen. T. ex Welsh med Wärnanäs Ulrik i stammen. Det har blivit riktigt bra med SWB! Men det får inte ligga för nära för då finns det risk att det blir korta ben. Ofta är det som ligger 2-3 generationer bakom som kan slå igenom. Jag gillar även ponnyer med fullblodinslag, det ger lätta och ädla ponnyer, berättar Marianne. 

Mariannes senaste avelshingst med kombinationen halvblod/ponny är en 4-årig Svensk ridponny vid namn New Hope e. Total Hope x Vermont. När jag ser dessa ponnyer så blir jag helt förundrad över hur hon lyckas. Marianne använde även Total Hope till stoet Minnesota och resulterade i hingsten Hope and Glory. Enligt Marianne och hennes dotter Maria så var Colorado (helbror med Vermont) den bästa uppfödningen de har haft. Han var till och med bättre än vad Vermont var och han var dessutom nästan svart. Dessvärre blev Colorado enbart 1,5 år på grund av grässjuka och det tog Marianne och Marie väldigt hårt. Ballerinas sista föl, Tennessee e. Verona’s Bo-Gi, var också en favorit. Dessvärre förlorade Marianne henne också. Hon blev BIS som föl. Hon var 3 år och dräktig med Master. De förlorade både sto och föl då hon trasslade in sig i eltråden. 

-Stoet är viktigast! De måste vara bra i huvudet och att de måste vara snälla. Barn ska kunna hantera dem. De får gärna kunna gå både i hoppning och dressyr. Jag tittar alltid på hur stoet ser ut och vad som ligger bakom stoet, så att de har presterat. Ta Ballerina (Vermonts mamma) som exempel, pappan till henne var inte godkänd men på mammans sida var det så mycket bra blod och det fanns mycket bra blod bakom Cedar xx. Fick en liten filmsnutt på henne och jag gillade henne. Hon lärde dessutom min dotter Marie att rida och när hon väl hittade knapparna så blev Ballerina som en hund och gjorde allt för sin ryttare, berättar Marianne

Marianne och jag delar verkligen många åsikter kring ponnyavel och ibland när jag tittar på hennes ponnyer idag så får jag samma känsla som när jag såg Vermont för första gången; att tiden bara stannar. De är nämligen helt magiska och jag med stor entusiasm ser framemot att få ta fram fler ponnyföl i framtiden. 

Förutom dessa ovannämnda ponnyer, så har Marianne även ett fullblodsbetonat ädelt litet C-ponny sto vid namn Atlanta e. Monty på 135 cm. Hon har fina gångarter och god hoppförmåga som söker en liten ryttare som vill tävla dressyr och hoppa något språng. Så är det någon som söker, skicka gärna ett meddelande till mig på Instagram. 

Tack för att ni tog er tiden och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här

/Emelie

Det finns två situationer som jag alltid tycker är lite smått obehagliga; släppa föl första gången i hage med sin mamma och släppa föl första gången i hage utan sin mamma.

Jag föredrar att ha mina ston och föl ihop en längre tid om det är möjligt,  jag upplever att de blir tryggare individer på så sätt. Mina fjolårsföl har sedan årsskiftet sovit i egen lya tillsammans med kompis och nu var det dags att sära dem även på dagtid. Det är inte första gången jag särar på ston med föl, men varje år är det nya föl och måste därför anpassa situationen efter hur årets föl är.

Vad som fungerar ena gången, fungerar nödvändigtvis inte nästa gång. Just i år var det fyra fjolårsföl som skulle få vara föräldrarfria på heltid. Två av dessa föl har varit lite mera krävande än vad de andra två har varit och mycket riktigt så ställde de till med bekymmer både för mig och för dem själva.

