Erik Nordström
Blogg
Erik Nordström från Eslöv. Professionell hoppryttare som driver egen verksamhet.
Erik Nordström
14 februari 2023 19:10

Eriks blogg: ”Jag ska till Göteborg!”

Eriks blogg: ”Jag ska till Göteborg!”
LMG's Zyprexa och Erik Nordström. Foto: Roland Thunholm

Då var helgen i Borås slut för denna gången. Alltid lika fantastiska tävlingar i Borås, trots att det kallas för Sveriges golvbrunn och så även vid detta års meeting i Borås. Vädret var med andra ord lite sisådär men vad gör det när man får vara med om så himla bra tävlingar, trevligt folk, bra banor och inte minst när hästarna hoppar och presterar helt otroligt bra. 

Veckan började med måndag och den dagen gick till stor del åt för packning till Borås, detta då min syster Sara har den mesta kollen på vad som ska med, med diverse olika packlistor. Hon vill verkligen ha koll på att allt verkligen kommer med och i och med att hon jobbade på tisdagen och jag skulle vara själv med att göra stall, träna för Jens och rida ett par hästar så hade jag inte så mycket tid för packning då.

Så på tisdagen var det med andra ord fullt upp för mig med tidig morgon och sen kväll innan jag fixat, tränat och ridit färdigt. Men det är ju så det ska vara och jag får dessutom göra massor med saker som jag bara kunnat drömma om att få hålla på med hela dagarna långa. Onsdagen gick åt det sista fixet och trixet innan avfärd mot Borås vid lunch tid. 

Med oss till tävlingarna i Borås hade jag Uno (One Aventador), Higge (Higuain) och Zizzi (LMG’s Zyprexa). Färden gick smärtfritt, och hästarna installerades tidig kväll och var lugna och snälla. 

Torsdag morgon började tidigt med Zizzis första start vid 08.10 cirka, i 135 cm kval till heat i ATG Riders League. Hon var som alltid pigg och med på noterna och hoppade fint och felfritt. Det följdes sedan upp med att Higge och jag inte kom riktigt igång i början så vi rev två hinder i samma klass, vi har ju bara gjort ett fåtal starter ihop så även det lärdes vi oss av. Zizzi blev precis utanför placering men vad gjorde det när vi fick First Lucky Loser priset, en hink fylld med massa häst- och människo godsaker. Och hon kvalade även vidare till heat-klassen under lördagen.

Senare på eftermiddagen hoppade Uno en annan 135 cm klass och den lyckades vi faktiskt vinna bland 78 starter. Jag vann faktiskt samma klass med Gurra året innan så tänkte att jag kunde försvara den ”titeln”, haha, men skämt åsido, det var otroligt roligt och Uno hoppade och kändes riktigt fin. 

Fredagen följdes upp med att Uno ännu en gång var felfri samtidigt som även Higge också var felfri, och det var dessutom i vår 140 cm debut tillsammans. Båda blev dessutom placerade i den 99 starter stora klassen, Uno som 8:e och Higge som 17:e. Båda kändes verkligen helt fantastiskt fina och jag är så nöjd med både rundorna och min ridning. 

Sen var lördagen kommen och den gick endast åt Zizzis ATG-start. Men det var inte så bara bara visade det sig, för ZZZ (Zuper Znabba Zizzi) smällde till med en snabb och felfri runda som ledde till vinst i vårt heat. Så otroligt roligt, ATG klasserna är verkligen något extra och vi ryttare älskar verkligen den tävlingsformen. Tiden blev till slut den 4:e bästa i den 24 starter stora klassen och räckte till winning round på kvällen.

Mellan heatklassen och winning round hjälpte jag fantastiska teamkompisen Moa Behrens till två fantastiskt fina felfria rundor i 145 cm Arena Youth Tour som till slut räckte till biljett till finalen i Scandinavium och Gothenburg Horse Show, det var verkligen fantastiskt roligt.

Väl i winning rounden på kvällen ville Erik lite väl mycket och det blev tyvärr två nedslag för mig och Zizzi i farten. Tiden vi hade på gång hade nog räckt till seger men så blir det ju ibland och det är bara att komma tillbaka. På tal om att komma tillbaka så är det exakt det vi ska göra i finalen av ATG Riders League som vi kvalat oss till, jag och Zizzan!!!

Det blir fjärde gången i rad som jag lyckas kvala till Gothenburg Horse Show och det känns exakt lika fantastiskt varenda gång. Det är verkligen en så otrolig upplevelse, och att dessutom få göra det med lilla Zizzi ska bli otroligt roligt och jag ser så mycket fram emot det. Kom och heja på oss vettja!! 

Och så slutligen var det dags för söndagens silver tour final i 140 cm med Uno och Higge. Uno avslutade meetinget med ännu en felfri runda och en 4:e placering på det, precis utanför pallen men vad gör det när han presterat helt fantastiskt och dessutom drog till med en bockserie mitt under banan i finalen, typisk Uno-göra. Han och jag är verkligen ett ekipage inne på banan och vi kan varandra helt utan och innan, denna älskade häst!

Higge och jag gjorde vår andra 140 cm start och rev endast B-hindret i trekombinationen, hoppningen utöver det var helt magisk och känslan att rida runt honom inne på banan är som att åka en Ford Mustang på Hollywood Boulevard. Nu har jag ju inte åkt Mustang där eller ens överhuvudtaget i mitt liv, men om jag visualiserar hur det känns så är det ungefär detsamma. Med andra ord är känslan ”ganska” bra och framtiden med honom känns så otroligt rolig att ha framför sig. 

Sammanfattningsvis kan man ju säga att vecka 6 på året 2023 blev riktigt bra och jag ser myyyyycket fram emot de resterande 46 veckorna vi har kvar på året. Hörs nästa vecka! 

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare 


Erik Nordström
16 juli 17:08

Eriks blogg: Om hyllningar, tävling och Falsterbo

Eriks blogg: Om hyllningar, tävling och Falsterbo
Ridsports bloggare Erik Nordström har flyttat till Grekland där han jobbar med hästar. Foto: Emmely Persson

Tisdagen är kommen ännu en gång och det betyder bloggdags! 

