Elisabet Hoff: ”Hur kan något så jäkla svårt se så plättlätt ut?”

Kent Farrington och Greya, Richard Vogel och United Touch, Justin Verboomen och Zonik Plus och Becky Moody och Jägerbomb har stått för några outstanding höjdpunkter hittills under året. Ridning att njuta av och hästar att bli religiös för. Men framför allt ett samspel mellan hästar och ryttare att drömma om. 

Även Henrik von Eckermanns mjukstart med King Edward i en 1,10-klass fick många av oss att le ända in i hjärteroten. Där fanns så mycket sann glädje och liksom en symbolik av hästlivets själ. Allt handlar verkligen inte om höga hinder, pengar, pokaler och medaljer. Det var länge sedan jag fick sådan lust att själv börja hoppa igen.

Men bäst av allt är ändå Rosalind ”Ros” Canter och Lordships Graffalo och deras historiska insats i Badminton. De vann för tredje gången ihop vilket inget annat ekipage gjort förr. Jag ser videon av deras terrängprov om och om igen och fattar bara inte hur något så jäkla svårt och krävande kan se så plättlätt ut. 157 centimeter Ros Canter i perfekt balans med underskänklar som klistrade i sitt läge, och en häst med tränsbett i munnen, ingen martingal, med öronen framåt hela tiden och glad uppsyn. Inte en tillstymmelse till riv och slit i tyglarna, bara en stadig jämn rytm framåt.

Alla som påstår att hästar inte kan tycka det är roligt att hoppa och tävla borde se den videon från Badminton. Inte ens min man, som tycker att ridning i största allmänhet, och fälttävlan i synnerhet, är djurplågeri, hade något att invända när jag tvingade honom att titta. Det är högsta betyg.

Ros och Lordships Graffalo var även bäst i dressyrmomentet, och att se dem där är också en ren fröjd. Snacka om att gå tillbaka till dressyrens ursprungliga tanke; att kunna behärska sin häst över stock och sten i terrängen. Tyske Michael Jung håller även han hög nivå med alla sina hästar i dressyren, och han är ju skapligt bra ute i terrängen också…

Tidigare i modern tid var fälttävlansdressyren inte direkt någon höjdare. Nu är den riktigt, riktigt rolig att titta på om man uppskattar naturlighet och lätthet, och borde vara ett obligatoriskt studieobjekt för ryttare och makthavare i den vanliga dressyren – inte minst den internationella. Till exempel verkar det inte vara något problem för domarna i fälttävlan att döma rättvist oavsett om ryttarna rider på kandar eller träns. 

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 7.