Eriks blogg: ”Överraskning deluxe”

Tisdag och bloggdags, vilken otroligt trevlig kombo. 

Förra veckan hördes vi ju inte av men man kan kortfattat säga att vad som hänt de senaste två veckorna är födelsedag, överraskning, Milano, EM, Henriksdal 1 och Henriksdal 2. 

Ska vi börja i rätt ände så hade vi födelsedag för mig först, en födelsedag som firades hemmavid och jag hade även fått en hint om att Rikard skulle överraska mig på något sätt. Och överraskning blev det för tidigt på morgonen dagen efter skulle det stigas upp ur sängen och packas ihop saker för att vad det visade sig sedan att ta sig till Kastrups flygplats.

Väl där och när vi gått ett tag så kom vi fram till gaten där vi skulle gå på vårt flyg och där kunde jag läsa Milano på skylten. Och vilka fantastiska dagar vi hade där nere i Italien, med fantastisk mat, shopping, sevärdheter, strosa omkring på gamla fina gator och dessutom med världens bästa sällskap, bättre kan det ju knappast bli.

Och mot Rikards vilja lite grann tror jag, så åkte vi sista dagen mot EM i hoppning som också gick av stapeln samtidigt som vi var där nere. Det var fantastiskt kul att få se live och uppleva fina och för det mesta felfria rundor från våra svenska ekipage. Och att det sedan blev guld för Sverige var ju helt fantastiskt! Vilket team och landslag vi har!! 

Vid hemkomst så var det bara vanlig ridning hemmavid för att senare på helgen göra ett par starter i Henriksdal. Lite uppvärmning för hästarna inför tävlingarna som kom den gångna veckan. Charlie var felfri och likaså Nisse. Selma och Nina hade varsitt nedslag men alla fyra kändes väldigt pigga och fräscha. 

I onsdags drog sedan tävlandet igång igen. Och vilken vecka vi fick i sensommarsolen, vi hade verkligen fantastiskt väder under alla dagarna. Och på veckans och helgens rundor blev höjdpunkterna Nisses hoppning i båda hans klasser. Som ni kunnat läsa i någon tidigare blogg så har jag och Nisse haft en liten dipp ihop men med hårt arbete och ett annat bett som han verkar trivas bättre med, så fick vi till två riktigt fina felfria rundor i 135 cm klasser, varav den sista räckte till en femte placering.

Utöver det så hoppade Zizzi fantastiskt fint i torsdagens runda med placering men i heatklassen av ATG Riders League så var hon väldigt spänd och överhoppade sig lite i början och blev sedan lite trött på slutet. Sånt som händer och sånt man lär sig av och går starkare ur, någon gång måste ju Zizzan också få nått nedslag ju. 

Nina hoppade också helt maaaagiskt fint i lördagens 135 cm klass och wow vad stolt och glad jag är över hennes utveckling bara sista veckorna, hon har verkligen blivit så självsäker och både piggare och gladare upplever jag det som. Det är verkligen så kul att se utvecklingen som hästar gör över tid! 

Och i och med det så är utomhussäsongen slut för i år och precis som förra året så startar jag och hästarna upp inomhussäsongen hos bästa Ljungby Ridklubb i helgen som kommer! 

Vi hörs nästa tisdag med mer tävlingsuppdateringar och vardagsfilosofiska tankar! 

/Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare 

En vecka har gått sedan sist vi hördes av och herregud vad veckorna går fort, den meningen har man ju aldrig hört… Men så är det verkligen.

Den gångna veckan har mestadels gått åt för förberedelser till tävling i Ljungby och sedan själva tävlingen i sig. Lastbil med fem stycken hästar, pappa Bengt, mamma Carina, syster Sara, pojkvän Rikard och hundarna Vera och Stella åkte ifrån gården i torsdags eftermiddag.

Att bara rulla in med lastbilen på den smala asfaltsvägen med träd på båda sidor i Ljungby för att sedan kunna se utebanan och det stora ridhuset ger en så sjukt mycket nostalgi från barndomen. Gud nu låter det ju som att jag är gammal som gatan och att det var flera decennium sedan jag var ett barn.

Det är ju bara ett par år sedan man åkte till fantastiska Ljungby Ridklubb en gång på våren och en gång på hösten för vad som i alla fall för mig var en av årets viktigaste och bästa tävlingar med ponnyerna. Och den där speciella känslan man fick och hade då för ett par år sedan, får man tillbaka just när man rullar in på tävlingsplatsen i Ljungby. Låter kanske konstigt för många av er men ni som vet ni vet.

Det är fantastiska människor som drar runt och håller i Ljungbys tävlingar år in och år ut, man känner sig alltid så välkommen och alla är otroligt tillmötesgående. Hylla de som hyllas bör säger jag bara till er alla och hyllar Ljungby Ridklubb det gör jag verkligen. Tack för i helgen!!

