Eriks blogg: ”Att prata känslor är inget för killar”

Efter några veckors ”vanlig” beskrivning av hur mina veckor och tävlingshelger sett ut så tänkte jag denna vecka istället ägna veckans blogg åt en lite annan typ av text. 

Men såklart har jag även den gångna helgen tävlat lite, detta ihop med Nina (Namibia Z) och Love (Diarado’s Love). Fyra starter totalt fördelat på dem båda. Nina hoppade felfritt i både 120 cm och debuten i 125 cm. Vår 7:e respektive 8:e start ihop och även lika många har varit felfria, vilket team vi är ihop och som jag gillar den tjejen!

Love gjorde mig inte heller besviken efter att ha fått lite tävlingsbreak, felfri och meeegapigg i första starten som var i en 130 cm klass och dagen därpå fantastisk och 4:a i 140 cm klassen! Denna älskade vita springare! 

Men så till dagens text. För några månader sedan, närmare bestämt vid årskiftet gick traditionsenligt Juniorkronornas hockey-VM-turnering och där uppmärksammade jag en intervju. Till saken hör att jag är lite av ett sportfreak, det vill säga jag intresserar mig väldigt mycket för sport i allmänhet. Och för ett tag sedan kunde ni läsa en krönika jag skrev om förebilder, och hur jag beskrev att jag kan inspireras minst lika mycket av någon jag möter i vardagen som av en framgångsrik ryttare. 

Vad jag anspelade på i början av texten till detta är att när jag såg den där intervjun på JVM i ishockey så både inspirerades jag själv och kom på att jag inte haft så många förebilder eller idoler som är manliga sportprofiler.

Intervjun kan du se nedan (med tillåtelse av SVT) och är med Ludvig Jansson, en 19-årig kille som spelar i det svenska juniorlandslaget i ishockey. Där kan man höra hur han tar upp att han jobbat med sitt mentala mående, att han är en känslostyrd kille och spelare samt att han jobbat på sitt mindset för att försöka få bättre självförtroende och inte trycka ner sig själv så mycket – när man istället kan njuta av att spela en viktig match med svenska flaggan på bröstet. 

Detta är enligt min uppfattning inte något man kunnat eller kan läsa, se eller höra speciellt mycket från stora framgångsrika manliga sportprofiler, varken innan eller nu. Istället har jag matats med att det var ”domarjävelns” fel att man förlorade, att motståndarna fuskade sig till vinst, hur man skyllde på olika yttre omständigheter och eller att man begått något slags brott – som kunde ha med allt från dopning, otillåtna metoder eller sexuella trakasserier att göra.

Utöver det ska man såklart inte vara nervös inför något, vara tuffast på stället, inte visa någon som helst underlägsenhet gentemot något eller någon, samt kämpa sig blodig alltid. Känslor, det ska man såklart inte prata om. 

Därför tycker jag att Ludvig är otroligt viktig för speciellt de andra unga killarna, men även för framtidens ungdomar och inte minst för de äldre männen att se tillbaka på och se och höra hur de skulle inspirerats på det enligt mig ”rätta” sättet! 

Så heja Ludvig och sådana som dig! Du och fler som dig behövs! Och tack för att jag fick känna igen mig i dig och inspireras av din historia! 

Vi ses nästa tisdag! 🙂 

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare 

Då var fem och en halv dag spenderade i Danmark och närmare bestämt Uggerhalne. Veterinärbesiktning och första klassen för Uno var redan på onsdagen så hästlastbilen rullade ifrån Fulltofta vid tisdag lunch ungefär. 

Det var en väldigt fin och välplanerad tävlingsplats vi kom till som ligger några kilometer norr om Ålborg stad. Hästarna trivdes med den stora tävlingsbanan och så även med framhoppningsbanan som var enormt stor även den. Eller ja mest trivdes nog Uno och Higge med de stora gräsängarna som var runt hela stallområdet. Gott gott gott. 

Tävlingarna började som sagt redan på onsdagskvällen och där fick Uno hoppa runt en runda på 135 cm höjd och gjorde det hur fint som helst med ett felfritt resultat och placering. 

Torsdagen började med att Higge hoppade en 130 cm klass felritt med placering, och hoppade helt fantastiskt. Dagen följdes sedan upp med att Uno hoppade en 140 cm klass och var även där felfri och vi slutade på en fin andra plats. 

På fredagen hoppade endast Higge och det var en 135 cm klass och han hoppade exakt lika fint då som dagen innan och var felfri igen och fick en placering. 

