3-åringarna tog sig an Breeders

Camilla Axelsson berättar: Det blev ett lyckat Breeders för våra gångartstreåringar i år. Med Bergsjöholms Barletta (sto e For Romance II-Epson, äg/uppf Marita Strauch, Stall Bergsjöholm) vann vi både stochampionatet och hela klassen.

För mig själv blev det dock förberedelser på ett lite annorlunda sätt. Bara tre veckor innan det var dags för Breeders var jag på BB och födde en son.

Det var en söndag, samma dag som det extra treårstestet gick på Bollerup. Så mina flickor fick klara sig själva, och det gjorde de ju på ett fantastiskt sätt. Jonna Väntönen ansvarade för Zafirprinzen (val e Zuidenwind-Figaro R, äg/uppf Yvonne Persson) medan Alexandra Stridsberg matchade Coachella Dream (sto e Dream Boy-Bugatti Hilltop, uppf/äg Lena och Markus Lydén). Båda tog sig till Breeders, med god marginal och jag var väldigt stolt när jag fick rapporterna. De hade en tredje häst med också, som också kvalade, men där valde ägaren att inte starta i Breeders.

Breeders kräver ännu mera arbete

Alla våra 3-åringar i träning har kommit till sina respektive treårstester väl förberedda inför uppgiften på alla punkter, så som jag beskrivit i de tidigare avsnitten. Men nu handlade det om Breeders-starter, på stora Flyinge, och det kräver ännu mer arbete. I början av Breeders-veckan är det ”öppen bana”, det vill säga Breedershästarna får komma och bekanta sig med ridhusen.

Avsaknaden av publik gynnade definitivt 3-åringarna.

Vi har ju redan åkt med hästarna till andra ridhus, lärt dem att bli ridna i annan miljöer än ridhuset hemma. Ändå är det helt annorlunda att komma till Flyinge, det är en väldigt svår miljö för så unga hästar. Därför är det oerhört viktigt att man tar sig tid att åka till Flyinge med hästarna, om man har möjlighet.

Det är mycket runtomkring när man kommer dit: många hästar, hästar som rids eller longeras, byggnader, banor, ja, allt möjligt. Sedan ska man in i Crafoordhallen och den är sannerligen inte lätt. Det är höga fönster, den är enormt stor och det ekar. Egentligen tycker jag att hallen är för stor för 3-åringar och jag tänker nästan alltid att ”hur ska detta gå?”.

Men om hästarna är grundtrygga brukar det trots allt bli bra och de kan ta till sig av den nya omgivningen. Efter framridning i Crafoordhallen har man tillträde till stora ridhallen i tio-femton minuter. Då uppstår nya svårigheter. Bara att rida igenom tältgången mellan ridhusen är lite skrämmande och när man sedan kommer in i hallen känns det som att rida rakt mot podiet. Det är många hästar som har lite svårt där i början.

Dressyrstaketet känns onödigt

Väl inne i hallen kan det vara flera andra hästar där eftersom man rider i grupper på fem-sex hästar. Det kan vara äldre hästar som gör ökningar och andra skrämmande rörelser. Dessutom står där dressyrstaket, vilket jag tycker är onödigt, för på 3-årsvisningen är det inga staket.

I år fick vi trots allt en aning enklare förhållanden vid den öppna banan. Taket på Crafoordhallen hade hotat att rasa in, så där pågick reparationer. Vi hade blivit lovade att få använda lilla ridhuset men där höll de på med löshoppning och även Wallenberghallen var upptagen. Så vi fick rida fram utomhus, på Melonbanan. Det gick faktiskt bra, trots att där var många hästar.

Sedan fick vi rida in i hallen via den ”vanliga” gången och det visade sig vara enklare. Hästarna var inte alls lika imponerade när de kom in i hallen från sidan.

Också själva Breeders visade sig bli en aning enklare i år. Man kan tycka att det kanske blev lite ödsligt och tråkigt men avsaknaden av publik gynnade definitivt 3-åringarna.

En av de knepigaste uppgifterna för oss med 3-åringar är att hitta den rätta avvägningen på hästens form. Det är en svår kombination att få ihop. De ska vara tävlingshästar i god kondition men de ska ändå kunna vara avspända och visa upp sig.

40 hästar.

Så många av årets Breedersdeltagare har fått sin grundutbildning hos Stall Axelsson.

Det är ju väldigt mycket som hästarna ska orka med vid Breeders. Först kanske man måste longera en stund, sedan ska man rida fram, helst så kort tid som möjligt. Sedan kanske man måste testa en galoppfattning. Det kräver mer ork än man tror.

Bergsjöholms Barletta vann

Till min glädje kan jag berätta att våra 3-åringar skötte sig strålande: jag vann alltså med Bergsjöholms Barletta, Jonna var åtta med Zafirprinzen och Alex 20:e med Coachella Dream. Dessutom var jag elva med egna uppfödningen Holly’s Tempation SA (val e Touchdown-Bernstein), 31:a med Ridges Bianca (sto e Callaho’s Benicio-Ampere, äg/uppf Ingrid Persson) och 37:a med Dancing Diamond (val e Skovens Rafael-JJ RayBan, äg Frida Moyell Åvall uppf Maria Nilsson, Vemmentorps Stuteri).

Det var en av tjejerna i mitt team som räknade ut hur många av alla Breedershästarna som var grundutbildade hos oss. Hon fick ihop till 40 stycken. Bland dem var 5-åriga godkända hingsten Dantes Spector och Mattias Jansson-ridne 7-åringen Zafferano. Sådant känns jättebra.

Fakta

Om tränaren

Camilla Axelsson, 40, välmeriterad unghästtränare.

Bor på gård utanför Skurup i södra Skåne.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 17/2020.