Nu till lite uppdatering ifrån hur det gick på tävlingarna som pågick i dagarna tre, dvs fredag-söndag.

Charlie gjorde tre felfria starter och skötte sig super, lite extra pigg och busig första dagen men det var bara att hålla i sig.

Bella hoppade otroligt fint alla dagarna, rev sista hindret i 120cm klassen i lördags men vad gör väl det när hon utvecklas i raketfart och framtiden ser verkligen ljus ut för henne.

Nina skötte sig väldigt bra återigen, som ni kunde läsa i förra veckans blogg så har hon utvecklats otroligt mycket den sista tiden och framfarten på banan fortsätter. I lördags hoppade hon extra fint i en 130cm klass med placering och jag ser så mycket framemot att fortsätta få utvecklas med denna fina häst.

Zizzi var som vanligt på fart humör men gjorde lördagens 140cm WR klass otroligt bra med endast ett nedslag och avslutade sedan meetinget med en tredje plats i en 135cm klass.

Nisses fina resultat från förrförra veckan i Henriksdal fortsatte in på även denna helg. Första dagen var han såklart livrädd för ena långsidan de första tio sekunderna på banan, sen kom han på att han tävlat sen han var fem år och gjort väldigt många starter i olika ridhus och då släppte de tankarna och vi kunde fokusera på att hoppa fint och felfritt haha.

Dagen därpå hoppade han otroligt fint och var dubbelt felfri i 140cm GP WR klassen och blev tredje placerad. Piloten höll på att glömma banan i omhoppningen så det blev en liten sk. oplanerad omväg men annars var allting annat tip top. Och så även söndagens klass där han var felfri, snabb och andra placerad i 135cm klassen.

Så det var allt som allt en väldigt lyckad tävling på alla plan och både jag, hästarna och teamet åkte nöjda och glada hem. Nu väntar en något lugnare period tävlingsmässigt men det är fullt upp ändå och vi hörs nästa vecka med nya uppdateringar från Eriks liv och vardag.

Ha det så bra!!! 🙂

//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare

Vecka 34, alltså den gångna veckan, skulle som ni kunde läsa i förra veckans blogg vara en av få veckor under året som inte skulle spenderades åt tävling överhuvudtaget. Eller???
Det blev ju faktiskt lite tävling en dag i veckan ändå, en väldigt annorlunda sådan. Det handlar såklart om att jag ju blev inslängd i årets upplaga av ATG Hästarnas Mästare på Jägersro i Malmö.

När jag var på tävling på West Coast Equestrian Week i Åby tidigare i sommar så gick även första omgången av ATG Riders League av stapeln och då blev jag haffad av ”Cissi Wallin på ATG” (ni som vet ni vet) som tog tag i mig och sa ”Du ska vara med på ATG Hästarnas Mästare den 25 augusti!!!, om du kan förstås”! Jag kollade med chefen, dvs min syster Sara som har koll på mig och allt runtomkring och återkom 5 minuter senare och bara ”Japp, jag är med!!”. Och så blev det.

Innan själva tävlingen gick av stapeln i fredags så fick jag som tur var möjligheten att få träna lite på de andra två grenarna innan det var dags för showtime. Två gånger hann jag träna på att få köra Pilevallas Krabat som min travhäst hette, och vilken fart det var och vilken adrenalinkick man fick. Krabaten är er 15-årig herre med massor av erfarenhet och om jag minns rätt hade han sprungit in närmre 1 miljon i prispengar och V75 lopp med mera. Så coolt!

Jag fick även chansen att träna på att få rida galopp två gånger. Båda gångerna hos Kajsa Lindsjö som har sin bas på Kolgjinis gård i Vomb utanför Sjöbo. Efter första vändan vi red på rakbanan där hos Kajsa så tänkte jag, detta kommer aldrig någonsin kunna gå hela vägen tillbaka också. Herregud vad ont det gjorde, baksida lår och nedre delen av ryggen allra mest.

Men när vi skrittade innan vi skulle vända tillbaka på rakbanan så sa Kajsas jockey och kompis Annie till mig att så kan du ju inte rida. Eller ja typ så, det var kanske lite överdrivet men så tänkte hon nog för när jag såg filmen efteråt så såg det verkligen anskrämligt ut. Jag spände nog mig väldigt mycket och fattade verkligen inte hur jag skulle göra. Men efter lite tips från Kajsa och Annie så fick jag in snitsen bättre. Och sedan var jag helt plötsligt en naturbegåvning (ganska överdrivet det med haha).

Väl i fredags började hela kvällen med första grenen, banhoppning. Vilket vi fick göra med Malmö Civila Ryttareförenings fina ridskolehästar. Min vid namn Lillen. En dröm till ridskolehäst verkligen, så välriden och supersnäll. Vi fick till en snabb och felfri runda och VANN!! Wiho!

