Sparven pensioneras: ”En häst man bara får en gång i livet”

Flip’s Little Sparrow (SWB sto f-06, e Cardento-Robin Z, uppf Kristina Larsson, äg Grevlundagården i Vitaby AB & Astrid Ohlin), som går under smeknamnet Sparven, är något av en ”drömkombination” av sin mamma, Malin Baryards Butterfly Flip (e Robin Z-Moderne xx) och Peter Erikssons hingst Cardento. Båda hästarna var med i det svenska lag som tog silver på OS i Aten 2004. 

Sparven blev till genom embryotransfer hos sin uppfödare Kristina Larsson och kom sedan till Grevlundagården som 4-åring, köpt av Peder Fredricsons hästägare Astrid Ohlin.
– Jag hade ett samarbete med Peder och han hade sett henne och var så förtjust i henne. Han sa att det här var något alldeles extra, berättar Astrid Ohlin.

Sparven tävlades först av Peder och kallades hans ”kärleksbarn”.
– Hon var och är en fantastisk individ. Det är bara att se på henne – stor, ädel, vacker med mycket blod och stora vackra ögon, känslig men väldigt modig, säger Peder Fredricson.

Men det visade sig att Sparvens ”perfect match” var någon annan, när Peder och Grevlundagårdens anställda ryttare Stephanie Holmén fick rida henne.
– Hon trivdes bättre med ”Steffi”. Hennes ridning passade bättre och hon är hälften så lång, säger Peder.

– Från första passet när hon blev min så klickade vi fantastiskt. Hon är oerhört känslig och man måste sitta väldigt still, berättar Stephanie Holmén.

Fina minnen

Liksom sin mamma Flippan presterade Sparven bättre med en lättare ryttare. Tillsammans vann Steffi och Sparven världscupen i Zürich 2018 och flera internationella Grand Prix, liksom SM 2018 och Grand Prix i Billdal, Åby och Flyinge.

– Mina absolut starkaste minnen är världscupsegern i Zürich och när vi red felfritt i nationshoppningen i Falsterbo 2019, säger Steffi.

Ett av Steffis första minnen med Sparven är från när hon skulle hjälpa Peder att morgontrimma henne i London, innan hon själv börjat tävla stoet.
– Hon låter mycket när hon galopperar, stånkar och stönar väldigt högljutt. Jag kände att alla tittade på mig för att hon lät så mycket! Men nu är jag van vid att hon låter så.

”Fått uppleva så extremt mycket”

– Det har varit fantastiskt. Det är hon som har hjälpt mig att få ett namn, även internationellt. Hon är så extremt ambitiös och gör alltid sitt bästa och hennes ridbarhet är otrolig. Jag har aldrig suttit på en häst som är så fin att rida varje dag. Den enkelheten hon tog mig in i 1,60-klasserna med och känslan som hon gav mig på stora arenor som Hickstead och Spruce Meadows. Jag har fått uppleva så extremt mycket av världen med henne.

När Sparven nu pensioneras är det inte på grund av skada utan för att det helt enkelt har blivit dags.
– Hon har haft en väldigt lång karriär med tio år på hög nivå och hon har betytt mycket, framförallt för Steffi och verkligen tagit henne till toppen. Hennes ägare Astrid har haft en kul resa med henne och många fina framgångar, säger Peder.

Sparven fick avsluta karriären med seger i 1,50 i Stockholm under Sweden International Horse Show och kommer nu att göra andra superston, såsom Henrik von Eckermanns Mary Lou och Bertram Allens Molly Malone, sällskap i Italien hos Mares of Macha.

– Vi har inte tänkt ut några hingstar ännu, men hon har redan några fina avkommor med Comme il Faut och Crusader Ice, berättar Peder.

En speciell häst

Astrid Ohlin, som nu är 86 år, har sagt att hon inte ska ha fler hästar, men kanske kommer hon att vara ägare till ett av Sparvens framtida föl.
– Det är ju lite speciellt med henne. Hon är en fantastisk häst och har varit så mysig att ha att göra med, säger Astrid.

Stephanie Holmén saknar nu en topphäst för de internationella arenorna, även om hon förutom sina unghästar även rider Thelma Hästak som är på väg upp och går 1,50. Men framförallt är det individen Sparven som hon kommer att sakna.
– Det är så sorgligt, det är slutet på en era. Det här är en häst som man bara får en gång i livet, säger Steffi.