Sofie Relander
Blogg
Sofie Relander är unghästutbildare och GP-ryttare i dressyr. Från familjegården utanför Varberg – där hon även driver wine and dine-ridläger-bloggar hon om både vardag och tävling.
Sofie Relander
3 september 12:01

Sofie Relander: ”De ska gå på små hjälper, lyssna på mina små kroppssignaler”

Sofie Relander: ”De ska gå på små hjälper, lyssna på mina små kroppssignaler”
Maximus och Kerstin tränar på uppställning, jag tränar på att fota. Foto: Sofie Relander

Då är det snart dags för årets sista 3-årstest. Nu på söndag ska vi åka och visa sex hästar, varav en är 4 år men ej visad som 3-åring tidigare. Det ska bli superskoj, jag ser verkligen fram emot det. Dessutom är tre av dem till salu.

I dag gjorde de sin sista löshoppning här hemma. Vissa av dem fick teknikträna lite på att vara kvick i sina fötter, någon på att verkligen stampa av ordentligt, någon på att titta ner och se sig för. Ja alla är de lite olika. Men det kändes så bra att de bjöd på (lite för bra av vissa) hindren. Alla är dressyrstammade. Men jag vill ändå att de ska göra ett så bra hopprov som möjligt.

Tränar man dem bra så kan alla faktiskt hoppa helt OK, till att dessutom hoppa väldigt bra. Jag är väldigt noga med att de ska lösa sin uppgift helt självständigt och med gott självförtroende. De ska gå på små hjälper, lyssna på mina små kroppssignaler. Springer man och föser dem runt så får de väldigt svårt att fokusera på hindren. Men mitt mål är att de ska gå fram för ett litet smack, veta sin uppgift och att jag ger mitt förtroende till att de klarar det.

Dessutom vill jag spara mitt spring till när jag är bredvid dem, hehe. Löshoppningen ska helt enkelt vara behaglig att titta på, hästen ska få alla möjligheter den kan till att fokusera på sina hinder.

Löshoppning och visning vid hand är ett otroligt roligt moment tycker jag. Det är så kul när det verkligen flyter på precis som man vill. Där får jag ju chansen att se på hästen live, man får se resultatet av träningen.

Efter 3-årstestet blir det lite mer planering åt Breeders som är vecka 39. Dit kommer vi åka med fem eller kanske åtta hästar, men det lutar åt fem och att de andra får lite lite mer träning till nästa år i stället. Bara det ser vi sjukt mycket fram emot.

Vi har bokat ett supermysigt B&B med fyra egna boxar, det finns till och med hage till som vi får använda. Det kommer finnas bastu också. Så vi kommer leva loppan och ”semestra” som bara den!

Sofiebloggvalpar
Valparna När och Nors tränar på att åka fyrhjuling. De får åka med mig när jag fyller på vatten till hästarna. Foto: Sofie Relander

Unghästarna har fått vara ute på galoppjobb runt de stora fälten. Vi bor väldigt bra och har väldigt fina ridvägar att tillgå. Det var bara någon liten buse som fick lite sadeltvång ute i galoppen.

Jag hade kameran på hjälmen när vi red. När jag har kollat på den i efterhand nu så gör jag så mycket ljud när jag rider haha. Skulle antagligen kunna klippa ihop massor med klipp när jag säger ”oooh, wiiie, waaaaah!, shiiit, prooooo, luuuuugn, kom igen, wooohooo” HAHAHA. Får se om jag vågar lägga upp det på min instagram eller om jag klipper bort det hehe.

Det var så kul att ta med 4-åringarna ut på galopp. Även de äldre fick hänga med. De var så otroligt duktiga också. Vi kunde jobba med sidvärts på vägarna i trav, tempoväxlingar i galoppen, galoppombyten (på de äldre), travlängningar utan att en kortsida kommer och sätter stopp. Dessutom är allt byte av underlag helt super, då får vi friska och sunda hästar med all variation.

Jag mår med så himla bra av variationen. Vi har asfalt, platta grusvägar, grusvägar i lätt uppförsbacke, skogsvägar i lite mer uppför, havsritter, mysiga skogsslingor, kullar, murar att hoppa och mycket mer.

Nu väntar en fullspäckad dag, lev och njut av varje dag, jag ska även fortsätta lyssna på mina poddar om ”Stoicismen”. Det är något jag kan rekommendera ALLA att göra. Det har hjälpt mig till 100 procent att tackla mina motgångar och livet. Har ni några bra poddar att tipsa om? Jag har väldigt svårt att hitta poddar nämligen. Det kan vara vad som, men kanske en hästpodd med träningstips mm.

/Sofie

Sofiesblogglinus
Linus är bra han, tar in stallets största häst och den mest nyfikna… Foto: Sofie Relander
Sofieblogg1
Emilia och hennes kompis Maja fick pyssla och rida lite på Curry. Bra när de kan hjälpas åt med att kratsa hovarna. Foto: Sofie Relander

Sofie Relander
17 september 16:44

Sofies blogg: ”Därför loggar jag mig själv”

Sofies blogg: ”Därför loggar jag mig själv”
Varför gör Sofie Relander en tempkoll? Foto: Sofie Relander

Var ska jag börja?

Jag har köpt häst, jag blev sjuk när jag skulle tävlat hela helgen, jag förbereder fem hästar för Breeders, jag har debuterat en meter med en 4-åring inomhus…

Hästköpen är jag inte färdig med, så det tar vi om några veckor när allt är klart så kan jag presentera mina nya små unghästar.

En läskig grej att köpa häst. Förra året köpte jag min första häst. Det var en 1-åring, vi är redan uppe i dryga 16.000 kronor i veterinärvård. Hon lyckades skada sitt ögonbågsben. Verkar ha klarat sig bra, hon är frisk och kry, ska snart ridas in. Men mer om det sedan!