Till en början gick allt fint! De fyra fölen gick runt och undersökte sin nya lekhage tillsammans med deras nya dagmamma. Allt såg ut till att gå vägen; Inget bråk, inget skrik och ingen dramatik. Men plötslig fick ena fölet för sig att staket var totalt onödigt och kastar sig igenom linorna som skjuten ur en kanonkula och far iväg med halva stängslet.

17 stolpar mindre och ett stressat föl. Ena kompisen valde att följa med på utflykten, dock utan staket. Som tur var skadade sig inte fölet som for ut igenom staketet, inte ens ett litet sår fick hon – peppar, peppar… Kompisen som följde med på upptäcktsresan drog dessvärre på sig en liten stukning och just nu står hon med ett färgglatt bandage på höger bakben. Förhoppningsvis lärde både jag och fölen oss något nytt – spring inte igenom staketen och ropa inte hej förrän man är över ån.

Nu är de dock särade även på dagen och det är med blandade känslor. Vissa av mödrarna är måttligt trötta på sina föl. De verkligen njuter av flytten och att få återvända tillbaka till stoflock utan sina knoddar.  

Förutom ett lyckat rymningsförsök bland fjolårsfölen, så har veckan inneburit ett par vakna nätter med kolik. Min käraste vapendragare, 24-åriga ponnyhingsten Bobby åkte på kolik. Dessvärre händer det under vinterhalvåret att de dricker dåligt och riskerar att få kolik. Bobby har under de 19 åren som jag ägt honom aldrig drabbats av kolik, men nu hände det. Som tur var det enbart en lindrigare förstoppning och lite uttorkning, men det gör verkligen ont i mig att se när något djur lider.

Dessutom kommer känslan att tiden är räknad när man hamnar i en sådan situation. Han blir trots allt 24 år nu i år och han kommer inte att finnas med för alltid. Nästa år firar jag och Bobby 20 års jubileum – känns helt galet!! Han var fem år och jag var 14 år när vi träffades. Han var verkligen min drömponny; en svart hingst – precis som i filmerna. Att han inte var riktigt inriden eller sadelvan, ja det gjorde ingen skillnad för mig. Minns så väl hur hans långa man gick hela vägen ner till bogpartiet och att det tog en halv flaska pälsglans för att kunna reda ut den.

Jag försökte lära mig allt inom Welsh och tog ofta råd från personer från Bukefalos. Jag försökte verkligen mitt bästa men ibland räckte det inte riktigt till. Minns att jag vid 16 års ålder försökte visa honom på bruksprov. Jag hade ingen tidigare erfarenhet av att visa Welsh och ännu mindre visa på bruksprov. Hade ingen vuxen heller som visste hur det gick till, men jag gjorde mitt bästa tillsammans med min älskade ponny.

Minns än idag hur vuxna personer stod och skrattade åt mina misstag, men det är förståeligt, för jag hade verkligen ingen koll. Jag hade tidigare ställt ut min New Forest ponny, Twin Star RNF 20-S(E) och tagit flertals guld, men New Forest och Welsh var inte samma sak. Dessutom hade Bobby en helt annan trav än vad min New Forest hade, vilket gjorde det svårt för mina korta, snubbliga ben att följa med. Efter en smärre katastrof visning, så lärde jag mig hur en Welsh skulle friseras och visas.

Visade upp honom igen på en lokalutställning och erhöll 39 poäng. 

Jag har så många roliga minnen med dessa ponnier och jag är så lycklig och tacksam för att ha två söner efter Bobby hemma i stallet. Skulle han någon dag gå bort, så finns en liten del av honom kvar hos mig och förhoppningsvis så är det något annat litet barn med korta, snubbliga ben som får prova lyckan på en utställning (kanske inte bruksprov denna gång). 

Tack för att ni tog er tiden och önskar ni följa mig på sociala medier, så hittar ni till min Instagram här.

Egentligen är jag världens sämsta på detta, jag får nämligen alltid en viss ångest av blotta tanken på att sälja en häst, men samtidigt så kan jag inte spara alla och faktum är att detta ingår att vara uppfödare – oavsett om man vill eller inte.

