Jag – en strandad plattfisk

En lång ramsa som absolut inte lämpar sig i tryck forsar ur munnen. I min sko befinner sig uppskattningsvis minst en liter vatten, ditskvimpat i samma ögonblick som jag halkat till och ramlat pladask, med varsin hink vatten farandes åt två helt olika håll.

Blicken är i allt detta samtidigt riktad rakt upp, mot en klarblå himmel, strösslad med lite fluffiga molntussar. Ramlet gick bra och i stället för att jäkta upp igen ligger jag kvar. Likt en strandad plattfisk. Eller dyngsur pannkaka. Tänker att just precis detta hände för på pricken ett halvår sedan. På exakt samma ställe, men i betydligt mer isande temperatur än dagens 27 grader i skuggan. Mumlar något om att jag behöver ge denna del av gården lite kärlek på gräva-bort-den-förbannade-trädrotsfronten. Den som vintertid samlar på sig isfläckar på löpande band och sommartid… ja helt enkelt orsakar oväntade pauser.

Ramlet gick bra och i stället för att jäkta upp igen ligger jag kvar.

Jag ligger där i gräset nästan en halvtimme. Något som jag unnar mig alltför sällan, trots att behovet finns, hos mig liksom säkerligen hos många av er hårt slitande hästmänniskor. Tankar kommer och går, molntussarna seglar vidare, fåglar bjuder på gratiskonsert och hästarna i hagen ägnar nog både ett och annat klur över varför jag ligger där och tycks njuta. Deras nosande vid staketet får mig till sist att kliva upp, borsta bort dammet, fylla upp hinkarna på nytt och ta ett snubbelfritt sjumilakliv vid roten.

Just nu finns flera lysande anledningar för dig att varva ner, oavsett om du har semester eller inte. Förutom att du kan förena återhämtningen med kunskaps- och klokhetsinhämtning i Ridsports senaste och extra tjocka sommarnummer, tipsar jag dig om Ridsportpodden Sommarspecial. Där möter du åtta spännande ridsportprofiler, som bjuder på halvtimmeslånga program perfekta att kombinera med horisontellt viloläge – med eller utan orsak snubbelrot.

Tankar kommer och går, molntussarna seglar vidare.

PS. Ridsportpodden Sommarspecial finns där poddar finns.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 12/2022.