Sofierelander_unghastar_blogg
Till höger syns två av nyförvärven, 2-åriga Florello MW e BH Farrell – BH Zack. Uppfödare Maria Winberg . Den andra bruna är ett 2-årigt sto e Harlem D- Capriano, uppfödare Aja Blomberg. Foto: Sofie Realnder

Jag skulle tävlat fem hästar i helgen i Laholm, men två dagar före började jag känna mig lite sjuk, dottern hade redan varit sjuk och Kerstin, hästskötaren, hade varit hemma med feber och förkylning. Så det var min tur helt enkelt….

Hade det varit normala tider hade jag fått åka och tävla och köra mitt race. Men otroligt dumt att åka och tävla (man får inte ens) med feber och förkylning. Jag lyckades i alla fall ta det ganska lugnt den helgen. Jag kunde sprida ut hästarnas jobb över hela dagen och fick hjälp att göra iordning dem. Så jag behövde verkligen inte ”ta ut” mig och hästarna kunde jobba på som vanligt i stället.

Nu hoppas jag att jag inte blir mer sjuk, skönt att få ha det över inför Breedersveckorna som kommer. Jag kommer ha med mig fem hästar på dressyrveckan och en häst på hoppveckan.

Sofierelander_unghast
Unghästarna hemma hos Sofie Relander förbereds nu för fullt inför kommande veckors äventyr på Breeders. Foto: Sofie Relander

I går var jag i väg till Kungsbacka och hoppade 4-åringen som skall gå Breeders. Han heter Lurifax och är e: Hip Hop ue: Stolzenberg. Uppfödare och ägare är Malou Gunnarsson.

Vi debuterade en meter inomhus. Jäklar vad skoj vi hade. Han kan verkligen segla över hindren. Jag bara håller i mig, stör så lite som det går i sprången, bara följa med mjukt och låta honom sköta sitt jobb. Vilken häst, jag är så glad att jag får hoppa honom. Det är så otroligt roligt att vara ”tillbaka” på hoppbanan.

Det är dessutom en enorm skillnad tycker jag på mitt flyt mellan hindren nu från förr. Nu kan jag verkligen mina grunder efter allt dressyrjobb. Det jag märker är att det inte är läskigt när jag är på banan. För jag har just den grundkontrollen man behöver ha. Sedan kan det kanske inte vara helt 100 på en 4-åring, utan där får man korrigera lagom helt enkelt. Man kan alltid förbättra. Men det vi gjorde bra är jag riktigt glad över.

Det ska bli väldigt roligt att åka med honom till Breeders, jag och hans uppfödare kommer åka dit själva med honom och bara ha det roligt. Njuta och prova på lite nytt. Det ska bli så skoj!

En liten ”vlogg” har vi gjort på vår hopp-utflykt. Darriga ben och hög puls ha, ha, ha.

Måste även lägga till att jag ska logga hela mina dagar i tre dagar, temp, mat, vattenintag, aktivitet, puls, vila, sovtider med mera. Den enda termometern som fanns att köpa på vårt apotek var denna, suck.

Detta gör jag för att det finns en tjej som pluggar till någon form av avancerad dietist. Jag tyckte det lät intressant och skickade in min intresseanmälan. Så efter dessa dagar ska hon även hjälpa mig, räkna på vad jag behöver få i mig mer/mindre av, sova mer/mindre, dricka mer/mindre. Det skall bli otroligt spännande.

Jag kör också all in och njuter och gör allt det ”förbjudna”. Alltså sådant som är förbjudet i dressyr då.

Jag är på banan med LÖS man, jag behöver inte knoppa WOW!
Jag själv har håret i en hästsvans som flyger efter oss i sprången, WOW!
Jag har ett guldigt, glittrigt spö med på banan, ha, ha.
Jag har (givetvis) benskydd på hästen.

De fem hästarna är

Total Aprilfool, 4 år, e: Total Hope ue: Don Frederico. Uppfödare/ägare Michelle Johansson Perned Kom 6a som 3 åring på Breeders med Camilla Axelsson. Fick 48 p på sitt 3-årstest.

Top Notch, 4 år, e: Total Hope ue: First Wish. Uppfödare:Pia Bernström, Stuteri Stubbäng Ägare: Våxtorps Djurklinik. Visades på 3-årstest i år och fick 47 p.

Z MW, 4 år, e: Zuidenwind ue: Davignon I – Bellini uppfödare: Maria Winberg Ägare: Susanne Lewenhaupt, visades på 3-årstest i år med 48 p.

Barbaresco MW, 4 år, uppfödare Maria Winberg, ägare Ulrika Sjökvist e: Bordeaux ue: Weltmeyer – Laures Crusador xx. Visad som 3-åring med 48 p.

Lyckhems Dahlia, 6 år, uppfödare Carina Lindberg, ägare Carina Lindberg och Sofie Relander e: Dalwhinnie ue: Edinburgh. Gjort två starter i år i MSV B med 68 %.


Sofie Relander
10 september 11:55

Sofie Relander: Vlogg från en dag på treårstest

Sofie Relander: Vlogg från en dag på treårstest

Häng med Ridsports bloggare Sofie Relander i förberedelserna inför treårstestet, och se hur det går till när man visar sex (!) hästar på en dag – och glömmer ridstövlarna hemma…


Sofie Relander
20 augusti 12:49

Sofie Relander: ”Våga gasa på och släpp handbromsen”

Sofie Relander: ”Våga gasa på och släpp handbromsen”
Hur gör Ridsports bloggare Sofie Relander för att få stressade hästar att slappna av? En paus vid en grästuva intill ridbanan fyller flera funktioner berättar hon i senaste inlägget. Foto: Privat

Jag har en häst hos mig i träning som har magsårstendenser.

Den stressar lätt upp sig och har haft tappad aptit. Jag tänkte skriva lite hur jag tänker kring hästar med magsår.

Det är för det första mycket vanligare än vad man tror. Det finns massor med studier att läsa om detta. Jag vet att Ridsport tidigare har skrivit om detta vid flera tillfällen. Senast var det om hur fort magsår uppstår. Det kan vara så fort som bara vid att den åker transport en kortare sträcka. Jag rekommenderar att läsa på om det om man vill ha mer fakta kring området.