Finaldags med en mindre briljant idé

På lördagen var det sedan dags för Unos final i en 145 cm GP klass. En klass som visades sig vara väldigt svår och utslagsgivande. Inte ett enda ekipage lyckades ta sig runt felfritt faktiskt.

Unos ryttare, dvs han som skriver i detta nu, började vår runda i alldeles för dålig galopp så vi red in ett steg mer än planerat mellan både första och andra hindret men också mellan tredje och fjärde. Så när ryttaren sedan bestämde sig för att helt plötsligt sätta upp galoppen in mot trekombinationen som kom sedan så kanske det inte var den mest briljanta idén.

Inte för att det hände något speciellt men ryttaren fick med sig någon bom där på vägen. Men vad säger man, alla ska vi göra misstag som man lär sig av och kommer starkare utifrån. Och det gjorde jag faktiskt redan inne på banan i just den klassen för när jag fick lite andningspaus på en galoppsträcka så kunde jag samla ihop sakerna och avslutade sedan rundan riktigt bra med en bra känsla. Men men, kanske inte det resultatet man hade önskat sig men oj vad jag fick motivation till att jobba vidare och bli snäppet bättre. Min fina fina Uno, så fantastisk häst med alla kvaliteter man kan önska sig. 

Lag SM-semifinal väntar

Söndagen och sista dagen i grannlandet Danmark gick åt Higges 140 cm final, och oj som han hoppade ännu en gång. Tyvärr fick vi ett nedslag när ryttaren släppte iväg Higge något djupt till en oxer men det är sånt som händer och nästa gång ligger nog den där bommen uppe. Fina fina Higge som denna helgen ska få åka till Norrköping och hoppa Lag SM semifinalen för IM Sportriders. Med där ska även Selma och Zizzi få följa med och hoppa ett par klasser. Så det ska bli kul och spännande. 

Vi syns och hörs nästa vecka med nya uppdateringar från min och mina hästars vardag och tävlande!

Vill ni läsa om något speciellt i min blogg så skriv gärna till mig på några av mina sociala kanaler!! Här hittar ni min Instagram!

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare

I skrivande stund sitter jag i lastbilen med pappa Bengt, Higge och Uno och är påväg till Uggerhalne och Helgestrand event för tävling. 

Helt perfekt att skriva blogg när man åker lastbil så är man produktiv samtidigt som man fördriver lite tid. Jag är inte största fanet av att åka bil överhuvudtaget så det är perfekt att ha något att göra under tiden. 

Förra veckan hade jag inga tävlingar att uppdatera er om här, men under den gångna helgen gjordes 10 starter fördelat på 6 hästar. Detta på Stensäters fina anläggning endast 15-20 minuter hemifrån Fulltofta. Helt perfekt avstånd till tävling tycker jag, så skulle det vara oftare. 

Nina började helgen i lördags med att få hoppa runt en 120 cm klass och gjorde det fint med ett litet nedslag, hon har verkligen blivit så himla mycket tryggare i sig själv och funnit väldigt mycket tillit till mig på sistone och det är så roligt. Nina är en stor men väldigt känslig tjej, så det känns så skönt att hon börjar få ännu mer självförtroende ihop med mig, det kan nog hjälpa oss till fortsatt utveckling och framgång. 

Sedan startade Zizzi vildvittra i en 130 cm klass och var just det, en vildvittra. Vi var helt toppade där inne på banan och har nog rekord på kortast tid innanför grindarna på tävlingsbanan … Vi fick tyvärr med oss två bommar på färden men men Zizzi var lika pigg och glad för det. 

Sedan avslutades dagen med att både Nisse och Selma hoppade runt varsin 130 cm runda fint och felfritt, eller Selma hade ett litet tidsfel men det spelar inte så stor roll. Och båda kändes pigga och fina och redo för söndagens klasser. 

Söndagen började sedan med att Uno-pojken fick göra en liten genomkörare inför tävlingarna i Uggerhalne i en 130 cm klass och gjorde det felfritt med placering. Nisse var även han felfri och precis utanför placering i samma klass. Och så även ZZZ, Zuper Znabba Zizzi som var ungefär lika pigg som dagen innan, men vi hade lite bättre koll på både spakarna och hovarna denna gången och det resulterade i ännu en vinst för oss. Hon är rolig den där Zizzan. 

