Följ med på bettutprovning med expert på besök i Sverige

Efter drygt 2,5 timmes test av bett, nackstycken och nosgrimmor är Karin Toetenel nöjd. Hästen Elarita HC är också nöjd. Att få en bredare nosgrimma som dessutom vadderades med ett extra underlägg passade stoet bra.

– Det är fascinerande att det kan bli sådan skillnad av så små detaljer, konstaterar ryttaren Jens Beck.

För sju år sedan började Karin Toetenel, hemmahörande i Holland, att på allvar hjälpa ryttare i området med att prova ut bett som passade hästarna. Efter ett tag insåg Karin att det inte bara var bettet som hade betydelse. Även detaljer som nackstycke och nosgrimma gjorde skillnad för hur hästen trivdes.

– Det handlar om att hitta det som passar hästen bäst, det som gör hästen nöjd. Och det är så olika från häst till häst vad som fungerar. Det enda sättet att hitta rätt är att prova.

I dag har Karin Toetenel stora delar av Europa som sitt arbetsfält. Det som en gång började i liten skala blir allt större; den egna tävlingskarriären har lagts på hyllan.

– Men att jag har ridit och tävlat mycket har stor betydelse för att jag ska kunna se vad som behövs och hur hästarna reagerar på förändringar i utrustningen.

Kontakt med veterinärer

Hon har också jobbat länge som assistent på en veterinärklinik och har goda kontakter med såväl veterinärer som kiropraktorer och hästtandläkare. Detta, kombinerat med en nyfikenhet på hur hästen faktiskt är konstruerad och hästkroppen fungerar, är något som hon tar med sig in i arbetet med att hitta den perfekta utrustningen.

 Jag behöver ha en helhetsbild av hästen för att kunna hjälpa den på bästa sätt.

Men för Karin Toetenels del handlar det inte bara om att testa olika bett och träns. För att utprovningen ska få bäst effekt vill hon veta hästens fysiska grundstatus. Därför inleds Elaritas dag med att hon noga går igenom varje muskel på det bruna stoet. Hon letar efter ömhet och spänningar i muskler, kollar att hästen har normal rörlighet i viktiga leder och självklart hur den ser ut i munnen.

– Jag behöver ha en helhetsbild av hästen för att kunna hjälpa den på bästa sätt. Det finns ingen häst som är helt felfri och det har absolut hänt att jag har känt på hästar där jag har sagt att ”du måste först få den genomgången av en veterinär innan vi kan prova ut någon passande utrustning”, säger Karin Toetenel.

Ger råd

Hästägaren Jens Beck lyssnar intresserat och svarar på de frågor som Karin ställer. Karin ger också en del råd om hur hon tycker att man kan träna Elarita för att bygga upp vissa svagheter. Men i det stora hela är hon nöjd med vad hon hittar hos hästen och det är dags för nästa del – själva utprovningen av utrustningen.

– Ryttaren får alltid börja med sin ordinarie utrustning. Jag ändrar ingenting direkt utan vill se hur det ser ut till vardags, säger Karin.

Jens har ett träns när han hoppar Elarita, ett annat när han rider dressyr. På de olika tränsen sitter två olika bett. Ett med lösa ringar och ett med fasta ringar. De kommer fram till att de ska använda sig av hopptränset från början.

Jens hinner bara rida ett par varv på ridbanan innan Karin börjar att ändra. Först testar hon ett antal olika bett och Jens får rida runt och sedan berätta vad han känner – och om det är någon skillnad.

– Det behöver inte vara någon skillnad eller kännas bättre när vi byter. Det är inget fel i det, säger Karin till Jens när han funderar över hur det egentligen kändes.

Men ganska snart hittar han ett bett, som utseendemässigt skiljer sig ganska lite från det han red på först, men där skillnaden i ridkänsla är stor.
– Hon känns mycket mjukare, jag får en annan kontakt med henne när jag har det här bettet, säger Jens.