Denna häst har i alla fall väldigt lätt för att få magsår. Då den stressar upp sig otroligt vid transportering, eller när man gör iordning henne inför ett ridpass, eller i ridningen.

Det viktiga för henne är att äta mycket grovfoder och väldigt lite kraftfoder. Nu äter hon inget kraftfoder alls utan går helt och hållet på grovfoder samt lucernehack och är i hage med kompis 12-13 timmar per dag.

Före ett ridpass så är det viktigt att hon har fått i sig mat, då grovfoder. Det är för att magen inte skall vara helt tom och det då börjar skvalpa runt magsyra, utan det skall finnas för magen att jobba med helt enkelt.

Sofierelander_hastskotare
Amanda min hästskötare lägger ner mycket gos på de små liven. Foto: Sofie Relander

När jag sedan gör iordning henne är det mycket viktigt att hon inte får börja stressa upp sig. Stressar hon upp sig redan när jag gör iordning henne så kommer det bli svårt för mig att få till ett bra ridpass på henne.

Så redan från början måste det bli rätt.

Där gäller det att lära sig hästen och hur den funkar. Hon gillar till exempel att bli borstad i pannan, då slappnar hon av. När jag gör det så sänker hon huvudet. En häst som står med huvudet högt är nervös och uppjagad och halsen blir spänd.

Men när huvudet är nere så slappnar den av. Det ligger helt i naturen för hästen att det är så. Tristan Tucker ser att vi som jobbar mycket med hästarna på det sättet får dem att själva vilja komma ner med huvudet vilket gör att de blir trygga. Jag tänker lite likadant.

När jag gör iordning henne så måste jag också vara snabb, men utan att stressa. Det skulle hon känna av direkt. Jag kan se till att ha alla grejer nära tillhands så det inte drar ut på tiden. Henne gör jag i ordning på sex till sju minuter (en normal dag när hon inte är supersmutsig). Det är lite borstning, klia i pannan, kratsa hovar, klia pannan, sadla, klia pannan och sedan tränsa.

Ungefär där har hon nästan börjat tappa tålamodet. På det viset har jag fått bra förutsättningar till ett bra ridpass. Sedan skrittar jag fram i lugn takt. Jobbar skritten, varierar den i olika former och så vidare.

När hon väl är uppvärmd och klar för arbete så är jag noga med att ge pauser där hon varvar ner igen. Det var väldigt svårt i början att få henne helt ”stressfri”. Men så har jag nu börjat med att hon får ställa sig vid kanten av ridbanan och tugga gräs.

Det var riktigt svårt i början för henne. Hon ville absolut inte stå stilla, hon kunde inte sänka huvudet så pass så hon kunde beta. Men efter ett par gånger har hon nu ”lärt” sig. Där tänker jag att en stressad häst äter inte, alltså måste hon ju då lugna ner sig för att äta.

Efter tillräckligt många repetitioner kommer detta att sätta sig och hon kommer snabbt kunna slappna av om hon blivit för stressad. För varje gång så blir hon lugnare och lugnare. Hon slappnar av i hela kroppen och hela hennes rörelser kommer fram ännu mer.

Som vi brukar säga ”alla sätt är bra utom de dåliga”. Det gäller att hitta varje grej som fungerar till varje individ. Detta är inte något man kommer behöva fortsätta med sedan. För sedan kan man byta ut ”gräsätandet” till någon annan form av belöning.

Men först måste man avbryta ett mönster, lägga ner tid på det och få det till att fungera.

Hos mig äter hästarna cirka 14 kilo hö per dag. Vissa äter mer vissa äter mindre. Men vi ger dem så mycket de får i sig, spill undviker vi så gott det går. Detta får de utspritt över hela dagen så de har något att tugga på. Det går alltså inte så lång tid mellan att de tuggat upp sitt foder tills de får nytt igen.

I boxen står de på halm, så där har de att pilla på under natten också.

Jag räknar på att det tar hästarna cirka tre timmar att tugga i sig tre kilo hö. Då vet jag hur ofta jag behöver fodra ut till dem och hur mycket för att de skall klara sig med en full mage under dygnet.

Jag har också varit ute och luftat mig på hoppbanorna igen (säkert 4 år sedan sist!).

En 4-årig hopphäst kom in för utbildning, han har varit hos mig tidigare också. Han är e: Hip Hop 1045 – Stolzenberg. Hans ägare jagade till slut ut mig på en 90-runda i Kungsbacka!

Sofierelander_hoppar
Segergest vid målgång! Foto: Privat

Jag jobbar mina hästar över bommar väldigt mycket hemma.

Jag kan sitta och jobba klockanövningen väldigt mycket och andra nyttiga övningar. Men jag brukar inte hoppa särskilt högt. Fast nu får jag göra mer av det, har definitivt fått mersmak för det.

Som dressyrryttare tror jag inte det är så svårt att gå ut och hoppa banor. Man skall bara våga gasa på och släppa handbromsen. Såklart behöver man lite rutin också, speciellt när det blir högre. I dressyr har vi ändå mycket avståndsbedömningar i programmen.

Ta till exempel seriebyten, de måste vi lägga helt rätt på linjen. För att inte tala om att ha koll på hur många språng man har kvar innan en upptagning!

Inte för att detta gick på tid direkt, men ändå lite kul att dressyrryttaren fick snabbaste tiden av alla. Dessutom var min förra hopphäst med i samma klass, den hade näst snabbaste tiden.

Kan det hänga ihop måntro?

/Sofie


Sofie Relander
6 augusti 19:57

”Kan Patrik berömma andra så kan faktiskt vi också göra det”

”Kan Patrik berömma andra så kan faktiskt vi också göra det”
Sofie Relander och Barcelona i Falsterbo. Foto: Pernilla Hägg

Tävling, prestation, vinna, förlora, spänning, förtvivlan….det är känslor som kommer fram för mig när jag tänker ”tävling”. Hur beter man sig på en tävlingsplats? Mot sig själv och mot andra?

