KonstverkSigne Johannessen fick ett stort gensvar när hon i våras efterfrågade ”stallskräp” att använda i sina konstverk. Nu är det dags för konstnären att visa upp resultatet i sin utställning.
Gjorde konst av stallskräp: ”Att växa upp med hästar har format mig på så många sätt”
Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Konstnären Signe Johannessen hade egen häst när hon var barn – en häst som kom att bli som en familjemedlem för henne. Som vuxen återkommer hon till människans relation till hästen genom sina konstverk. I våras efterfrågade hon gammalt stallskräp som hästägare inte längre behövde och över 60 stall, både privata och ridskolor, har sedan dess bidragit med material till hennes konst.
– I min konst återkommer jag alltid till min relation till hästen och minnena från barndomen. I konsten tänker jag mycket på vad vi möter inom ridsporten. För mig handlar det mycket om makt, ansvar och kärlek och att faktiskt inse vad det innebär att ha ett ägande över en annan individ. Att vara hästägare innebär otroligt mycket makt och ansvar. Dels finns den bottenlösa kärleken till djuret, där det känns som om man kan göra vad som helst för den, samtidigt som det faktiskt inte är en jämställd relation. Vi har makten att döma ut och avliva en häst, att bestämma över deras liv, vilket är ett enormt ansvar, sa Signe i en tidigare intervju med Ridsport.
Hur har arbetet gått med att samla in material till konstprojektet?
– Intresset har varit jättestort. Jag har både kontaktat personer i mitt egna nätverk som jag ridit med förut och sträckt ut en öppen hand om samarbete, uppmanat dem att städa i sina gömmor. Jag har även berättat om min strävan i sociala medier och på så sätt nått ut till en bred grupp i häst-Sverige. Sedan har jag och en medhjälpare kört södra Sverige runt med en gammal skåpbil och besökt alla över 60 stall som hört av sig och ville bidra och samlat in enorma mängder sadlar, träns, bett etc.
– Jag är själv gammal hästtjej och under min uppväxt hade jag en häst i familjen som betydde otroligt mycket för mig. Han fungerade som en sorts ställföreträdande vuxen eller förälder. Han lärde mig allt om ömhet och sårbarhet men också om den maktordning som faktiskt genomsyrar relationen mellan en häst och dennes ägare. Många som har deltagit i konstprojektet har sparat gamla sadlar och träns efter en kär häst och inte förmått sig att kvitta sig med dessa föremål. Då blev denna jätteinsamling ett sätt för dem att låta materialet få en ny innebörd och leva vidare, istället för att det bara kastas. Folk har uttryckt en lättnad och glädje över att donera material. Resultatet blir ju att varje gammal torr läderrem som nu smörjs frenetiskt i mitt performance har en laddning, en innebörd och ett affektionsvärde. Verket har på så sätt växt fram i samarbete med väldigt många hästar och hästmänniskor.
Var och hur länge pågår utställningen?
Utställningen ”Holy Mare” visas som ett pågående performance på Lilith performance studio i Malmö 19 september till 5 oktober.
Vilket budskap vill du förmedla med konsten?
– Att växa upp med hästar har format mig på så många sätt och även stallets oskrivna regler och relationerna stalltjejer emellan har präglat mig. Det pågår en sådan strävan efter att passa in och växla upp sin status i många sammanhang, något som inte alltid skapar rum för omsorg, varken människor emellan eller mellan djur och människa. I mitt verk aktiverar jag tre stall-arketyper som vi kanske alla har inom oss för att utforska relationen mellan makt och ansvar, kärlek och risken för övergrepp. Detta gäller ju både mellan mänskliga relationen och den mellan människa och häst. Resultatet som nu visas i Malmö tar sig formen av en sorts ordlös opera.
– Att tämja och rida in hästen har gjorts på många sätt över hela världen och genom historien, men vad alla metoder har gemensamt är användandet av olika typer av fasthållningar, gjorda av läder, textilier och metaller. I vissa kulturer och historiska epoker har denna kontroll utförts med stor respekt och omsorg, medan i andra fall kuvas denna andra, i styrka överlägsne kroppen genom pennalism, dominans och ibland direkt våld.
– Jag tänker att med allt som försegår inom ridsporten nu, med avstängningar, blåa tungor och läckta videos, att det är hög tid för oss att fördjupa oss i och prata om de mer filosofiska och emotionella aspekterna som aktiveras av att äga eller rida en häst. Det finns en hel del att utforska i de markörer som skapas i rummen och relationerna i och runt hästhållning. På många sätt säger det mest av allt någonting om vad det innebär att vara människa på vår jord just nu, säger Signe.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på