Sedan sist vi hördes av så fortsätter jag att förbereda de flesta hästarna som ska tävla i Samorin nästa vecka. Vi lämnar härifrån gården senare i veckan och är framme på söndag natt/måndag morgon och sedan börjar tävlandet på torsdag nästa vecka. Så i nästa veckas blogg kommer de första intrycken från tävlingsplatsen, ska bli spännande att se hur det ser ut i Samorin då det är många som sagt att det är väldigt fint! 

Jag och hästarna känns väldigt laddade och ser framemot tre veckors tävlande. I söndags och i måndags så kom Sylve Söderstrand ner hit till oss och höll träningar, han brukar komma med jämna mellanrum men mest inför tävlingar. Så då fick alla stallets hästar hoppa och öva på det vi tillsammans behöver jobba på. Och jag måste säga att alla stallets tio tävlingshästar känns riktigt fina, fräscha och pigga!

Nina fick även göra sin första riktiga lite större hoppning sen hon kom ner hit och oj vad pigg och glad hon var. Nina är som ni hört mig säga innan en riktig Erik-häst och att få både hoppa henne och samtidigt kalla henne min egen till en del är ju som ni förstår en magisk känsla.

I övrigt så har ju Falsterboveckan hemma hos er kommit till sin ända och jag har ju som häst- och tävlingskollande nörd såklart kollat på de klasserna man kunnat följa via livesändning. Jag måste dock uttrycka att det varit väldigt tråkigt att man inte kunnat följa stora delar av klasserna via livesändning måste jag säga. Varför det är så vet jag inte, men Falsterbo måste nog vara den enda stora tävlingen i typ världen som har det så och det ställer jag mig som sagt frågande till?! 

Men till tävlingarna, vilken sport vi fick se trots att vädret verkligen såg ut att vilja försöka att förstöra. Dels såklart det vinnande tjej- och Henrik- Nationshoppnings laget, som stod för en mäktig bedrift att vinna på hemmaplan. Jag trodde på förhand att det irländska laget skulle bli väldigt svåra att slå men när de fick ett plurr i vattnet och ett par nedslag så banade det ju vägen för svensk succé! Henriks snabba Illiana, magiska Amanda och hennes fuxstjärna For Killy, otroliga Emma och hennes Bella och inte minst Cicci och hennes otroligt välridande Wilma

Jag som ett par gånger hyllat människor, ryttare, hästar, ekipage här i bloggen innan, ska nu göra det igen. Jag bara måste.

Först vill jag nämna den sistnämnda i Nationslaget, Wilma Hellström. Jag som gillar att nörda ner mig i hur ryttare rider och hur de utvecklas måste säga att jag är otroligt imponerad över hur Wilma utvecklat sin ridning och hur hennes samspel med Cicci blivit så fantastiskt. Visst har de alltid varit ett magiskt ekipage ihop men jag tror att både tack vare att Henrik Ankarcrona gett dem förtroendet i många stora Nationshoppningar och världscuper men också hur Wilma jobbat med sig själv och sin Cicci utifrån de svårigheter de mött, har gjort deras utveckling så fantastisk! Så kul att se och man kan ju tycka att hon borde fått en OS-plats med sin fina form men att återigen slå sig in i den där gruppen gamla rävar får vi vänta på ett tag till…. Men de brukar ju sköta sig ganska bra så de får väl fortsätta ett tag till! 

En annan ryttare och hennes häst som man inte kan undvika att imponeras av är Ottilia Lundgren och hennes så fina ComeOnConrad. Ottilia som tränat och tagit fram fantastiska Conrad själv till att de nu hoppar en 5* 160 GP hoppning med två nedslag kan man ju inte inte imponeras av så otroligt mycket. Ellerhur? 

Way to go alla Sveriges megaduktiga ryttartjejer!!! 

Lycka till alla duktiga ungdomar under EM runtom i världen som börjar nu också! Håller tummarna för er alla!

Vi hörs nästa vecka! Kram på er!

//Erik Nordström, hoppryttare, egenföretagare, tävlingsberidare

Image0
Erik Nordström och Ikoon. Foto: Privat

Erik Nordström
9 juli 16:07

Eriks blogg: ”Saknar er alla lite extra”

Eriks blogg: ”Saknar er alla lite extra”
Erik och Zelona ju. Foto: Privat

Då var ännu en vecka gången och det dags för mig att sätta mig och skriva min blogg ännu en gång.

Sedan sist vi hördes av förra tisdagen så har jag ridit på hemmavid som vanligt, de yngre hästarna hopptränade en dag samtidigt som de äldre fick sig en liten veterinärcheck och lite lugnare period. Men alla känns riktigt fräscha och pigga inför att vi om ett par veckor mot Samorin i Slovakien för tre veckors tävlande. Så planen just nu är att de äldre hästarna görs redo inför det samtidigt som de yngre förmågorna tränar på lite hårdare inför att de kommer ha lite sommarledigt när vi är iväg på tävlingstur.

De flesta av er som läser bloggen just nu befinner sig mest troligt på Sveriges stora hästfest i Falsterbo och jag ska inte ljuga med att jag saknar er alla lite extra just nu och önskar att jag också kunnat få vara med er! Falsterbo är ju verkligen någonting extra på alla sätt. Faktum är att jag nog aldrig missat ett Falsterbo horse show i hela mitt liv, jag får dubbelkolla med mamma angående de första åren i mitt liv men vad jag kan minnas så har jag minsann inte missat ett enda år. De första åren var jag dock inte så intresserad av hästarna och sporten… Något år var det minigolfen på campingen som var höjdpunkten, ett annat att jag och min bror och ett par kompisar samlade en himla massa pant och tjänade pengar haha, något år var det kaninhoppningen som dessutom gjorde att jag tappade bort mamma och pappa så de fick ropa ut över hela tävlingen att jag stod vid informationen vid ingången… Men jag kommer ändå ihåg när Rolf-Göran trillade av MacKingley i vattenhindret på derbyt och då kan jag inte varit så gammal haha. Nä men skämt åsido det känns faktiskt lite speciellt att inte vara där med er men snart är jag tillbaka på stora gräsbanan det vill jag lova. Hälsa Falsterbo från mig!!!