Jag var i Falsterbo och tävlade för första gången 2018 med Barcelona. Vi red då de internationella U25-klasserna, alltså korta Grand Prix-programmet.

Jag kommer så väl ihåg hur häftigt det var att vara där.
På samma tävling som de riktigt stora internationella ryttarna. Att få rida på banan samtidigt som Adelinde Cornelissen, Patrik Kittel, Minna Telde mm. Oj vad jag njöt, det var verkligen urballt! Men man skulle samtidigt hålla sitt fokus, inte förminska sig själv. Alltså inte  jämföra sig med de andra. Det kan ibland vara lite svårt. Man skall heller inte bli åt det andra hållet att man tar plats och trycker ner de andra, tycker jag, utan alla får samsas och hjälpas åt. Man kan peppa varandra eller något liknande.

Sofie Och Barcelona I Falsterbo. Fotoprivat
På väg mot ridbanan i Falsterbo. Foto: Privat

Första dagen när jag värmde upp för min klass så motionerade även några andra av ryttarna sina hästar, så vi var ganska blandade ryttare på banan. Jag kommer ihåg att jag värmde upp Barcelona ganska så lätt. Alltså mycket upp i lättsits och galopperade på. Vi rejsade nog lite också. Dels för att hon kan behöva den där kicken av att få galoppera lite ”vilt” framåt. Hon har alltid varit en lite introvert och ”lat” häst. Så med henne får man verkligen locka fram framåtbjudningen. Det var precis vad vi gjorde.

Emellanåt samlade jag upp henne lite och gjorde någon piruett och sedan snabbt ut igen. I traven var det lite likadant. Lång form, sedan kort och in i en piaff, ut igen i en lång form. Variation och åter variation. På det så får man rida med riktigt små hjälper och se till att hon alltid är elektrisk. Annars får man mycket att hålla igång inne på banan.

Men efter en stund var det dags för en drickapaus och jag red fram till Veronica som hjälpte mig. Så sträckte hon över vattnet åt mig och började putsa på hästen. Samtidigt händer något som jag tror jag aldrig kommer glömma. Verkligen ALDRIG! Det var helt sjukt alltså.

Fram till mig kommer Patrik Kittel och överöser mig med beröm. Alltså VA!! Pratar du på riktigt med mig, jag trodde jag skulle dö. Han berättade för mig hur det riktigt lyste om mig, hur man såg att jag älskade min häst. Jag red den så mjukt och hon gjorde så fin piaff. Att jag bara skulle fortsätta så, det var super.

Tror ni jag gick in och ÄGDE banan, jag vann!!! I mitt huvud i alla fall haha. Det gick så bra, jag svävade ju på moln. Det har jag fortsatt med även efter det.

Han hade inte ens behövt säga något till mig. Men han väljer ändå att faktiskt gå fram och berätta dessa positiva saker till mig. Det är något vi andra måste bli bättre på. Kan Patrik så kan faktiskt vi också. 

Sofie Och Barcelona I Falsterbo 2. Fotoprivat
Att få beröm av den bäste gör att man svävar på moln. Foto: Privat

Så nu har jag bestämt mig för att så ofta jag kan, jag måste påminna mig, skall jag berätta för en ryttare något positivt jag sett. Så man inte bara står och tänker det, utan jag skall verkligen säga det. För det kan göra en person så himla glad. Det spelar ingen roll om man är en Patrik, Cornelia, Veronica eller vem man är som säger det. Folk kommer bli glada av att få höra det.

Sedan gör han en annan helgrym grej också Patrik. Han kör upp näven i en segergest efter sina ritter. Jag skall börja med det också. Lite vemodigt känns det att ”få” bli så glad. Vilket är ganska sjukt att man ens tänker så, eller att jag tänker så.

Alla får faktiskt bli hur glada de vill över sin ritt. Så jag skall göra min gest samtidigt som jag tänker ”vilken förbaskat bra halvhalt jag gjorde”. För även om majoriteten av programmet sög kan jag välja att bara se de bra bitarna och komma ihåg dem. Sedan fortsätta träna hemma på resten såklart. Men att man väljer att komma ut från banan med en positiv känsla. I alla fall för sin hästs skull. För den har då gjort sitt alla bästa efter de förutsättningar den fått.

Någon gång när jag faktiskt gett beröm till ryttaren före mig så har de blivit så chockade, som att de sett ett spöke, vissa ler också och blir glada såklart. Men jag skall försöka bättra mig på det och leta upp det som är bra och berömma det. Om det nu är så att man faktiskt tittar lite på ryttaren som är före mig eller på någon annan på framridningen.

Så ut nu på tävlingsbanorna och heja fram varandra om ni har möjlighet. Kläck ur er snälla kommentarer om det är något ni ändå sitter och tänker på. Eller ge beröm på träningar till varandra. Keep it up nu folket. Heja er, in och följ mig på instagram för mer positivitet eller om ni har någon fråga.


Sofie Relander
1 augusti 17:23

Sofies blogg: ”Hur tränar jag efter tävling?”

Sofies blogg: ”Hur tränar jag efter tävling?”
Helouise ute på ängssjobb, e Highcrusier. En 5-åring som är till salu. Foto: Privat

Nu har det gått några dagar sedan det var tävling. OJ, vad jag är nöjd och glad. Tänk att Lyckhems Dahlia blev placerad i båda sina MSV B-starter. Det gjorde mig lite extra glad, då hon ju även är min häst.

Men hur har jag tränat efter tävlingen med hästarna? 

Jag har inte varit en enda dag på ridbanan med dem ännu. Utan det vi har jobbat på har vi gjort utomhus. Scoffe har jag exempelvis ridit ut på själv men även haft uteritterna här på ridlägrena på honom.

Även underlaget är dödsviktigt att variera.