Sedan hoppade Nina även hon en runda i 130 cm klassen, vår andra 130 cm start ihop och denna gången gjorde hon det med sååå stort självförtroende, jag satt tillbaka lite väl mycket till ett räcke så vi fick ett litet nedslag där, men vi är exakt lika glada för det. När känslan var otroligt bra och speciellt när det känns så enkelt. Väldigt lovande inför vår framtid ihop. 

Söndagen och dagen avslutades sen med att Selma och Higge hoppade runt varsin runda i 140 cm klassen. Selma hoppade fint men petade bakbommen på A-hindret i första kombinationen när jag fick igenom en förhållning något lite för mycket efter muren, och även sista hindret trillade när orken tog lite slut på slutet. Men som hon hoppar stora och pigga tjejen Selma, det känns verkligen som att hon kan hoppa hur högt som helst.

Sedan hoppade Higge vääääldigt fint och lätt runt en felfri runda i samma klas, wow vilken känsla det var. Jag tryckte på lite mycket till ett räcke i omhoppningen sedan så vi fick ett nedslag där, men slutade ändå på en fin 6:e plats i det otroligt namnkunniga startfältet där i Stensäter, med bland annat två VM-guldmedaljörer och en GCT-ryttare. 

Och nu sitter jag alltså i skrivande stund i vår guldiga hästlastbil på väg till Uggerhalne med Uno och Higge för tävling onsdag-söndag. Uno ska gå klasserna för U25-ryttare och Higge de 1* klasserna. Det ska bli otroligt roligt, särskilt när det känns som att båda hästarna är i fantastiskt fin form. 

Önska oss lycka till så hörs vi nästa vecka med nya uppdateringar och tankar!!!! 

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare 

Då var det bloggdags igen. Jag brukar ju alltid börja min blogg med att berätta hur det gått på tävlingarna jag gjort under veckan eller helgen men detta blev faktiskt en av få veckor och helger som var utan tävlingar helt. Under årets 52 helger blir det inte många helger som inte går i tävlingens tecken utan oftast blir det tävling på ett eller annat sätt. 

Men det betyder inte att det var siesta ändå, eller jo det kanske det var nu när jag tänker tillbaka, för det hanns faktiskt med lite annat under både dagarna och kvällarna. 

Jag själv älskar när tävlingarna kommer lite hela tiden så man har en tydlig plan med varje häst och kan jobba och förbereda hästarna inför en viss tävling eller uppgift som står framför en. Men med det menar jag inte att jag inte tycker att det är skönt att ha någon helg utan tävling helt. Det ger en både tid till låta hästarna ha ett par dagar ledigt, finslipa ännu mer på detaljer samt att man kanske får tid till att göra något man vanligtvis kanske inte har så mycket tid till. Som till exempel att vi som i helgen var ute och åt på restaurang vid havet med hela familjen. Fast att jag älskar att ha både tävlingar framför mig och att vara på tävlingar så kan ju faktiskt tävlingsfria helger vara exakt lika fantastiska och roliga de med. 

Nu väntar dock tävlingar varje helg som kommer i som det ser ut just nu åtminstone en månad framåt, vi får se hur det blir i slutändan men vi har många och fantastiskt roliga uppgifter inför oss, jag och hästarna. 

Det börjar 15 minuter hemifrån, i Stensäter i helgen där hela sex hästar ska få hoppa. För övrigt anmälde jag glatt nästan alla stallets hästar till tävling dit i dagarna två men vad jag inte kom ihåg var att mamma och pappa tydligt sagt att jag inte kunde räkna med att pappa kunde köra stora lastbilen dit i och med att de skulle på bröllop över helgen…

Nu kan det ju vara så att lilla Erik inte är så bra på att komma ihåg saker ibland så ja … Men såklart fixar Erik lastbilschaufför till de båda dagarna och andra hjälpande händer än mamma och pappas, som jag tidigare sagt så har jag ju fantastiska människor runtomkring mig som alltid glatt ställer upp. Ganska få förunnat men till alla de som hjälper mig är jag så så så otroligt tacksam. Och ja jag vet att många av er tänker att varför kan du inte köra själv Erik du är ju 21 år, men jag har inte fått tid till att göra det än. Och dessutom är det sjukt tryggt att ha pappa Bengt som ständig chaufför som både jobbar med lastbilar och är väldigt duktig på att köra. Men ja, jag lovar att jag ska ta tag i det!

Därefter fortsätter tävlandet i Danmark och Uggerhalne för internationell tävling med Uno och Higge. Sedan bär det av till Norrköping för Lag-SM semifinal. Och sedan rullar det bara på med tävlingar för hela teamet och wow vad vi ser framemot det. 

