Mikaela Alderin om hästen som alltid säger ja

När Ridsport pratar med Mikaela Alderin är det fortfarande december och Emmylou har varit ute i snön, pulsat och galopperat för konditionens och styrkans skull. Självklart skötte sig stoet exemplariskt. 

– Hon har alltid varit ett A-barn. Lätt att rida in och utbilda, otroligt ridbar, lätt för att lära och den snällaste som finns, berättar Mikaela.

Det tog ett tag innan fullträffen i Flyinge sjunkit in helt och gratulationerna lagt sig – det var en vida uppskattad seger. Men nu sitter den där, vetskapen om att hon som ryttare kan göra sin häst verklig rättvisa inne på tävlingsbanan.

Hur förväntningarna utifrån ser ut inför Göteborg Horse Show bekymrar inte Mikaela nämnvärt. Då är det värre med den egna pressen.

Hon har alltid varit ett A-barn. Lätt att rida in och utbilda, otroligt ridbar, lätt för att lära och den snällaste som finns.”

– Jag är otroligt mycket tävlingsmänniska och har höga krav på mig själv. I kvalet på Breeders var jag ganska besviken på mig själv, jag tappade allt det fina jag hade på framridningen. Men jag lyckades skärpa till mig i finalen. 

Arenan är hon inte det minsta orolig för. Emmylou gick där 2022 utan att blinka – det enda som kan hända är att hon kan bli rätt pigg eftersom Scandinavium blir första starten sedan Flyinge. Men några problem kan Mikaela inte se.

– Det låter otroligt, men det finns inget mer jag önskar av en häst. Ena dagen kan hon skritta ut på lång tygel, totalt bombsäker. Nästa dag på träningen är hon som en duracellkanin som skulle kunna gå till världens ände.

Bandet mellan de två är speciellt. När Mikaelas tidigare topphäst Emma, efter hopphingsten Emmerton, avslutade tävlingskarriären och skulle betäckas, valde Mikaela och pappa Hans Danielsson hingsten Fürstenball. Ut kom ett nyfiket stoföl som spontant sökte sig till människor i allmänhet och Mikaela i synnerhet. 

Så har det fortsatt. Allt är lätt för Emmylou, både mentalt och fysiskt. Hon tränar fyra väl avvägda pass i veckan, skrittar ut en dag, rids i skogen eller jobbar i töm en dag och vilar helt en dag. Åtta timmar varje dag tillbringas i hage tillsammans med en minishettis.

Varje nytt steg i utbildningen leks fram. Det svåraste är att inte hålla på för länge. För Emmylou säger aldrig stopp. 

– Allt faller sig naturligt. Hon hade lätt är lära sig byten och har lätt för samling. Men jag är rädd om henne och tar det försiktigt. Det viktigaste för mig är att hålla henne frisk, sund och glad. Jag har haft många hästar, men ingen som denna. Hon är min once in a lifetime-häst. Jag skulle aldrig kunna köpa en liknande häst.     

Denna artikel publicerades först i Ridsport nr 1/2024.