Nytt hopp41 år efter sitt genombrott har Peter Eriksson hittat sin bästa häst.
– Det är smått fantastiskt, Santa Rosa Yalta är en helt otrolig häst, säger Peter Eriksson, just nu strandad hos sin arbetsgivare i Mexiko. Missa inte klippet från senaste tävlingsrundan.
Peter Eriksson om nya stjärnhästen: ”Inte rivit ett enda hinder”
Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Fyndplatsen för hästen är Mexiko, på ranchen Santa Rosa där Peter Eriksson (och Fredrik Gustafsson) är engagerade som ryttare.
Santa Rosa Yalta har europeisk härstamning, e Eurocommerce Berlin u Ursula-Balou du Rouet-Cor de Almé, och är ett 173 centimeter högt sto. När Peter började med henne insåg han snabbt att den här hästen var en exceptionell talang, men det var lite si och så med ridbarheten.
– Men det blir bättre och bättre, i höstas började allt funka och nu kommer alla hennes kvaliteter fram, berättar Peter.
Rivningsfria rundor
Innan corona-epidemin satte stopp för allt tävlande även i Mexiko, hann Peter göra fyra starter med henne, på 1,30-1,40-höjder.
– Inklusive omhoppningar har hon gjort 15 rundor och 193 språng och inte rivit ett enda hinder. Den senaste starten, på 1,40-höjd, vann vi.
Sedan januari förra året arbetar Peter för Santa Rosa. Schemat har varit att pendla mellan Sverige och Mexiko, rida och tävla där i treveckorsperioder. Den här gången blev dock Mexiko-perioden längre.
– Jag skulle flugit hem den 10 april men pandemin satte stopp, det går inga flyg, så jag är kvar, säger Peter.
Stor ranch
Den mest kända mexikanska anläggningen är kanske Alfonso Romos La Silla. Men i landet finns alltså flera stycken liknande hästmeckan, bland dem just Santa Rosa, tolv mil från Mexiko City och på 2000 meters höjd, där Peter och Fredrik Gustafsson verkar.
– Här finns 180 hästar, alla med europeiskt blod, och 30 anställda. Varje år föds här 30 föl. Ranchen har 500 hektar mark och vår träningsbana, på bästa fibersand, är 50 gånger 100 meter stor.
Rejält varma arbetsdagar
Santa Rosa ägs av en bankfamilj med stort intresse i hästar. Först var de inne i kapplöpningsbranschen men valde sedan att satsa på hopphästar. Tillsammans med Fredrik Gustafsson, Emanuel Alvares och Gustavo Romos rider, utbildar och tävlar Peter hästarna.
– Vi börjar rida halv åtta på morgonen, rider oftast tre hästar till klockan tio, då vi har lunchpaus en timme. Sedan rider vi tre-fyra hästar till och är klara vid tretiden. På morgonen är det 12-13 grader varmt, sen stiger temperaturen snabbt, blir 27-30 grader på eftermiddagen och det är okej, man vänjer sig.
Annat framhoppningssystem
Tävlingsmässigt är förhållandena ungefär de som Peter är van vid.
– Det är inte mycket som skiljer från Europa på tävlingar. Kvaliteten på de startande är god och banbyggnaden bra. En skillnad är att de fyra ryttare som närmast står i tur att starta, får ett hinder var att hoppa fram på och det hindrar att det blir stressigt och kaos på framridningen. Själva banorna är också större än vi är vana vid här hemma så det går verkligen att galoppera hästarna.
Här ett klipp från senaste tävlingen för tre veckor sedan:
Visa det här inlägget på Instagram
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på