Vi syns och hörs!!

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare

7 dagar har gått sen sist och då var det ännu en gång dags för mig att skriva blogg och för er att läsa den. Sen sist vi sågs har det faktiskt varit åt det lite lugnare hållet då de flesta hästarna som tävlade två veckor i Sundbyholm fick ha ett par lite lugnare dagar.

Samtidigt kunde jag också med det ha det något lugnare själv, även fast att ett par hästar skulle ridas, släppas ut och in, mocka, tvätta alla saker vi hade med oss på tävlingen – ja alla ni som läser detta vet nog vad jag menar. Men ibland är det väldigt skönt och välbehövligt att ha det lite lugnare ett par dagar samtidigt som man ju såklart spenderar ganska mycket tid i stallet ändå. 

I torsdags fick Nina (Namibia Z) göra sin första start utomhus för säsongen och gjorde det galant med en felfri runda i 120 cm och så även i fredagens 125 cm klass. Kändes lätt och lovande inför kommande uppgifter. I lördags hoppade Zizzi andra omgången av elitallsvenskan, och det blev en runda utan dess like …

På något vänster lyckades Zizzi få tungan över bettet efter första hindret och sedan kan man säga att jag knappt kunde styra och eller bromsa resten av banan. Så med andra ord blev det kanske inte den mest lugna och rytmiska rundan jag ridit inne på en tävlingsbana. Men fort gick det och i vanlig ordning hade Zizzi koll på hovarna och vi lyckades ändå bidra med en felfri runda som slutade i en andraplats för mitt lag IM Sportriders. 

Lite mindre händelserikt blev det andra dagen då det var dags för den sista och avgörande omgången då Higge hoppade lugnt och trevligt runt en felfri runda på 140 cm, och även då blev det en andraplacering för laget.

Så vi tog tre stycken andraplaceringar på lika många omgångar och slutade som seriesegrare i södra zonen. Så nu väntar semifinal i Norrköping om ett par veckor och det ska bli otroligt roligt och spännande. Extra kul att man lyckas ta sig dit med en så liten klubb med väldigt få medlemmar och ekipage att kunna ”använda” sig av, men de vi är och har presterar ju på topp så vad gör det. Bästa laget. 

Nu väntar en lite lugnare vecka och helg, fyllt med massor av häst, träning, sol och glatt humör. Precis som det ska vara. 

Ses nästa vecka!

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare 

Då var även Sundbyholm vecka två avklarad och hela familjen med människor och hästar är äntligen hemma i vårt naturliga habitat tänkte jag säga. Hästarna går i alla fall i varsina hagar och mamma och pappa har fått återgå till sina jobb efter att de fick agera hästskötare under ett par dagar.

Vilka fantastiska två veckor det blev hos fantastiska Sundbyholmsfamiljen som anordnat så himla bra tävlingar. Det är alltid lika kul att få komma upp till er och er fina anläggning och att dessutom få göra det med fem stycken så otroligt fina hästar som jag gjorde gör ju inte det hela sämre om man säger så. 

Hästarna presterade minst lika bra vecka två som de gjorde den första veckan. Uno fick börja veckan med en lätt 130-klass för att känna att allt var enkelt efter förra veckans bravader. Sedan följde han upp med att hoppa fantastiskt fint i både en 145-klass och i 150 Grand Prix-klassen, båda med ett nedslag. Oj, vad stolt och glad jag är över honom och hur han bara blomstrar ut mer och mer för varje stor klass han gör. 

7-åriga Selma började sin vecka med att än en gång vara felfri i 135cm, så fint hoppade hon. Sedan hoppade hon sin andra 140-klass med näst sista bommen ner och sen avslutade vi med endast ett litet missförstånd i 140-finalen på söndagen, annars hopppade hon hur fint som helst. 

Nisse hoppade tre stycken 140-klasser den sista helgen med många riktigt fina språng, men dock med ett par nedslag som vi lär oss av, tränar på och kommer starkare utifrån. 

Zizzan fick hoppa två 130-klasser sista veckan och lyckades få samma resultat i dem båda som hon fick i den sista klassen på första veckan, alltså felfritt och allra snabbast. Zizzan lyckades alltså vinna 3 stycken klasser i rad och i klassen dessförinnan var hon andra placerad. Med andra ord en hyfsad tävling för ZZZ. Bästa och galna Zizziluran som bara levererar hela tiden!!! 

