Lars Christensson: ”Jag hade så mycket roligt med Putte”

Lars Christensson, 65 år, har gjort det mesta inom fälttävlan – ridit internationella mästerskap, varit förbundskapten i flera länder, expertkommentator i tv och är Level 4-bandesigner.

Ponnyn visade vägen

El Hamrir ox (val f -65 e Kariba) kallad ”Putte”.

– Jag var 13 år när jag köpte min första egna ponny för sparade barnbidrag. Det blev en arab, ”Putte”, som var het och känslig och gick med huvudet lite högt, så där som araber gör. Men det var hästen jag ville ha. Jag hade bara haft honom några dagar innan jag red i väg till en hopptävling som jag vann. Jag minns så väl att när jag red hem med den där blågula rosetten, att det var då jag bestämde mig för att det var detta med hästar och tävla som jag ville göra. 

– Jag hade en granne, en tysk dam, som min mentor under den här tiden. Efter varje gång jag hade varit där och tränat skulle det drickas kaffe, då hon tog fram någon av sina ridhandböcker och gav mig en läxa till nästa gång. En sak jag lärde mig under den här tiden var att man aldrig kan få en häst att tänka som en människa, utan det gäller för oss att förstå hur hästar tänker.

– Det var en fantastisk tid och jag hade så mycket roligt. Jag hoppade SM med Putte – utan någon som helst framgång, och fick många kompisar, som Rolf-Göran Bengtsson och Erik Duvander. 

– När Putte var runt 15 år och jag var 18 år tänkte jag att han skulle pensioneras. Men det tycket han var tråkigt, så han hamnade hos dottern till en uppfödare jag köpte häst av. Där levde han upp igen och fick en fin pensionärstid.

Öppnade för fälttävlan

Taj Mahal xx (val f -77 e Kew Gardens-Tudor Jinks, uppf Malte Ramel).

– Han var ett fullblod, stor och kraftig som gick bra i galopp tills ägaren ville att han skulle gå ännu bättre och bytte tränare. Det slutade med att hästen vägrade gå in i startboxen och slängde av alla. När de försökte göra om honom till ridhäst hände samma sak. Jag köpte honom för slaktvärdet. 

– Jag kom inte från gårdsplanen med honom på veckor. Han kunde alla trix. På något sätt lyckades jag hålla mig kvar och till slut blev vi kompisar. Han gick inte heller ens över en bom på marken. Första året red jag bara ut och till slut kunde vi skutta över en liten stock. Sedan kom Janne Jönsson och började hålla träningar i fälttävlan, och jag hängde på. När jag var och tittade på VM i Luhmühlen bestämde mig att för att detta skulle jag  göra. 

– Vi fick till slut en fantastisk relation och han hoppade allt jag styrde på. Det bestämdes att vi skulle satsa mot VM 1990, men på sista tävlingen innan var han varm i ett ben innan terrängen och det blev inget VM för oss. 

Gett fina avkommor

Drusilla (SWB sto f -81 e Daktyl-Sombrero-Tokajer, uppf Birgitta och Torsten Hansson).

– Hon var litet fuxsto kom till oss för att tränas för kvalitetstävlan, men det gick inte så bra. Ägaren försökte få henne dräktig men det gick inte att betäcka henne efter ett trauma, när hon som 3-åring slet sig och skenade i väg med språnglinor vid betäckning. 

– Hon hoppade allt man styrde mot och trots sin stam var hon ädel. Min nuvarande fru kvalade henne till SM när hon bara vara sju år. Sedan skadade min fru sig och jag tog över. Vi vann SM 1988 och sedan fick jag fortsätta med henne. Jag tog med henne till England när jag skulle vara där för att lära, och alla skrattade åt min lilla fux utan en droppe fullblod. Men jag red henne i en internationell tävling, motsvarande fyrstjärnigt i dag. Det var så stort och svårt men vi blev tvåa. 

– Drusilla skadade sig när jag har hemma i Sverige en kort tid. Vi försökte allt men det blev inte som jag ville. Vi försökte få henne dräktig med olika hingstar i fem år innan hon fick en avkomma e Eighty Eight Keys xx. Efter det blev hon dräktig varje år. Oavsett hingst blev avkomman positiv med stor framåtanda och jag har haft flera hästar från den stolinjen. 

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 10/2025.