Janelle Larsson: ”Hela familjen är vinnarskallar”

Pappa Henrik Larsson, tidigare prisad landslagsspelare i fotboll, behöver kanske inte någon närmare presentation. Storebror Jordan Larsson spelar i ungdomslandslaget och bor just nu i Moskva, där han lever på sin idrott. Att Janelle Larsson – som redan ridit fyra EM – ville syssla med ridsport stod klart för henne ganska tidigt.

– Jag började på ridskola när jag var fem år, mest för att mamma höll på med hästar tror jag. Från början tyckte jag väl absolut att det var kul, men det var inget jag brann för – jag var nästan lite rädd, jag ville att det skulle gå i min takt. Samtidigt spelade jag lite fotboll också, så det var när jag fick min första ponny och började tävla i sjuårsåldern som jag började tänka att det här vill jag göra, berättar Janelle Larsson.

Ett gäng vinnarskallar

Hemma i stallet, där Janelle har stor uppbackning av mamma Magdalena Larsson, finns idag fyra hästar. När beslutet var taget att satsa på hoppningen så var det en helhjärtad satsning.
– Vi har vuxit upp med att man får gör en del uppoffringar för att lyckas. För mig och Jordan har uppväxten sett ut så, och för oss är det självklart – väljer jag att satsa så är det till 100 procent, då funkar det inte att komma och säga ”men jag skulle ju på fest den helgen”. Det finns inte med på kartan. Hela familjen är vinnarskallar, det går nog knappast att undgå.

Nu känns det som om vi i Sverige börjar komma ifatt ryttarna ute i Europa.

Av de fyra hästarna i stallet i Helsingborg är det Staralmé Esc Z (val -05, e Stakkato – Ramiro, uppf Franz-Josef Jansen, äg Magdalena Larsson) – till vardags Sture – som är stjärnan. Tillsammans med valacken har Janelle ridit två junior-EM, och nu blickar hon fram emot ett tredje där hon hoppas få rida – och hon tror att det finns chans till ett riktigt bra lagresultat.
– Nu känns det som om vi i Sverige börjar komma ifatt ryttarna ute i Europa, med att faktiskt tävla på ett snäpp högre nivå än själva mästerskapet går på. Där tror jag vi har förlorat mycket förr och legat efter konkurrenterna. Men nu är vi ett gäng som har varit med ganska länge, och som rider på 1,45-1,50-nivå. Jag tror vi kan få till det, jag hoppas det!

Mentala styrkan Janelles starka sida

Janelles mentor Malin Baryard Johnsson har nämnt Janelles mentala styrka som en av hennes bästa egenskaper som tävlingsryttare.
– Jag har aldrig testat på mental träning, men jag tror att jag är rätt mentalt stark – jag blir inte nervös på ett sätt som är dåligt, snarare positivt att jag taggar igång, konstaterar hon.

Med sin bas i Skåne och mentorn i Östergötland blir det inte så ofta fysiska träffar. Men att ha en av Sveriges mest erfarna och meriterade ryttare som coach är en stor fördel.
– Det är väldigt bra att kunna rådfråga Malin – om vi ska köpa häst, eller planera vilken tävling vi ska åka på. Hon har ju gjort den här resan, så det är skönt att ha henne som stöd.

Kanske blir det även Malin Baryard Johnssons kontakter som tar Janelle ut i Europa när gymnasiet är avklarat nästa år.
– Efter studenten ska jag försöka åka utomlands, jag hoppas att Malin kanske kan hjälpa mig lite med det. Det är så många saker som ska vara rätt – inte bara att personen man är hos är en bra tränare, utan även att det finns möjligheter. Jag vill kunna göra en young rider-satsning under tiden jag är där, då måste jag vara på ett ställe som förstår det och uppmuntrar mig till att satsa. Jag vill väldigt gärna rida andra hästar, kanske ha med mig en eller två egna hästar. I Holland och Belgien är man väldigt nära de internationella tävlingarna, så det är väl det som känns mest aktuellt, säger Janelle, som började skolan ett år tidigare än sina jämnåriga.

Pluggar ekonomi

Dagarna spenderas på ett idrottsgymnasium – som tillåter att eleverna är borta mycket på grund av sin idrott – där hon läser ekonomi.
– Det var de ämnena som passade mig bäst, och jag har väl en liten tanke på att plugga vidare någon gång för att ha uppbackning – det är inte lätt att lyckas och man vill inte stå där sen och inte veta vad man ska göra. Men samtidigt så är det ju så att vågar man inte satsa så vinner man inget heller. Så det är väl en balansgång.

Janelle får hjälp med hoppningen av Lisen Bratt Fredricson någon gång varje månad, och ibland blir det träningar för Svante Johansson. I markarbetet hyllar Janelle Elisabet Lundholm, som gett henne mängder av tips.
– Hon är så duktig och engagerad, det har varit en av pusselbitarna som har fallit på plats nu på senaste tiden – att jag verkligen har förstått mig på grundridningen och fått hjälp med den. Det är nyttigt för en hoppryttare att åka iväg till ett ridhus och träna utan att det finns ett enda hinder eller bom där. Det har gjort stor skillnad, hon förstår att man är hoppryttare och vill inte göra om en till dressyrryttare – det är inte därför jag är där. Jag har ett väldigt bra team runt mig nu, det känns tryggt, konstaterar Janelle.