Och så sist och möjligtvis faktiskt minst, Higge. Han började veckan med att hoppa en helt prickfri och magisk 140-runda och blev femteplacerad. Andra rundan var även den en 140-klass och där var vi ett nedslag ifrån en tredje plats. Sedan avslutade vi veckan med att vara en av endast fyra felfria i 7 star 140-finalen och följde sedan upp med att vara felfria och snabbast i omhoppningen och vann klassen.

Vilken magisk liten häst det där är, som utvecklats otroligt mycket på kort tid och som vi passar ihop jag och Higgi Piggi. Ska bli så otroligt roligt och spännande med framtiden vi har för oss. 

Så mina, teamets och hästarnas två veckor i Sundbyholm blev ju sammanfattningsvis helt otroligt fantastiska, med fem vinster, en andra plats, en tredje plats, en femte plats, tre stycken vita rosetter och ett par rosetter för felfria rundor i avdelning B.

Så ja, dessa meetingen blir svårt att matcha i framgångar så det är bara att passa på att njuta utav dem och fortsätta flyga runt på de så kallade rosa molnen. Och oj vad tacksam jag är över både mina hästar men också människorna jag har runt omkring mig som gör min satsning möjlig och i högsta grad bidrar till alla dessa framgångar! 

Sen kan jag ju inte släppa Sundbyholm utan att nämna Jörgen Larsson, Jonas Holmberg och Jill Andersson. Ni ville ju så gärna bli nämnda i min blogg någon gång (ganska mycket tjat på detta). Men jag vill tacka för att även ni bidragit till att göra dessa veckor otroligt roliga och fyllda med skratt!

Ni må ha ganska torr humor alla tre, men oj vad ni kan göra en på bra humör, och det är inte bara bara, så tack till er och för att jag fått hänga med er lite. Och tack för Alfons Åberg-boken ni köpte till mig på affären så jag kunde sova gott den natten jag skulle sova själv i lastbilen … Haha. 

Till veckan väntar lite vila och lättare arbete för hästarna som tävlat, Nina ska tävla i Henriksdal och så även Zizzi som ska få hoppa lagklasserna där. Imorgon onsdag väntar dock en sorglig stund då min extra farmor Elsa Bengtsson (tillika Rolf-Göran Bengtssons mamma) ska begravas, dig kommer vi alla att sakna! 

Vi syns och hörs nästa vecka!!! 

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare

Så var Sundbyholm vecka ett avklarad och imorgon startar andra veckan av tävling för mig och hästarna här i Sundbyholm. Ni kanske inte trodde att veckans blogg skulle bli av när det har varit fullt upp med tävling samt fix och trix däremellan, men såklart blir det blogg trots det!

Tisdagen och onsdagen innan avfärd mot Sundbyholm gick åt packning och att fixa i ordning hästarna så de var snygga inför tävlandet. 

Och om ni kanske minns så nämnde jag i förra veckans blogg att exakt alla hästarna faktiskt kändes väldigt fina och verkade vara i otroligt bra form, som det stämde!!

För herregud vilken vecka det blev!!!

Torsdagen började med att Zizzi (LMG’ Zyprexa) var pigg som en mört och fick ett nedslag i 130. Selma var felfri i samma klass och så även Uno (One Aventador). Higge (Higuain) hade ett nedslag i 135 medans Nisse (Jambalaya) var felfri och placerad.

Fredagen började med att både Zizzi och Nisse var felfria i 135, Nisse slutade 9:a i klassen medans Zizzan smällde till med en 2:a plats! Båda otroligt fina! Sedan väntade 145 klassen, Higge hoppade fantastiskt fint med ett nedslag medans Uno var heeeelt magisk och VANN den 28 starter stora klassen. Första gången jag vinner en 145 klass som inte är en ungdomsklass utan en ”riktig” seniorklass. Så otroligt kul och en magisk känsla att få vinna med min älskade Uno pojke. 

Sen lördagen…. WOW var ska jag börja. Uno var FELFRI och 3:a i 150 debuten och detta dessutom i Sundbyholms Grand Prix klass (!!!). Ja jag vet, helt sinnessjukt. Kommer tillbaka till denna framgång lite senare i bloggen.

