Stafettpinnen PonnyRidsports nya stafettserie landar hos Selma Gustafsson Thelin som nyligen var med och vann en nationshoppning för ponnyer i Nederländerna. Här berättar hon om sin superkraft att kunna ladda om snabbt, sina starka känslor när det inte blir som hon har tänkt sig och framtidsdrömmarna. Och så får hon bestämma vem som ska intervjuas i serien nästa gång.
Prinsens pris inspirerade henne: ”Älskar att göra allt detta med hästarna”

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Tillsammans med Barravalley Shadow (se faktaruta) hade Selma Gustafsson Thelin ett framgångsrikt meeting i Nederländerna nyligen. Hon ingick i det svenska lag som vann ponnyernas nationshoppning och sedan kom hon tvåa i Grand Prix-klassen.
Jag hatar att åka till en tävling och känna att jag inte är riktigt förberedd.
Selma Gustafsson Thelin.
Det var dock inte första gången som 14-åringen har gjort uppmärksammade tävlingsinsatser. Förra året vann hon Prins Carl Philips Pris i Friends – en tävling som har en alldeles speciell plats i hennes hjärta.
När första delen i Stafettpinnen Ponny gjordes skickade Selma Gustafsson Thelins lagkamrat från Nederländerna, Mathilda Hansson, vidare frågan ”Vad det var som gjorde att du fastnade för hästar och ridsport?”
– Jag älskar verkligen djur och har alltid gjort det. Det är så kul och härligt att få träna och tävla tillsammans med hästar, jag älskar att göra allt detta med dem.
– Min mamma har alltid varit hästintresserad, vi bor på en gård på landet och här har alltid funnits hästar. Jag började rida när jag var jätteliten och fick en shetlandsponny fick tre år.
– När jag var så där sju år såg jag Kajsa Björe vinna på Friends med sin D-ponny. Då bestämde jag att det där vill jag också göra och jag fick min första tävlingsponny. Nu är jag och Kajsa klubbkamrater och jag har berättat hur hon inspirerade mig. Och när jag vann i Friends var det hon som hjälpte mig.
Hur var det att vinna nationshoppningen?
– Det var verkligen jättekul, vi var verkligen ett lag och stöttade varandra. Min ponny var helt fantastisk och hoppade helt otroligt. Jag har varit väldigt nervös tidigare när jag har ridit i lag och tyckt det var läskigt vad andra ska tycka. Nu är jag inte lika nervös längre. Jag har tävlat mycket i lag de senaste åren med elitallsvenskan, flera nationshoppningar och NM i lag.
Vilken egenskap hos dig själv är du mest stolt över?
– Jag är ganska envis och väldigt tävlingsinriktad. Så fort jag tycker att jag gör något dåligt eller att det är något jag behöver träna på åker jag hem och tar hjälp av mina tränare och tränar på det. Jag hatar att åka till en tävling och känna att jag inte är riktigt förberedd.
– Jag är duktig på att analysera mina rundor, även om det har varit en bra runda finns det alltid något som kunde ha varit bättre för det är sällan man har en perfekt runda.



– Om jag kommer ut från en dålig runda så är jag först arg, riktigt arg på mig själv och sedan blir jag ledsen och besviken. Då är det bra om jag får vara ensam en stund. Jag behöver tio minuter att bara andas och lugna ner mig, och sedan brukar mamma och pappa våga sig fram och vi pratar om vad som hände. Mina föräldrar är så engagerade i min ridning, det hade aldrig gått utan dem.
– Jag är också bra på att ladda om. Jag har haft problem med att jag blir väldigt nervös och då har jag fått lära mig olika tekniker. Jag kan ha haft en dålig framhoppning, men sedan kan jag direkt ladda om inför att jag ska in på banan och göra en bra runda.
– Jag är också ganska noggrann hemma i vanliga arbetet och försöker verkligen få hästarna att förstå vad de ska göra och göra det möjligt för dem att göra det jag ber dem om.
Vilken person utanför din familj har betytt mest för dig?
– Det är mina tränare Lotta Björe och Pontus Westergren. De har betytt jättemycket. Men även min dressyrtränare sedan 2020, Nina Hofmann. Hon har verkligen hjälpt mig med att rida igenom mina hästar och betyder också mycket privat.
När och varför var du ledsen senast?
– Det var när det inte hade gått bra på en tävling. Jag hade ridit jättedåligt och kände att jag förstörde mycket för min häst.
Hur ser du dig själv i framtiden?
– Jag vill jobba med hästar och tävla. Det är min dröm. Jag tycker att det är jättekul att rida och tävla lite mer rutinerade hästar, men det är också jättekul att börja med unga hästar och få forma dem från början så en annan dröm är få forma en 1,50-häst från början.
– För 2024 är mitt mål att få rida mitt första ponny-EM. Och en annan sak jag skulle vilja göra är att rida ponnyernas världscup.
Vilken ponny har betytt mest för dig?
– Min C-ponny Niva. Hon är en så underbar individ som har gett mig mycket. Det var med henne jag fick självförtroende och vågade börja hoppa högre. Jag har haft jättekul med henne och hon är en bästa vän.
Vad gör du helst en dag du är ledig från hästarna?
– Jag har inte många sådana dagar men ibland måste man vila. Då vill jag vara med mina kompisar och göra saker, som att bada i sjön nära oss på sommaren.
Vem skickar du stafettpinnen vidare till och vad vill du veta?
– Jag skickar vidare till Victoria Jensen, och jag vill veta vad var det som gjorde att hon fastnade för hästarna och vad som motiverar henne att fortsätta.
Fakta
Selma Gustafsson Thelin
Ålder: 14 år.
Bostadsort: På gård utanför Stockholm.
Familj: Mamma, pappa och lillasyster.
Gör: Går i sjuan.
Gren: Hoppning.
Klubb: Jump Club.
Främsta ponnyer: Barravalley Shadow (CONN val f -11 e Templebready Fear Bui, uppf Noelle Brett, äg A och C Thelin) och Lisgreen Annie (ISH sto f -16 e Mullentine Cavalier-Straboe Prince, uppf Frances Greene, äg C Thelin):
Meriter i urval: Segern i Prins Carl Philips Pris 2023, SM-silver, seger i nationshoppning för ponnyer
Andra intressen: Baka och simma.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på