Utöver vardagen hemmavid och Falsterbosnack så tänkte jag i veckans blogg dela med mig av en text som skrivits på sociala medier av en god vän till mig som jag tyckte var väldigt bra och håller med till punkt och pricka om. Det är Johanna Lassnack jag pratar om, som på sina sociala medier fått utstå lite kommentarer angående att hon valt att sluta tävla ett tag, för att istället bygga upp sina hästar och skapa en bättre grund och i och med det bättre förutsättningar för framgång på banan. Ett fantastiskt föredöme att göra så tycker jag, och det får en själv också att tänka en extra gång. Nedan delar jag det hon skrivit och hur förklarar att hon både vill satsa på sporten men samtidigt stå för hästvälfärd och att dessa ska kunna sammanflätas utan att man ska behöva placeras i det ena eller det andra ”facket” så som det känns just nu.

Såhär skriver Johanna:

”Jag vill satsa och komma så långt det bara går i min gren hoppningen. Jag vill tävla, hoppa högt, rida fort och felfritt. Jag vill stå på prispallen! Jag vill lägga all min själ, tid och passion för att försöka bli en så bra ryttare som möjligt, men också en så bra hästmänniska som möjligt.

Jag vill kunna stå för allt jag gör. Jag vill att man ska kunna filma mig 24/7 och vem som helst skulle kunna gå in och kolla när som helst och jag ska kunna stå för allt jag gör. Och skulle man gå in och kolla skulle man antagligen se att jag gör massa misstag. Men där framför kameran kommer man se en person som försöker, och när det blir fel antagligen inte lärt sig ännu eller förstått ännu. Men som jobbar på det.

Jag har aldrig gjort och kommer aldrig göra något perfekt men jag vill försöka göra så bra jag kan med den erfarenhet och kunskap jag har. Det tror jag vi alla vill. Och för mig kommer det säkert ändra sig. Det jag tycker och tänker idag kommer antagligen vara något annat om några år. Och det visar ju bara att man utvecklar sig. Och det är viktigt för mig att hela tiden röra mig framåt. Att utveckla mig, förstå mer, lära mig mer etc.

Jag har ingen aning om det jag gör är rätt. Vem vet egentligen? ”Den som tror sig veta allt, vet ingenting” sa någon. Jag vet inte om det är så. Oavsett så tror jag vi alla försöker vårt bästa och vill göra så bra som möjligt för våra hästar. På vägen kommer vi hålla med varandra men vi kommer också inte göra det. Vi kommer ha olika åsikter, ha olika sätt att göra saker på, ha olika ambitioner – men måste vi dela in oss i fack för det? Kan vi inte bara vara en enda stor hästsekt som älskar våra djur där det är lika okej att rida i reparimma som det är att sikta mot OS? Men också en kombination av dem?”

Håller ni inte med eller?!? Jag tycker det var fantastiskt skrivet och wow vilket föredöme du är Johanna! Heja dig!

Sen vill jag även slå ett slag för att börja läsa och följa min nya ”bloggkollegas” blogg här på Tidningen Ridsport, nämligen Sara Nilsson. Så kul att ha dig här!!!

Kram på er så hörs vi!!

//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare, tävlingsberidare


Erik Nordström
2 juli 17:42

Eriks blogg: Rapport från hettan i Grekland

Eriks blogg: Rapport från hettan i Grekland
Erik Nordström har haft intensiva och varma dagar på jobbet i Grekland. Foto: Privat

Då var det tisdag igen och bloggdags! 

Sedan sist vi hördes av så har jag gjort en väldans massa tävlingsstarter i Thessaloniki i Norra Grekland. 

I söndags förrförra veckan rullade vi över natten mot Thessaloniki som mål. Vi körde under natten för hästarnas bästa så de slipper åka på dagen när det är som varmast. 

Vi rullade iväg med stora lastbilen med släp samt en B-korts bil eller ”van” som man kallar det här nere. Baltik är hingst och åker allra bäst i lilla lastbilen så därför får han åka fint och ensam där. Utöver Baltik så var det Indy, Ikoon, Zelona, Kelly och Hope som var med på tävlingen. 

Det var ett fantastiskt fint ställe vi kom fram till, som låg i dalen av berg som syntes på alla håll och kanter. Extra varmt tänker ni, japp det kan man säga men samtidigt så ligger ju Thessaloniki ändå ute vid vattnet så det hjälpte faktiskt. Dessutom hade jag turen att ha mina starter antingen klockan åtta på morgonen eller efter klockan fyra på eftermiddagen. Men jag börjar komma in i det och förstå hur mycket vatten man faktiskt måste få i sig och även att man måste få i sig så otroligt mycket mer energi också. 

Första dagen började med att Hope hade sitt första kval i sex/sjuårschampionatet, vilket vi lyckades vinna. Hon hoppade super och var pigg som en mört. Hope är ett litet brunt sjuårigt sto efter Diamant de Semilly

Andra dagen så var det fullt ös medvetslös. Sex starter. Hope hoppade sitt andra kval och var felfri igen, denna gången var det inte mot tid utan bara ”clearround” som gällde. Zelona var felfri i sin klass, där även Baltik och Kelly hoppade. Baltik var trea och Kelly vann. Och sist men inte minst så hoppade de stora pojkarna Ikoon och Indy det första kvalet i seniorernas grekiska mästerskap och hoppade båda felfritt i en 140cm klass. Ikoon fyra och Indy sexa i den klassen. 

Tredje dagen var det clearround klasser för hela slanten. Alla klasser var liksom uppbyggda på ett mästerskapslikt sätt, vilket gjorde det hela lite extra roligt och spännande måste jag säga. Baltik och Kelly var felfria igen, Zelona ett ner i samma klass. Och sedan debuterade jag 145cm på både Indy och Ikoon och båda killarna hoppade felfritt igen, alltså vilka gentlemän och stjärnor!!

