SystematiserarInom distansridning ingår pulstagning som en del i tävlingsmomentet. Men för andra ryttare är det inte lika självklart att ha bra koll på hästens puls. En ryttare som använder pulsmätare är fälttävlansryttaren Viktoria Carlerbäck.
Carlerbäck: ”Pulsklockan blev min bästa vän”
Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Det var framför allt för några år sedan Viktoria Carlerbäck använde pulsklockan i samband med att hon hade tillgång till en bra galoppsträcka där hon verkligen kunde rida fort.
– Genom att galoppera i intervaller där, med pulsmätare att förlita mig på, kunde träningen bli mer systematisk. Då var pulsklockan en stor trygghet, säger hon.
Utöver att ha koll på arbetspulsen var det bra att kunna se hur tiden för återhämtning mellan intervallerna blev kortare ju bättre kondition hästarna fick. Viktoria Carlerbäck.
Resultatet blev att Viktoria Carlerbäck gick från att ha svårt att klara tiden till att ha den snabbaste tiden i terrängen i flera starter.
Förbättrad kondition
Till exempel förbättrades konditionen rejält för den då 17-årige Ballys Geronimo till VM 2010. Det ledde till att han klarade den krävande banan i Lexington med enbart tolv sekunder över tiden, trots att han hade en utspringning.
– Utöver att ha koll på arbetspulsen var det bra att kunna se hur tiden för återhämtning mellan intervallerna blev kortare ju bättre kondition hästarna fick. Om det tog fyra minuter för pulsen att komma ner till 100 slag per minut i mars månad, var den nere på två minuter i maj. Sådant blir så tydligt mätbart med en pulsklocka.
– Sedan får man så klart akta sig för att fastna helt i siffrorna och vad de visar, känslan måste också finnas där.
– Numera kan jag inte intervallträna på samma sätt och använder därför inte pulsklockan lika frekvent.
”Får kontroll på träningen”
Vid Hippocampusdagen på SLU hölls era föreläsningar kring pulsmätning för att sprida kunskap och inspirera till användning. Professor Anna Jansson uppmanade ryttare att lära sig mer om hur det går till.
– Genom att anteckna hästens värden vid olika intensitet i arbete, kan man få kontroll över träningen.
– Om ridsporten tar till sig detta och åtminstone använder pulsmätare under vissa ridpass, får man en uppfattning om hur hårt hästen anstränger sig på olika underlag och i olika tempo. Ett stall kan slå sig samman om att köpa en gemensam pulsmätare, säger hon.
Denna artikel var första gången publicerad i pappersupplagan av Ridsport, nr 2/2018.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på