Ska man kunna leva på sitt yrke så krävs det att man säljer sin produkt, så enkelt är det.

Nu finns det personer som är betydligt bättre på att marknadsföra sina uppfödningar än vad jag är, men jag kan i alla fall dela med mig av de sakerna som har fungerat för mig. 

Jag har en otroligt stor glädje av sociala medier när det kommer till försäljning eller köp. Det är en bra plattform att kunna nå ut till likasinnade. Oftast finns det grupper där människor samlas för de har avkommor efter samma hingst och de grupperna har i alla fall hjälpt mig att vidga mina kontaktnät. Många av dessa grupper innehåller även köpsugna spekulanter, då de oftast söker en avkomma efter en specifik hingst.

• Video, en bra video gör så mycket när man ska marknadsföra sin avel och uppfödningar. Det finns massor med videos där ute på hästar och här tror jag det är viktigt att kunna se vad personer inom grenen gillar. Kanske se över vad man själv gillar för video när man kollar på andras hästar. 
• Har jag en fin video på ett föl eller en uppfödning så brukar jag tagga personer som kan vara relevant, till exempel hingsthållaren till avkomman. Har man tur så kanske de delar din video så du når ut till personer som du normalt sett inte når ut till. Dock gäller det att inte överdriva, lagom med taggningar är bäst så man inte bombarderar de andras notiser. 
• Hel och ren är så viktigt. Se gärna till att visa hästen hel och ren, gärna i en så sparsam miljö som möjligt. Filma gärna lite men ofta så du verkligen får till det du önskar. För mig så behöver filmen inte vara så lång, det räcker med att väcka ett intresse. Välj foto och film med omsorg, är man osäker om de är tillräckligt bra – fråga en god vän som är insatt.  
• Be folk att dela dina inlägg. Det kan vara ett känsligt ämne, men frågan är alltid fri. Om du inte vågar fråga personer direkt, så kan du skriva direkt i inlägget att det är uppskattat om folk vill dela. 
• Ha en genomtänkt marknadsföringsstrategi. Det är så viktigt att du känner till din kundkrets, vad de söker och vad de önskar se. Vissa vill ha hanteringsvideo, andra räcker det med samtliga gångarter samt skritt framifrån och bakifrån och vissa önskar se hästen när den hoppar. Det är olika beroende på hur marknaden ser ut för just din inriktning. 
• Ha en röd tråd. Vissa bilder eller videos kan jag se direkt vem som uppfödaren är, utan att behöva se namnet. Det är inte genom hästen som jag kan se det, utan genom personens sätt att fotografera eller filma. Alltid väldigt vackra bilder (oftast tagna på samma plats) och filmerna är verkligen välarbetade.

Har man en bra marknadsföringsstrategi och ett bra kontaktnät så når man ut. Sen är det skillnad om man önskar nå ut mer nationellt eller internationellt. För att kunna attrahera den internationella marknaden har stamtavlan en viss betydelse.

Man ska välja hingst med hjärtat.

Emelie Röstad

Vissa fäder är mer attraktiva än andra, så vida det är ett sto eller hingst. Folk har ju sin vision, gren samt smak och den kan skilja sig rejält mellan landsgränserna. Men jag upplever att det är lättare att nå ut till den internationella marknaden om man har en internationell stam. Nu uppmanar jag inte att man ska avla för marknadens skull, utan man ska välja hingst med hjärtat. 

En annan sak som jag också har lagt märke till är mödernelinjen. En bra stostam är alltid eftertraktat och det är inte enbart inom hoppaveln där prestation är viktigt. Det är attraktivt med en stostam där släktingar eller avkommor har presterat väl. Jag har själv förmånen att redan ha en väluppbyggd mödernelinje, men det var också ett medvetet val som jag gjorde när jag började leta avelssto. Jag ville nämligen få en bra start på min uppfödarkarriär. 