När jag rider ut är det inte så att jag surfar runt på hästarna med halvlånga tyglar. Nej, nej. Utan jag jobbar. Skänkelvikningar, tempoväxlingar, övergångar, hög form, låg form, kort form, lång form …

Det mesta helt enkelt. Jag tycker verkligen man kan få så otroligt mycket gratis när man rider ut med hästarna. Dessutom är miljöombytet så otroligt nyttigt för hästarna. Även underlaget är dödsviktigt att variera.

Frida
Frida (fuxen) och Dahlia ute på en liten tur med backar och grusvägar. Foto: Privat

Dahlia har också fått gå med på uteritter. Det tycker hon är riktigt skoj. På den senaste tränade jag på några piaffsteg då hon bjöd in till det. I galoppen blev det att träna på galoppombyten. Men dagarna precis efter brukar jag inte träna dem särskilt hårt. De får gå lite längre i halsarna, sträcka på benen.

När jag pratar piaff på en 6-åring så är det inte en GP-piaff ni ska se framför er. Utan snarare bara att hon trampar in under sig med bakbenen och lite kortare steg, så är jag snabb och ger berömmet där. Så det är väl mer tanken till piaffen som jag berömmer hos henne.

Nästa år vid samma tidpunkt på året kanske jag börjar jobba lite mer seriöst med henne på det. Det hade varit så roligt att få rida Intermédiaire II på henne som 8-åring och sedan GP som 9-åring. Wow! Men det får vänta, men tänk, när hon är 9 år är jag 30 år UNG, inte gammal, haha. Det hade varit en fin 30-årspresent tycker jag allt.

Scoffe
Scoffe efter en lugn uteritt med eleverna (japp, jag kan faktiskt rida lugnt också). Foto: Privat

När det nu ändå varit så bra väder har jag verkligen passat på att rida ute på fälten med många av mina hästar. Vi har ett fält precis bakom gården. Där växer det högt gräs på vissa ställen, det är ganska platt också. Så underlaget är bra, jag gillar att det inte är för ojämnt.  Där har bland annat hopphästarna fått galoppera och jobba med traven i det höga gräset. De lyfter lite mer på benen.

När jag vill ha dem lite högre i fronten så rider jag i det höga gräset.

Dressyrhästarna som jag vill få upp mer i fronten har också fått jobba där. När jag vill ha dem lite högre i fronten så rider jag i det höga gräset, lättar av på tygeln lite mer så de inte blir för hoppressade och låsta i fronten. Är de låsta får de extremt svårt att komma upp med fronten. Så jag har inga problem att faktiskt rida dem lite öppna och höga i formen när det underlättar för dem. För att sedan börja variera formen på dem. Kort, lång, låg, hög … fantasin är det enda som sätter stopp.

In och följ mig på Instagram och se mina stories för att se mer unghästjobb och fler uteritter och mycket annat.

Nu ska jag ringa hästtandläkaren och boka in lite tandkoll för unghästar och utbildningshästar. Sedan blir det ridning, tjoho!


Sofie Relander
23 juli 14:14

Blogg: ”Riktigt korkat att vara arg på sig själv för något man ännu inte kan” 

Blogg: ”Riktigt korkat att vara arg på sig själv för något man ännu inte kan” 
Dahlia Q skötte sig fint i helgen.

Nu har jag äntligen varit ute på dressyrtävling, senaste var för åtta månader sedan. Jag har startat i Laholm och igår var första dagen, fortsätter idag, imorgon och lördag.
Igår hade jag fyra hästar med mig, det var Vegas, Grappa, Scoffe och Dahlia. Det som är så roligt med dem alla är att de är så speciella. Scoffe, till exempel, är en ren hopphäst med stammen Casall-Contender. Han håller just nu på att skolas om till dressyr, det är min elev Agnes häst.

Scofieldbreddare
Scofield.

Vegas och Grappa är två väldigt svåra och känsliga hästar, som jag får äran att rida och utbilda när deras ägare/ordinarie ryttare pluggar till veterinär. Sedan har vi även Dahlia som är en sådan sjukt lättlärd häst, men också med ett eldigt temperament. Hon kan lätt bli ganska ivrig och vilja för mycket. Så där får man vara snabb med att lägga locket på och inte själv vilja för mycket.

Grappabreddare
Grappa.

Dahlia kom till mig som fyraåring för utbildning och försäljning. Direkt när jag såg henne så blev jag helt frälst vid henne. Det var ännu en oslipad diamant vid ridning, men utstrålningen var starkt slipad. Jag ringde ner mamma direkt till ridhuset för att visa upp min nya utbildningshäst. Alla ni som känner min mamma vet vad som händer näst. ”Men Fia, exteriören ser ju ut både sådär och sådär… Men den är vacker.” Så vet jag att min mamma bara säger när hon vill hetsa och trigga mig. Givetvis gick jag på det. Jag skulle självklart bevisa att man kan lyckas även med den exteriören. Dahlia har inget särskilt avvikande med sin exteriör men som uppfödare är man nog väldigt, väldigt, väldigt arbetsskadad.

Dahlia behövde lite mer utbildning innan hon kom ut på annons. Hon fick åka hem en vända för att vila, för att sedan komma tillbaka tidigt som femåring. Där och då började vi jobba ikapp för att få henne redo för femårsklasser. Hon var under tiden ute på annons, men det var svårt att hitta någon till henne.
Tiden gick och jag hann kvala henne till Breeders. Det var efter det som jag och Dahlias uppfödare Carina Lindberg kom överens om att inleda ett samarbete. Jag blev delägare i Dahlia och vi har nu ett mer långsiktigt mål framför oss. Det känns väldigt spännande att få arbeta ihop med Carina.

När sommaren var slut som femåring för Dahlia bestämde vi oss för att inte starta Breeders, utan att istället fortsätta jobba ikapp med hennes utbildning. Jag började med förberedande arbete inför galoppombyten. Vi jobbade mycket skritt- och trav övningar. Sedan när jag provade dom i galopp för första gången så satt dom där bara. Det var helt otroligt vilken känsla det var.
Nu sitter jag här och har precis debuterat MSV B med henne på 68% och en andra plats. Det är en procent bättre än Barcelonas första MSV B-start. Jag skulle inte säga att det är för att hon på något sätt skulle vara bättre än Barcelona – eller sämre. Utan snarare så att jag har blivit en procents bättre ryttare, med mycket träning. Väljer jag att se det så, så kommer jag aldrig låsa mig vid att hästen skulle vara för begränsad eller dålig för mig. Det stämmer verkligen att man själv aldrig är bättre än sin bästa häst.