Fjärde dagen gick endast åt Hopes final och vi var snabba men fick tyvärr med oss en bom i farten tyvärr, det var en ganska lång och tuff bana direkt mitt klockan så att vi blev lite flacka mot slutet var kanske inte så konstigt. Men men vi lär oss för varje språng vi gör ihop och tar med oss misstaget och lär oss utifrån det! En fjärdeplats fick vi dock med oss för våra bra resultat under veckan. 

Och sen sista dagen i söndags var det tyvärr lite stolpe ut. Men jag som är lite perfektionist och samtidigt ibland får för mig att jag inte får göra ett par misstag när jag hoppar 150 cm för första gången på två hästar kanske får inse att misstag just sker. Kanske ännu lättare när det är min andra tävling ihop med dem. Men men sådan är jag. Nä men skämt åsido. Sista rundan i 150 cm med Indy så hoppade vi felfritt till nästsista hindret där jag balanserade av honom lite för mycket, fick ett fel på frambommen på oxern och sen kom jag av mig lite så fick göra en volt framför sista hindret. Så surt när resten av banan kändes super men så kan det bli. 

Ikoon min favoritpojk hoppade fantastiskt felfritt runt banan, wow som han hoppade. Vi har dock lite markjobb kvar så ibland när han blir lite stark så behöver jag extra tid på mig att få ordning på sakerna så att säga så tiden rann iväg och vi fick tre tidsfel. Här nere rider vi med samma regel som internationellt att man får ett tidsfel per sekund man rider över tiden och inte som i Sverige vill säga. Men jag är grymt stolt över vår runda. 

Efter det fick tolv ekipage hoppa en sista något förkortad runda, jag låg tvåa inför sista hoppningen med bara ett ekipage som hoppat felfritt genom hela helgen. Så jag tog det lilla lugna runt banan och så trillade en bom ändå, så surt men men vi kom på en fin femte plats jag och Ikoonpojken! Så tacksam och glad! 

Även de andra tre hästarna hoppade fint i sin final. Zelona debuterade 135cm med bara sista hindret ned efter fantastisk hoppning! Kelly var snabb som vinden, snabbast av alla runt den svåra banan men rev ett, en tredje plats fick vi ändå för det. Medans Baltik pojken hoppade stabilt och felfritt runt och blev tvåa!! 

Så som ni märker en allt som allt väldigt bra helg med fantastiska hästar, hjälp, pappa på besök, fina resultat, väldigt varmt väder och trevligt umgänge!! On to the next challenge eller vad man säger! 

Vi hörs nästa vecka och då blir det lite mer info, bilder och kanske något filmklipp från min vardag! Kram på er!

//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare och tävlingsberidare


Erik Nordström
25 juni 16:26

Eriks blogg: Ekipage som imponerar och tankar om OS

Eriks blogg: Ekipage som imponerar och tankar om OS
Ridsports bloggare Erik Nordström har flyttat till Grekland där han jobbar med hästar. Foto: Emmely Persson

Då har vi kommit till den tjugosjätte tisdagen av årets femtiotvå och sedan vi hördes av den tjugofemte tisdagen så har det hänt en hel del i Eriks lilla liv. Nä nu ska jag sluta leka fyndig/jobbig och bara prata klarspråk jag lovar. 

På tal om det, ibland när jag skriver bloggen här så känner jag att jag bara vill skriva ”Vad har hänt i ditt eller ert liv?” och vill lära känna er liksom. Som om det vore en konversation vi har när jag skriver här. Och att mina bloggar bara är som meddelanden jag skickar till alla som läser bloggen. Jag vet, konstigt, men så är det. Men jag får väl inse att det är så nära en monolog man kan komma. Sen att ni vill läsa min monolog tycker jag bara är roligt, så tack för det!

Nu till veckans blogg

Sedan vi hördes av här sist så har jag och hästarna haft fullt upp med förberedande inför denna veckans tävling i Thessaloniki. Jag har med mig sex av stallets tio tävlingshästar och de ska hoppa i klasser från 125cm – 150cm. Så i onsdags och torsdags så hoppades alla hästarna, och i söndags kväll så lastade vi och åkte mot Thessaloniki och var framme tidigt måndag morgon. På onsdag börjar tävlandet. 

I fredags var det ju midsommarafton, och min midsommarafton var så långt den kan komma ifrån vad den brukar vara. Det ”enda” som var detsamma var sällskapet, som brukar vara riktigt bra och som i år var det bästa! Mina midsommaraftnar brukar spenderas i Åhus med familjen. Och med familjen så är det både min riktiga familj samt min bonusfamilj i gudföräldrarna Jessica och Andreas och deras barn Alma och Elna samt Jessicas föräldrar Monica och Bengt, ibland är vi även fler än så, men detta brukar vara startuppställningen så att säga. Och midsommar i Åhus är bland det bästa jag vet, ni vet en sådan tradition som har betytt och betyder så mycket för en alltid! I år byttes dock Åhus ut mot Grekland, men den var inte sämre för det. Rikard var nämligen nere och hälsade på mig och som tur var byttes även sillen ut och det mot vitlök, lime- och chillifrästa räkor bland annat. 

Och utöver det så hände det en annan riktigt rolig sak som jag ”teasade” om i förra veckans blogg. Nämligen att Nina äntligen kom ner till mig. Som jag längtat efter henne!!! Och vad kul det ska bli att sätta igång henne lite mer efter att hon haft lite vila hos mamma och pappa för att sedan kunna tävla på igen! Så nu när vi är iväg på tävling så får hon acklimatisera sig lite hemma på gården och ta det lite lugnt efter resan och åh vad kul att det ska bli att även ha henne i mitt tävlingsstall. 

Utöver vad som hänt i veckan så tänkte jag ta upp tre ryttare/ekipage som jag blivit imponerad av under helgen. För i helgen som gått har det varit många fina tävlingar som gått av stapeln, då pratar jag främst om Rotterdam, Paris och Deauville. Och där har det alltså varit tre olika ryttare eller ekipage som fångat mitt öga eller intresse lite mer än de andra. 