I galopploppet sedan fick jag äran att rida fina bruna valacken Cantini, som hade åkt från Jönköping enkomt för loppet med mig. Cantini hade gått väldigt många lopp under sitt liv men aldrig vunnit, innan han fick upp mig i sadeln och fick en j*****kla fart på upploppet! Det gick tydligen i över 60km/h där på slutet, vi hann förbi Adrian Kolgjini precis i slutet och jag VANN igen!! En av de häftigaste hästupplevelserna jag haft i livet tror jag faktiskt!!

I travloppet med Krabaten som var den sista och avgörande grenen så blev det otroligt tight mellan oss alla fyra konkurrenter. Orken för mig och Krabaten tog lite slut på upploppet men vi slutade på en fin tredje plats och sammanlagt VANN jag hela alltet och stod som segrare i 2023 års upplaga av ATG Hästarnas Mästare!!!

Kanske en plojgrej tänker ni men jag tyckte det var sjukt coolt faktiskt! Så kul att få äran att få vara med från första början men att få vinna alltihopa var ju verkligen pricken över iet!

Tack Johanna Lassnack, Niklas Lovén, Adrian Kolgjini, hästägarna till all hästarna jag fick äran att rida och köra, Jessica Wadst, Malin Andersson, Gry Forsell, Galopp-Kajsa och Annie, Cecilia Ahlborg samt alla på ATG och Jägersro galopp för en fantastisk tillställning, dag och upplevelse!! Ni är bäst allihop och jag är så glad och tacksam att jag fick träffa er allihopa! Ni är fantastiska!

Vi hörs nästa tisdag och då med lite mer vanligt content, i form av tävlingsuppdateringar!!

Vi hörs, kram på er allihopa!!

//Erik Nordström, 22 år, Hoppryttare, Egenföretagare

Då var det tisdag igen och såklart ska bloggen skrivas och publiceras.

Denna vecka har försäljning av häst och tävling i Stensäter varit de största händelserna och den där försäljningen var inte så bara bara.

I och med att jag nästintill bara ridit och haft hästar åt andra i min karriär så vet jag hur det är med att hästar tas tillbaka, säljs eller att situationer ändras på det ena eller det andra sättet. Men som de flesta av er vet och kan känna igen er i så är det där med att hästar åker ifrån en och ens liv inte det roligaste man kan vara med om direkt. Snarare tvärtom. Och lättare blir det inte när man heter Erik Nordström och alltid på något sätt blir helt tok-kär i nästan varenda en av dem. Men som ni säkert också vet så är vissa ”hejdå’n” svårare än andra. Och så var det i torsdags.

För i torsdags så åkte nämligen världens mest älskade Higge (Higuain) ifrån gården och mot varmare breddgrader. Higge kom in i mitt liv i slutet på oktober förra året och det kom att bli en riktigt raketkarriär för oss två tillsammans, med en extra schwung uppåt på slutet. Och det var verkligen kärlek vid första ögonkastet efter de första ridpassen ihop. Familjen Behrens som ägde Higge hade förklarat honom som en professor i en yngre killes kropp och exakt så var det. Han är och var otroligt snäll i allt, kunde exakt allt man bad honom om när man red, trygg i alla möjliga olika situationer, miljöer och arenor. Helt enkelt en kille man kunde lita på i alla väder. Men han var också otroligt personlig och en sådan typ av häst som man vill ta med in i huset och mysa med i soffan typ. Ja jag vet att alla ni som läser denna blogg någon gång har haft den känslan eller tanken om någon häst ni haft eller stött på så sitt inte och skratta eller hånflina åt mig när ni läser det!! ;

I slutet på november gjorde vi vår första start ihop i en 120cm klass i Flyinge och vår sista start blev en felfri debut för både häst och ekipage i 150cm, som dessutom gav seger i heatklassen i ATG Riders League. Så det blev verkligen ordagrant en raketkarriär för oss tillsammans över de tio månaderna vi fick ihop och jag är så otroligt tacksam å fantastiska familjen Behrens som gav mig chansen med så fina, begåvade och talangfulla Higge.

Men jag måste faktiskt också erkänna att jag är både stolt och nöjd över att jag ännu en gång med mitt system, tankar och ideologier lyckats träna, utbilda, tävla och förvalta en häst och nå den framgång som jag faktiskt gjorde med i detta fallet Higge.

Så även fast att jag inte är så duktig på det så får man faktiskt klappa sig själv lite på axeln och vara just stolt, nöjd, glad och tacksam över det man lyckats med och samtidigt är det ju också både väldigt skönt och nyttigt att få ett sånt typ av kvitto på att man faktiskt har ett system man kan lita på och ändå känna sig ganska trygg i. Även fast det såklart är väldigt olika från häst till häst och ofta inte blir så som man kanske visualiserat att det skulle vara längs vägen eller bli i slutändan, men det vet ju ni andra hästmänniskor också.

