”Du är aldrig bättre än din bästa häst”

Det funkar bra med en normalt talangfull häst för medelsvår klass och de enklaste svåra klasserna, om hästen har en bra grundutbildning. Det menar Bo Jenå, A-tränare i dressyr och förbundskapten för dressyrlaget.
– Om den ska upp i Grand Prix kan du träna hur mycket som helst, men om hästen inte har talang för piaff, passage eller samling i sin galopp kommer du inte vidare, säger Bo Jenå.

Det handlar om ryttaren också, förstås.
– Men du är aldrig bättre än din bästa häst. Är det en normal häst är den begränsad och då räcker det inte att ryttaren är proffs.

Bland de största svårigheterna märks galoppombyten i varje.
– Det kräver en väldigt känslig ryttare som kan utbilda hästen, och sedan måste hästen kunna ta åt sig. Med god ridbarhet kommer du kanske till nationell nivå. På internationell nivå krävs det lilla extra, inte bara att den kan göra lite piaff och passage utan hästen måste ha extra spänst och elasticitet – och det är inget du kan sätta dit, säger Bo Jenå.

Här bjuder dressyrens lagkapten på tips om vad du ska tänka på när det gäller byten i varje, piaff och passage.

1. Galoppombyte i varje

Seriebyten bedöms efter rakheten i bytena och gesten, hur stort och uttrycksfullt bytet blir, med en häst som bär sig och inte vinglar mellan bytena.
– Ju fler byten där hästen inte har någon transportsträcka mellan bytena, desto svårare blir det, säger Bo Jenå.

Vid byten i varje blir det mer komplicerat än tidigare, eftersom hjälpen för nästa byte ges medan hästen gör ett byte. Om ryttaren ger hjälpen och väntar på ett svar från hästen kommer hjälpen för sent.

Det är absolut inte bara att ge sig på byten i varje utan förberedelse, menar Bo Jenå.
– Hästen måste behärska byten i var tredje och vartannat innan du börjar med byten i varje.

Det kan vara bra att börja med ett enda byte i varje språng. Ett tips från Bo Jenå är att landa sista bytet åt det håll hästen har enklare att byta till. Om hästen har lättare att byta till höger, börja rida i höger galopp, byt till vänster och byt sedan direkt till höger.

Det gäller att behålla balansen och sitta mitt över hästen. Den höga svårighetsgraden kräver mycket timing, både när det gäller skänkelhjälp och sits. Och en hel del tålamod.
– Ofta får ryttaren göra flera försök för att hästen ska förstå – det här är något nytt för hästen. Försök i lugn och ro. Gör någon lättare övning mellan försöken och återgå en stund senare. Hästen ska inte vara trött utan det gäller att den är uppvärmd men fokuserad.

När hästen behärskar att byta från ena sidan till den andra kan man gå vidare med fler byten.

En bra linje att börja med för att öva fler byten i varje är kvartslinjen, då ekipaget kommer lite ifrån väggen och ryttaren kan känna att hästen är bra framme för båda skänklarna. Försök att avsluta den korta bytesserien åt det håll hästen har lättast att byta åt.

Efter tre byten i varje språng går det att lägga på i antal. Men det är inte alla hästar som har så lätt för att göra byten i varje.
– Det på grund av temperament eller spänning. För att få hästen över gränsen krävs en skicklig ryttare och en skicklig tränare. Ryttaren bör ha ridit en häst som kan byta i varje innan ryttaren ska lära sin egen häst, ta hjälp av en läromästare om du är orutinerad.

Efter den magiska gränsen fyra byten i varje bör det gå att göra fler, enligt Bo Jenå.
– Hästar som klarar fem byten klarar 15.

2. Piaff

Normalt sett är det bra att börja med halva steg för att lära hästen att piaffera.
– Det betyder att hästen ska takta till, enkelt förklarat. Den ska lyfta de diagonala benen och ta en början till ett litet travsteg, säger Bo Jenå.

Han börjar alltid med arbetet mot piaff med hästen på töm.
– Då tränar jag mer av en övergång mellan piaff och passage i början, och leker med övergångar upp mot passage eller ner mot piaff beroende på hästens utbildningsståndpunkt, ålder och styrka. Normalt sett går det att introducera sådant arbete vid fem års ålder, men det gäller att göra det försiktigt.

