”Ridbarheten en fråga om hållbarhet och välfärd för våra sporthästar ”

Ridbarhet, ridbarhet och ridbarhet. Det har tjatats om denna egenskap hos hästar länge nu och för många som ägnar sig åt avel är detta en viktig parameter.

Men det kändes ändå som om egenskapen lyftes ännu ett snäpp vid årets Breeders i dressyr. I alla fall om vi riktar blicken mot de 4-åriga hästarna. Jag skulle till och med vilja använda ordet vändpunkt när det gäller ridbarhetens betydelse i Breeders.

Missförstå mig inte – gångarterna hos en dressyrhäst ansågs absolut viktiga. Jätteviktiga. Och ridbarhet har varit en bedömningspunkt länge – det är inte något nytt under solen att världens bästa gångarter inte kommer till så mycket nytta om hästen knappt går att sitta upp på. Men ridbarheten lyftes och vändes och identifierades mer i år än tidigare, och det var testryttarens förtjänst.

Lät som hon hakat upp sig

Testryttaren Cathrine Dufour lät nästan som att hon hade hakat upp sig ibland när hon pratade om utvecklingsbara gångarter, ridbarheten, hästens egen motivation och förmåga att använda sin kropp på ett smart sätt.

”I år tycker jag att det var högre kvalitet på finalhästarna jämfört med förra året. Då fick jag lägga kanske 80 procent av tiden på att försöka hitta ett sätt att kommunicera med dem. I år gick det mycket enklare”, sa hon på presskonferensen.

”Jag söker inte efter den där galna ökade traven hos hästarna, utan mer arbetsviljan och att de använder sin kropp på ett smart sätt”, fortsatte världstvåan och tog sin 18-årige Cassidy, som är redo för årets världscupsäsong, som exempel på en häst som har använt sin kropp på ett begåvat sätt genom hela sin karriär. Där har prestationerna byggt mycket på samspelet, avspändheten, ridbarheten och hästens egen motor och motivation.

Springbank II en på miljonen

Att avla på andra egenskaper än enbart flashiga gångarter för den som vill ha fram topphästar i dressyr har nog mer och mer blivit en självklarhet. Och det finns för den delen inget motsatsförhållande mellan gångarter i toppklass och hög ridbarhet – se bara på den 7-årige godkände hingsten Springbank II VH som verkar ticka i alla boxar. Han är exceptionellt begåvad och en på miljonen – men ändå ett bevis för att det går att kombinera egenskaperna.

För övrigt är det också rimligt att anta att hästar med en mentalitet som är inställd på att försöka förstå vad deras människor kräver av dem, som använder sin kropp på ett bra sätt och som håller för träning på alla plan, kommer att må bättre och vara friskare.

Ridbarheten blir därmed också en fråga om hållbarhet och välfärd för våra sporthästar – argument som är nog så viktiga.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 18/2021.