Högre förekomst av WFFS hos hästar med sämre hoppindex

Av 511 slumpmässigt utvalda SWB-hästar födda 2017 var 7,4 procent bärare av anlaget WFFS, Warmblood Fragile Foal Syndrome. Totalt har 2288 SWB-hästar födda mellan 1971 och 2020 testats i studien som SLU gjort i samarbete med SWB.

I de grafer med simuleringar som forskarna gjort visar det sig att frekvensen anlagsbärare behålls hög eller till och med ökar något då anlagsbärarna fortsätter vara intressanta att avla på trots att anlaget är dödligt i dubbel uppsättning.

Detta är tvärtemot vad som brukar ske med defekter som kan leda till döden, vilket WFFS gör om fölet får anlagen från båda föräldrarna.

Studien slår fast att WFFS-defekten är vanligare hos hästar med lägre avelsvärde för hoppning, troligen beroende på att aveln selekterat för rörligare hästar.

De 2 288 SWB-hästar som ingått i studien har jämförts med avseende på avelsvärden för 60 olika egenskaper.
Hästarna delades upp i två grupper, med hoppindex över eller under medel.
− Vi beskriver den senare gruppen som ”Non-Showjumping” även om majoriteten av dem samtidigt har högre avelsvärde för dressyr, och vi ser en högre förekomst av WFFS-anlaget hos dem, säger Sofia Mikko, forskare i genetik på Sveriges Lantbruksuniversitet.

− Man kan därmed dra slutsatsen att hästar med lägre hoppindex är överrepresenterade bland de hästar som bär på WFFS-anlaget, fortsätter hon.

Totalt är det sju olika gångartsindex, däribland steglängd, rörlighet och takt, som blir högre på hästar som bär på WFFS-anlaget.

Betyder det att man måste välja bort goda gångartsegenskaper för att slå ut WFFS?
− Svaret är mer komplext än så. Det finns så mycket annat som ger bra gångarter, WFFS-anlaget bidrar bara med en liten del av allt som ger rörliga hästar

Vi skulle kunna välja bort de anlagsbärare som är medelmåttor

I studien har forskarna undersökt utfallet vid användning i aveln av WFFS-bärare av olika kaliber.
− Vi skulle kunna tillåta de anlagsbärare som har superbra egenskaper. Men vi skulle kunna välja bort de anlagsbärare som är medelmåttor, och välja att inte avla på en anlagsbärare om det finns en häst utan anlag som har motsvarande egenskaper, säger Sofia Mikko som samtidigt påpekar att hon inte ger avelsråd, utan att det är SWB:s uppgift.

Undersöker hållbarheten hos anlagsbärare

Forskarna fortsätter nu med att undersöka vilka andra genetiska orsaker som ligger bakom hög rörlighet hos hästar.
− Vi ska också undersöka om anlagsbärarna har sämre hållbarhet eller påverkas på andra sätt som vi ännu inte känner till.

Att studien slagit fast att hög rörlighet hänger ihop med WFFS var ingen överraskning, säger Sofia Mikko. Kopplingen mellan WFFS och rörlighet har varit känd sedan tidigare.
− Lite mer överraskande var att vi också kunde se exteriöra skillnader. Anlagsbärarna såg ut att ha längre länder, och det gällde både hopphästarna och icke hopphästarna, säger Sofia Mikko.

Att betäcka ett anlagsbärande sto är med en anlagsbärande hingst förbjudet enligt djurskyddslagen. Alla hingstar som godkänns för SWB-avel i Sverige ska vara WFFS-testade, och ston som betäcks med en WFFS-bärare måste vara fria från anlaget.
Här finns studien