Albert Voorn: ”Ridning får inte bli en religion”

Den holländska hoppryttaren Albert Voorn tog OS-silver 2000 och var aktuell för OS 2012, men ställdes utanför truppen efter en konflikt med förbundet.

Han håller återkommande kurser i Sverige, nu senast hos Skyrups Country Club. Han kom inkörande mellan grindarna till Anna Wemlerths anläggning i sin skinande blanka sportbil.

Det blev middag under något som skulle bli lugna former, men som mynnade ut i samtal där den 62-årige holländaren uttryckte många starka åsikter, i allt från hästar till politik. Underhållande och annorlunda.

Dagen efter var det dags för träning. Voorn mötte upp som bara Voorn kan: i oklanderligt välstruken skjorta, slips, väst, kavaj, ridbyxor och ridstövlar. Det var grupper om tre eller fyra ryttare på den stora tävlings-/träningsbanan, omväxlande stora hästar och ponnyer, med föräldrar och några få nyfikna på läktarplats.

Lugn anda

Träningarna förlöpte i lugn anda. Inga starka ord, inga häftiga åthävor, mest grundliga förklaringar om orsak och verkan om någon ryttare inte hittade rätt. Några, ovana vid Voorns träningsfilosofi, var lite undrande innan de förstod hur han ville ha det. Voorns filosofi är att rida på hästens villkor.

– De flesta hästar vill gå med huvudet högt. Då ska de få göra det. Ryttaren ska göra så lite som möjligt.

Nästan alla drar ner hästarnas huvuden – då är det omöjligt för hästen att hålla balansen.

Markarbete är ett nyckelord i all träning av hopphästar. Men inte för Albert Voorn.
– Skänkelvikningar och andra dressyrrörelser är inte något för hopphästar. De flesta rider fortfarande efter den gamla boken, det vill säga att dressyren är basen till all ridning och till hoppningen. Men det handlar om helt olika saker, säger han.

– Det gäller först att förstå hur en hopphäst fungerar och hur den använder sina muskler på ett naturligt sätt. Det är bullshit att tro att hästen bygger muskler när den går med huvudet lågt och indraget. Det gör bara veterinärerna rikare.
– Nästan alla drar ner hästarnas huvuden – då är det omöjligt för hästen att hålla balansen. Får hästen gå som den vill går den med huvudet högt. Titta hur den gör när den löshoppas. Att tvinga ner hästens huvud anser jag vara misshandel, övervåld.

Albert Voorn in action:

Balanserar sig själv

Vikten av yttertygelns användning upprepas också i ridläran. Dock inte hos Voorn.
– Hästen balanserar sig själv. Tar man i yttertygeln vet den inte åt vilket håll den ska gå. Basen är att hästen ska gå till vänster eller höger med respektive tygeltag, den ska gå framåt och den ska sakta ner. När man hoppar galopperar man med jämna språng i ett tempo som passar hästen. Det finns ingen anledning att räkna galoppsprång.

– Vill hästen dra iväg ska man sitta med hög hand, då hittar den rätt. Ofta får jag höra att ”den här hästen passar inte i mitt system”. Då är det systemet som det är fel på. Det ska inte vara en brottningsmatch mellan häst och ryttare.
– Ridning får inte bli en religion. Tänker man logiskt och ifrågasätter fastlåsta system – då löser man också problem.

Filosofin hjälpte Douglas

Lennart och Agnetha Lindelöw anlitade regelbundet Albert Voorn som tränare när de var verksamma i Söderköping.

– Mycket av Voorns filosofi låg bakom Douglas seger i young rider-EM, påpekar Lennart.
– Hästen Talina var som ett spett i halsen och inte intresserad av att gå på tygeln.Vi lärde oss att låta henne hitta sin form själv, och när det väl var gjort blev hon mer lösgjord.

– Det talas mycket om inverkansridning i dag, men Voorn vill ha ryttaren i ”noll-position” och utifrån den lägger man till bra saker, exempelvis framåtdrivande hjälper och vikthjälper. Med den här metoden kan det ta lite tid i början, men det blir bra och det passar den moderna hästen som både kan hoppa och har egen balans.

Jag är besviken på att proffsen inte håller med mig om på vilket sätt man ska rida sina hästar. De kan ju se att mitt sätt fungerar.

Satsar vidare

Trots alla tränaruppdrag har Albert Voorn inte lagt sin egen karriär på hyllan.
– Jag har en fin Stakkato-häst som jag hoppas på och så länge min egen kropp känns bra satsar jag.

Han håller träningar överallt, dock inte i Holland och Tyskland.
– Där är de inte så imponerade av mig.
– Jag är besviken på att proffsen inte håller med mig om på vilket sätt man ska rida sina hästar. De kan ju se att mitt sätt fungerar.