Vilket priset blir är det helt enkelt marknaden som styr.

Emelie Röstad

En annan svår fråga som jag oftast själv kämpar med är prissättning. Tycker nämligen själv att det är svårt att sätta ett bra pris på en häst. Som uppfödare/ägare så vill man ha så högt pris som möjligt och som köpare önskar man så lågt pris det bara går.

Vilket priset blir är det helt enkelt marknaden som styr. Ibland går man back och ibland går man med vinst. Det är så många faktorer som spelar roll när man ska prissätta sin häst, så som exempelvis kvalitén hos hästen, marknadens betalningsvilja, hur stor efterfrågan är på den typen av häst, hur snabbt du önskar sälja med mera.

Nedan kan du se ett klipp på fölet Maleficent HH e Freetown-Franklin.

Det gäller att kunna vara ärlig och transparant mot sig själv när man prissätter. Kanske till och med fråga sig vad man själv skulle vara beredd att betala för den typen av häst och försöka hitta ett mellanläge. Genom att ha en bra marknadsföringsstrategi, kundanalys, prissättningsnivå samt kontaktnät ökar man inte bara chanserna att nå ut till nya intressenter. Man förvaltar nämligen även sitt företagsnamn och skapar ett varumärke kring sitt avelsarbete. 

Önskar man ta steget ytterligare eller inser man att något brister och man når inte ut som man önskar, så brukar jag använda mig utav den klassiska SWOT-analysen. SWOT använder jag själv regelbundet för att försöka hitta olika sätt att kunna utvecklas på. För de som inte känner till SWOT, så står det för Strengths (styrka), Weaknesses (svagheter), Opportunites (möjligheter) och Threats (hot). Här är några frågor som man kan ställa sig när man gör en SWOT-analys;

• Vad är unikt med min verksamhet/mitt avelsarbete? 
• Vad gör jag som är bra?
• Vad skulle jag kunna förbättra?
• Vilka resurser krävs det för att ta nästa steg?
• Efterfrågar marknaden den typ av häst som jag föder upp?
• Vad är mitt mål med året?
• Vilka förändringar i marknaden kan ge anledning till oro?
• Vad kommer marknaden att efterfråga om 5 år?

SWOT-analys behöver inte enbart appliceras på ens verksamhet utan även på självaste aveln, principen är egentligen densamma. Vad har stoet för styrkor, svagheter, möjligheter och hot. Låt mig förklara; stoets styrkor och svagheter tänker de flesta uppfödare på när de ska börja scanna marknaden efter lämplig hingst och där tittar man på styrkor och svagheter hos själva stoet; vad är hon bra på och vad är hon mindre bra på.

Sedan finns den viktigaste aspekten av alla; att hålla kunden nöjd.

Emelie Röstad

Mest av allt så handlar det om att analysera vad ens mål med avkomman är och hur marknaden ser ut för den typen av häst. Har stoet verkligen de egenskaperna som marknaden efterfrågar? Om det blir ett stoföl som du tänkte sätta i avel, så kan det vara bra att fundera på om hon kommer kunna stärka din nuvarande avel.

Hur ser blodslinjen ut vid eventuellt framtida hingstval?  Önskar du sälja avkomman så är det även lämpligt att fundera på eventuella ”hot” på marknaden. Hur ser marknaden ut när avkomman ska säljas, kanske du planera att sälja först när den är 3 år – går den att sälja när avkomman är 3 år och vad krävs av hästen?

Genom detta undviker man att stå där med en uppfödning som inte är säljbar och förhoppningsvis tjänar man en liten slant på hästen eller förbättrar sitt avelsmaterial.

