Ett av problemen med att flytta är att det aldrig har varit så bra städat som det nu börjar bli och det gör att man faktiskt vill bo kvar. Ambivalent är bara förnamnet för hur det känns just nu. Men när jag börjar gå där och fundera på att bo kvar så ploppar min inre realist fram och påpekar att det faktiskt bara är femton snödagar i snitt nere i södra Skåne och att det är 60 snödagar där jag bor nu.
Dessutom är det ytterst olämpligt att ha plats för 25 hästar när man knappt orkar med fyra. Sedan ploppar optimisten fram och påpekar att nya grannar alltid är lika intressant. Nu ska jag få uppleva den andra sidan, alltså att vara den där nya grannen, och det är ju faktiskt riktigt spännande.
Jag börjar misstänka att jag är en lite udda kund, mina frågor följer inte direkt en normal linje.
Den 28-29 juni är det visning här på Åkerby och då tänkte jag fly fältet och ta en tur söderut för att titta lite var jag kan tänka mig att bo. Jag har därför börjat ringa lite olika mäklare för att förhöra mig om lite olika ställen. Jag börjar misstänka att jag är en lite udda kund, mina frågor följer inte direkt en normal linje.
Om det finns ett skogsparti vill jag veta hur träden ser ut och om det finns några grusvägar runt fastigheten. Eftersom jag redan i fantasin sitter och galopperar runt på en grusväg så måste det ju finnas några sådana som inte har för mycket annan trafik. Ridbana kan jag alltid bygga men just de där ridvägarna är ju lite svårt att fixa i efterhand.
Jag har ju också en himla massa hundar och andra djur som vill gå lösa så det är prioriterat att fastigheten ligger lite avsides och är lätt att hägna in så att den blir mopsrymningssäker. Det finns ingen som är lika bra på att rymma som lilla Maja, hon behöver bara ett hål som är stort nog för en större råtta för att lyckas trycka sig ut eller ett staket som är lägre än 110 centimeter för att kunna hoppa över. Hon kommer visserligen alltid när jag ropar, men då hon är snabb som en iller så brukar hon har hunnit hälsa på hos minst en granne innan jag ens hunnit knyta skorna på morgonen.
Jag behöver ha något som är tillräckligt stort för att det ska motivera att jag fortfarande har en liten Volvo BM 500-traktor, men som är tillräckligt litet så att jag inte behöver skörda hö. Att det finns bra bete till mina hästar är ett absolut måste, de ska inte bo i några frimärkshagar. Det är faktiskt viktigare att hagarna är bra än att stallet är på topp, då det ju går att bygga om och fixa till.
Det måste finnas någon slags skog inom promenadavstånd så att jag i alla fall har möjlighet att leta svamp, det är en djupt rotad instinkt som inte går att ignorera. Det får inte finnas för mycket garderobsutrymme då samlargenen är lite för stark i min familj, men däremot ett rum som passar till bibliotek då jag bara måste släpa med mig några tusen böcker.
Önskedrömmen är en skånelänga där man kan gå genom en dörr från huset till stallet, så att man inte behöver klä på sig för att morgonfodra (alltså det är inte så att jag tänkte vara naken utan mest att slippa ta på mig gummistövlarna och regnjackan under vissa perioder). Någon slags damm skulle också vara toppen så att ankorna kan ligga och guppa där under sommaren och så att grisarna och labradoren kan få doppa sig de där dagarna när det är lite varmt.
Det är ju något som saknas där jag bor nu och de där badbaljorna som jag fixar är ständigt belagda under sommaren. Det finns dock några små problem med dem då de inte riktigt är byggda för att användas av alla djur och en naturlig damm säkert har bättre hållbarhet.
När jag dragit alla mina önskemål för mäklarna så vet de inte riktigt längre vad de ska tänka. Troligtvis är det att en galen stockholmare vill ha en gård där grisarna kan bada, där någonstans brukar jag iallafall känna att jag tappar dem lite grann.
Alla önskemål kommer ju inte att bli uppfyllda men de flesta går att ordna. Det är bara att konstatera att det hade varit svårare om jag haft stora krav på standarden i huset eller på ett stort garage. Oavsett vilka saker som redan finns på plats så innebär ju den här flytten ganska så många logistiska problem.
Grisarna åker nog gärna med fåren, men fåren vill absolut inte åka med grisarna.
Att flytta hästar är relativt enkelt men de övriga djuren är lite mer utmanande. Grisarna åker nog gärna med fåren, men fåren vill absolut inte åka med grisarna. Fåren har en teori om att grisarna inte alls är så fredliga som de påstår och anser därför att de bör stångas lite då och då för att hållas på plats. Grisarna skriker lite lagom kränkt varje gång det sker och således skulle ljudvolymen bli olidlig för övriga djur.
Ankorna vill nog helst åka lite själva då de tycker att hönsen flaxar för mycket, och så bajsar hönsen alltid orimligt mycket vid varje flytt så dem vill man absolut inte ha i bilen. Hönsen skiter i (och på) allt bara de får majs vid framkomst. Astrid har i hela sitt liv varit lite lätt åksjuk och kräver därför att få sitta i framsätet som en normal människa (boxerperson). Övriga hundar är inga problem, så länge de får ligga i en hög och sova kan de resa hur långt som helst.
Jag ska alltså fortsätta städa som en galning i tio dagar till ungefär och fundera vidare på alla logistiska problem, sedan är det inget mer jag kan göra för att övertyga folk om att livet på Åkerby kan vara fantastiskt.
/Johanna
Johanna Sällberg är en mångsysslare inom hästbranschen som har arbetat heltid med hästar i över två decennier. Ridsportläsarna mötte henne i vintras då hon bloggade om arbetet som funktionär på Sweden International Horse Show i Friends. Nu säljer hon släktgården Åkerby i Hölö och flyttar söderut, till Skåne är planen. Häng med på resan in i framtiden med hästar, hundar och den rosa grisen Greta!
Följ Ridsport på