Men för att återkomma till det jag skrev i början så var det som sagt inget lätt hejdå och det gjorde lite ont i hjärtat och någon tår fälldes där när lastbilen sakta rullade ut genom grindarna och genom allén ut mot stora vägen. Du magiska och så otroligt fantastiska häst, tack för allt jag fick göra och uppleva ihop med dig och lycka till i ditt nya hem på andra sidan Atlanten i regi av otroligt duktiga team och familj Sweetnam!

Utöver försäljningen av Higge i torsdags så gjordes också ett par starter i Stensäter i lördags och söndags. Bella hoppade fint runt en felfri runda i 110cm första dagen och hoppade även fint dagen efter i hennes andra 120cm klass i livet, vi hade två nedslag men känslan var väldigt bra och vi känns verkligen som ett team inför framtida uppgifter.

Nisse hoppade en 130cm runda med ett nedslag, det var skönt att han fick en mindre lite lättare runda efter att han spände till lite sist på Ribersborg i Malmö. Uno hoppade lätt, piggt och fint runt en felfri runda i en 130cm klass med placering, han kändes otroligt bra. Sen var ju även Zizzan i farten och hoppade magiskt runt en runda i avslutande 140cm klassen, dock med B-hindret i trekombinationen ned men oj vad fräsch och fin hon kändes. Med andra ord en bra tävlingshelg för mig, hästarna och teamet.

Nu väntar hör och häpna en vecka UTAN vanlig tävling men på fredag väntar ATG Hästarnas Mästare för mig! Där jag, Johanna Lassnack, Adrian Kolgjini och Niklas Lovén ställs mot varandra i en trekamp bestående av hoppning, galopprace och travlopp! Önska mig lycka till så vi hörs nästa tiiiiiisdag!

Bye bye!

//Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare

Är det bara jag eller går veckorna otroligt fort just nu? Det känns verkligen varje gång jag sätter mig och skriver bloggen som att det var igår jag skrev föregående veckas blogg. Helt galet. 

Men men, en vecka har i alla fall gått sedan sist vi hördes av och sen dess har det tävlats på Ribersborg i Malmö, tagits en tripp för att prova lite hästar, hört att det skrattas åt mig på en film, hunnits med två roliga kvällar med ”lite annat” och sist men inte minst så har det tränats på att köra travhäst. 

Och om vi börjar med det sistnämnda, vad har vi missat tänker ni, travhäst? Ja ni läste rätt, jag ska alltså lära mig köra travhäst för att den 25 augusti ska jag vara med i ATG Hästarnas Mästare på Jägersro. En tävling mellan fyra ridsportprofiler bestående av travkusken Adrian Kolgjini, galoppjockeyn Niklas Lovén, ryttaren Johanna Lassnack och lilla jag. Där vi i grenarna hoppning, trav och galopp ska tävla mot varandra för att utse 2023 års Hästarnas Mästare.

Det ska bli otroligt roligt, men jag var helt livrädd när jag i torsdags satt upp i en sulky för första gången, shit vilket tryck och fart. Så coolt. 

Jag har som sagt i veckan hunnit spendera två kvällar med lite annat när vi kollat på och skrattat åt Johan Glans i ett fullsatt Sofiero samt sett Benjamin Ingrosso på ett fullsatt Storatorget i Malmö. Så kul och roligt när det hinns med lite annat in emellan allt hästeri. 

Vad som också hänt är att jag i fredags och lördags fick massa meddelanden och filmer från SM-banketten på Sundbyholm. Detta då jag i våras fick äran att vara med i en humorfilm med Stefan Eriksson (Mr. Sundbyholm) och många andra kända ridsportprofiler.

Så otroligt rolig film att göra och folk verkar ha tyckt att det var ganska kul att kolla på när bland annat Zizzi fick glitterspray sprayat i man och svans (som för övrigt inte gick bort på två veckor). 

Och utöver det har det alltså provats lite hästar också, men huvudsaken som skedde var de fina tävlingarna i dagarna tre på fina Ribersborg i Malmö. Det var lite blåsigt och blött någon gång då och då, men vi klagade inte när hästarna skötte sig finfint.

7-åriga Selma gjorde första starterna sen Falsterbo och lite vila, felfritt i både 135 och 140, världens bästa! Nina hoppade 135 med ett nedslag och var fjärdeplacerad i 130 cm klassen dagen efter. 6-åriga Bella Notte var felfri i både 110 samt debuten i 120, så duktig tjej med framtiden för sig. Nisse var även med, men känslan var inte riktigt som den brukar så det blir ett litet steg tillbaka för att sedan komma tillbaka starkare. 

Vi hörs nästa vecka!!! 

