Fokus utomhus ger friska hästar hos dressyrstallet

Familjen Cavell bedriver uppfödning i mindre skala samt utbildning och tävling av dressyrhästar på Gudmuntorps prästgård utanför Höör. Där förbereds dressyrhästarna för att tycka om att arbeta och kunna prestera under ett långt liv.

På ett självklart sätt ingår mycket rörelse i konceptet – både genom vistelse i naturhagar och ridning i den omgivande terrängen. Resultatet har blivit positivt och gett friska hästar som gör sitt bästa för ryttaren.

Vardagen innehåller mycket ridning utomhus, antingen i den omväxlande naturen runt om gården eller att hästarna transporteras till ett område i närheten där man kan rida i en sjö eller använda galoppslingor, naturhinder och backar.

Vi observerar hela tiden hästarna och begrundar det vi ser. Eva Cavell

– Jag vet att många dressyrryttare känner sig tveksamma till ridning i naturen och jag har all respekt för dem som inte vill rida ut. Men man måste sätta hästen i främsta rummet och i sådana fall låta en annan ryttare stå för den delen.

Hittar sin balans

Det låter mer som träning för fälttävlan, men Eva Cavell tycker att det är sådan träning alla hästar ska ha.
– Hästarna hittar sin balans och lär sig att koordinera när de måste lyfta på benen för att komma över stengärden och nedfallna stockar. Dessutom får du framåtbjudningen gratis.

– Vi tränar ofta samlande rörelser i backarna. Genom att göra halt i nedförsbacke ansträngs många av de muskelgrupper som används för samling, och de kan stärkas på detta vis. Skolor, piaff och passage kan lika gärna ridas i en skogsdunge som på ett fyrkantspår.

Den röda tråden i hästhanteringen är mycket rörelse, utevistelse och arbete i balans. Det senare underlättas av att både Eva Cavell och hennes dotter Josefine Lunn är legitimerade sjuksköterskor och har öga för anatomi. Eva arbetar dessutom med fysioterapi på häst i samarbete med flera veterinärkliniker.

– Vi observerar hela tiden hästarna och begrundar det vi ser. Vi rider oftast tillsammans och då tittar vi på varandras hästar, det syns direkt om en häst har svagare muskulatur på ena sidan, säger Eva Cavell.

– En sådan häst är jag noga med att rida rak, säger Josefine Lunn. Här får man kanske hjälpa den lite mer med rakriktningen och detta känns väldigt tydligt bland annat i backträningen, då de kan slingra sig lite när de inte orkar bära upp den svagare sidan.

Sedan 1,5 år finns ett ridhus på gården och det används bland annat till lösgalopp av alla hästar en gång i veckan.
– Det är väldigt bra att verkligen betrakta sina hästar i frihet. Hur byter de galopp när de byter varv? Vilket varv vill de helst gå i? Allt sådant ger viktig information.

En gång i veckan blir det tömkörning, ofta över bommar eller att de hästar som är mogna för det får börjar trampa lite. Hoppning och cavalettiövningar står också på schemat.

Utöver att titta mycket på hur hästarna uppför sig, känner Eva Cavell igenom dem varje dag för att ha koll på hur de tar träningen: palperar rygg, bakknän, hela bakpartiet och musklernas baksida längs låren.
– Jag känner om de har någon ömhet, om de reagerar för tryck eller är hårda i muskulaturen. Musklerna ska vara mjuka och följsamma.

Dessutom stretchas hästarna efter ridningen. Det är en töjning av musklerna som syftar till att behålla elasticiteten i dem.  En vältränad, töjbar och smidig muskel drabbas inte lika lätt av muskelbristningar, kramp eller andra skador som en kort och stum muskel kan göra.

– Det är bra att ha koll på hästens muskulatur och rörlighet. Ta gärna hjälp av någon som är utbildad i detta och som kan stretcha hästen och visa hur det går till och vilka övningar den kan behöva.