Selma följde upp med att hoppa en fin runda i 135 7-års klassen med ett nedslag. Nisse rev sedan endast första hindret i 140-klassen, detta medans Zizzi och jag som allra sista startande ekipage slog till med helgens andra vinst för mig, dessutom med 6 sekunder till den andra placerade i klassen. Där levde Zizzian verkligen upp till hennes smeknamn, ZZZ – Zuper Znabba Zizzi. Så häftigt och detta var även hennes första 140-klass sedan tidigt i höstas. 

Helgen avslutades med två starter, med Selma och Higge. Selma fick tre nedslag i den väldigt svåra 7-års finalen men jag var ändå nöjd med en hel del saker i rundan. Higge kändes otroligt fin i 145 Grand Prix klassen men petade två hinder, lite på lärokontot och snart tror jag de felfria rundorna kommer trilla in på rullande band för oss. Känslan är magisk och vi passar så himla bra ihop, fina Higgi piggi.

Men åter till Uno och hans resultat i helgen. Många vet hur mycket jag älskar den där fuxpojken men jag måste faktiskt säga att jag är så otroligt stolt över oss som ekipage, honom och mig själv även fast jag inte är så bra på att klappa mig själv på axeln. 

Den 1 januari 2021, för två år sedan och drygt fem månader sen så rullade den där blåa b-kortsbilen med den där fuxpojken in på gårdsplanen hos familjen Danielsson i Nora. Detta då jag också gjorde min sista arbetsdag hos dem och det nya kapitlet som egenföretagare i Skåne snart startade. Då var Uno en otroligt grön häst som inte hade speciellt mycket tävlingsvana och var absolut inte utvecklad till samma nivå som många andra 8-åringar.

På de första starterna i 120-klasser kändes det otroligt långt till bakbommarna på hinderna och ett par gånger kom vi knappt runt. Därefter red jag 130-klasser i 14 månader i sträck, allt för att ge Uno det självförtroende och tiden han verkligen var i behov av. I och med att Uno är en otroligt försiktig och kapabel häst så hoppade han också många gånger felfritt under de där 14 månaderna vi tragglade på men trots det fortsatte jag och när jag väl valde att gå upp i klass så gjorde han också det bra och med det självförtroendet han behövde.

Detta är jag så himla stolt över mig själv att jag gjorde, att jag litade på min känsla och inte stressade. OCH att jag har fantastiska hästägare som aldrig stressat mig eller ställt krav.

Under förra året debuterade vi 145 ihop med placering och fick ett par felfria rundor till i 145 under året. Och så 2023, drygt 2,5 år senare VINNER vi 145 och debuterar 150 felfritt och med en 3:e placering dessutom. Denna magiska häst… One Aventador, f.2013, e. Luidam – Lord Z, uppf. Angelie Von Essen/Davenport Stables, ägare ALFAB Hästlastbilar AB. 

Framgångarna man får är ju såklart helt fantastiska men än en gång RESAN, resan till när du når den där stora framgången, det är det mest fantastiska och att se tillbaka på resan och att faktiskt komma på att man lyckats ganska bra med sin plan och sitt jobb, WOW säger jag bara.

Så våga lita på er själva, på er känsla och kom-ihåg att långsamt är oftast den snabbaste vägen till att komma dit du vill komma. 

Än en gång avslutar jag bloggen med samma mening som jag så många gånger gjort innan. 

Dessa älskade hästar och denna älskade sport, vad hade jag varit i ett liv utan hästar. 

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare

Tisdag och i vanlig ordning bloggdags. Dagarna som gått sen senast vi hördes av har bestått av mestadels vardagligt arbete, men också av att behöva ta ett väldigt jobbigt beslut. 

Helgen som gick var en av få helger som inte går till någon tävling alls, det händer inte så ofta under årets 52 helger. Välbehövligt och man kan ju tro att det fick bli en lugn helg hemma i och med det, men såklart hittar man ju massa annat att fixa och dona med istället, ni vet hur det är. 

De flesta hästarna förbereds just nu inför två veckors tävlande i Sundbyholm som vi åker emot imorgon, fem hästar ska med för att starta upp utomhussäsongen. Två stycken blir hemma och får lite ledig tid, men får dock röra på sig lite genom longering och tömkörning, och en fick åka hem till dess ägare för lite vila under tiden.

Ett pussel att få ihop all logistik men med mitt fantastiska team runt om mig blir det alltid hur bra som helst, med både familj och vänner involverade. Utan dom hade min satsning verkligen inte gått att genomföra, och speciellt inte på den nivån och med den framgången vi faktiskt får ihop. 