Piserbreddare
Priser med Lyckhems Dahlia – då blir man glad.

Innan jag ens gjorde den här MSV B-starten med Dahlia var jag så velig på om jag skulle, eller inte skulle. Jag visste att vi kunde, men jag visste också att ibland kunde det brista. Jag ville ju verkligen inte gå in på banan och se att det brister med någonting. Jag har känt att jag blivit mer petig med alla detaljer.
Jag fick helt enkelt tänka till hur det var för mig och Barcelona för första gången på tävling. Det gick riktigt kasst, vi blev till och med uteslutna. Vi blev stillastående inne på banan i galoppdelen, hon riktigt frös fast i marken. För att komma ut från banan var vi tvungna att få hjälp. När jag hade tänkt till på den gången kom jag fram till att det inte kunde bli värre med Dahlia. Så då anmälde jag henne till Laholm och tänkte ”nu kör vi”.
Jag tror att med äldre hästar kan man verkligen slipa på alla detaljer, medan det handlar mycket om att få rutin på hästar i utbildning. Samt att man inte kan kräva tior på allt i början.

Mamma som ju är mental coach sa till mig dagen före att det vore riktigt korkat av mig att ens tänka tanken till tävling och prestation inne på banan. Utan jag skall in på banan och se till att Dahlia kommer ut från den med känslan av att detta är det roligaste hon någonsin gjort i sitt liv. Jag tror och hoppas att jag lyckades med det.
Var inte rädda att misslyckas, låt aldrig rädslan begränsa er från att kanske lyckas. Har vi inte gjort någonting tillräckligt bra så är det för att vi inte har lärt oss det. Det vore riktigt korkat att vara arg på sig själv för något man ännu inte kan.

Las Vegas
Las Vegas.

Sofie Relander
9 juli 14:57

Sofies blogg: ”Fölen är äntligen här!”

Sofies blogg: ”Fölen är äntligen här!”
Äntligen har fölen kommit, men vad sjutton ska de heta? Foto: Sofie Relander

Det var ganska sena fölningar i år och jag tror inte att Maria kommer betäcka om stona i år, de får troligtvis gå tomma ett år. Så hon kan betäcka tidigare nästa år och få lite tidigare fölning. Men jag försöker ändå hetsa henne lite till att betäcka.

Det blev ett stoföl och en hingst. I vanlig ordning kommer hingsten kommer såklart vara till salu.

Han är e: Quaterhit u: Treasure ue: Florencio I – Rubinstein I. En gudomlig liten hingstunge, med den stammen så hade det varit så roligt att få behålla honom. Dessutom med den kloka fina mamman han har som Malin Erlandsson fött upp. Den andra är ett sto e: Quaterhit u: Ganja MW ue: Dionysos – Davignon I. Maria behåller bara stona, eftersom hingstarna är lite väl svåra att betäcka.

Men jag hade tyckt det var superskoj att göra resan med en halvblodshingst också. Maria har ju drivit hingststation och haft fem egna godkända ridponnyhingstar på den. Så jag är ju uppvuxen med det och tycker verkligen det är så roligt. Att åka på hingsttåg och visa upp hingstar är verkligen superskoj. Men det kräver även mycket mycket tålamod.

Stofölet kommer från en ”knarkar-familj”.

Alla hingstar har inte alltid den bästa koncentrationsförmågan, men det är ju det som också är så roligt. Man själv måste verkligen planera sin ridning och förekomma så hästen INTE tappar fokus. Det är ju det roliga, när man lyckas och verkligen får hingsten med en och jobba ihop med en.

Behåller vi dem som hingstar så skall det vara ruggigt bra temperament på dem. Man skall inte behöva leda dem i kedja, de skall kunna åka tillsammans med andra hästar, gå igenom en stallgång och sköta sig och så vidare. Allt det handlar givetvis om uppfostran, men väldigt mycket mentaliteten hos dem också som gör att det underlättar.

Sofierelander_z_mw
Z MW som blev arbetad och besiktigad häromdagen. Han skall inte säljas, utan bara för att försäkra upp honom. Ägare Susanne Lewenhaupt. Foto: Sofie Relander

Sedan har hingstar sina instinkter och sin naturliga beteende som man absolut inte kan ta ifrån dem helt. Men den får inte vara helt loco.

Dessa två små raringar skall också ha namn nu, skall bli spännande och se vad de skall få heta. Jag har kommit med många namnförslag. Eftersom stofölet kommer från en ”knarkar-familj”, mamman heter Ganja (slang för marijuana), brorsan heter Escobar (Pablo Escobar) så tycker ju jag att det temat kan behållas och hon skall få heta Ganga MW (också slang för marijuana).

Blir det hingstar döps de på första bokstaven efter pappan.

Lite komiskt var det när vi hade en spekulant på Escobar som var polis ha, ha! Men blir det inte ett knarkarnamn (obs, förstå ändå ironin i detta nu) så hoppas jag hon skall få hetta något med någon vinsort. Eller någon champagne kanske, vad sägs om Gosset MW? Eller Granbazan MW, det är en bodega i Spanien som tillverkar vita viner tror jag.

Vi får se, spännande i alla fall. Många har gett namnförslag…som Grandiosa ha, ha, det hoppas jag verkligen inte att det blir, sorry.

Hingsten skall då heta något på Q. Eftersom vi har en häst som heter G MW så kanske detta blir en Q MW?