För det första så är det den tioåriga hingsten Ermitage Kalone ihop med sin unga belgiska ryttare Gilles Thomas. Herregud vad den hästen kan hoppa, och överhuvudtaget vilka otroliga egenskaper och kvaliteter han besitter. Och jag är även så imponerad över hur Gilles lotsar runt denna hyfsat oerfarna hingsten på världens svårast banor. Helt fantastiskt att se och wow vad man ser framemot att se deras vidare utveckling och framfart. Förövrigt så är Ermitage Kalone efter hingsten Catoki med Kannan som morfar. 

Den andra ”hiten” var franska Jeanne Sadrans vinst i Global Champions tour Grand Prix klassen framför Eiffeltornet i Paris. Jeanne är lika gammal som mig, född 2001 så 22/23 år gammal. Som enda dubbelnolla i klassen vann hon alltså den största klassen på helgen och som hon gjorde det ihop med sin fina hingst Dexter De Kerglenn efter Mylord Carthago och med Diamant de semilly som morfar. Jag fick för ett par år sedan förmånen att starta precis efter Jeanne i typ alla klasser under ett meeting i belgiska Opglabbeek och hon och hennes pappa var alltid så trevliga, hjälpsamma och sociala. Ni vet sådana små grejor som man kommer ihåg!

Och den sista hästen/ekipaget som jag höjde ögonen efter såg jag under både Nations cup och Grand Prix klassen i franska Deauville och det var hingsten Pegase van’t Ruytershof med hans belgiska ryttare Jeroen de Winter. Jag har sett Pegase innan och har tyckt om honom innan, men att han nu visar exakt samma hopp, teknik och spänstighet även fast hindrena är 150-155cm är så coolt! Det är verkligen någonting extra där och det ska bli så otroligt spännande att se var den tar vägen och vad den kan åstadkomma. Och även hur avkommorna kommer att hoppa och te sig på tävlingsbanorna! Pegase van’t Ruytershof är efter hingsten Comme il faut och har Cartani som morfar. 

Så nu fick ni lite av Eriks nörderi och tankar utifrån att ha suttit som klistrad inför TV och telefon under helgens Nations cup och Grand Prix klasser! 

Och utöver detta så tror jag att Sveriges OS-lag i hoppning är som följande:

Henrik von Eckermann – King Edward
Malin Baryard-Johnsson – H&M Indiana
Rolf-Göran Bengtsson – Zuccero
Reserv: Wilma Hellström – Cicci BJN

Men Peder och Catch me not S undrar ni, ja om Peder och Charlies ägare vill att han går OS så kommer dem att ta Rolfs plats och Rolf i sin tur ta Wilmas. Men tror man att det är ”för mycket” för Charlie pga hans ålder så blir det som ovanstående. Och jag får en känsla av att laget är som det jag radade upp ovan. Så såhär är hur jag tror att det kommer bli faktiskt. Vad tror ni? Snart smäller det ju! 

Vi hörs och syns nästa vecka med tävlingsuppdateringar! 

Kram på er! 

//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare, tävlingsberidare


Erik Nordström
18 juni 17:34

Eriks blogg: Värme, tävling och hästvälfärds-rörelsen

Eriks blogg: Värme, tävling och hästvälfärds-rörelsen
Zelona och Erik Nordström håller på att lära känna varandra på tävlingsbanorna i Grekland. Foto: Privat

Tisdag och bloggdags! 

Nu har en vecka till sprungit förbi bara sådär och jag jobbar fortfarande på här nere i värmen! Som ni kanske har kunnat läsa, se eller höra så har det varit väldigt varmt här hos oss, speciellt i början på förra veckan men nu har det börja stabilisera sig lite igen. Så just nu är det bara runt 30-35 grader, haha. Men som tur är så är det ganska blåsigt där gården ligger så det hjälper lite. Jag går upp tidigt på morgonen och får ridit de jag ska rida på förmiddagen så vi slipper de allra varmaste tiderna som ju är på eftermiddagen. 

I detta nu så håller jag på att förbereda de flesta hästarna inför tävling nästa vecka, i norra Grekland, Thessaloniki. Vi åker dit med samma ”laguppställning” som förra tävlingen, vilket är sex stycken hästar. Det är grekiska mästerskapen som går av stapeln där men även fast jag fått tilltalsnamn ”Greken” av de flesta hemifrån på sistone så räknas jag tyvärr inte som en riktig grek än…, så jag kan tyvärr inte få själva guldmedaljen men får ändå vara med att tävla fast utanför själva mästerskapet. Indy och Ikoon är det som hoppar de stora klasserna, i klasser som är mellan 140cm – 150cm. 

Hope hoppar sjuårsklasserna och Baltik, Kelly och Zelona hoppar kringklasser. 

I ett par bloggar har jag tagit upp, rört och skrivit lite om hästvälfärd, hur jag ser på olika saker och uttryckt min åsikt. Men jag måste verkligen medge att Peders intervju i Svenska Dagbladet som man kunde läsa idag var riktigt spot on. Kort och koncist men ändå så förklarande och lättförståeligt! Han beskriver där hur hästvälfärds-rörelsen som skett i det sista kan liknas MeToo-rörelsen för ett par år sedan och att ridsporten måste tillåtas att granskas och att det är ett måste för att nå förbättring och förändring samt att det inte är smärtfritt att växa.  

Så mitt tips idag är att klicka in och läsa den, där kan ni läsa till exempel detta:

Peders svar angående om han kunnat tänka sig rida bettlöst:
– Det handlar inte om själva bettet, utan vem som håller i tyglarna och hur intresserad den personen är av hur hästen uppfattar det.

Nästa vecka har jag en riktigt kul nyhet att dela med mig av så stay tuned inför det!!

Kram på er!!

//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare, tävlingsberidare


Erik Nordström
11 juni 17:27

Eriks blogg: Om inspiration, motivation och hästvälfärd

Eriks blogg: Om inspiration, motivation och hästvälfärd
Erik Nordström är bloggare hos Ridsport. Foto: Emmely Persson

Tisdag och bloggdags! 

I förra veckans blogg så avslutade jag med att säga att jag skulle ta upp lite vad som hände vid den andra ATG Talang-träffen som jag var på i början av förra veckan och därför kommer det en uppdatering ifrån det nu. 