De fem hästarna som ska tävla i Sundbyholm är Uno, Higge, Nisse, Selma och Zizzi. Alla hoppades och förbereddes inför detta i fredags med hjälp av Antonia Andersson. Fantastisk hjälp och hästarna hoppade och kändes fantastiskt bra, och verkar faktiskt exakt allihop vara i oförskämt bra form. Så det ska verkligen bli så otroligt kul att få tävla och dessutom utomhus på Sundbyholms fina anläggning. 

Och just i Sundbyholm vann jag år 2017 ponny-SM-guld med min älskade Hamlet, som i lördags tyvärr fick ta sitt sista andetag.

Flammabyggets Hamlet som han hette var en helt fantastisk ponny och jag har honom och tacka för så otroligt mycket. Ni får gärna läsa en tidigare blogg jag skrev nyss om Hamlet och vår resa.

Hamlet hade under sista tiden tappat lite i vikt och samtidigt blivit lite värre med sin tuppspatt som han hade i ett bakben. Därför tog vi detta beslut nu innan dess att han blev sjuk på riktigt, eller att vi såg att han led av det på något sätt. Han var dock otroligt pigg och senast dagen innan han togs bort så hoppade han ut ur sin hage som han gjorde så ofta. Han sprang aldrig iväg utan stannade alltid på andra sidan för att antingen äta gräs eller bara gå runt och njuta av ännu lite mer frihet.

Hamlet i ett nötskal. 

Denna fantastiska ponny, verkligen en legend på alla sätt och jag är så glad över att jag fick träffa på denna magiska varelse. Nu får du springa fritt på de gröna ängarna även fast jag vet att du hellre står under ett träd eller står och kollar ut ur ett fönster i en box och känner vinden i din lugg.

Världens mest älskade Flammabyggets Hamlet (1994-2023) vila i frid. <3 

Vi hörs nästa vecka med uppdatering ifrån tävlandet i Sundbyholm! 🙂 

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare 

Vad vore en påsk utan lite tävlingar? Sedan förra året har Laholm kommit att bli lite av en tradition jag vill hålla mig till, med väldigt trevliga tävlingar som blir lite startskottet på utesäsongen även fast den ju går under tak. Deras ridhus är enormt stort och fint och äntligen kan man använda galoppen lite mer och lite lättare. Det tycker både jag och hästarna om, även fast man behöver någon rundor för att komma in i det igen.

Vid tävling inomhus kommer ju hindren lite fortare ur svängarna och därför vill man ha lite mer kontroll genom kurvorna. Utomhus eller som i Laholms stora ridhus blir det mer plats mellan hindren, vilket gör att man kan och vill galoppera mer genom svängarna. Lite omställning för ens ridning, men det blir bättre och bättre ju fler rundor man får i kroppen. 

Hästarna hoppade väldigt fint under båda dagarna. Zizzi var helgalen på fredagen och drog iväg ett bocksprång mellan två hinder på en linje. Distansen blev inte riktigt som jag planerat så vi fick ett nedslag. Det är inte vad Zizzi gillar att göra direkt och hon blev skitsur på mig, för det var ju såklart mitt fel att vi rev och inte att hon skulle bocka mitt i rundan …

Skämt åsido, Zizzi är en rolig figur och hoppade sedan resten av rundan riktigt fint. I lördagens ackumulator i 135 cm så var vi riktigt snabba, men vi råkade lägga en liten tå på en bom som hindrade oss från framskjuten placering. Jag är ändå så nöjd med Zizziluran. Kärt barn har många namn. 😉 

Uno hoppade väldigt fint i både fredagens 140 cm klass och i lördagens 145 cm klass, men fick ett nedslag båda dagarna. Känslan var dock väldigt bra och vi är mer än redo för den kommande utomhussäsongen. 

Nisse hoppade också 140 cm och 145 cm klasserna och nu äntligen fick vi till en nolla i 140 cm efter att ha rivit näst sista hindret fler gånger i rad, och fick även med oss en fin placering på det. På lördagen hoppade vi som sagt 145 cm som var debut för Nisse, han gjorde även det finfint och vi fick två nedslag i omhoppningen. Men känslan av att ännu en gång träna en häst upp till svår klass är så otroligt roligt och ett kvitto på att man troligtvis gör ett ganska bra jobb ändå, även fast jag jag inte är så bra på att klappa mig själv på axeln.

Nisse är faktiskt den sjunde hästen jag tar upp/rider svår klass på, tänk så många fina hästar jag har fått ha och har under min ridsportkarriär. Och jag är så tacksam för exakt alla dessa hästar och deras hästägare som alla bidragit till den ryttare jag är idag. 