Sofie_relander
Eleia D efter dagens härliga ridpass, hon var super. Till salu också. Foto: Sofie Relander

Blir det hingstar döps de på första bokstaven efter pappan. Blir det ston så döps de oftast på första bokstaven efter mamman. Alltså har vi väldigt många hästar på G vid det här laget; Golondrina MW, Go Go MW, Granja MW, Glamour MW, Ganja MW…

Men Q är en svår bokstav att hitta på något av. Quintay MW kanske? Också efter ett vin, från Chile.

Qvänum MW? Efter en Svensk Bourbon. Ja, vi får se vad det blir helt enkelt.

Sofierelander_hannovermw
Utsikt från Hannover MW. Det är verkligen fantastisk just nu. Det är grönt, lagom varmt, gräset verkligen frodas efter allt regn som kommit. Foto: Sofie Relander

Nu skall jag åka och hämta min specialbeställning från systembolaget. Har beställt hem” Barbaresco” vin.

Ha nu en underbar helg som kommer, och nej… jag lovar, jag är inte alkoholist. Bara ett stort fan av viner och att kombinera dem ihop med ost och mat.

/Sofie


Sofie Relander
2 juli 15:53

”Ingenting är omöjligt!”

”Ingenting är omöjligt!”
Sofie Relander har fått en ny hästsponsor och hittat sin drömhäst. Otippat nära. Foto: Privat

Min bakgrund kommer verkligen från ridskolan som min mamma drev när jag var liten.

Jag red där nästan från födsel upp till att jag var 11 år gammal och vi flyttade till vår egen gård.

Inte någon av alla hästar jag haft under mina år har jag fått färdigutbildade. De ponnyer som min mamma födde upp och utbildade grundred hon riktigt bra. Jag kunde snabbt få en känsla av bra ridning, mjuk kontakt, lätta hjälper.

Hästar som var motiverade till att jobba och så vidare.

Men en färdig häst har jag aldrig fått, inte ens en egen häst.

Det har gjort att jag klarar av att rida alla typer av hästar eftersom jag fått sitta på så många olika hästar.

Det är det som är så himla roligt nu med min verksamhet. Att jag med min goda grund från min mamma har kunnat ta mig upp där jag är nu.

Jag får förfrågningar på samarbeten med fina hästar och duktiga uppfödare. Får in många hästar på utbildning. Det har jag verkligen min mamma att tacka för. Hon har lagt ner så mycket tid på min ”utbildning”. Att jag fick jobba på stuteriet och har fått möjligheten att utbilda mina hästar helt själv.

Visst har det tagit tid. Men det har gjort att jag klarar av att rida alla typer av hästar eftersom jag fått sitta på så många olika hästar.

Jag lär mig hela tiden nya saker på nya hästar. Det är roligt, ett ständigt lärande, det blir verkligen aldrig tråkigt.

Men med detta har jag ju aldrig heller kunnat behålla ”Den” hästen. Just Den där favoriten. Den med exceptionella gångarter. För det är ju de hästarna som man alltid fått sälja.

För ett tag sedan så hände något som man inte tror skall hända en.

Med det klagar jag absolut inte på att jag fått ha kvar och rida Barcelona MW av hennes uppfödare Lars Öhrn och Maria Winberg. Men det var många gånger vi försökte sälja henne utan framgång.

Hon har varit svår på det viset att hon varit väldigt okänslig, trög och lat. Vilket INGEN tror mig på när jag säger det ha, ha. Men så var det verkligen.

Vi blev stillastående på vår första tävling. Sedan den dagen har jag kämpa med att få fram henne inne på banan. Det tycker jag nu att jag lyckats få.

För det är jag väldigt stolt och tacksam.

Men för ett tag sedan så hände något som man inte tror skall hända en. En god vän till mig berättade att hon vill gå in som sponsor i en häst åt mig.

Jag skulle få välja helt själv vem jag ville ha.

”Oooh shit, Fia med beslutsångest på Donken skall välja en häst för resten av sitt liv”.

Ja, ni vet hur tankarna går. Tänk om jag väljer fel, tänk om det blir fel, tänk om…. Men bara det att Jag, lilla jag från landet, en rödhårig tjej fick detta erbjudandet.

Jag har haft svårt att tro att det varit sant. Men det har varit helt sant.

Med hjälp av tränare så har jag nu dessutom lyckats välja häst. Hästen har blivit besiktigad, den gick igenom OCH den står i vår hage.

Faktum är att den gjort det hela tiden.

Det är en av mammas uppfödningar jag hållt extra hårt om sedan den föddes. Jag har alltid trott på den. Jag kommer ihåg den som föl, som 1-åring, som vild 2-årshingst. Men det är en sån där häst som alltid blir såld. Det är Den man aldrig kan behålla till sig själv.

Så jag var faktiskt lite sån nu att ”förtjänar jag den verkligen”?

För ett tag sedan så hände något som man inte tror skall hända en.

JA! Jag övertalade mig själv att det gör jag. Det är nu jag har min chans att få välja precis den jag vill ha. Och att köpa en häst som kommer från min mamma och som jag dessutom har sett sedan dag ett ger en sådan trygghet.

Det är jag som ridit in den, det är jag som har visat den på 3-årstest. Jag som tränat den nu ända upp till fyra års ålder. Japp, äldre än så är den inte. Men det känns så himla bra och tryggt att köpa en bra SWB-häst som går i flock med andra hästar. Den är van vid det.

Jag vet precis allt om honom. Han är stor, cirka 174 centimeter hög. Långa ben, ganska kompakt kropp, maffig hingstnacke (han är valack nu), har tre riktigt bra gångarter. Han är helsvart utan några tecken (mörkbrun) och han heter Barbaresco MW, e Bordeaux – Weltmeyer – Laures Crusador xx.

Sofierelanders_nyhast
Barbaresco MW – en blivande stjärna? Foto: Sofie Relander

Jag verkligen älskar den här hästen. Jag kan inte fatta att han är ”min” tävlingshäst för resten av mitt liv. Detta är en häst som aldrig kommer behöva säljas.

Det känns helt ofattbart och så himla roligt. Jag blir också så glad av att en annan person väljer att gå in som sponsor till mig. Jag är så glad över hela mitt team jag har runtomkring mig nu.