Första dagen började vi med en väldigt intressant föreläsning med advokat Jenny Johansson som pratade om allt gällande avtalsskrivande samt vad som gäller vid försäljning eller förmedling av hästar. Jag fick väldigt många tips att ta med mig som kommer hjälpa mig väldigt mycket i framtiden på olika sätt. 

Därefter hade vi en mycket rolig och faktiskt lite häpnadsväckande föreläsning och genomgång med Sara Westholm. Sara hade  för ett par veckor sedan en genomgång digitalt med alla oss talanger där hon pratade om drivkrafter hos oss som individer samt hur olika personlighetstyper fungerar. Efter det fick vi ett formulär där vi fick svara på olika frågor samt rangordna olika saker utifrån vad som betydde mest för oss i vardagen samt vad som betydde minst. Och utifrån alla dessa svar hade Sara genom ett program kunnat ta fram vad för typ av drivkrafter jag som individ har och vad jag har för personlighetstyp. Allt detta bara genom att jag svarat på ett gäng frågor, och det var helt otroligt hur överenskommande allt var. Det kändes som att jag satt med en manual på hur jag fungerar i min hand, vilket var både väldigt roligt men också väldigt nyttigt måste jag säga. Och inte minst sjukt coolt haha. 

Den första dagen avslutades sedan med en föreläsning med mentala coachen Johan Plate. Där pratade vi väldigt mycket och brett om koncentration, motivation, självförtroende, positivt tänkande samt att målet med mental träning är att både må bra samt prestera väl. Kort och koncist men väldigt precist måste jag säga. Tio poäng för rimningen!

Dagen efter startade vi med ett fys träningspass med Hanna Dahlström. Där fick vi först göra olika rörlighetsövningar. Bra för mig kan jag verkligen säga, jag är stel som en pinne kan jag faktiskt ärligt skriva här, med det ska bli bättre kan jag lova. Och utöver det så körde vi i slutet ett cirkelpass med olika små stationer där vi fick utföra olika slags övningar. Väldigt nyttigt att ta med sig in i framtiden. 

Den andra dagen fortsatte sedan med en föreläsning med veterinär Elin Hernlund från SLU som pratade om hur man kan upptäcka tidiga tecken på hälta. Vi fick med oss olika tips på till exempel hur man kan kolla på hästen på olika sätt och därmed kanske upptäcka hältan. Det är ju vanligt att man fäster blicken på själva benen endast men att man genom att kolla högre upp på hästen kan upptäcka var hältan finns och så vidare. Elin pratade även om den ganska nyuppfunna teknologin där man genom AI-teknik tagit fram en app som via att du filmar din häst när du springer med den kan säga om den är halt eller inte, var den är halt samt hur dess rörelsemönster ser ut. Och nu kommer jag låta som en åttioårig gammal gubbe men var ska allt med denna teknik ta vägen, helt otroligt. 

Och avslutningsvis så hade vi en väldigt intressant och för tiden otroligt nyttig föreläsning med Nina Känsälä som pratade om hästvälfärd. Vi pratade om vad hästvälfärd faktiskt är, jo djurets egenupplevda livskvalitet. Vi pratade även om olika goda ambassadörer för hästvälfärden och sporten. Samt vad jag gör själv och vad jag kan göra för att bidra. Nina tog även upp lagar ifrån vad som gäller angående att träna och tävla tillsammans med ett djur, och visst är det självklart vad som står där men samtidigt var det väldigt nyttigt att läsa och höra vad lagen faktiskt säger. Nedan framför jag tre av dessa, kanske några av er tycker det är kul att se och möjligtvis har ni inte sett eller läst de innan. 

  • Ett djur som tränas för eller används vid tävling, ska vara fritt från skada och sjukdom som kan antas förorsaka lidande. 
  • Den som tränar eller tävlar med ett djur får bara ställa sådana prestationskrav på djuret som är anpassade till det enskilda djurets fysiska och psykiska förmåga. 
  • Utrustning, hjälpmedel eller metoder får inte  användas på ett sådant sätt att det medför skada eller annat fysiskt eller psykiskt lidande för djuret. 

Såklart väldigt självklara saker för de flesta av oss men ack så viktiga måste jag säga! 

Så precis som sist när jag var hemkommen ifrån ATG Talang träff så är jag verkligen fullmatad med ny information och upplevelser som jag kan ta med mig och utvecklas utifrån! Och jag är så tacksam att Svenska Ridsportförbundet och ATG gett mig chansen! 

Vi syns och hörs nästa vecka! 🙂

Kram på er! 

//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare, tävlingsberidare


Erik Nordström
5 juni 09:30

Eriks blogg: Om nya hästar och livsfarliga krokodiler

Eriks blogg: Om nya hästar och livsfarliga krokodiler
Zelona och Erik Nordström håller på att lära känna varandra på tävlingsbanorna i Grekland. Foto: Privat

Då var det tisdag och bloggdags igen! Och äntligen har det även blivit dags för lite tävlingsuppdateringar, det var ju ett tag sedan sist! 

I torsdags började tävlandet och pågick tills i söndags. Som ni vet så har jag ju inte spenderat så mycket tid i Grekland än. Jag har inte hunnit lära känna hästarna så väl så jag tog verkligen bara denna tävling som en erfarenhet, var öppen inför misstag som i och för sig kan ske när som men extra mycket nu när jag håller på att lära känna alla individer. Och utifrån det förstå vad jag ska göra annorlunda och liknande. 

Jag tänkte nämna hästarna och hur de gick och hur känslan var lite nedan. Så kanske ni får en överblick och förstår, tänkte att det kan vara kul att göra då de flesta av er ju känner igen mig på mina olika hästar och vet hur de ser ut och funkar lite. 

Hope for Diamond även kallad ”Hope” är ett sjuårigt sto av mindre modell efter Diamant de Semilly, hon hoppade de sjuåriga klasserna och gjorde det med bravur. Den första dagen hade vi ett nedslag, den andra dagen var vi felfria och tredje placerade i klassen och i finalen hade vi sen ett nedslag.

