Här sitter jag nu med torrhosta och röda ögon och det är coronans fel.
Jag har alltså inte fått coronavirus men tack vare den rådande situationen så fanns det inga andningsskydd att få tag på till vårbruket. Jag är drabbad av en sådan där oavsiktlig sidoskada som följer i coronans spår.
Fröerna måste ju ner i jorden innan regnet och därför har man inget alternativ, det är bara att köra på genom dammet. Faktum är att det är vanligt att lantbrukare får kol då mycket av det man gör dammar väldigt ordentligt.
Morfar hade kol under sina sista år, på hans tid användes aldrig andningsskydd och dessutom så visste man inte att rökning och hantering av diverse gifter kunde vara farligt. Det värsta var kanske när de betade utsäde, man använde kvicksilver för att behandla utsädet och ta bort eventuell svamp.
Han berättade att man stod och arbetade i ett moln som var en blandning av kvicksilver och det damm som alltid finns i torrt spannmål. Jag använder inga gifter i jordbruket men har nu inhalerat en himla massa jord och det kan nog ta några dagar innan jag slutar snyta ut svarta partiklar.
Som tur är kan jag ta det lugnt en dag då regnet faktiskt kom och jag hann klart. Nu är det extra viktigt att vi får regn framöver då det är nästan katastrofalt torrt redan nu här i Mälardalen, jag hoppas att alla dansar ordentligt med regndanser den närmaste månaden så att vi äntligen kan få en normal höskörd.
De senaste tre åren har skörden varit riktigt dålig här så vi behöver återhämta oss lite.
Som bonde så planerar man ju ganska så långt i framtiden hela tiden, även i tuffa tider måste man fortsätta att tänka på nästa års skörd. Just nu är det en styrka då vi behöver se att det finns en framtid. Att leva i nuet är bra på sitt sätt, men det behövs också en hel del framtidsvisioner för att man ska orka med.
Hästmänniskor är också ofta bra på det där med lite långtgående planer, ska man bli en bättre ryttare så går det inte att bara tänka på dagens ridtur utan man måste se hur det kommer att bli.
Just nu jobbar jag på Lydias grisfobi och har tagit hjälp av mina små grisgrabbar. De får hänga med och fodra henne i hagen och hon har faktiskt vant sig vid dem. Kanske kan det hjälpa så att hon inte känner att hon måste tvärvända varje gång det prasslar i skogen eller luktar gris.
Nu är de inga jättestora vildsvin men de luktar gris och låter som vilka grisar som helst så med lite tur så förstår hon inte skillnaden.
Förutom att jag planerar för att bota Lydias fobi och vilka åkrar som ska odlas nästa år så har äntligen planeringen inför årets funktionärsuppdrag dragit igång. Vi kan ju inte säga med hundra procents säkerhet om det blir av, men vi tror verkligen att vi kommer att få uppleva julstämning på Friends arena även i år.
Jag ska som vanligt ansvara för säkerheten i FEI-stallet. I år vänder vi ju på arenan och det innebär lite extra jobb för mig då vi inte riktigt vet ännu var det kommer behövas bevakning.
Det är först när allt är uppbyggt som man kan se exakt var det blir hål som behöver bevakas. Även om det innebär lite extra jobb med planering så är det viktigt att hela tiden jobba på förbättringar då det vi vill skapa är en show i världsklass för publiken.
Att alla nu kommer direkt in på mässan och kan se mässpaddocken från läktaren kommer bli riktigt bra tror jag. Vi är ju ett väl sammansvetsat gäng som har jobbat tillsammans i många år bakom kulisserna och även om det kan vara lite stressigt emellanåt att vara gruppledare så uppvägs det av den fantastiska stämningen som vi har i gruppen.
Vi har ju alla olika skäl till att vara med, jag gillar både att sitta och titta på hur de internationella ryttarna jobbar ute i stallet och att få vara statist i julshowen. Efter Friends brukar jag inte behöva fira mer jul eftersom det redan är avklarat och det är skönt. För alla som är nyfikna och skulle vilja prova på att vara med så kan jag bara säga att det absolut är en bra ide att anmäla intresse.
Vill man avsätta en vecka av sitt liv för att få en annorlunda upplevelse så är det här en utmärkt ide, istället för en vecka i solen kan man få hänga en vecka med sina idoler och som det ser ut nu i världen så verkar det vara mer hälsosamt. Även om vi just nu har vår och det ska gå en hel sommar och höst innan det är dags så ägnar jag lite tid åt att längta efter den där stämningen och Friendsbubblan som vi brukar kalla den.
Trenden i den lokala butiken talar om att den värsta hysterin har gått över, det saknas inget i hyllorna. Vi har till och med handsprit så i Hölö är allt lugnt.
Följ Ridsport på