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare 

Sen sist vi hördes av, alltså i tisdags förra veckan så har det faktiskt inte hänt så mycket särskilt revolutionerande direkt. Det betyder ju som de flesta av er vet inte att man kunnat ligga på sofflocket då hästarna ju såklart i vanlig ordning kräver exakt samma tid och uppmärksamhet som när som helst annars. Det jag menar är att det inte hänt så mycket utöva det vanliga stallarbetet och ridningen. Ganska skönt med någon vecka som ser ut så också faktiskt.

Nina hoppade två klasser i Henriksdal, först en 125cm klass på fredagen som lite uppvärmning inför våran debut i 135cm dagen efter. På fredagen hoppade hon superfint och kändes väldigt fräsch och pigg, likaså dagen efter och som hon hoppade i 135cm klassen på lördagen. Jag klantade mig lite och kom lite nära på en oxer och frambommen trillade, Nina är en otroligt försiktig häst så hon sprang på lite efter nedslaget så vi fick även insprånget i kombinationen som kom direkt efteråt, som ett litet följdfel. Därefter kändes hon superfin igen, så det var en runda att lägga lite till erfarenhetskontot men jag är så glad och nöjd över både Ninas och våran utveckling ihop och jag tror att inom snar framtid så kommer de riktigt fina resultaten radas upp efter varandra.

Utöver det har det som sagt inte hänt så mycket i mitt liv under senaste veckan och därför tänkte jag ”ägna” sista delen av veckans blogg åt en liten hyllning till en person. Just det att hylla någon kan jag tycka att vi är ganska dåliga på faktiskt, både generellt men särskilt inom ridsporten. Ibland kan jag uppleva att vi lite tävlar emot varandra lite för mycket, om ni förstår vad jag menar. Och att vi istället ska hylla varandra lite mer och vara glada för varandras framgångar men även stärka varandra i våra motgångar.

Och den jag tänkt hylla är en av mina fantastiska vänner Filippa Enmark. Filippa och jag har tävlat tillsammans väldigt mycket under både junior och young rider tiden och har även kommit till att bli nära vänner under tiden, vilket jag är väldigt tacksam för. Men under en tid har Filippa haft lite mycket motgångar när det kommer till resultat på tävlingsbanan och hon har kämpat otroligt mycket. Jag har sett själv när Filippa verkligen grävt ner sig själv i skorna när det inte blivit som hon velat inne på banan och jag har när jag kunnat och varit på plats försökt styrka henne allt jag kan. Men sedan en tid tillbaka har Filippa sin bas utomlands hos Erika Lickhammer van Helmond och nu verkar det som att allt Filippas slit börjar ge resultat. I helgen vann hon en 3* 140cm klass och var felfri och placerad i en 3* 150cm LR klass i Opglabbeek, wow bara wow säger jag och lyfter på hatten. Filippa du är en så stor inspiration, inte bara för den fina människan du är men också för att du kämpat och kämpar så otroligt hårt för din satsning. Du är värd all framgång du kan få!!  

Vi syns och hörs nästa vecka! 🙂

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare

Då var det tisdag igen och bloggdags och i denna bloggen blir det mycket uppdateringar ifrån tävlandet på sista tiden. 

Den gångna helgen har spenderats på Åby travbana och West Coast Equestrian Week men innan dess gjordes ett par starter i Stensäter. Nya förmågorna Charlie och Bella hoppade felfritt två gånger var i 110 cm klasser. Nina var felfri och placerad i en 130 cm klass och dagen efter det hade hon ett nedslag i en annan 130 cm klass. Och där gjorde även Nisse, Zizzi och Uno uppladdningsstarter inför West Coast, i ösregn. Uno hade inte tävlat sen Stockholm och var därmed vildare än någonsin kan man ju säga, likaså Zizzan men då är ju allt som det ska. Nisse hoppade super och kändes fin. 

På onsdagen bar sedan häst- och människolasset av mot Göteborg för tävling i dagarna fyra. Med i lastbilen fanns Zizzi, Nisse, Higge och Uno. 

På torsdagen började tävlandet, då med Zizzi och Nisse i kvalet till ATG Riders League i 135 cm. Båda hoppade fint och felfritt och Zizzi blev sjundeplacerad medan Nisse blev elfteplacerad. Sedan hoppade även Higge och Uno kval till ATG Riders League fast i en 145 cm klass. Där fick jag inte till en linje på någon av hästarna tyvärr, sånt som händer ibland antar jag … Så Uno hade ett nedslag och Higge två. Bra känsla på båda men ryttaren var inte hundraprocentig alltså. 

På fredagen var det bara Uno som hoppade och det visade sig inte vara så bara. För Uno hoppade magiskt i 150 cm klassen, kval till söndagens Grand Prix och var felfri och blev sjundeplacerad. Magiska fantastiska Uno. 