Hope är en häst med otroligt mycket vilja och vill gärna få saker gjorda i ett svep. Samtidigt är hon som sagt av en mindre modell med en galopp som gärna blir lite kort också, så jag jobbar med att försöka få lite större galoppsprång som samtidigt är lite långsammare. I det ska man ju försöka behålla intensiteten i bakbenen under dem. Så det finns lite jobb på marken med henne men det viktigaste av allt har hon, viljan. Och viljan är inte att underskatta!

Zelona Ju, kallad ”Zelona” är ett åttaårigt sto efter Zirocco Blue och hon hoppade de lite mindre enstjärniga klasserna och levererade endast felfria rundor. Vi vann lagtävlingen där vi teamade ihop oss med två grekiska ryttare och fick mycket passande höra svensk/grekiska Helena Paparizous eurovision vinnarlåt från 2005 på ärevarvet!

Zelona är efter samma pappa som min gudfar Rolf-Görans Zuccero och har faktiskt lite likheter med honom. Zelona är en häst med fantastisk kapacitet och är otroligt hinderklok, det svåra med henne är dock att hon gärna tar upp huvudet lite samtidigt som hon släpper ryggen och bakbenen hamnar lite bakom henne och hon samtidigt gör sig lite långsam.

Så med henne jobbar jag med att först och främst få lite mer framför skänkeln, i lite lägre och längre form samtidigt som ryggen arbetar lite mer. Jag föredrar ju en häst som är lite mer ”på-tårna” hållet och som man kan rida med små lätta hjälper. Så det har jag som mål och vision med henne och jobbar för! Ett väldigt kul jobb tycker jag, där man med små medel märker otroligt stor skillnad. 

Kelly Tjé F eller ”Kelly” som hon också kallas är ett fjortonårigt skimmelsto även hon efter Diamant de Semilly. Kelly är kort och gott en fantastiskt rolig och härlig häst. Hon är otroligt lat och faktiskt tråkig att rida hemma men när hon ser ett hinder, inte minst på tävling så tänder hon till som tusan och blir en riktig ångvältmaskin. Hon har extremt speciell teknik när hon hoppar men hennes vilja är enorm och med henne är det bara att hänga med på tåget!

Och det är ett tåg man gärna hänger med på kan jag säga, full fart och fläkt och hon har koll på exakt allt hon tar sig för. Så i söndags styrde jag henne på rätt hinder i rätt följd i både grundomgång och omhoppning och vi lyckades ihop (mest Kelly) fixa så vi vann den en stjärniga Grand Prix klassen i 135/140cm! Och jag kan bara säga att det är en ynnest att få fightas ihop med henne inne i ringen, hon är bara helt otrolig! 

Baltik Sitte eller ”Baltik” som han till vardags kallas är en sjuttonårig hingst efter Ogano Sitte och han hoppade även han de enstjärniga klasserna. Vi teamade också ihop oss med två grekiska ryttare och lyckades vinna den stora lagtävlingen som gick över 135cm hinder!

I första rundan hoppade vi runt en fantastiskt fin runda som kändes riktigt bra, nästan inte en fot fel känsla. I andra rundan så hoppade dock krokodilerna fram i vattengraven som inte var där i första rundan, vet inte hur dom tagit sig dit på en timme cirka men det gjorde de. Och dessa visade sig även kunna skrämma en världsvan sjuttonåring.

Och jag menar att om jag hade sett en krokodil ligga i ett vattenbryn så hade jag ju verkligen inte försökt hoppa över vattenbrynet, då hade jag ju som Baltik vänt på klacken och sprungit på andra hållet. Så vi klappade om varandra och skrittade snällt ut från banan och förlitade oss på att de andra ryttarna i laget kunde leverera felfria rundor och det gjorde de!

Men skämt åsido så är Baltik verkligen en världsvan kille som jag kommer ha otroligt roligt med på banan tror jag, han är så otroligt rolig att rida och det är som med Kelly att bara hänga med på hans framfart inne på banorna! 

Ikoon heter den fjärde hästen som var med på tävlingen, han är en elvaårig valack efter Etoulon VDL – Tangelo v/d Zuuthoeve som för kuriosa tidigare ägdes av Grevlundas Lisen och Peder, och reds av Stephanie framgångsrikt upp till 140cm klasser.

Ikoon och jag hoppade två klasser, en 135cm klass och en 140cm klass. Första dagen var vi felfria och femte placerade och andra dagen var vi även då felfria och fjärde placerade. Ikoon och jag känns verkligen som gjorda för varandra om jag får säga det själv.

Ni vet ”den där” känslan man kan få med en häst, där det bara stämmer och man kommer överens om saker och ting så enkelt. När jag för första gången satt på Ikoon så fick jag bara en så tydlig vision om vilket arbete jag behövde lägga ner för att få honom dit jag ville och i och med att vårt samspel var så otroligt bra från början så känns det som att den utvecklingen typ redan skett. Och vips kunde vi hoppa felfritt och bra i så pass stora klasser direkt, och vilken spännande framtid vi har ihop! Jag är som ett barn på julafton och kan knappt bärga mig! 

Och sist men inte minst så har vi gentlemannen Indiana Jones Max ”Indy”. Vilken pöjk som jag säger. Han är en sextonårig kille efter Toulon – Quintus Z som även han har massa erfarenhet av stora arenor och klasser upp till 160cm nivå. Och tur för mig är att han är i otroligt fin form tack vare alla i stallets otroliga arbete med att hålla alla hästarna i så fint skick och ha dem vid så gott välbefinnande. Honom lotsade jag runt och han mig till först en fin tredjeplats i den tre stjärniga 135cm klassen och sedan en andra plats i 140cm klassen. Helt fantastisk är han både att rida, ha att göra med och inte minst få ynnesten att tävla med.

Han är verkligen allt man kunnat drömma om och jag är så otroligt tacksam för alla som gjort och gör det möjligt att få uppleva inte bara honom utan allt med det nya livet här nere i Grekland. 

Tack till Lisen-Bratt Fredricson och Sylve Söderstrand som scoutade mig till detta jobb och till hela teamet och familjen i MVA Stables som tror på mig och ger mig chansen! Tack verkligen!

