Hur står det till på ridskolorna

Det var en trevlig artikel i nr 13 om Jonas Holmberg, en trevlig man och en riktig hästgubbe i ordets bästa bemärkelse. Hans synsätt angående ridskolan känns alldeles rätt och jag delar hans åsikt.

Har dock många funderingar om ridskolor lär eleverna grunderna. Har sett unga rida som har 4-5 års erfarenhet det har fått mig att undra hur det står till på ridskolorna i dag.

Efter upp tom 5 år, visar de jag sett, på stora brister i grundkunskaperna, inte sett så många barn att jag kan vara tvärsäker men tillräckligt för att fundera.

Hur står det till, finns det mål för varje elev, eller varje ridgrupp? Vad är rimligt att man lära sig första året på ridskolan, andra året och så vidare? Förs någon form av anteckningar över eleverna som instruktören kan stämma av mot? Har eleverna teori där man lär sig att sköta en häst och dess utrustning och viktigast av allt, hur man behandlar en häst med respekt?

Har ridskolorna teorilektioner där eleverna får lära sig grunderna som tex. samverkan mellan skänkel och tygel? Det är ju inte så lätt att få instruktion om hur man ska ha händer och fötter samtidigt som man sitter till häst!

En bra uppgift för någon eller några häststudenter att titta närmare på ridskolornas förhållandena i stort och smått. Jag förstår att en ridskola måste gå runt och lämna vinst till löner och annat

Kanske det behöver bli en politisk fråga i högre utsträckning hur ridskolan ska finansieras. Ridning är ju i första hand en tjejsport och vi vet att flickors intressen inte är det som prioriteras mest från kommunernas sida. Ridskolan fungerar som en tjej fritidsgård som man bör värna om.

Det finns säkert många sätt att uppdatera en ridskoleverksamhet och många människor med bra ideer runt om i landet.

Några tankar som jag har själv är bla. att i större omfattning satsa på avsutten verksamhet. Teori för att förstå och mål och delmål för varje elev. Att ha ett par körhästar i verksamheten tror jag också på. Ett par körhästar kan användas för att flytta saker men också till att utbilda elever både i ridning och körning. Också en möjlighet för föräldrar och syskon att uppleva häst utan att rida . Russ är en behändig ras som lämpar sig för både ridning och körning, dessutom behändigt liten att hanteras av barn. En något större ras kan också vara bra att ha i verksamheten och det finns många att välja på tex nordsvensk, fjordhäst, haflinger mm.

En lite större och mer viktbärande häst kan vara bra, förutom att köra med,
att också använda till lite tyngre elever som finns bland både unga och vuxna.
Tävlingsformer utöver hoppning och dressyr kan vara bruksridning och brukskörning, i enlighet med JUF:s regler. Det är inte svårt att få till banor i anslutning till stallar och ridhus.

De lite äldre eleverna som kommit en bit i sin utbildning kan fungera som volontärer på ridskolan, hålla teorilektioner och svara för olika tävlingsformer både till häst och avsuttet. Teorimaterial kanske redan finns om inte bör det enkel kunna tas fram med hjälp av ridsportförbundet på riks eller distriktsnivå.

Det skulle vara intressant att höra hur andra uppfattar ridskolan av idag om den är den utbildnings institution som Jonas Holmberg efterfrågar i tidningen Ridsport där han säger: Vi är dödsdömda som ridnation om vi inte värnar om ridskolan och ridningens grunder”.

Behövs förnyelse? I så fall på vilket sätt och hur ska det gå till?