Inom travet är båda parter nöjda

Tommy Norén på travstuteriet Broline berättar att inom travhästaveln betalas först en mindre bokningsavgift för själva betäckningen och resterande summa först när det finns ett föl.

− Därmed har alla hingstägare ett stort intresse av att stona blir dräktiga. Vi hingstägare har heller inga problem med att få betalt, säger Tommy Norén, stuterichef på Broline.

Stuteri Broline i Västergötland tog tidigare emot även ridhästston för seminering med transportsperma, men inte nu längre, på grund av tidsbrist.
− Travston är ofta betydligt lättare att arbeta med både hanteringsmässigt och gynekologiskt. I förhållande till halvblodsstona går travstona ofta tidigt i avel och betäcks därefter varje år, säger Tommy Norén.

Han menar att förutsättningarna är betydligt sämre inom ridhästaveln.
− Förutom att många ston är äldre är logistiken sämre, då många väljer importsperma eller ännu värre köper fryst sperma och betalar i förskott.
− Mardrömmen är att stå med ett gammalt sto som ska betäckas första gången med fryst sperma av liten kvantitet och dålig kvalité, där ägaren förlorar ibland stora pengar om dräktighet uteblir, säger Tommy Norén.

Inte samma tryck i ridhästaveln på att leverera duglig sperma

Inom ridhästaveln finns inte samma tryck på hingstägarna att leverera duglig sperma, som det finns inom travhästaveln. Orsaken till detta stavas pengar.
− Hingstägare inom travet skickar fakturan först när vi fått veta att det finns ett levande föl. När fakturan är betald skickar vi språngsedeln, som fölets ägare måste ha för att kunna registrera fölet. Det innebär en garanti för att språnget blir betalt, och systemet innebär också att hingstägarna har ett intresse av att stoet verkligen blir dräktigt.

Han kan inte tänka sig att travet skulle byta system till förskottsbetalning, som inom ridsportaveln.
− Det finns ingen anledning när det finns ett system som både vi hingsthållare och stoägarna är nöjda med.

Henrik Nyberg är veterinär på Husaby hästklinik och arbetar dessutom som seminveterinär på familjeföretaget Nygårdens stuteri, där både travston och ridhästston tas emot. Under en säsong tar han emot mellan 50 och 70 ston som han seminerar med fryst sperma.

Ordentliga doser skickas inom travet

Han är kritisk till de sämre förutsättningarna inom ridsportaveln.
− Det är olyckligt att det säljs enstaka strån inom ridsportaveln. Det förekommer inte inom travet, där man skickar ordentliga doser och har en språngavgift som vid semin med färsksperma.
− Visst kan man få dräktigt med en låg dos spermier som vid semin med ett strå, framför allt med riktigt fertila hingstar, men dräktighetsprocenten blir generellt lägre. Jag seminerar ibland med enbart ett strå på ägarnas begäran, men vill då ha ett strå i reserv eftersom det händer att strån spricker vid tining och förstörs, eller om stoet får en delad brunst som kräver två semineringar.

Om det ska ske en förändring inom ridhästaveln är det stoägarna som måste säga ifrån och sluta köpa enstaka strån, menar Henrik Nyberg.
− Vi seminveterinärer har varit kritiska till situationen i många år. Jag önskar också att stoägare oftare frågade om hingstens dräktighetsprocent per brunst, för det är en stor skillnad om stoet blir dräktigt vid första eller femte brunsten.
− Kvalitén kan också skilja mellan olika batcher, och köper du fryst sperma kan du få flera doser från en batch med lägre kvalitet. Om ett sto som jag bedömer ha goda chanser att bli dräktigt inte tagit sig på ett par brunster, kan jag på travsidan många gånger få feedback från spermadistributören gällande dräktigheten på hingsten och ibland specifikt på de batcher jag har. Många gånger har jag fått strån från en annan batch för att optimera chanserna samma säsong. På halvblodssidan har man som regel bara sina köpta strån att ta till.

Ser flera fördelar med travets system

Henrik Nyberg ser flera fördelar med travets system att betala vid levande föl.
− Att betala vid levande föl skulle driva på utvecklingen att optimera dräktigheten, vilket skulle förbättra situationen för både stoägare och seminveterinärer.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 5/2020.