Jag är just nu påväg hem från den andra träffen med ATG Hopp och Talang men det får ni höra mer om i nästa veckas blogg hörni!

Hoppas ni tyckte det var kul att dyka ner lite i mitt nörderi och höra om mina upplevelser, känslor och tankar angående mina nya stjärnor till hästar som jag jobbar med. 

Vi hörs nästa vecka, kram på er! 

//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare, tävlingsberidare 


Erik Nordström
28 maj 17:45

Eriks blogg: En dag på jobbet i Aten

Eriks blogg: En dag på jobbet i Aten
Stallet i Aten i Grekland är magnifikt. Foto: Erik Nordström

Tisdag och bloggdags!

Som jag nämnde förra veckan så har jag min första tävling framför mig denna veckan och det ska bli otroligt spännande. 

Hästarna åker till tävlingsplatsen, som ligger cirka 45 minuter hemifrån, imorgon efter lunch då det är besiktning på eftermiddagen och sedan sker första starterna på torsdag. Med mig kommer jag att ha sex stycken hästar som heter:

Hope for Diamond (Hope) som kommer hoppa sjuårsklasserna. Baltik Sitte (Baltik), Zelona Ju (Zelona) och Kelly Tjé F (Kelly) som kommer att hoppa de enstjärniga klasserna. Samt Ikoon och Indiana Jones Max (Indy) som kommer att hoppa de trestjärniga klasserna. 

Livet här i Grekland rullar på bra måste jag säga, än har det inte blivit så väldigt varmt och det tackar jag för även fast att jag vet att det kommer bli varmare. Som tur är ligger gården lite i ett ”blåshål” och det är ju också väldigt skönt för både mig som ryttare men också hästarna.

Utöver vädret så måste jag också säga att jag är imponerad över butiker och liknande också som håller väldigt bra nivå och det är ju både väldigt trevligt men det underlättar ju också en liv. Inte för att jag trodde att det skulle vara dåligt eller så men kanske inte vara så bra som det faktiskt är. 

Utöver vädret och butiker så är ju mitt liv i stort väldigt annorlunda här jämfört med hemma. I Sverige så hade jag verkligen mer att stå i och att hålla reda på i huvudet. Det var full fläkt hela dagarna med både ridning, fixande i stall och ja ni vet allt annat som hör till. Här nere i Grekland däremot så är jag ju tävlingsberidare vilket som det låter betyder att jag har som arbetsuppgift att rida hästarna och mer eller mindre that’s it. Jag lägger alltså 110 procents fokus vid ridningen av hästarna. Jag planerar allt vad gäller ridningen och hur plan/schema ser ut för varje häst. 

Min dag börjar klockan åtta med att jag tar ut och fixar i ordning den första hästen som jag ska rida för dagen. Därefter rider jag på rullande band till cirka klockan 13-14 på eftermiddagen beroende på hur dagen ser ut. När jag ridit en häst så står nästa häst redo för mig att tränsa och sedan är det bara att hoppa upp och rida igen! Det är verkligen väldigt annorlunda mot hemma där jag som sagt ihop med min syster skötte exakt allt. Hemma fantastisk hjälp i stallet av otroligt duktiga och kunniga hästskötare som gör allt så himla bra! Så det är jag väldigt tacksam för och vilken ynnest det är, det hör ni ju!

Ungefär så ser en dag för mig med hästarna ut här nere i utkanten av Aten. Tacksam, solbränd och bortskämd – så kan man väl beskriva mitt liv här nere! Nä men skämt åsido jag har det super!

Vi hörs och syns nästa tisdag med tävlingsuppdateringar, ääääntligen hörni!!

Kram på er allihopa!

//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare, tävlingsberidare


Erik Nordström
21 maj 17:34

Eriks blogg: Sjukhusvistelse och snart dags för första tävlingen i Grekland

Eriks blogg: Sjukhusvistelse och snart dags för första tävlingen i Grekland
Ridsports bloggare Erik Nordström har flyttat till Grekland där han jobbar med hästar. Foto: Emmely Persson

Tisdag och äntligen är det bloggdags igen. Ni har varit många som hört av er och tyckt att det var lite längesedan en blogg publicerades och ja, det blev ett litet uppehåll förra veckan. Detta då jag fick mig en liten åktur av en häst och fick spendera lite tid på sjukhuset här i Grekland. Men jag hade turen på min sida och efter ett par dagar så mådde jag bättre och kunde återgå till min favoritsyssla igen! 

Jag är som ni säkert förstår mitt uppe i att lära känna alla nio stycken hästar som är ”mina” här nere och nu när det gått ett par veckor så börjar det kännas att man hittat de mest grundläggande knapparna och även kommit fram till vad jag vill utveckla och/eller ändra på för att få dem lite mer som jag vill. 

Och hur vill jag ha dem kan man ju fråga sig? För ett tag sedan så hörde jag ett tankespråk som Meredith-Michaels Beerbaum sagt och det löd såhär: ”Jag kan hoppa vilken bana som helst i världen om min häst gör/kan fyra stycken saker, är framför skänkeln, lyssnar när jag vill samla den och kan svänga höger och vänster!”. Och lite så är det ju.

Nä men om jag ska försöka förklara lite mer utifrån mig själv så vill jag gärna ha en häst som är lätt från backen, som kan ridas med små hjälper i form av att både få de fram och tillbaka. Samt som även är genomsläpplig i sidorna och därmed är följsam efter det som jag som ryttare eftersöker i både det vanliga arbetet men också sedan i hoppningen. Lättare sagt än gjort och verkligen inte gjort på en skånsk sk. ”Hannavenning” (dvs Handvändning/på ett ögonblick). 

Om cirka en och en halv vecka väntar första tävlingen för mig med de flesta av stallets hästar på en internationell tävling här hemma i Aten, på samma gräsbana som där OS gick 2004, där bland annat gudfar Rolf-Göran och hans Mac Kingley tog OS-Silver med lag. Så det jobbar vi inför och ser fram emot!

Vi hörs allihopa!

//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare, tävlingsberidare

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 123 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 102 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar
Tipsa Ridsport Besök vår tipssida - du kan vara helt anonym

Ridsport digital

99:- i månaden