Ett av Ulf Lundells mest kända citat lyder: ”En inställd spelning är en spelning det också”. Den här veckan tar jag mig friheten att travestera den store ikonen och formulerar mig så här: En tävling utan resultat är en tävling det också. Ja, jag talar om pay & jump, skuggvarianten av ridtävling som ligger allra längst ner på skalan, ungefär som korpfotboll utan målburar.
Pay & jump är en oglamorös variant av tävling, men den är öppen för alla, uppskattad av många och kräver varken licenser eller stort kunnande. Pay & jump kan vara femåringens första aha-upplevelse där mamma eller pappa håller i grimskaftet under hela ritten. Men den kan också vara ett perfekt tillfälle att testa sin nya ponny och träna och tävla mot sig själv.
Efter nästan fyra månaders paus från tävlingsarenorna antog Angelo och LillyBelle sina pay & jump-utmaningar på ett fint sätt.
Radarparet LillyBelle och Peggy gick runt lika säkert som en klocka. Först klarade de av 60 centimeter och därefter 70, motsvarande Lätt B, och visade att de har kapaciteten för att tävla på den nivån.
För Angelo var det hans första tävlingskänsla tillsammans med sin nya Hilda. De har tränat ett tag nu, börjar lära känna varandra och trivas tillsammans. Trots några väntade kommunikationsmissar såg det riktigt fint ut.
Svensk idrott kommer snart att få svar på två frågor som är väldigt viktiga, fast på olika sätt.
1) Hur många utövare har vi tappat till följd av pandemin?
2) Hur stort blir kunskapstappet, såväl teoretiskt som praktiskt, efter att mycket och/eller allt stått på paus i olika omgångar under snart ett år?
Vi har ännu inga siffror men vi vet att livet måste och kommer att gå vidare, vi vet att barn, ungdomar i rörelse är livsviktigt för folkhälsan, ja för alla.
Precis som politikerna förbereder en rivstart för samhället när vaccinet satt in och förhoppningsvis fått träff – kanske till sommaren – förbereder svensk idrott en liknande rivstart, som faktiskt redan inletts på sina håll.
Det gäller att få idrottsvardagen meningsfull igen, inte fullt ut återgå till det normala men ändå återgå till normala rutiner på nytt.
I den tid idrotten befinner sig i handlar det om fyra T:n: trotsa, träna, tagga och tävla. Samtliga är viktiga byggstenar för att behålla känslan av nöje, fysisk träning och tävlingsmoment som ger välbehövliga kickar.
Första T:et är det enkla: Trotsa. Trotsa kyla, trotsa snö, trotsa mörker. Det där kan vi nu, det finns inga andra alternativ än att gilla läget och vara glad över att det verkligen kunde ha varit värre.
Andra T:et: Träna. Här blir det bökigare för somliga. Alla kan inte träna inomhus och tjälfrusna paddockar ska man ta det väldigt lugnt med. Snöfallet som kom härförleden har däremot blivit till stor hjälp för Angelo och LillyBelle. Det bildar ett mjukt skydd ovanför det hårda underlaget och både barnen och hästarna älskar det. Ponnyerna löshoppas och får utlopp för sin energi. De rids i paddock både med och utan hinder.
Tredje T:et: Tagga. Har nog varit lurigt för många i vårt avlånga land i denna märkliga tid, där restriktioner dikterat villkoren, ställt in seriespel och stängt kommunala anläggningar. Alla har nog full förståelse för att både en och annan sviktat i sin motivation, men att vara taggad på sin sport är viktigt. Annars är det lätt att man slutar.
Fjärde T:et: Tävla. För alla de som kunnat bocka av de tre första T:na är detta det enklaste, själva belöningen för uthålligheten, den sköna och efterlängtade återkomsten till det idrott historiskt går ut på: att tävla, antingen mot sig själv som i en pay & jump, eller i ett startfält där antal fel och sekunder avgör.
Att med egna ögon åter fått uppleva känslan av framhoppning, upprop och genomförande kändes som en nypa frisk luft under promenaden på väg tillbaka till det normala.
Tack för att ni tog er tid – följ mig gärna på Instagram eller, oavsett om du är man eller kvinna, gå med i min Facebookgrupp Ponnypappor i Sverige!
Följ Ridsport på