Christel Behrmann: ”Det behövs massor av civilkurage”

Jag mår illa.

Det vänder sig i magen när jag läser och hör om dessa hästplågare som nu, äntligen, får sina straff.

Vi pratar om hästvälfärd, världen över diskuteras begreppet ”license to operate”.  Det vill säga, att det ska vara okej att tävla, att utnyttja en häst för att tillgodose människans behov att hoppa bäst, rida långt eller komma först till mållinjen.

I Storbritannien är rädslan stor för att man i framtiden inte ska få hålla kapplöpningar. Nyligen meddelades det att förhållandena på världsberömda Grand National på Aintree-banan både ska förbättras och några hinder modifieras. På andra håll i världen agerar djurrättsaktivister för att stoppa hopptävlingar.

Men det är inte det här, inte det nuvarande tävlingssystemet, som får mig att må illa. Det är avslöjandena av de som misshandlar hästar, att det finns människor där ute som avsiktligt begår övergrepp på hästarna.

Vi har dansken John Byrialsen, som vid sin anläggning med hundratals hästar åtskilliga gånger fått påpekanden om misskötsel och där ett 50-tal hästar har hittats nergrävda. Han har fortfarande inte fått djurförbud eftersom det i Danmark först krävs en dom för förbud att ha djur (till skillnad från i Sverige där länsstyrelsen kan ta ett sådant beslut).

Tack och lov kommer ändå hästarna nu att tas ifrån honom eftersom han är satt i konkurs och hästarna därmed säljs exekutivt.

Misskötseln av hästarna i Mellansverige är ett annat, sorgligt och väldigt nära, exempel.

Och vi har amerikanen Andrew Kocher. Han har suttit på sin kammare och funderat ut ett sätt att konstruera sporrar som med ett litet knapptryck skulle ge hästarna en elektrisk stöt. Så fruktansvärt beräknande, så otroligt känslokallt och avslöjande om hur han i hästarna enbart ser ett redskap, inte ett djur och eller en samarbetspartner. Och inte nog med det, han tvingade även sina beridare att använda elsporrarna. 

FEI har stängt av Kocher i tio år, han får inte ens sitta på läktaren på en ridtävling. Kocher överklagade men fick inget gehör, och tur var väl det. Han borde ha stängts av på livstid!

Härförleden cirkulerade en film  där en tysk misshandlade en häst med en skyffel. Jag drömmer fortfarande mardrömmar om den filmen och det värsta är att det förmodligen finns massor av fler sådana människor som tar ut sina aggressioner på hästar.

Dessa avslöjade missförhållanden är tyvärr bara lite skummande på ytan. Generellt har våra hästar det mycket bättre i dag, inte minst i Sverige, än för bara några decennier sedan (då det bland annat inte alls var självklart att hästar ska gå i en hage). Men det finns otroligt mycket mer att förbättra och många att avslöja och förhindra, och det kommer att behövas massor av civilkurage (och kunskap) från alla, i hela världen, för att agera.

Jag vill må bra i hästvärlden.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 18/2023.