Tänk att jag skall rida Breeders på honom i höst, alltså WOW! Det är ju självklart det är något alldeles extra när det är ”min” häst och jag kommer ha världens bästa ägare med mig på tävlingarna.

Hen är alltid så positiv, peppande och glad. Håller det lite hemligt om vem det är. Det kommer tids nog krypa fram vem det är.

Nu skall jag njuta av alla fina hästar jag har på gården att rida. Alla mammas fina uppfödningar jag får njuta av, alla mina fantastiska utbildningshästar jag har här och mina andra fina ”halvor” i hästar. Nu njuter jag!

Även om man inte har ekonomin själv till fina hästar så kan man verkligen jobba sig dit.

Slita hårt, offra sin tid. Jobba utan någon semester peng och så vidare och så vidare.

Rid allt ni kan kommer över och Go for It!!

/Sofie

Sofierelander_unghast
– Jag njuter just nu för fullt av alla fina hästar jag har förmånen att få rida! Foto: Sofie Relander

Sofie Relander har tagit flera hästar upp till svår klass och på meritlistan märks både lagsilver på NM som U25-ryttare samt ett SM-guld i lag som senior. Idag har hon 14 hästar i träning på familjegården utanför Varberg. När hon inte bjuder in till wine and dine-ridläger älskar hon att köra motocross – och gör gärna hela resan från unghäst till Grand Prix.


Sofie Relander
25 juni 19:06

Sofies blogg: ”Så vill jag vara när jag är 50+”

Sofies blogg: ”Så vill jag vara när jag är 50+”
Två av Sofie Relanders favoriter. Supergröten med kokos, jordgubbar och kardemumma som topping och till höger guldhästen Geld MW. Foto: Sofie Relander

I dag har jag och Jessica haft PT träning för Andreas. Det var så sjukt kul!

Jag älskar att träna igen. Verkligen älskar det. Dessutom när gymmet har aircondition en dag som denna. Det är säkert 30 grader ute. I dag var det fokus på teknik i marklyft och att göra snygga marklyft. Det lyckades jag med.

Men det är mycket att tänka på, rumpan ut, magen in, axlar ihop och så vidare. Vi ryttare är oftast tekniknördar så vi löser det. Blev någon vända på i alla fall 70 kilo i dag UTAN ryggskott! Det måste firas.

Sofierelander_gymmet
Heja oss! I dag körde vi bland annat en lite småsvettig enbensövning. Foto: Privat

Sedan körde vi massa andra nyttiga övningar också och avslutade med lite puls. Jessica höll igång och jag hörde inte en enda bortförklaring. Annars när vi tränar är hon så sur på mig alltså, haha, oh my oh my….Krävs tydligen en militär för att hon skall ge tusan i att klaga. 

Jag har också fått in en go morgonrutin (har i alla fall gjort den tre gånger=rutin). Jag gör overnight gröt. Svingott blir det och så otroligt smidigt!

Havregryn, chiafrön, youghurt, mjölk och in i kylen. Sedan toppar jag det med valnötter, vanilj, jordgubbar och lite kokossirap. Blir makalöst gott.

I morgon skall jag prova göra en med smörstekta äpplen i och kardemumma som topping. Har också märkt att jag håller mig mätt mycket längre, säkert för nötterna.

Det är bara att kliva upp på morgonen, ta ut glasskålen från kylen och sen börja äta direkt. Riktigt smidigt tidiga mornar.

I övrigt så hålls gården efter. Fortfarande mycket kvar som ska målas. Mamma och Jessica ser till att trimma gräs under staketen. När regnet kommer så växer gräset så det knakar. Det är flera kilometer tråd som skall trimmas till så inte fåren rymmer. För tar gräset emot tråden försvinner ju elen.

Sofierelander-mariawinberg
Mamma jobbar hårt med trimmern. Foto: Sofie Relander

Och när gräset tar emot mycket försvinner MYCKET el och fåren hittas hos grannen tuggandes på buskar….aj aj.

Då får mamma arga telefonsamtal och hon får ge sig ut på byn och jaga rätt på dem med sina vallhundar. Det brukar inte hända så ofta, tack och lov.

I veckan kom Hannover MW och Geld MW tillbaka till gården. De skall stanna i några veckor på träning. Jag tycker det är så kul. Både Geld och Hannover är mina gamla tävlingshästar. Geld utbildade jag till FEI och hans ryttare Anna har ridit SM på honom flera gånger och varit i A-final.

Sofierelander-hannover
Hannover MW är tillbaka! Foto: Sofie Relander

Hannover sålde jag under förra eller förrförra året kanske det var till Ulrika som har tävlat honom nu upp till MsvB från att inte ha ridit ordentligt själv på 15 år. Hon är 50+ och jag är så imponerad över att hon tävlat och gjort så fina starter med placeringar och ritter över 68 procent.

Jag vill också vara sån när jag är 50+, enveten, målmedveten och ha tålamod och vara nyfiken och alltid vilja lära sig nya saker.

Jag har även börjat planera i för tävling nu. Det ser ut som att jag kommer åka till Laholm vecka 30 och göra lite starter på några hästar.

Sjukt kul ska det bli. Och jag skall få rida i min nya snygga vinröda kavaj, mina nya vita ridbyxor och alla nya tävlingsskjortor. Men mest ser jag såklart fram emot att få gå in på banan med hästen och komma ut med en go känsla, pirret före, fokuset under och avslappningen som blir efter.

Man saknar det helt klart. Skulle vara skoj att åka dit med fem eller sex hästar. Men jag får se vilka som är redo för det.

/Sofie

Sofie Relander har tagit flera hästar upp till svår klass och på meritlistan märks både lagsilver på NM som U25-ryttare samt ett SM-guld i lag som senior. Idag har hon 14 hästar i träning på familjegården utanför Varberg. När hon inte bjuder in till wine and dine-ridläger älskar hon att köra motocross – och gör gärna hela resan från unghäst till Grand Prix.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 100 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 122 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

59:- i månaden