Sist men inte minst så var även Higge med, han fick en fin placering i 140 cm efter en fin felfri runda och hoppningen och känslan i lördagens 145 cm var även den helt fantastisk. Vi fick ett retligt nedslag på tredje hindret men vad gör det när allt annat var riktigt bra och känslan magisk. Denna älskade häst och som vi utvecklas ihop som ekipage, och jag tror faktiskt vi kan bli ännu bättre ihop på en stor utebana där vi kan galoppera ännu mer. 

Även fast man inte kan tro det så spenderades mesta delen av påskdagen åt lite påskfirande med familjen och vänner, väldigt mysigt och ibland kan det faktiskt vara lite välbehövligt att få komma ifrån ”det vanliga” ett par timmar en dag, även fast hästarna ju såklart är det bästa jag vet. 

Nu stundar två helger av tävlande i Sundbyholm om cirka en och en halv vecka och det ser både jag och hästarna fram emot väldigt mycket. Utomhussäsongen here we come!! 

Vi hörs och syns! 🙂 

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare 

Tävling, försäljning, lagklass, regn och sol – ungefär så kan veckan som gått beskrivas. 

Tävlingarna i helgen gick av stapeln i Lund och med mig hade jag Nina, Selma, Uno och Candy. 

Nina började lördagen med att fantastiskt fint hoppa runt en felfri 120 cm klass. Uno hoppade stabilt runt två felfria rundor i 130 cm som även var första omgången av elitallsvenskan, och laget lyckades vara felfritt igenom båda rundorna så vi kom på en fin 2:a placering efter svårslagna Österlens Ridklubb. Jag red ihop med Agnes Olofsson Idrizovic, Lotta Persson och Anders Wemlerth – i IM Sportriders lag. Selma var felfri i 130 cm klass och hoppade väldigt fint. 

Söndagen bjöd på två debuter. Först för mig och Nina i 130 cm, där hoppade hon lite väl mycket och blev lite överförsiktig så jag valde att hoppa första hindret och utgå, så får vi bara gå ner i klass ett par gånger innan vi hoppar 130 cm igen. Nina är en otroligt försiktig och känslig häst så det gäller att vara rädd om henne och hennes kvaliteter. Jag tror hon kan bli en fantastisk häst och vi passar så bra ihop.

Selma 7 år fick även göra en debut och detta i en 140 cm klass, vi fick ett ner i trekombinationen och två ner till på slutet, men jag är väldigt nöjd med henne och framförallt hennes inställning till att ta sig an hinder och arbeta i sig självt. Hon är alltid extremt ambitiös och gör sitt bästa, ibland blir hon lite väl ivrig men det jobbar vi på, så duktig tjej. 

Igår måndag fick även Candy SPB Z, 5-årigt sto efter Comilfo Plus Z-Calvados Z, hoppa en 90 cm runda i Lund och gjorde det fint och felfritt. Hon är verkligen en häst med fantastiska kvaliteter och är väldigt försiktig och hoppar otroligt väl, så vi tar det långsamt och hoppar därför lite mindre klasser och tar allt i lugn takt. Fina fina Candy. 

Men den största händelsen den gångna veckan är dock att i lördags kväll åkte min älskade vita springare till Danmark för att fortsätta sin resa i livet ihop med sin nya familj där. Min älskade Love som jag fick spendera cirka ett och ett halvt år med.

Vi började med stappliga rundor i 130 cm klasser och slutade med en 3:e placering i 150 cm hoppning, vinst i 145 cm och andra fina resultat och framgångar i upp till 150 cm klasser. Men störst och det viktigaste av allt var det bandet vi fick ihop och det ekipaget vi blev, han fick otroligt stort förtroende för mig och jag älskade allt med honom.

Världens finaste och snällaste häst som lärde mig så otroligt mycket, och dig och din dåvarande ägare Torbjörn Bredenlöw är jag otroligt tacksam. Så nu är det bara att önska fina Lolo lycka till i sitt nya hem och i sin nya familj, att han blir exakt lika älskad som han blev av mig och min familj är jag väldigt säker på, för han har fått det bästa möjliga hemmet. Men oj, vad jag saknar dig fina lilla häst, och återigen, vad mycket de betyder för en de där små liven. 

Nu väntar tävling i Laholm för mig i helgen samt lite påskfirande.

Glad påsk på er allihopa!!! 

Ses nästa vecka! 

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare