Mikael Nolin om vikten att lära av sitt misstag

Mikael Nolin, huvuddomare i hoppning i SWB:s avelsvärderingsnämnd, unghästutbildare och tävlingsryttare, ser fram emot tävlingscomebacken med den egna uppfödningen Eskodail (f -17 e Diarado-Cardento). Hon har knappt tävlat sedan den där mindre lyckade rundan i Breeders-finalen 2022.
– Vi siktar på pay & jump, och det blir inte 1,20. Jag har inte bråttom. Hon har hoppningen i sig; blommar hon ut som 6- eller 8-åring spelar ingen roll. För mig är det lättare att vänta om känslan är bra.

Mikael Nolin talar med värme om hästen som han själv har fött upp och utbildat, och tagit ett föl på.
– Fast kalla mig inte uppfödare. Jag har bara fött upp en handfull hästar och har inget avelssto, är han noga med att påpeka.

Fick hoppdiplom som 3-åring

Eskodail skötte sig fint och fick diplom i 3-årstestet år 2020, med 9,5 för teknik. Därefter fick hon vila i hage och betäcktes. I maj 2021 föddes Ken (e Conthargos).

Som 5-åring 2022 gick Eskodail till final bland 4-åringarna i Breeders.
– Hon var lättriden och kvalade enkelt till Flyinge. Det gick bra i den första klassen, och sedan var det semifinal med domare. Där gjorde jag en missbedömning, säger Mikael Nolin och berättar om sin plan att få mer energi i stoet.
– Jag ville ha ett distinkt avstamp och lite mer tekniska språng, så jag höll ihop och samlade energi. Helt fel beslut. Energin gick inte uppåt, den gick framåt. Hon blev för het och högg på hindren – jag hade ridit fram en energi som jag inte kunde hantera.

Mikael Nolin har ridit med liknande strategi på andra hästar.
– Den här gången gick det inte så bra, konstaterar han, och han lät Eskodail vila i sex veckor.

Kunde vad hon skulle

Uppträningen fram till i dag är ett långsiktigt och lyckosamt arbete, och ännu ett bevis på att med hästar är det alltid grunder och tålamod som gäller.
– Hon kunde vad hon skulle som 4-åring, och jag har aldrig haft panik med unga hästar, säger Mikael Nolin.

Efter vilan under november–december började han med att rida ut, fem dagar i veckan under 14 dagar. Därefter var det dags att återuppta markarbetet. Eftersom Eskodail hade en tendens att bli het ville han först och främst få henne att ta drivning, inte fly den.
– Jag ville kunna lägga lite mer ben på henne utan att hon spände överlinjen eller tog bettet och blev het och tung i handen.

En månad senare var de på samma våglängd och det var äntligen dags att ta fram bommarna. Men hästar har bra minne.
– Så fort hon såg bommen bara anföll hon. Tog bettet och kastade sig på. Jag provade även att hoppa lågt, 80 centimeter, efter en kurva, men då slog ibland hon om bak och gick över i korsgalopp.

Fanns ingen ärlig bjudning

Mikael Nolin drog slutsatsen att problemet fanns i bjudningen. Visst bjöd hon, men det var ingen ärlig bjudning.
– Att slå om galopp i en svag kurva eller kasta sig på hindren – det är olika symptom på samma problem. Det saknas ärlig bjudning, ett tecken på ängslighet.

När scenariot upprepade sig tre-fyra gånger insåg Mikael Nolin att det var dags att ta ett steg tillbaka. Få henne att slappna av och känna förtroende. Han red lätt i trav och stod i lätt sits i galopp. Alltid.
– Jag tänkte att om hon blir het och spänner sin överlinje, då kan det inte vara skönt att ha mig på ryggen. De enda gångerna jag satt i sadeln var i skritt.

Taktiken lyckades. Eskodail slappnade av och släppte till.
– Hon accepterade detta och lade sig fint i handen.

Nästa steg var att introducera lite mer avancerade övningar – inte med tanke på dressyrpoäng utan för att få en effekt. Små, små tempoväxlingar för att hon skulle förstå skänkeln igen. Därefter flyttade han sidvärts; inga tvära spår utan hela tiden med tanken ”framåt”.
– En skänkel ska aldrig bli en för stor skänkel, det var min målsättning. Sedan började vi med bakdelsvändningar. Inga dressyrvändningar, utan för att hon skulle acceptera att det är jag som styr och ställer.

Efter hand som hon svarade bra fortsatte Mikael Nolin med öppna. Återigen, ingen ”dressyröppna”.
– Mitt mål var att hon skulle ta skänkeln och reagera som jag önskade.

Dags att bära fram bommarna igen

Nu var Eskodail sitt gamla jag. Stark, gymnastiserad och med på noterna. Det gick bra att galoppera över bommarna. Däremot hade hon fortfarande en tendens att flyta in och skära av kurvorna.
– Det kopplade jag till bjudningen, som var problemet tidigare. Jag började använda flerfärgade bommar och siktade på ett särskilt fält för att se om hon tog mina hjälper utan att hetsa upp sig. Det fungerade.

Han fortsatte med samma övning över cavaletti på stora volter; bestämde vilket färgfält de skulle över och styrde mot det. Detta som en koll på att hon var med.
– Därefter byggde jag på med relaterade avstånd – tre, två och ett språng emellan, och försökte rida noggrant. Så höll jag på länge för att få henne trygg.

Intervjun görs i i slutet av februari 2023. När dagsformen kommer på tal skiner Mikael Nolin upp:
– Förra veckan provade vi med riktiga hinder. Min son var med och höjde succesivt upp till 1,20. Hon gick emot så fint, med lätt kontakt i munnen och landade med full balans. Jag blev så glad – allt jobb vi lagt ner hade givit resultat.
– Det riktigt sköna var att hon hoppade likadant hela tiden medan vi höjde. Hon låg kvar i samma tempo, och jag kunde räta upp mig efteråt.
– Nu ska vi ut på någon pay & jump. Men allt hänger på mig – är inte jag fokuserad är inte hästen det.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 5/2023.