Sedan finns den viktigaste aspekten av alla; att hålla kunden nöjd. Nu menar jag inte att man ska ge bort sina uppfödningar, men en nöjd kund är förhoppningsvis en återkommande kund och dessutom får man en fantastisk relation med den nya ägaren – vilket är för mig väldigt viktigt! Några av mina köpare har jag utvecklat en riktigt god relation till. Kan till och med sträcka mig till att säga att vi har blivit väldigt goda vänner som kan prata om allt mellan himmeln och jord. Dessutom värmer det så i hjärtat att se ens uppfödning få ett sådant fantastiskt liv hos den nya ägaren. 

Önskar ni få fler tips, så rekommenderar jag att lyssna på SWB Podden avsnitt 55, där det diskuteras om just ämnet Köpa och Sälja föl – länk till Spotify. Önskar ni se hur jag gör när jag publicerar mina hästar på sociala medier så finner ni min Instagram här .

/Emelie

För många betyder vår och sommar sol, bad, tävlingar, uteserveringar – ja, semester och härliga aktiviteter.

För oss uppfödare heter det högsäsong.

Missförstå mig inte, jag klagar inte, jag älskar nämligen mitt jobb och känner mig väldigt privilegierad att få jobba med det jag älskar och brinner för. Dock är december och januari för mig som uppfödare semestermånader. Det är de månaderna som jag spenderar timmar vid datorn och mobilen för att spåra hingstar inför kommande säsong och för mig så är det en underbar semester.

Jag har bland annat spanat in några riktiga godingar som jag tänkte dela med mig av.

PRISCO RS2 – En otroligt vacker hingst med en väldigt spännande stamtavla. Han är nämligen e. Torveslettens Sylvester-Negro-Krack C. Han är ur samma mödernelinje som hingsten Enzo Ferrari. Dessutom är han skimmel!

Han står absolut med på min lista över intressanta kandidater inför 2023.

L’ AVENIR – Vilken hingst! Så elastisk, graciös och vacker. Tror han kommer bli väldigt fin om något år. Han är e. Le Formidable-Sir Donnerhall-BH Don Schufro. Han är ur samma möderne som Extra Gold, Viva Gold, Total Hope etc.

PABLO PICASSO – En väldigt rörlig hingst som har en viss ”ponny-look” över sig. Han är e. Taminiau-Florencio-Farrington. Han är ur samma möderne som hingsten Knock-out. Förutom detta så ägs han av det holländska landslaget; Witte Scholtens, Edward Gal, and Hans Peter Minderhoud. 

Dessa hingstar är bara några få av alla de hingstarna som ligger på min ”intressanta kandidater 2023”-listan.

En hingst som jag såg väldigt mycket fram emot var BON MY LOVE e. Bonds-San Amour l som ägs av HP horses. Som dessvärre avbröt hingstprovet, men jag hoppas att få se honom igen och han blir godkänd. För han är verkligen något alldeles speciellt! Hade nämligen tittat ut honom till mitt 4-åriga sto, FORTUNY H.H, e. Secret-Ampére som förra året vann sitt treårstest i Nordvästra Skånes Hästvänner.

Hon har behov av en hingst med bra galopp samt som inte är allt för het mellan öronen. Har sedan tidigare en förkärlek till Bonds, men dessvärre finns han inte tillgänglig på färsk semin och som bortskämd benspratteluppfödare, så undviker jag gärna fryst semin. 

Att vara uppfödare är som att vara en spådam, man ska kunna förutspå vad som kommer vara i ropet om tio år samtidigt som man ska kunna analysera vad som passar bäst till respektive mödernelinje. Vissa år väljer jag mer säkra, beprövade hingstar och ibland blir jag lite mer modig och väljer mer nykomlingar. Vad som är rätt eller fel där, kan jag inte svara på. Ibland blir det hiss och ibland blir det diss. Men i år, 2023, ska jag försöka gå på min modiga känsla och välja kombinationer som jag inte tidigare har testat. 

