Årets komet: ”Att ha utbildat hästen till GP känns stort”

Vinnaren i Årets Komet röstas fram av Ridsports läsare, och det var Ellen Hedbys som fick ta emot prisrosetten på Ryttargalan. I år har hon tävlat framgångsrikt utomlands, och bland annat tagit hem segrar i U25-Grand Prix med Sonnenkönigin.

Grattis, hur känns det?
– Tack snälla. Jag är så klart jätteglad. Först över att bli nominerad och sedan vinna mot två värdiga motståndare i dressyr. Jag var stensäker på att hoppningen skulle vinna, men det blev jag och det var fantastiskt att få göra det. Att folk har röstat gör mig ännu mer rörd.

Vad betyder priset för dig? 
– Det betyder jättemycket. För mig är Årets Komet någon som har steppat upp i sin karriär den sista tiden. Mitt år började ganska tufft, jag hade en allvarlig lunginflammation och låg på sjukhus så jag missade stora delar av vårsäsongen. Att vi ändå kunde få det här priset känns helt magiskt. 

Hur var det att komma tillbaka efter sjukdomen?
– När jag väl började rida var det en liten process. Läkarna sa att jag måste tänka på andningen och ta det gradvis, så när det blev tungt att andas var jag klar för dagen. Det gjorde det svårt att nöta, det var begränsat hur mycket jag överhuvudtaget fick träna. Men jag fick också lite perspektiv utifrån och kunde ägna mig åt att analysera gamla resultat för att se vad jag kunde göra bättre. 

Vad är det som gjort att det gått så bra för dig? 
– Hästen som jag tävlat har jag haft sen hon var tre, nu ägs hon av min sponsor. Vi har jobbat på länge ihop och pusselbitarna har fallit på plats år efter år. I år var vi redo för U25, en kortare form av Grand Prix. Genom att genomföra ett program utan missar kommer man långt, det är så lätt att ha en miss. Men vi har varit felfria även på internationella tävlingar och kan hålla nivån uppe även när det blir lite skakigt. 

Vad ska du göra den närmsta framtiden?
– Jag bor i Tyskland och jag och min pojkvän ska ha verksamhet ihop. Min plan för tävlingskarriären är att jag hoppas på att rida som U25 i Amsterdam slutet av januari. Målet nästa år är att slipa på och få en rankning som är ännu bättre. Jag vill också rida SM i Sverige. 

– Min sista tävling i år var min första stora senior-Grand Prix, och det har varit en dröm länge. Jag kom fyra på 69 procent på en nationell tävling i Tyskland. Målet är att starta fler seniortävlingar under våren. Då kanske jag känner att det är mindre komplicerat med U25, så att jag kan prestera i EM 2025 om jag kommer med. Att komma tia och bli bästa svensk på EM var jättekul men jag vill så klart utvecklas.  

Vad gör du om tio år? 
– Då har jag startat två OS och däremellan hunnit med VM i Aachen 2026. Förhoppningsvis har jag utbildat fler hästar till Grand Prix. Min mamma är med på varje tävling och det är hon om tio år också. Henne behöver jag för att prestera och det vet hon, så hon kommer med. 

Hur är det att träna för mamma? 
– Vi har varit ganska bra på att separera mamma- och tränarrollen. Vi är väldigt tajta, bästa vänner. Hon vet hur hon ska få mig att prestera på topp, oavsett om jag är stressad eller överlycklig. Hon är min lilla maskot. Men numera tränar jag även för min pojkvän William Matthew, som red OS i dressyr för Australien.

Vad är du stoltast över? 
– Att jag utbildat min häst till Grand Prix själv, det känns stort på insidan. 

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 21/2024.