Det är olagligt att elda den. Den är inte komposterbar. Och det kostar pengar att slänga den på återvinningscentralen, om de ens tar emot den. När stapeln växer sig allt högre blir ensilageplasten ett bekymmer för många hästägare. Men hur gör man egentligen för att bli av med plasten?
Svårt att bli av med ensilageplasten
Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Det finns ett sätt som är det riktiga – att lämna den till Svepreturs plaståtervinning. Det är bara ett bekymmer – man kan inte åka och lämna när man vill. Inlämningen är öppen två gånger om året på varje plats, en gång på hösten och en på våren. Oftast är det två dagar efter varandra, men det är inte alltid det finns möjlighet att lämna på kvällstid eller helg. Missar man ett tillfälle är det ett halvår till nästa gång.
Ridsport kontaktade ett antal olika företag som driver återvinningscentraler runt om i landet. Det var inte lätt att få ett rakt svar, utan samtalet kopplades vidare från person till person. Men på Sysav, som sköter återvinningscentralerna i södra Skåne, fick vi till sist ett svar.
– Ensilageplasten klassas i sig som ”icke normalt uppkommet hushållsavfall”, förklarar Ingrid Nilsson på avdelningen för kundservice. Det gör att det blir företagsavfall, och då blir det en avgift på 400 kronor för den som vill lämna på återvinningscentralen.
Ensilageplasten ställer dessutom till problem när det brännbara materialet ska tas omhand. De långa remsorna trasslar i maskinerna, vilket gör att de helst ser att plasten ska vara delad i bitar innan den lämnas.
På återvinningscentralen i Skurup arbetar Jan Persson och Kent Mårtensson. De har många samtal med hästägare som vill slänga ensilageplast.
– Det är ett bekymmer för hästägarna och det är ett bekymmer för oss, säger Kent. Vi är tvungna att neka, och en del blir sura, irriterade eller till och med arga.
Det största problemet är okunskapen, enligt dem.
– Vi informerar om Svepreturs plastinsamling, och ingen känner till det, säger Jan. Producenterna borde ta hand om plasten, eller i alla fall informera om hur kunderna ska göra med den. Men jag kan förstå att man som privatperson tycker att det borde gå att lämna plast efter en eller ett par hästar här utan att behöva betala för det.
Nicklas Bengtsson på Katslösa Agro menar i sin tur att det skulle bli alldeles för dyrt om de skulle hämta upp plast hos kunderna också.
– Vi betalar en miljöavgift när vi köper plasten, förklarar han. Det är vår del av ansvaret. Genom att vi tar den avgiften är det sedan gratis för kunderna att lämna in plasten till plastinsamlingen. Det borde inte vara svårare för dem än för någon annan att hålla reda på tider och platser.
Här finn information om landets alla insamlingsställen och tider
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på