Då var helgen i Borås slut för denna gången. Alltid lika fantastiska tävlingar i Borås, trots att det kallas för Sveriges golvbrunn och så även vid detta års meeting i Borås. Vädret var med andra ord lite sisådär men vad gör det när man får vara med om så himla bra tävlingar, trevligt folk, bra banor och inte minst när hästarna hoppar och presterar helt otroligt bra.
Veckan började med måndag och den dagen gick till stor del åt för packning till Borås, detta då min syster Sara har den mesta kollen på vad som ska med, med diverse olika packlistor. Hon vill verkligen ha koll på att allt verkligen kommer med och i och med att hon jobbade på tisdagen och jag skulle vara själv med att göra stall, träna för Jens och rida ett par hästar så hade jag inte så mycket tid för packning då.
Så på tisdagen var det med andra ord fullt upp för mig med tidig morgon och sen kväll innan jag fixat, tränat och ridit färdigt. Men det är ju så det ska vara och jag får dessutom göra massor med saker som jag bara kunnat drömma om att få hålla på med hela dagarna långa. Onsdagen gick åt det sista fixet och trixet innan avfärd mot Borås vid lunch tid.
Med oss till tävlingarna i Borås hade jag Uno (One Aventador), Higge (Higuain) och Zizzi (LMG’s Zyprexa). Färden gick smärtfritt, och hästarna installerades tidig kväll och var lugna och snälla.
Torsdag morgon började tidigt med Zizzis första start vid 08.10 cirka, i 135 cm kval till heat i ATG Riders League. Hon var som alltid pigg och med på noterna och hoppade fint och felfritt. Det följdes sedan upp med att Higge och jag inte kom riktigt igång i början så vi rev två hinder i samma klass, vi har ju bara gjort ett fåtal starter ihop så även det lärdes vi oss av. Zizzi blev precis utanför placering men vad gjorde det när vi fick First Lucky Loser priset, en hink fylld med massa häst- och människo godsaker. Och hon kvalade även vidare till heat-klassen under lördagen.
Senare på eftermiddagen hoppade Uno en annan 135 cm klass och den lyckades vi faktiskt vinna bland 78 starter. Jag vann faktiskt samma klass med Gurra året innan så tänkte att jag kunde försvara den ”titeln”, haha, men skämt åsido, det var otroligt roligt och Uno hoppade och kändes riktigt fin.
Fredagen följdes upp med att Uno ännu en gång var felfri samtidigt som även Higge också var felfri, och det var dessutom i vår 140 cm debut tillsammans. Båda blev dessutom placerade i den 99 starter stora klassen, Uno som 8:e och Higge som 17:e. Båda kändes verkligen helt fantastiskt fina och jag är så nöjd med både rundorna och min ridning.
Sen var lördagen kommen och den gick endast åt Zizzis ATG-start. Men det var inte så bara bara visade det sig, för ZZZ (Zuper Znabba Zizzi) smällde till med en snabb och felfri runda som ledde till vinst i vårt heat. Så otroligt roligt, ATG klasserna är verkligen något extra och vi ryttare älskar verkligen den tävlingsformen. Tiden blev till slut den 4:e bästa i den 24 starter stora klassen och räckte till winning round på kvällen.
Mellan heatklassen och winning round hjälpte jag fantastiska teamkompisen Moa Behrens till två fantastiskt fina felfria rundor i 145 cm Arena Youth Tour som till slut räckte till biljett till finalen i Scandinavium och Gothenburg Horse Show, det var verkligen fantastiskt roligt.
Väl i winning rounden på kvällen ville Erik lite väl mycket och det blev tyvärr två nedslag för mig och Zizzi i farten. Tiden vi hade på gång hade nog räckt till seger men så blir det ju ibland och det är bara att komma tillbaka. På tal om att komma tillbaka så är det exakt det vi ska göra i finalen av ATG Riders League som vi kvalat oss till, jag och Zizzan!!!
Det blir fjärde gången i rad som jag lyckas kvala till Gothenburg Horse Show och det känns exakt lika fantastiskt varenda gång. Det är verkligen en så otrolig upplevelse, och att dessutom få göra det med lilla Zizzi ska bli otroligt roligt och jag ser så mycket fram emot det. Kom och heja på oss vettja!!
Och så slutligen var det dags för söndagens silver tour final i 140 cm med Uno och Higge. Uno avslutade meetinget med ännu en felfri runda och en 4:e placering på det, precis utanför pallen men vad gör det när han presterat helt fantastiskt och dessutom drog till med en bockserie mitt under banan i finalen, typisk Uno-göra. Han och jag är verkligen ett ekipage inne på banan och vi kan varandra helt utan och innan, denna älskade häst!
Higge och jag gjorde vår andra 140 cm start och rev endast B-hindret i trekombinationen, hoppningen utöver det var helt magisk och känslan att rida runt honom inne på banan är som att åka en Ford Mustang på Hollywood Boulevard. Nu har jag ju inte åkt Mustang där eller ens överhuvudtaget i mitt liv, men om jag visualiserar hur det känns så är det ungefär detsamma. Med andra ord är känslan ”ganska” bra och framtiden med honom känns så otroligt rolig att ha framför sig.
Sammanfattningsvis kan man ju säga att vecka 6 på året 2023 blev riktigt bra och jag ser myyyyycket fram emot de resterande 46 veckorna vi har kvar på året. Hörs nästa vecka!
/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare
Följ Ridsport på