Den som inte vill eller kan arbeta på töm kan arbeta från marken.
– Men det kräver en mycket rutinerad person, den som inte känner sig säker bör absolut ta hjälp för att undvika att hästen lär sig fel eller får en dålig erfarenhet av övningen och förknippar övningen med spänning, säger Bo Jenå.

När han arbetar från marken har han tyglarna över halsen i en hand, och ett spö i den andra handen.
– Peta lite på hästens bakben med spöet och be den lyfta ena bakbenet. Peta sedan på andra bakbenet. Hästen ska lyfta på det bakben som spöet petar på. Ge mycket beröm varje gång hästen har reagerat rätt, och låt hästen skritta fram en stund och peta sedan igen. Efter hand kan du peta lite snabbare på benen för att be om snabbare reaktioner.

Ett annat sätt att träna är med hästen under ryttare och en medhjälpare på marken. Medhjälparen ska ha en lämplig pisk med kort släng.
– Det ska bli en reaktion när hästen petas på bakbenen eller på korset. Det gäller att läsa av var på hästen pisken ger reaktion. För känsliga hästar kanske det räcker med att man följer den med en pisk och försiktigt nuddar dem på korset eller vid bakbenen för att hästen ska reagera. Vid allt arbete på marken är det viktigt att kunna läsa av hästen och att ha tillräckligt avstånd från bakbenen. Dessutom måste man ha tålamod så att hästen hinner förstå.

Det är en lång process att lära in piaff, och för Bo Jenå är det viktigaste att hästen har kul.
– Hästen måste som alltid behålla sin framåtbjudning.

Vid tömkörning ger hästen själv ofta signaler för när det är dags att ta nästa steg.
– Om det ser ut som att hästen själv vill trampa lite extra gäller det att berömma, gärna med äpple eller socker. Då blir det en kul grej och inget som kopplas med tvång eller spänning.
– Om det ska bli korrekt måste arbetet ske utan spänning och hästen ska vara avslappnad. Men hästen måste göra arbetet med energi och spänst.

3. Passage

När hästen gör början till piaffsteg kan den samlade traven utvecklas till att närma sig passage.
– Ett sätt att få hästen att förstå passage är att ur en mellantrav försöka fånga upp bjudningen och få hästen att vänta lite i steget, så att den vinner i höjd vad den förlorar i längd. Det vi vill se är att hästen lite mer uttrycksfullt stannar i luften och tar vikt på sina bakben, så att traven blir lite mer kadensartad, säger Bo Jenå.

Han tipsar om att leka lite med traven på rakt spår eller stora volter.
– Hästar som har anlag för samling i trav kommer ganska snart förstå att vi vill hitta lite mer kadens i steget.

Bo Jenå själv börjar alltid på töm. Han använder sig av långsidorna och begär lite mer samling från hästen med utgångspunkt från den samlade traven.
– Det gäller att ha hästen väl framme på bettet och att ha en bra framåtbjudning. Genom halvhalter och en viss drivning med pisken, förslagsvis uppe på korset, går det att få hästen att utveckla sin trav till passage.

Ett sätt att få hästen att förstå är att jogga med hästen längs långsidorna och därefter samla  upp hästen, allt efter dess ålder, utbildningsståndpunkt och styrka. Det är viktigt att hästen förstår vad du vill att den ska göra och att den orkar med det.
– Det behöver inte vara hela långsidorna, variera mellan att sätta i gång och fånga upp.

Ett annat sätt att närma sig passage när hästen har lärt sig piaff är att gå ur samlad arbetstrav ner till några piaffsteg och därefter trava hästen ut ur piaffen.
– Men när du travar hästen ur piaffen, passa på att kräva lite mer engagemang av hästens bakdel. Därigenom kan du fånga upp några passagesteg, säger Bo Jenå.

Det är viktigt att ha olika hjälper för piaff och passage.
– I piaff ska skänkeln ligga något bakom sadelgjorden. Det tillsammans med att ryttaren rätar upp sig är signal för piaff.

Vid passage ska underskänkeln följa med hästen framåt i rörelsen. För att förtydliga att det är passage kan underskänkeln komma ganska långt fram för att få hästen att förstå.
– Detta gör att hästen får klart för sig när det handlar om piaff eller om passage, säger Bo Jenå.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 21/2021.