Lördagen följdes sedan upp med att Zizzi hoppade sin heatfinal i ATG Riders League. Jag var i det tredje och sista heatet och därmed visste jag att det ”bara” krävdes en felfri runda för att ta sig till kvällens omhoppning. Därför tog jag något längre svängar och kunde därför vara lite mer på den säkra sidan. Vi levererade en felfri runda med det femte bästa resultatet av de tjugofyra startande och tog oss visare till kvällens omhoppning. 

I heatet efter startade Higge, fast då var hindren upphöjda till 150 cm som även var debut för oss ihop. Vi var först ut av alla och lyckades leverera en nästintill perfekt felfri runda, och att hoppa just felfritt lyckades ingen annan med i mitt heat så vi avgick med segern och även Higge kvalade sig alltså till kvällens omhoppning. Helt otroligt roligt och dessutom att han gjorde det på ett så fantastiskt sätt, nästan drömlikt. 

Så kom kvällen och finaldags. Zizzan kändes allra bäst där på kvällen, men piloten ville lite mycket till det tredje hindret och skar kurvan väldigt mycket in på en linje, vilket gjorde att vi hamnade på ytterkant in i kombinationen och B-hindret trillade. Men känslan var super och vi fick med oss viktiga poäng inför resterande kvaltävlingar i ATG Riders League. 

Higge kändes även han fin, riktigt snabb i början på banan men tyvärr trillade även en bom för honom. Men precis som för Zizzi så fixade vi finfina poäng inför kommande omgångar. 

Så lite revanschsugen var man alltså efter omhoppningarna i ATG och visst fanns det en chans kvar den där kvällen. Då med Nisse som fick äran att hoppa In the lights lagtävling. En tävling där man tävlade två och två, sent på kvällen under strålkastarljus.

Jag och Nisse fick äran att teama ihop oss med Irma Karlsson och hennes Fatalite de Hus. Irma var extremt snabb och vi låg på andraplacering efter att alla tio lagens första ryttare hoppat en bana på 120 cm. Därefter höjdes hindrena till 140 cm och Nisse och jag leverade en felfri runda som gjorde att vi behöll andraplatsen. Ebba Danielsson och Kajsa Björe var helt omöjliga att slå. Så otroligt roligt intiativ som gör det där extra för både publik men också oss ryttare. 

Och avslutningsvis på söndagen hoppade Nisse sin final i 140 cm touren och gjorde det finfint med ett nedslag, medan Uno skulle hoppa 150 cm Grand Prix-klassen. Känslan på förhand var magisk, och så även början på banan men sedan var det som att Uno inte uppfattade ett hinder riktigt och det blev ett litet missförstånd. Sånt som händer och det är bara att klappa på sin häst och åka hem och träna för att sedan komma tillbaka ännu bättre. Min älskade Uno-pojke. 

Ännu en gång, oj vad tacksam jag är för mina fina hästar och allt jag får uppleva ihop med dem, världens bästa! Och tack alla människor runt omkring mig för hjälp både på tävlingarna men också hemmavid, utan er hade det aldrig gått! 

Vi syns och hörs! 

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare 

Äntligen tisdag och lite ”skriva av mig” tid. Att skriva och uttrycka mig genom skrift har jag alltid tyckt om väldigt mycket. Så när Corona pandemin utbröt och skolan övergick från att vara som vanligt till att den skulle skötas på distans så blev ingen gladare än jag! Alltså inte för att coronan kom utan för att alla uppgifter nästan bara blev skrivuppgifter och inte så mycket praktiskt, kanske viktigt att poängtera! 😉

Den årliga Falsterboveckan har nu kommit till sin ända och som vanligt känner man sig som helt utpumpad på energi såhär direkt efteråt, samtidigt som man är helt full av inspiration och motivation till fortsatt arbete och utveckling!

Fast innan Falsterboveckan startade så gjorde nya tillskotten i teamet, Charming Boy ”Charlie” och Bella Notte ”Bella” sina debuter med mig i sadeln på Henriksdals tävlingar, Bella felfritt och Charlie med ett nedslag. Båda är 6 år gamla och har verkligen framtiden framför sig!  

Sedan började veckan i Falsterbo med första 7 års kvalet för Selma i 135 och hon hoppade fint runt med ett litet nedslag när ryttaren red in ett steg mer än planerat på en linje! Dagen därpå hoppade både hon och jag dock felfritt runt i andra kvalet i en 140cm klass. Och därmed kvalificerade vi oss bland de tolv bästa ekipagen vidare till den internationella finalen i slutet på andra veckan.

Samma dag gick finalen av elitallsvenskan för mig, Higge och mitt lag IM Sportriders av stapeln. I första rundan hoppade Higge maaagiskt runt en felfri runda, en 140cm klass. Och efter första rundan låg laget på en andra placering.

I finalen på stora banan som var en 145cm klass fick vi dock ett nedslag och så även de andra i laget vilket innebar att vi drog på oss lite många fel och slutade på en fin men lite förarglig fjärdeplats i årets final av elitallsvenskan. Surt i stunden men vilken fantastiskt rolig säsong det varit. Jag har ridit alla omgångar och fick endast ett nedslag i finalen, ganska nöjd med det resultatet ändå!