Glimtar från den 2,5 timme långa provningen:

Ryttaren måste tänka till

Karin säger inte till ryttaren vad hon tycker eller tror. Ryttaren måste själv fundera på hur det känns.

– Jag vill inte påverka ryttaren när vi håller på. Efteråt kan jag berätta vad jag såg och hur jag upplevde att hästen reagerade på utrustningen.

Med ett bett som Elarita uppenbarligen trivdes med gick Karin över till att testa nästa bit – nackstycken. Karin håller sig inte till ett märke, hon använder utrustningsdetaljer från ett flertal tillverkare – och blir lätt besvärad när olika trender kommer på tal.

– Bara säg ordet anatomisk om utrustningen och jag blir fundersam. Det finns i princip ingenting som är bättre eller sämre för hästen. Olika saker passar olika hästar, så enkelt är det.

Elarita får testa både ett rakt nackstycke, ett som är svängt bakom öronen, och nackstycken i flera bredder. Här är skillnaden inte så stor, men Karin har sett hur olika nackstycken kan ha stor påverkan på hästen.

– Från början provade jag bara olika bett, men en gång testade vi ett annat nackstycke på en häst som uppenbart inte trivdes trots att det inte fanns några fysiska fel på den. Den blev som en helt ny häst. Efter det har jag mer och mer börjat att testa olika detaljer för att se vad hästarna trivs bäst med, förklarar Karin, och fortsätter:
– Sedan har jag haft hästar som i princip har blivit halta när man har satt på dem ett svängt nackstycke. Så det finns inget som är givet på förhand.

Tar minst 2,5 timme

Däremot blir det stor skillnad när Karin testar olika nosgrimmor på Elarita. Stoet visar tydligt att hon vill ha en ganska bred som är mjukt fodrad över nosryggen. Hon blir ännu mer till freds när hon dessutom får ett extra skydd under nosgrimman.

– Här blev hon mycket stadigare och mjukare att rida, konstaterade Jens nästan förbluffat över att det blev så stor skillnad utan att han ändrade något i sin ridning.

Eftersom varje utprovning tar minst 2,5 timme tar Karin emot max fem hästar på en dag. Hon hjälper många kunder i framför allt Holland, Belgien och Frankrike, men har varit i Sverige tre gånger det senaste året.

– Det finns både likheter och skillnader mellan ryttare från olika länder, vilket förstås är spännande, säger Karin.
– Däremot är det helt klart att bruna träns är mer populärt hos svenska ryttare. I Holland vill alla ha svarta.

Karin om…

Bett

”Ofta är det väldigt små skillnader i bettet som kan ha stor betydelse för om hästen trivs med det eller inte. Jag brukar för det mesta börja med tredelade bett.”

”I dag är det många som påstår att hästarna inte kan ha tjocka bett för att dessa inte får plats i munnen. Men det går inte att säga generellt att det är så. Jag har haft hästar med små munnar som har trivts mycket bättre med ett tjockt bett och tvärt om. Man måste alltid lyssna på hästen.”

Nosgrimmor

”Min erfarenhet är att cirka 80 procent av hästarna föredrar höga nosgrimmor (typ Aachengrimmor). Men de ska spännas korrekt. En sådan nosgrimma får inte sitta för lågt, utan ska vara precis nedanför käkbenet för att ha bäst effekt. Den får naturligtvis inte sitta för hårt, men att ha den alldeles för löst gör att funktionen med en nosgrimma går förlorad. En del hästar tycker om att ha den nedre nosremmen, medan andra blir mycket mer nöjda med tillvaron om de är utan.”

”Träns som till exempel Micklem och liknande har nosgrimmor som jag mer skulle likställa med en låg nosgrimma (typ remontgrimma) än något annat i funktion. Samma sak där – det fungerar bra på vissa hästar, men inte på andra.”

Nackstycken

”Vad hästarna föredrar för typ av nackstycke är otroligt olika. På en del hästar har utformningen, bredden och stoppningen av nackstycket väldigt stor betydelse, medan andra hästar inte alls bryr sig.”

Artikeln publicerades första gången i Ridsport 20/2018.