Go out hacking – basen i engelsk unghästutbildning

Att ”go hacking” betyder att rida ut på vägar, fält och i skogen. Detta är fullständigt självklart för engelska ryttare. Det finns många som gör det i Sverige också, men det är kanske inte lika grundmurat självklart här i Sverige att det bör ingå i unghästens utbildning.

Kyra rider ut
Professorn i ridkonst, Kyra Kyrklund, har bott i England i över 15 år. Hon menar att det är svårt att göra en direkt jämförelse med hur det var i Sverige då hon bodde här.
– Men generellt rids hästar ut i naturen mycket här i England. Det finns ingen allemansrätt utan folk går på speciella promenadvägar och rider på särskilda ridvägar som kommunerna har hand om.
– Även på de mindre vägarna kan man ofta se ryttare.
– Själv har jag alltid ridit ute så mycket som möjligt, både i Finland och i Sverige. Den största skillnaden mot hur det är här i södra England är klimatet. Det är sällan fruset i marken så vi kan rida ut året om. Dessutom är det allmänt lite fuktigare, så på somrarna blir det inte stenhårt i marken heller.

Mer framåtbjudning
När det gäller att rida ut på unghästar är det många ryttare som drar sig för det på grund av att hästarna kan vara väl pigga och det känns osäkert. Men Kyra Kyrklund ger följande råd:
– Det är inte bra för några hästar att bara ridas i ”skyddad verkstad”. Ute vänjer de sig vid olika ljud och rörelser i naturen på ett helt annat sätt än när de bara rids inne. Speciellt unghästar får en bättre framåtbjudning ute i en lite mer intressant omgivning, än när de bara får springa runt, runt i ett ridhus eller ute på en ridbana.
– Det är också fysiskt mindre påfrestande för en unghäst att kunna gå rakt framåt, jämfört med att behöva gå på mycket böjda spår. Deras naturliga balans utvecklas genom att de rids i lite kuperad mark där de själva måste se sig för var de sätter sina fötter.
– Men ibland är man tvungen att arbeta dem inne under vissa perioder på året i Finland/Sverige, speciellt de lite pigga unghästarna. Till exempel när det är fruset, halt eller mycket kallt.
– Jag har haft turen att först ha hästarna i Helsingfors, där stallet var i Centralparken med rätt mycket ridvägar och sedan på Flyinge, där det också fanns bra möjligheter att rida ute. Ibland saknar jag faktiskt tiden i Finland där jag kunde rida ute i snön. Fast det kan bero på att jag har glömt de frusna fingrarna och tårna.

Självklar bas
Fälttävlansryttaren Anna Hilton har bott i England sedan 1988 och håller med om att traditionen att rida ut är mycket stark bland de engelska ryttarna.
– Alla rider ut på alla typer av hästar här. Det är en väldig skillnad mot i Sverige, säger hon.
– Att rida ut på unghästarna under uppbyggnaden ser man som en självklar bas för deras utbildning.
– Just nu har jag en 3-, en 4- och en 5-åring som alla går hacking fyra dagar i veckan. De rids ut i alla väder. Det finns många fördelar med det: de får vänja sig vid omvärlden, vid trafik och att hålla rätt på sina ben.
– Vi brukar börja med att tömköra dem på vägen, det är ett bra sätt att vänja dem vid trafik och annat, säger Anna Hilton.

Måste få ha roligt
– Man behöver inte vara särskilt modig för att våga rida ut, tvärtom tycker jag att många hästar är mycket bättre när man rider ut än om man bara sitter på bana. De får så mycket att göra med att koordinera sig och hålla rätt på benen att de inte hinner hitta på hyss. Men det måste förstås finnas ett partnership i botten, så att häst och ryttare är samspelta.
– Jag brukar ha martingal på dem eller en halsrem som jag kan ta tag i om en häst skyggar eller bockar.
Anna Hilton liknar unghästarna vid barn.
– Ja, jag brukar säga att de är som barn, de måste få ha roligt. Det är så viktigt för dem att om man inte har bra ridterräng nära stallet får man helt enkelt lasta och åka till en strand eller skog.
– Det finns många möjligheter att rida ut i Sverige. Man behöver inte börja direkt med ett stort fält, utan hellre med en skogsstig där hästen får tillräckligt att göra med att koordinera sig och finna vägen.

Grund för framgången
I området där Anna Hilton bor finns inga särskilda ridvägar utan hon rider direkt ut på småvägarna. Ofta rider de i grupp i början, senare i utbildningen lär sig hästarna att ridas ut ensamma också.
– Man får gladare hästar genom mycket uteridning och jag är övertygad om att de brittiska framgångarna i dressyr delvis beror på att de ryttarna håller fast vid det här sättet att utbilda unghästarna.