Från Ehning till hemmagården – nu startar Pontus Vettersten eget

Att Pontus Vettersten, 23, har talang i sadeln visade sig tidigt – ponnytiden kröntes med ett SM-guld på familjeuppfödningen Poetic’s Floura. Men när de flesta jämnåriga satsade vidare mot mästerskap som juniorer och young rider gick Pontus mot strömmen och valde att flytta till Tyskland.

– Där finns det många bra ryttare på nästintill vilket stort företag man än åker till. Att få lära mig av deras tekniker och se hur de jobbar har varit viktigt för mig.

Många timmar i sadeln

Utöver att få andas häst bland duktiga tyskar, har Pontus samlat på sig många timmar i sadeln, vilket han ser som lärorikt inför satsningen på sin egen verksamhet.

– Det är viktigt få rida olika hästar för att kunna anpassa sig till den man sitter på för dagen. Ingen häst är den andra lik. 

Startade hos Eamon Hickey- med mobilförbud

”Grundskolan” gick Pontus hos Eamon Hickey, där han jobbade under loven när han fortfarande gick gymnasiet. Hos Eamon lärde han sig mycket om hästens psykologi och god hästhållning.

– Jobbar man med hästar kanske det bara blir en och en halv timme per häst om dagen, och då vill jag se till att den stunden blir så värdefull som möjligt. Bara sådana smådetaljer som att inte ha telefonen i handen när man leder ut hästen till hagen.

Hård tysk skola – gäller att sålla bland lärdomarna

Första jobbet i Tyskland var hos Marcus Ehning, men Pontus jobbade även mycket tillsammans med brodern Johannes Ehning. Det var en hård skola med många lärdomar, både bra och mindre bra. Pontus pratar om vikten av att ta med sig kunskap, men att också kunna sålla i vad man vill ta efter och inte.

– Jag tar med mig det som funkar för mig och hästarna jag rider. För mig är det viktigt att ha kvar min stil och mitt sätt att ta mig framåt.

Vidare till Schockemöhle

Efter två år hos Ehning kom ett erbjudande från Paul Schockemöhle, där han jobbade som beridare i ett år. Båda jobben har kantats av långa dagar och hårt arbete, men även konsten att ta efter andra men samtidigt inte göra avkall på den man är.

– Det är en tuff miljö, och ibland trycker folk ner en. Där är självrespekten viktig och att man inte låter sig tryckas ner. Då får man stå rakryggad och säga ifrån, vilket kan kräva lite erfarenhet för att våga göra.

Börjar på botten

Att våga testa vingarna utomlands är något många unga ryttare drömmer om, och Pontus medger att det är tufft, men också väldigt spännande.

– Man börjar oftast på botten och så får man klättra uppåt. Men man måste såklart veta att jobbet man lägger ner inte är förgäves, och att det finns möjligheter att ta sig vidare.

Bra förutsättningar

Nu är Pontus alltså tillbaka i Sverige på barndomsgården, som har goda förutsättningar för hans nystartade verksamhet, som han vill styra på sitt sätt.

– Såklart man vill tävla världscupen, men jag vill bli så bra jag bara kan på alla nivåer, vare sig det gäller inridning eller att rida stora klasser. Nu är det jag och hästägarna som själva skapar ett upplägg tillsammans, för att den specifika hästen ska bli så bra som möjligt.