Har ett 6 årigt sto, vid namn MELODY ELY T, som tidigare har fått två föl e. Freetown. Hon är själv e. Franklin-Florencio I-Jazz. Hennes moder är halvsyster till GP-hästarna Glaadstone och Helix. Hon har tre väldigt trevliga gångarter, lite seg mellan öronen och med en mindre tilltalade exteriör (om man frågar mig). Brukar jämföra henne med Doris i Hitta Nemo. I år går hon tom, försökte få henne dräktig med Secret (Sezuan-St. Moritz), men dessvärre var han fullbokad, så jag prövade lyckan med Vaderland (Vitalis-Krack C) där det inte tog sig. Vad det blir i år har jag inte en blekaste aning om, hon har en förmåga att alltid vara en svår nöt att knäcka.

Hur skulle jag annars kunna bedöma hur de är att rida på, om jag inte ens suttit på dem? 

Emelie Röstad om sina avelsston

Min personliga favorit bland stona är FASCINATION WIN T. Hon är, håll i er nu, e. Ampere-Jazz-Zeoliet. För de som kan bensprattelavel så låter den stammen fruktansvärt svår, men jag kan lova er att hon inte lever upp till det ryktet.

Hon är nämligen min hjärtehäst. Hon är den mjukaste, klokaste, trevligaste… Ja, bara en massa superlativa ord. Får allt för ofta höra ”går den att rida på?” och ja, hon är så trevlig att rida på. Till och med en fegpropp som jag, vågar sig upp på henne.

Nu är hon inte inköpt som ridhäst, utan avelssto, men jag vill ha i alla fall ridit alla mina ston åtminstone en gång. Hur skulle jag annars kunna bedöma hur de är att rida på, om jag inte ens suttit på dem?

Oavsett, i år så är hon dräktig med Vaderland (Vitalis-Krack C). Hon har sedan tidigare avkommor efter Secret (2 st.), Vivino, Lord Leatherdale, Totilas, Toto JR, Guardian S och Sorento. Henne har jag sedan länge varit sugen på att testa BH St Schufro – vem vet, kanske i år är det dags att pröva den kombinationen. 

Äger även halvsystern till ovanstående, ett 6-årigt sto vid namn MONTANA WIN T e. Fürstenball-Jazz-Zeolite. Hon är långlinjerad, långbent, psyke som passar ridskola med mera. Dessvärre hade hon en komplicerad fölning 2022, så hon går tom och kommer inte att betäckas under 2023. Montana fick 2022 ett galet fint hingstföl e. Vaderland (och ja, använder andra hingstar än Vaderland). Både Montana och Fascination är halvsystrar till före detta hingsten Grand Galaxy Win som dessvärre numera är kastrerad och deras mor gick bort 2022, så denna mödernelinje är speciell för mig. 

När det kommer till ren SWB, så har jag ett 5-årigt fuxsto vid namn TOUNETTE H.H e. Ironman H-Bernstein-Quilted xx. Hon ser ut som en riktig ponny; lång spretig man, något stort huvud, lång rygg, 1.58 cm över havet – Ja, som en förvuxen ponny helt enkelt.

Dock rör hon sig ganska trevligt och även hon har ett psyke som passar vilken ridskola som helst. Hennes mamma har jag kvar, PISCES, hon var nämligen min gamla JR/YR-häst. Tounette fick sitt första föl 2022, ett vackert litet stoföl e. Toto Gold (Toto JR-Apache) och det stofölet fick allt jag någonsin kunde önska. Till Tounette behöver jag storlek och mindre ”ponnylook”. 

Förutom alla dessa sprattelkameler, så har jag en uppsjö unghästar – men dem sparar jag till en annan gång. Min största talang här i livet är nämligen att jag är ofantligt bra på att samla på hästar och det händer allt för ofta att jag suktar efter nya ston så fort jag kliver in på sociala medier, så det är en himla tur att det finns begränsat utrymme här på gården.

Fast samtidigt så har jag svårt att tro att någon hade tackat nej till ytterligare en ny häst bara om tid, pengar och utrymme fanns. 

/Emelie