Forskaren om WFFS: ”Välj bort anlagsbärare 
som är medelmåttor”

Sedan det föddes SWB-föl med Warmblood Fragile Foal Syndrome (WFFS) 2018 och den genmutation som styr anlaget visade sig finnas inom sporthästaveln, har intensiv forskning bedrivits, bland annat vid SLU.

Warmblood Fragile Foal Syndrome har nu bytt namn till FFS, sedan sjukdomen – som är ärftlig och dödlig – även upptäckts i flera andra raser. Den orsakas av en mutation i genen PLOD1, som kodar för ett enzym involverat i kollagensyntes, som påverkar produktion och funktion av bindväv i till exempel senor, ligament, hud och blodkärlsväggar. Vid dubbel uppsättning av anlaget aborteras troligen de flesta drabbade foster, medan fullgångna föl bland annat får ömtålig hud som lossnar från kroppen och måste avlivas.

Studie publicerad i samarbete med SWB

En av de ledande svenska FSS-forskarna är docent Sofia Mikko vid institutionen för husdjursgenetik vid SLU. Hon har nyligen publicerat en studie, gjord i samarbete med SWB, med syfte att undersöka om även anlagsbärare påverkas av mutationen.

Det verkar ha varit en omfattande studie?
– Ja, totalt testades 2288 SWB-hästar för FFS-anlaget. Därefter delades hästarna upp i två grupper: de med hoppindex över respektive under medel. Majoriteten av hästar med hoppindex under medel hade ett dressyrindex över medel. Dessa två grupper jämfördes avseende avelsvärde för 60 olika egenskaper. Hos alla anlagsbärare kunde en effekt på egenskaper som kroppsform, rörlighet, elasticitet och steglängd fastställas, men de som hade hoppindex över medel hade ingen fördel beträffande hoppegenskaperna. Att eftertraktade egenskaper som god rörlighet är kopplade till mutationen har man sett i andra studier.

Framkom det något som var förvånande?
– Ja, vi testade även hur frekvensen av anlagsbärare kan påverkas av olika sätt att välja ut hästar för avel, genom simulerade kombinationer. Då kunde vi visa att frekvensen anlagsbärare av FFS förblir lika stor eller till och med ökar i en population som liknar den hos SWB. Det sker alltså ett urval av FFS-bärare. I normala fall ska frekvensen anlagsbärare av ett recessivt dödligt anlag minska för varje generation. I en naturlig population ligger det sällan över 1 till 2 procent. Hos SWB uppskattas den till 7,4 procent.

Det låter som en intressekonflikt att anlaget för FFS hör ihop med goda gångarter och stor rörlighet. Hur anser du som genetiker att vi ska hantera den informationen, hur ska en uppfödare tänka?
− Det är inte min uppgift att ge avelsråd, det har SWB hand om. Men jag kan berätta hur man bör resonera: vi skulle kunna tillåta de anlagsbärare som har superbra egenskaper och välja bort de anlagsbärare som är medelmåttor. Om det finns en likvärdig hingst som inte bär på anlaget är det bättre att använda den i stället.
− Man ska även komma ihåg att det finns så mycket annat som ger bra gångarter, FFS-anlaget bidrar bara med en liten del av allt som ger rörliga hästar.

Finns det fler studier kring FFS på gång?
– Ja, vi ska undersöka om anlagsbärarna har sämre hållbarhet eller påverkas på andra, hittills okända sätt. Vi ska även undersöka vilka andra genetiska orsaker som ligger bakom hög rörlighet hos hästar.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 5/2022.