Inte lösdrift

Även om en av käpphästarna är att hästar ska röra sig mycket, går inte unghästarna på lösdrift.
– De är ute i våra kuperade hagar hela dagarna och står inne i stallet på nätterna. Jag tycker att det är viktigt att de verkligen får vila i fred inne i en box, utan att störas av någon leksugen kompis, säger Eva Cavell.

– Vi handskas mycket med dem så att de får förtroende för människor och leder dem på skogsturer innan de börjar ridas.

I regel rids hästarna in på hösten när de är 2,5 år, vilket sker hos Stall Axelsson i Skurup.
– Det är inga långa eller hårda ridpass, mer en mental tillvänjning av att ha någon på ryggen. Sedan får de vila minst fyra månader här hemma, innan de rids inför eventuell unghästtest. Det brukar bara behövas ett par veckors vidare ridning för det.

När unghästarna rids är det alltid en person som går med som ankare.
– Mamma leder och jag är kamikaze­pilot, skämtar Josefine Lunn och mamma Eva Cavell inflikar:
– Vi umgås mycket med våra hästar och då kan man läsa dem. Man får ändra sina planer om man har tänkt rida ut den hyperkänsliga hästen och det råkar bli storm den dagen. Du måste vara flexibel i förhållande till hästen.

Anpassningen till varje individ innebär till exempel att hästarna sällan startas som 4-åringar. Ibland hinner de bli sex år innan de kommer ut på tävling.

– Jag tror att man måste vara noga med att välja tävlingar för de unga hästarna nu när det finns ännu fler möjligheter att tävla dem i unghästklasser. Det kan lätt bli för mycket för en del individer innan de är mogna och starka nog för det.
– Och de överrörliga hästarna, de med stora gångarter, måste man vara extra försiktig med, de tar längre tid på sig att bli stadiga och stabila.

Skyndar långsamt

Det nu snart 9-åriga stoet Phoebe är ett exempel på en häst de skyndar långsamt med, trots ett flertal segrar och placeringar på över 75 procent i Msv B.
– Hon har lätt för att lära, men måste hantera sin flyktinstinkt. Vi måste få henne att känna sig trygg på tävling. Hon är väldigt rädd för nya miljöer, säger ­Josefine Lunn.

– Tävlingar måste ske på hästens villkor och man ska veta vad man vill ha ut av deltagandet. En tävling kan vara en förlängning av träningen. Som exempel startade jag Phoebe i höstas med ett enda mål: att hon skulle klara skritten utan att bli spänd, säger Josefine Lunn.

De hästar som har svårt att slappna av i skritten leds ofta på skogspromenader. Det görs även med de båda 4-åriga ston som reds in i höstas och som ska föla till våren.

All vidare matchning sker efter varje individs förutsättningar. Eva Cavell och Josefine Lunn byter ofta häst sinsemellan och kan jämföra utvecklingen. Båda tävlar hästarna, även om Josefine Lunn gör flest starter per år. Eva Cavell beskriver sig själv som träningsnörd, medan Josefine Lunn tycker om att tävla.

– Vi är noga med vilka tävlingar hästarna ska delta i. Nu när det är säsong hela året och inte en naturlig uppdelning mellan tävlingssäsong och vila, måste ryttaren aktivt titta på det. Man måste ha en plan och inte tävla var och varannan helg.
– Vi väljer bort tävlingsplatser som inte är helt schysta mot hästen, sådana där en unghäst förväntas gå bort från alla övriga och vara ensam inne i en ”gryta”. Då åker vi hellre till en annan plats som vi vet erbjuder en bra miljö för unga hästar. Hästar har gott minne och kan koppla upplevelser till platser.

Det här var del fyra i Ridsports serie ”Rid hästen frisk”. Missa inte de tidigare tre delarna:
Veterinären: Alla har så bråttom att tävla
Så rider Anna Hassö hästarna friska
Lär dig belasta hästen på rätt sätt

Denna artikel publicerades i pappersupplagan av Ridsport, nr 3/2018,  första gången.