I internationella finalen i 140cm på stora banan för Selma som gick nu i söndags hoppade hon finare än aldrig förr tror jag med ett nedslag! Jag är så otroligt stolt och nöjd över våran utveckling tillsammans de sista månaderna, visst vi har mycket jobb kvar med hennes stora kropp men det känns så lovande! Fina fina Selma!

Så som sagt är vi nu fulla med inspiration och motivation till fortsatt arbete och i helgen blir det tävling med fem hästar i Stensäter för att sedan spendera en vecka/helg i Göteborg på West Coast Equestrian week!

Nu fortsätter vi köra sommarsäsongen med massa roliga fina tävlingar!!

//Erik Nordström, 21 år, Hoppryttare, Egenföretagare

Då var ännu en vecka gången sedan vi sågs sist och det betyder att vi ses här inne igen. Trevligt eller hur? 

Jag får skriva av mig samtidigt som ni får en stund där ni bara kan luta er tillbaka och läsa om mitt som oftast skryt om mina fantastiska hästar och deras prestationer ihop med mig. Kanske lite överdrivet med att det är skryt och jag hoppas verkligen inte det upplevs så. Även fast jag ju faktiskt har helt otroliga hästar som man bara måste skryta om lite då och då. 

Men jag försöker att skriva lite här då och då om de till exempel lite sämre rundorna eller händelserna som sker i vardagen. Bara för att visa att allt inte är så fantastiskt som man kanske tror alltid. Även fast det är väldigt svårt att göra på grund utav att det inte är direkt normenligt. Men just den faktorn att det inte är normenligt är ju något som samhället blivit bättre på sistone att jobba emot.

Exempelvis att både ”vanliga” människor men också människor som är stora på sociala medier eller kan ha stort inflytande på många människor också blir bättre på att visa upp mer riktiga liv och inte bara fasader som är fyllda med picknickar i solnedgångar, perfekta kroppar eller som det i vår lilla värld kan handla om att man har den finaste och nyaste utrustningen och köper eller får nya hästar stup i kvarten. 

För livet är inte alltid en ”dans på rosor”, vilket ni säkert hört från en och annan människa innan. Men tro mig, jag vet, både utifrån mig själv men också genom att känna många som håller på med denna sporten och kan verka som att allt i dennes liv är helt fantastiskt och helt problemfritt. Även fast det ibland är väldigt svårt att tro när man allt som oftast ser och möter dessa människor med ett leende på läpparna eller hör dem skratta ihop med andra likasinnade. 

Vad vill jag egentligen säga med början av denna veckas blogg tänker kanske ni? 

Jo, jag vill säga att tro inte att bara för att ni både matas från sociala medier med texter, filmer och bilder som anspelar på perfekta liv med just det jag ovan beskrev att man har den finaste och nyaste utrustningen och köper eller får nya hästar stup i kvarten, så betyder inte detta att dessa människor inte har dåliga dagar där de inte har världens bästa självförtroende, har varit med om en hemsk bortgång eller så kan det handla om vanliga vardagliga problem som uppstår då och då, alternativt något i dessa stilarna. 

Vad jag vill sammanfläta detta med är att även jag utåt sett kanske har det livet jag beskrivit ovan. Med otroligt fina hästar, att jag får tävla på stora tävlingar, har fina saker till mina hästar och lever just det, ett problemfritt liv. Men jag vill säga att även jag har mina saker som jag kämpar med då och då, av både mindre och större betydelse. 

För två veckor sedan och med det även två bloggar sedan kunde ni läsa hur jag beskrev att jag fått äran att bli tillsammans med en person som stöttar mig, ger mig trygghet, energi och glädje men också att denna person är en kille. I dagens samhälle kanske inte något som de flesta höjer ögonbrynen för direkt, men det är absolut något som jag kämpat med under många år av mitt liv. 

Det är något fel på mig. Det kommer gå över. Tänk om min familj, vänner och människor runtomkring mig kommer att se mig på ett annat sätt, inte välkomna mig eller i värsta fall inte vilja fortsätta ha mig i deras liv. Detta är bara ett axplock av alla tankar som surrat i mitt huvud. Något som såklart påverkat mig och mitt mående, ibland mer och ibland mindre.

Jag tror att längst inne i mig själv så har jag alltid vetat att inget av det jag beskrivit här skulle vara sant eller att det skulle bli på detta sätt, men såklart kan man inte låta bli att tänka det värsta för så är det ju ofta med oss människor, att vi ofta tänker det värsta först. 

