”Jag har sett saker ingen ska behöva se”

I vägledande reglementen, code of conduct och vid utbildningar repeteras det: vi ska aldrig bruka våld emot hästar. De ska aldrig slås, överarbetas eller beskyllas för att vara dumma. Det betonas att om hästen inte presterar, så är det människans fel. Amen.

Mycket av det arbete som pågår kring hästvälfärd och djurskydd gör att jag ibland lever i en parallell värld, långt borta ifrån välskötta hästar omgivna av goda intentioner. En värld där jag sett saker som ingen skulle behöva se. Saker många vägrar prata om, saker vars existens ifrågasätts av andra. Saker som hemsöker mina mardrömmar.

Man får bita ihop, hålla sig från att skrika och ta ett djupt andetag.

Jag har kallats som vittne vid rättegångar, för bedömning av filmer på djurplågeri och dokumentation av hästar som plågats, inte av okunskap utan av illvilja och ibland önskan om framgång. Man får bita ihop, hålla sig från att skrika och ta ett djupt andetag. Hålla sig professionell och yttra sig om det man kan.

Men hur ska vi ändra på allt detta som sker i det fördolda? Det som döljs i mörkret och som inte syns vid till exempel tävling? Det som aldrig anmäls?

Jag gör det jag kan. Provocerar till debatt, utbildar, höjer taket för diskussion. Ingen har alla svaren, men en attitydförändring hos oss hästmänniskor skulle säkert hjälpa.

I stället för att lägga er tid på att hota krönikörer, försvara våldet indirekt, vara trångsynta och lägga energi på att snacka skit om folk, så kanske ni borde odla en ryggrad och våga prata om hästvälfärd mer objektivt?

Vi borde även prata om de som agerar våldsamt emot djur. Hur mår deras omgivning?

Det finns vetenskapliga studier som visar ett samband mellan våld mot djur och våld mot närstående. Att våld mot djur används för att kontrollera närstående mentalt och fysiskt.

Ingen har alla svaren, men en attitydförändring hos oss hästmänniskor skulle säkert hjälpa.

Vi borde alla våga fråga, våga vara obekväma, våga värna om varandra och hästarna. Anmäla till högre instans. Visa civilkurage. Men många törs inte, i stället viskas det, pratas bakom stängda dörrar, ”alla vet” men ingen vågar riktigt agera. Av rädsla eller oro för hot och obehag.

Jag kan relatera. Har själv utsatts för hot, överlevt våld och bytt jobb för att slippa sova oroligt. Men vi måste våga visa civilkurage. Vi måste våga fråga och bry oss om. För allas skull.

#vilyftervarandra
Heja Uffe Johansson! En av mina favorittränare från ungdomen, nu nysatsar han och är även outfluencer. En frisk fläkt.

Brist på ryggrad
Människor som saknar ryggrad och mod till civilkurage. Ingen minns en fegis; våga agera.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 18/2021.