Min pappa och jag

Ridsporten är krävande oavsett nivå och det behövs ett helt team runt ryttaren och hästarna. I många fall är det en dotter och mamma relation, då hästintresset bland kvinnor är stort. Men det finns naturligtvis många pappor som gömmer sig bakom sina framgångsrika barn. Vi har frågat några vad deras relation betyder för varandra.

Karin Martinsen, 18 år med pappa Gunnar. (Tävlingsryttare från Vårgårda med 10-15 hästar hemma)
Karin var årets ”rookie” i samband med Avelschampionatet då hon hade flera unghästar med i finalklasserna. Men framgångarna var ingen tillfällighet för Karin har tävlingsridit med framgång i många år både med ponny och stor häst.

Karin Martinsen med pappa Gunnar.

Vad betyder din pappa för dig?
– Mina föräldar hjälper mig med allt. Pappa är ju den som följer med, som kör och fixar. Mamma är hemma och håller ställningarna där. Båda finns för mig både med stöttning och som ”sponsorer”.  Pappa och jag delar hästintresset och vi är båda oerhört tävlingsinriktade. Han både driver på, utmanar och supportar. Idag har vi hittat våra roller. När jag tidigare arbetade några månader i Tyskland så lärde jag mig att ta hand om allt ensam. Men det är fantastikt att ha detta stöd. Jag tror att pappa alltid kommer att vara med.

Pappa Gunnar – vad betyder ditt engagemang i Karins ridning för dig?
– Det betyder oerhört mycket. Karin var hästintresserad redan som treåring och ville börja rida vid ridskolan. Jag kunde då ta upp mitt eget ridintresse igen. Senare skaffade vi en B-ponny till Karin och en stor häst till mig. Det är Karin och jag som har det stora hästintresset i familjen medan Karins mamma Pia  naturligtvis stöttar på sitt sätt. Att vara pappa till en tävlingsryttare innebär att tjata, coacha, köra, betala och stötta.

Jakob Frostgård, 14 år med pappa Rikard. (Juniorryttare med tre ponnier och en stor häst, Lund)
Jakob tävlar sina C- och D ponnier i hoppning på regionala och nationella tävlingar i Skåne. Han här även börjat tävla sin faster Lisbeths stora häst upp till 1,20 m klasser.

Jakob Frostgård med pappa Rikard.

Vad betyder din pappa för dig med ditt hästintresse?
– Utan pappa hade vi kanske inte haft gården här, eftersom det är hans föräldrahem! Så han betyder mycket även om han inte hjälper mig dagligen med mina hästar. Men han finns där i bakgrunden. Det är pappa som fixar, han mockar, kör foder och ser till att allt fungerar här på gården. Pappa har börjat följa med på tävlingar en del och det är faktiskt bra. Det är annorlunda än när mamma (Gunilla) följer med. Pappa låter mig fixa mera själv. Han säger lugnt att bara vi är där i tid på rätt plats så går det bra. Så han är ett stöd men stör inte!

Pappa Rikard – vad betyder Jakobs hästintresse för dig?
– Det betyder faktiskt mycket. Jag blir stolt när jag tänker på att han är tredje generationen som rider här på gården. Han kommer snart att börja rida på hästar som min far Östen Hansson avlat fram. Det är tradition på gården att rida och även om jag inte har ridit lika mycket så är jag glad att det går vidare.
– Jag kan se att Jakob har mera känsla för ridning än jag någonsin haft. Så trots att jag ibland tycker att det kostar alldeles för mycket med ”hästeriet” och att jag själv inte ville rida lika mycket i min ungdom så gläds jag med honom och känner stolthet när han lyckas.

Fredrik Jönsson, 41 år med pappa Jan. (Tävlingsryttare, Flyinge)
Fredrik och Jan Jönsson behöver ingen närmare presentation. Fredrik tävlar idag i hoppning men började sin karriär som fälttävlansryttare. Jan har en lång karriär inom ridsporten med eget tävlande och som förbundskapten inom fälttävlan.

Fredrik Jönsson med pappa Jan.

Fredrik – vad har din pappas engagemang inom ridsporten inneburit för dig?
– Det har varit väldigt positivt.  Jag har ju fått otroligt mycket kunskap och kontakter gratis tack vare honom. I början av min ridkarriär var han inte särskilt engagerad. Han red så mycket själv då fortfarande så det var mest mamma som följde med på tävlingar och annat.  Men så fort jag gick över till stor häst vid 15-16 års ålder så blev det mer.

Var det någonsin några problem att ha en ”kändispappa”?
– Egentligen inte, fast just i tonåren så tyckte jag att det var ett himla tjat om  ”den där OS-medaljen” och kanske var det lite en nackdel  när han var förbundskapten. Han kunde inte engagera sig lika mycket i mig som jag kanske velat.

Hur ser er relation ut idag?
– Vi har en väldigt bra relation. Pappa bor ju nära vårt stall så han är här mycket och hjälper till. Ibland rider han också. Det är ovärderligt att han finns så nära.

Pappa Jan – vad betyder det för dig att Fredrik delar ditt hästintresse?
– Det är väldigt roligt. När man som jag har haft en lång idrottskarriär så vill man inte att den ska ta slut. Tack vare Fredrik så får jag ju ett sätt att förlänga mitt engagemang. Jag har hästarna nära mig och kan följa deras tävlande och tränande. Jag får vara en del i teamet runt Piia  (Pantsu) och Fredrik och jag tar gärna hand om barnen när det behövs.

Hur var det när du var yngre och själv aktiv?
– Jag var inte särskilt stöttande i början om jag ska vara ärlig. Jag ville se om hans intresse skulle hålla i sig. Så han fick börja på ridskolan i Lund och fick senare en billig ponny som inte var det lättaste.  Men så fort han visade att han verkligen ville rida så har jag försökt stötta och träna honom. Jag tycker att vi också lyckades skilja bra på papparollen och tränarrollen.