Jag träffade den där killen som faktiskt konstigt nog har ett namn, Rikard, ett tag innan jag berättade för familjen om honom och att jag var kär i en kille. Och när vi setts ett tag och allt kändes väldigt bra med oss ihop så ville jag såklart mer och mer berätta för familjen och närstående, dels för att slippa ljuga ihop konstiga historier om var jag skulle när jag åkte iväg, men faktiskt mest för att jag äntligen landat i att jag faktiskt skulle bli tillsammans med en kille och att det är den jag är. 

Men det som gjorde att jag faktiskt en dag till slut berättade för de första i familjen var att jag stod och betade Uno på gräset efter att han badat inför tävling och samtidigt pratade i telefon med Rikard. Jag sa till honom att jag ville berätta för familjen om oss, men att jag var rädd för hur de skulle reagera. Då svarade Rikard mig det så enkelt som att ”de personerna som inte accepterar dig för den du är kanske du i slutändan ändå inte ska ha i ditt liv”. Det låter kanske lite hårt när man skriver det eller säger det för sig själv, men tänker man efter så är det så sant som det är sagt. 

Så på kvällen säger jag till min syster som bor ihop med mig att ska vi inte åka och äta hos Johan, Josse och Clara (det vill säga min bror, hans sambo och deras dotter). Vilket vi gjorde, och efter vi ätit så berättade jag allt för dem som såklart tog det hur bra som helst och stöttade mig till hundra procent. Dagen efter berättade jag för mamma och pappa. Och dagen efter det tog jag med Rikard till gudmor och gudfar Jessica och Ante med familj där även resten av min familj var och åt middag, ”and the rest is history” som man så fint säger. 

Så, även fast att när du till exempel trycker på min Instagram profilbild längst upp i flödet när du sett att jag publicerat en ny story och du ser en bild eller film från när visar upp något som gör att du tänker att han har ju på riktigt allt och allt går så bra för honom och så vidare… Så finns det alltid en person bakom den där bilden, filmen eller profilbilden – en människa med alldeles egna känslor och prövningar som denne ställs inför. 

Och kom alltid ihåg att du är bra exakt så som du är och att det kommer lösa sig till slut ska du se! 

Detta blev en väldigt lång och lite annorlunda blogg gentemot de vanliga men hoppas ni gillar den och att jag delar med mig av denna typen av saker. 

Nu laddar vi det sista mot först ett par debuter med nya hästar i Henriksdal och sedan bästa veckan på året, Faaaalsterboooo!!! 

/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare 

Tisdag och ännu en gång ska bloggen publiceras. 

Midsommarveckan har passerat och vi lämnar en vecka med som vanligt mycket häst, midsommarfirande och en trip till Göteborg bakom oss.

I onsdags tog jag, Higge och bästa hjälpredan Ellen oss en liten så kallad roadtrip till Åby travbana i Göteborg. Detta för att hoppa tourfinalen i 7-star by ALFAB som gick i en 140 cm klass. I och med att Higge vann första delfinalen av 7-star i Sundbyholm så hade vi kvalat oss till den stora tourfinalen som alltså gick av stapeln på Åby travbana. 

Avfärden gick tidigt på förmiddagen så att vi kom upp tid och Higge kunde få några timmar på sig att chilla lite och samtidigt ladda upp inför finalen som startade tidigt på kvällen. Higge har ju på sista tiden radat upp fina felfria rundor och formen har känts riktigt bra under en lång tid nu. Så även i onsdags, grundomgången felfri men tyvärr ett nedslag i omhoppningen som tog segern ifrån oss.

Men vi slutade ändå på en mycket fin fjärde placering som vi båda är riktigt nöjda med! Så så kul verkligen! Och i och med att Jörgen Larsson tjatat om att få omnämnd i bloggen återigen så skänker vi ett litet grattis till just honom för hans seger i just 7-star 140cm finalen med hans fina Ninja Flip Z, snällt av mig eller hur?

Sen var det ju även dags för fantastiska högtiden midsommar. Midsommaraftons kväll firades med familjen, det åts som vanligt mycket mat och gjordes även fina kransar (kan va så att jag hade min mobiltelefon liggandes fint i en filt och kollade en liten stund på Globals Champions League från Paris i smyg, men bara kanske…). Aja, kransarna blev superfina i alla fall och jag tyckte det var alldeles förträffligt faktiskt;)

Och traditionsenligt gick midsommardagen även den åt lite midsommarfirande och detta i Åhus. Såklart med ännu mer matätande, lite bad för alla dem som inte är badkrukor som mig, kubb, dans runt midsommarstång och avslutningsvis ännu lite mer mat. Precis så som det ska vara, i min mening helt perfekt.

Resterande dagar har annars gått åt att hänga i stallet och hästarna görs fem hästar redo inför tävlande på Dagstorps fina gräsbana i dagarna tre i helgen. Bland annat gör Higge och Selma sista finslipningen inför deras kommande Falsterbostarter. 

Vi hörs nästa vecka med nya uppdateringar från min och mina hästars vardag!

/ Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare