Den nya tävlingsturisten – semester och tävling på svensk mark

Att ryttare åker söderut på vårkanten för att sätta i gång säsongen är inget ovanligt. Ofta är destinationen varmare länder, som Spanien eller Italien, och ofta är det proffsryttare som gör resan.

Men, det finns möjlighet att göra något liknande på närmare håll och med lägre klasser på agendan. Fälttävlansryttaren Aina Nordenstedt, 20, har i år tagit ledigt från sitt jobb och styrt från Knivsta till Skåne för att tävla och träna i två veckor. Hon är helt enkelt tävlings- och träningsturist.

– Säsongen börjar tidigare här nere i Skåne. Den stora anledningen till resan är att jag vill komma i gång och ge min häst en bra start, säger Aina som särskilt hoppas att 8-åriga ”Ovve” (Forevver, BWP, f -10 e Zirocco Blue-Kennedy) ska bli stabilare på vattenhinder.

Tillbaka i Skåne

När familjen rullade in på skånsk mark snöade det på tvären. Tävlingarnas vara eller icke vara diskuterades flitigt. Slutligen har vintern gett vika och skimmeln solar nöjt utan täcke i sin gästhage på ett bed and box i Annelöv. Inte många meter från hagen har Aina och hennes pappa Mikael Nordenstedt sitt tillfälliga hem, i en klassisk Skånegård där huset ligger hörna mot hörna med stallet.

”Säsongen börjar tidigare här nere i Skåne. Den stora anledningen till resan är att jag vill komma i gång och ge min häst en bra start.”

Förra våren var de också i Skåne, då på en tränings- och tävlingscamp med runt 15 ekipage från hemmaklubben. Den resan fick värsta tänkbara slut. Ainas ögonsten Olle drabbades av en kronbensfraktur och han avlivades senare samma dag på Helsingborgs djursjukhus. Olyckan inträffade under H100-terrängen hos Tågarpsortens RF.

– Han kan ha haft en spricka innan och det här var något som kunde ha hänt i hagen eller var som helst, säger Aina.

Mitt i sorgen efter Olle träffade Aina sin Ovve, som hade gått unghästklasser upp till 1,30 men aldrig provat på fälttävlan. Den potential Aina såg i Ovve ska snart testas allt mer på banorna. Planen är att debutera enstjärnigt efter midsommar. Drömmarna sträcker sig dock längre än så.
– Jag vill ut och tävla i Europa, oavsett i vilken klass det är. Ett stort mål är också young rider-SM 2019. Med Olle var jag precis på väg upp i enstjärnigt och kanske hade vi kunnat vara kvalade till SM i år. Jag hade mycket planer för oss, men allt kraschade när det där hände.

Chans att fullfölja

Arrangörerna var snabba med att höra av sig och bjöd in Aina att komma tillbaka för att göra en fri start. Nu är tiden snart inne – just den tävlingen där Olle skadade sig är sista stoppet på Skånevistelsen.
– Det känns fint att Aina får en chans att fullfölja tävlingen där hon aldrig kom i mål, säger pappa Mikael.

När Ridsport besöker familjen i deras semesterhem har halva vistelsen, noga planerad sedan oktober, passerat. Två av totalt fyra träningspass för fälttävlansprofilen Lasse Christensson på olika terrängbanor och årspremiär i Vinslöv, där allt utom just vattnet gick prima, har hunnits med. Träningarna får högsta betyg och bara att få ge sig ut i terrängen tidigare än hemma i Uppland var värt resan.
– Jag har längtat så efter terrängen, precis som alla andra fälttävlansryttare, säger Aina.

Nära till banor

Hemma kör Nordenstedts mellan en och tre timmar för att nå några olika terrängbanor. Från Annelöv, sydväst om Landskrona, har de desto närmare till Skånes alla terrängbanor. Just närheten till dessa är det många fler som uppskattar och Annika Rönn, som driver Björkåsa Gårds Bed and Box, berättar att tränings- och tävlings-turisterna växer i antal.

– Oh ja, de blir bara fler och fler. Det kan vara allt från ryttare som kommer några dagar före tävling för att träna till andra som stannar i flera veckor, som Aina och Mikael. Allt fler passar på att stanna längre när de ändå är här och bokar upp flera träningar under sin vistelse, säger Annika.

Vad är det tävlings- och träningsturisterna vill ha?
– De vill ha stora boxar, hagar och en plats för lugn ro. För att kunna prestera måste de kunna sova gott, återhämta sig och samla tankarna. Det blir ofta mycket socialt här, men likväl finns det gott om plats att dra sig undan, säger Annika.

Som engagerad i Tågarpsortens RF såg hon ofta behovet av boende för såväl gästande hästar som ryttare. För två år sedan tog hon och maken Lars över Annikas föräldrahem, som bara ligger en allé bort från huset där de själva bor, och byggde om logen till stall. Sex boxar finns i stallet. I mangårdsbyggnaden finns tre dubbelrum, ett enkelrum och ett flerbäddsrum.
– Det trillade snabbt in bokningar och när vi la ut vårt bed and box på booking.com blev det en riktig boom. Det bara fortsätter att växa.

Terrängen populär

Även om ryttare från alla discipliner kommer till gården är det kanske just fälttävlansryttarna som lockas allra mest med tanke på alla terrängbanor som finns inom räckhåll. Danska fälttävlansryttare som har ont om banor på hemmaplan, norska landslaget som vill kicka i gång säsongen tidigare än i Norge, elitryttare på väg mot stora tävlingar som stannar till – många är de gäster som bor över i Annelöv.

Elitryttare som reser iväg för att träna och tävla är inte så ovanligt, men har du mycket gäster även på lägre nivå?
– Ja, och det är det som är så väldigt roligt. Tävlings- och träningsresor blir vanligare även för bredden. Ett typ-exempel är en ponnyryttare som ska rida sina första P70-klasser och kommer med ponny, föräldrar och kanske mormor eller farmor. De stannar några dagar extra och gör resan till en semester.

Utan vardagens måsten kan även Aina och Mikael unna sig riktig semesterkänsla. Aina har varit i Lund och Malmö för att träffa vänner, och njuter av att kunna vara i hästbubblan fullt ut på gården. Mentalt ger det en skön uppladdning inför resten av säsongen.

Hur är det att spendera två veckor så här tätt ihop?
– Inte helt smärtfritt, men det är det nog aldrig mellan förälder och barn, säger Mikael utan omsvep medan Aina nickar instämmande.
– Vi har delade meningar om vissa saker, fyller hon i med ett skratt.
– Men totalt sett fungerar det bra och att kunna göra det här tillsammans är väldigt roligt, säger Mikael.

Hästig vardag

Sedan Aina fick sin första häst 2011 efter åtta år på ridskola har hästarna tagit över familjens vardag. Utöver Ovve har de Ainas ponny och hennes två avkommor (e Heartbeat och Sir Oldenburg) som är ett och två år gamla.
– Vi har inte tid till så mycket annat, men jag älskar det, säger Mikael, som har tagit ut två av årets semesterveckor för resans skull.

Hans engagemang går inte att ta miste på. Mikael är den största supportern, groom, något av en mental coach när det behövs och satsar det mesta av såväl tid som pengar på Ainas intresse.

– Det har varit många motgångar, men Aina trampar på. Den geisten för sporten kommer att löna sig. Utan vår hjälp, särskilt eftersom Aina vill studera vidare, skulle det däremot inte gå.

– Vi har inte de ekonomiska förutsättningarna som många andra inom hästsporten har, och är långt ifrån drömvärldarna som målas upp på sociala medier och i ridsportmedia. Jag och Ainas mamma Ewa har varit noga med att få in att Aina ska vara trygg i det hon håller på med och i de förutsättningar just vi har. Vi supportar Aina genom att finnas där och lägger ner i princip alla pengar vi har, min polislön och min frus lön, för att det ska fungera.

Trots svagare stunder när Aina ser andra köpa nya, färdiga hästar och svischa förbi i resultatlistorna är hon väl medveten om vilket fint stöd hon har.
– Ja, jag sätter väldigt stort värde i stödet från mina föräldrar. Nu har jag själv arbetat upp två hästar, Olle och Ovve, inom fälttävlan och jag är väldigt stolt över det. Det är jag, djuren och familjen i vått och torrt.

Veckorna i Skåne landar på runt 20 000 kronor. Att ett företag inom profilklädesbranschen i Uppsala ställer upp med sponsring underlättar, men likväl är det en stor satsning.
– För oss handlar det om att ordna möjligheten att kunna stötta Aina med det här och vi får avvara annat i stället. Att exempelvis åka utomlands på semester finns inte på kartan, säger Mikael.

Viktig revansch

Att tränings- och tävlingsresan är värd tiden och pengarna är duon rörande överens om. När Ridsport besöker dem planerar de faktiskt redan nästa års tävlings- och träningssemester. Men först väntar årets sista vecka i den skånska spirande vårvärmen. De fortsätter att njuta av ledigheten och Aina tränar ytterligare två pass för Lasse.

Redan när Ovve hoppade ner i vattnet på första försöket kände jag att vi hade vunnit.

Till sist är det så dags att återigen, nästan på dagen ett år senare, ge sig ut på Tågarpsortens terrängbana i H100. Med sig har ekipaget fina 33,8 straff från dressyren och felfri banhoppning.

Sent på lördagseftermiddagen, strax före klockan 18, galopperar Aina och Ovve i mål. Helt prickfritt protokoll, placering fyra och ett viktigt kval på vägen mot enstjärnigt.
– Redan när Ovve hoppade ner i vattnet på första försöket kände jag att vi hade vunnit, säger Aina lyckligt en stund senare.

Hur kändes det att vara tillbaka och fullfölja där allt tog slut förra året?
– Jag har tänkt på Olle, men det har inte påverkat mig negativt. Det var en revansch att komma tillbaka och att jag tog mig igenom banan där jag förlorade Olle. Förra året åkte vi hem utan häst där bak. Nu åker jag hem efter de här veckorna i Skåne med en häst som jag känner att jag kan gå långt tillsammans med i framtiden.